Ur Justins perspektiv:

Blodet började rinna ur näsan igen. Idiot. Att han ens vågar komma hit. Ilskan bubblade upp inom mig. Jag vände mig bakåt och tittade för en sekund Natasha i ögonen. Hon var osäker, rädd. Allt speglade sig genom en enda blick. Jag var rasande, han skulle inte komma undan med vad han gjort. Jag tog tre sakta tunga steg fram mot Gabriel innan jag nästan gick in i honom. Vi var så nära att jag kunde höra hans hjärta slå i otakt. Jag höjde min hand och skulle precis dra den i Gabriels huvud då någon tar tag i min arm bakifrån. Denna någon var Natasha. Utan att ens titta på mig går hon närmare Gabriel så att hon står bredvid mig.

” Gabriel, I think it´s time for you to go now.” Fick hon lugnt ur sig fortfarande med ett stadigt grepp om min handled. Han fnös åt vad hon just sagt vilket fick mig att spänna blicken i honom.

” Oh you had to stop him from punching me? Just like I called you before, hookers.”

“ Seriously? Well, he would still never kiss a girl in front of his girlfriend like others in this room.”

“ Get over it Natasha, it was just a kiss.”

“ A kiss that destroyed what we had,  forever.” Han tystnade för några sekunder och Natasha tog sig tiden att andas, något hon inte gjort på ett bra tag nu.

” Fine, I´ll leave you two lovers alone. But be careful, I got the power to do what I want to.” Han backade några steg innan han vände sig om och gick mot ytterdörren. Greppet om min arm lossnade snabbt och Natasha joggade efter honom ut i hallen.

” Don´t you ever step inside of this door ever again.” Och med det sagt slog hon igen dörren. Jag hade nu tryckt upp min hand ännu en gång mot näsborrarna för att försöka stoppa blodet som börjat rinna igen för tredje gången. Jag slappnade av och försökte fokusera. Jag var glad, riktigt glad, över att Natasha stoppat mig från att göra den rörelsen som skulle kunna förstöra min karriär. Jag är inte sån, jag slåss inte med folk. Men Gabriel, han förtjänade det. Att ens tänka på att han kysst Natasha, utan hennes vilja, fick mig att vela slå tänderna ur munnen på honom. Hon släppte nu dörrhandtaget och gick fram till mig.

” Herregud, som du ser ut! Kom, jag fixar det.” jag nickade och följde henne in i badrummet. Hon plockade fram bomull och våtservetter ur skåpet ovanför handfatet. Hon drog lätt ut en våtservett genom att klämma fast den mellan pekfingeret och tummen. Den täckte handflatan på henne innan hon förde den mot mitt ansikte. Försiktigt, men koncentrerat, torkade hon bort blodet som torkat in under näsan på mig och räckte mig sedan bomullen. Jag stoppade blodet som börjat rinna ur näsan ännu en gång och torkade av mig på en ny våtservett. Jag bara satt här på den vita stolen och lät Natasha ta hand om mig. Jag var överlycklig att jag stoppat Gabriel. Om jag förstått det rätt så är han också från Sverige, Lund. Natasha har inte berättat så mycket om honom, fast han var otrogen så konstigt är det inte, men hon vet något. Något hon inte vill berätta. Jag tänker inte pressa henne, hon berättar när hon är redo.

” Tur att jag inte behöver använda rengöringsmedlet.” avbröt hon plötsligt tystnaden som legat som en tjock is över oss med. Hon skrattade lite i slutet då det inte var meningen att låta allvarligt. Jag log åt vad hon sagt och skrattade jag med.

” Var har du lärt dig allt från?” frågade jag och granskade henne med en lugn blick.

” Min mamma lärde mig det när jag var mindre. Hon var alltid noga med att jag visste vad jag skulle göra om någon olycka skulle ske.” hon log, nappade åt sig servetterna och bomullen för att sen resa sig upp då hon suttit på huk innan. Med ett leende reste jag mig också upp, men satte mig snabbt ner igen när yrheten tog över mitt huvud. Vad händer? Jag brukar inte vara såhär svag. Natasha vände sig hastigt om och tittade oroligt på mig som satt och höll i stolsryggen. Jag log nervöst och hon vände sig om för att återgå till att stoppa in sakerna i badrumsskåpet. Snabbt gick hon fram till mig och hjälpte mig upp.

” Tack, men jag kan faktiskt gå.” sa jag i ett försök att bryta den allvarliga tystnaden.

” Haha, inte nu Biebs.” svarade hon säkert utan att släppa mig.

Jag fnös åt hennes mening men log sen. Det var femtielfte gången jag log idag på grund av henne? Vad är det för fel på mig? Kan det vara så att.. nej! jag satte mig hastigt ned i soffan, fortfarande med en rynka i pannan. Natashas leende försvann när hon upptäcktte rynkan och hennes ögon speglade ännu en gång orolighet. Men det var som att hennes blickar suddade bort rynkan för den försvann helt plötsligt. Jag kunde inte undgå att le, igen, mot henne. Jag hatade att se henne orolig över något, över mig. Natasha tittade sökande på mig, men gav upp efter ett tag. Iphonen hon lagt på bordet tog hon ett stadigt tag om och började knappa. Uttråkat lutade jag mig nyfiket över henne för att se vem hon skrev med. Och självklart var det Emelie. Jag brydde mig inte om att läsa, det angår inte mig vad de skriver om, utan jag grabbade istället tag i en av de två halvfulla chipspåsarna på bordet och började äta. Det prasslande ljudet gjorde att Natasha vände upp blicken och tittade konstigt på mig innan hon skrattade och skakade lätt på huvudet för att sen återgå till mobilen igen. Ett lekande flin spred sig på mina läppar och jag stoppade in ännu ett chips munnen.

Vi hade nu sett två filmer, Charlie st. Cloud, Natashas val, och Killers. Efter mitt förslag att sätta på en film föreslog hon snabbt Charlie st. Cloud. Hon sa att hon älskade konceptet med filmen, men grät varenda gång hon såg den och såklart var denna gång inget undantag. Killers var också ett av hennes förslag faktiskt, med mitt godkännande. Eftertexterna utav Killers började rulla när min mobil ringde. Natasha vilade huvudet på min bröstkorg i den liggande positionen vi låg i så jag fiskade upp den så försiktigt som möjligt. Utan att titta efter vem det var drog jag fingret över skärmen för att svara.

” Justin.”

” Hej. Du har en intervju lite utanför Los Angeles imorgon bitti. Jag fixar en bil som hämtar upp dig klockan nio.” Scooter.

” Visst, jag kommer väll då.” kan han använda allvarliga manager rösten så kan jag köra på dryg popstjärna rösten. En tydlig suck ekade i luren innan han fortsatte.

” Bra. Jag måste fixa med lite pappersarbete nu, vi ses sen.”

” Ses.” jag himlade med ögonen och la på samtalet.  

Natasha tittade frågandes på mig och såg ut att vilja ha en förklaring.

” Scooter, jag har en intervju imorgon.” sa jag mjukt, vilket fick henne att slappna av.

” När åker du?”

” 9 på morgonen från mitt hus.”

” 9!?” jag bara skrattade åt hennes förvåning innan jag la tillbaka mobilen i fickan och lät Natasha lägga ner huvudet där det låg innan igen. Efter ett tag kände jag hur hon slappnade av och såg att hennes bröstkorg rörde sig i takt upp och ner. Mina ögonlock blev tyngre för varje sekund som gick och jag somnade inom en minut.

                                         Ur Natashas perspektiv:

Yrvaket satte jag mig hastigt upp från där jag legat. Förvånat spärrade jag upp ögonen när jag upptäckt att jag befann mig i soffan mittemot den påslagna tvn. Förbryllat drog jag ena handen genom håret och tittade mig omkring, hur hamnade jag här? När jag såg en sovande Justin bredvid mig mindes jag, vi hade tittat på två filmer igår kväll och sen ringde Scooter och berättade att Justin hade en intervju och skulle bli hämtad klockan nio.. vänta, va!? Panikslaget ryckte jag åt mig mobilen från soffbordet och tryckte på mittenknappen. 08:43 visade den med stora siffror. Stressat slängde jag tillbaka mobilen på bordet och började skaka i Justin. Förvånat fladdrade han upp ögonlocken och drog, som vanligt, högerhanden genom håret och tittade förvirrat upp på mig.

” Justin!? Klockan är snart kvart i nio!

” Va? Vad snackar du om?” jag visade honom klockan på mobilen som precis slått om till 08:44.

” Fuck.” snabbare än blixten själv kom han upp på de båda benen och rusade in i badrummet. Vi hade inte bytat om innan vi somnade igår så kläderna hade han på sig, och näsan visade inget som betydde slagsmål.

” Natasha, har du en tandborste jag kan låna?” ropade han efter mig.

” Översta hyllan i skåpet till vänster.” det prasslade till och jag antog att han hittat paketen där det låg fem oanvända tandborstar i.

” Tack.” var han snabb med att svara och sekunden efter hörde jag hur vatten började rinna ur kranen i silver. Jag passade på att byta om till nya fräscha kläder. Det blev ett par vinröda shorts och en svart tunt stickad tröja. Till det matchade jag ett par svarta ballerinor i spets. Håret satte jag upp i en slarvig bulle på huvudet innan jag knäppte på guldklockan från Rolex, samt ett brett armband i form av en kedja i samma guldiga färg. Jag var inte en av de som sminkade mig ofta så det blev bara ett drag mascara på varje ögas ögonfransar. Jag hade tänkt passa på att shoppa lite när Justin stuckit, det är som om någon äter upp mina strumpor och hårtofsar för dem försvinner alltid på något underligt sätt. Jag tittade mig i spegeln och drog ner två hårslingor från bullen, en på var sida utan huvudet, innan jag gick ut till Justin. När jag snabbt stigit ut ur dörren och var på väg vidare in mot tvn för att hämta mobilen kände jag hur jag krockade in i något. När jag lyfte upp huvudet såg jag att det inte var något, utan någon. Justin backade undan två steg och log ursäktandes för att sen granska mig från topp till tå. Generat började jag gå mot soffbordet. Väl framme visade den fem i. Jag sprang förbi Justin och grabbade tag i min handväska innan jag visade att han skulle gå ut, då han redan satt på sig de vita sneakersen han haft dagen innan. Med ett ryck låste jag dörren och vi joggade ner för trapporna. När han såg att jag var på väg åt motsatta hållet han skulle drog han tag i min hand innan jag hunnit säga hejdå.

” Och var tror du att du ska?” han lät precis som min pappa just i denna stund.

” Ursäkta men du är inte min pappa? Men bara för att du frågar så snällt, jag ska shoppa lit behövliga saker.” hans ögon mjuknade men ansiktet var fortfarande lika spänt, som greppet han hade om min vänstra handled.

” Det kan vi göra sen, nu följer du med mig. tror du att jag släpper dig själv i allt det här? Då tror du fel.” han log finurligt innan jag blev dragen till den svarta bilen som stod parkerad vid ingången. Jag damp snabbt ner i framsätet och Justin stängde dörren åt mig. Det dröjde inte länge för än han också var inne i bilen och vred om nyckelen i tändningslåset. Långt över hastighetsgränsen rullade bilen ut på motorvägen.

” Var ska jag?”

” Med mig på intervjun.”

” Jaså? Hmm får tänka på det.” svarade jag listigt.

” Du har inget val. Den varar i tio minuter högst.”

” Fine.” han flinade över att han vunnit, men med en koncentrerad blick på vägen.

” Du Justin, du borde nog sakta ner.” sa jag försiktigt.

” Du Natasha, vi är sena.” han vände nu hastigt blicken och blinkade med högerögat innan han vände tillbaka. Jag fnös åt svaret och vände huvudet så jag tittade ut genom rutan. Bilarna vi körd om bildade ett färgstreck mitt på vägen, vi körde fort. Innan jag hann kommentera svängde vi in på Justins område och han saktade in. Jag pustade ut och var lättad över att vi inte kört över någon. När vi närmade oss Justins hus uppenbarade sig en svart bil med tonade fönster. En rynka bildades i min förut släta panna när Justin saktade in bredvid bilen. En mörkhyad man, med nästan inget hår på huvudet och skäggstubb klev ut ur bilen och mot Justin som också hoppat ut. Osäkert lämnade jag också bilen och smällde igen dörren bakom mig. Justin omfamnade mannen och skrattade.

” Hey Kenny!” alltså heter personen framför Justin Kenny.

” Eyy lillen.” Justin boxade till honom skämtsamt i armen men Kenny fick syn på mig.

” Och vem har vi här?”

” Natasha, Natasha Lopez.” svarade jag med ett blygt leende. Han sträckte ut handen som jag snabbt skakade om.

” Kenny Hamilton.” jag nickade.

” Så hur känner du Justin?” fortsatte han fundersamt.

” Hon kommer att dansa för mig när vi sätter igång med Believe tour nu snart igen.” var Justin snabb med att förklara.

” Aha, trevligt att träffas.” jag log ännu en gång innan jag slöt mig upp vid Justins sida.

” Kenny är min livvakt.” sa han när vi börjat gå mot bilen. Jag nickade till svar synligt för Justin. Han öppnade dörren där bak in till bilen och lät mig hoppa in. Tveksamt gjorde jag ändå som han ville och flyttade in ett steg så även han kunde sitta ned. Bilen startade och jag brydde mig inte om att fråga vart vi skulle. Istället svarade jag på Emelies sms, hon undrade vart jag var. Jag skrev snabbt in: På väg någonstans med Justin och hans livvakt, en intervju. Är förmodligen hemma inom kort!

Utan att jag märkt det hade vi svängt in på en parkering och var nu redo för att gå av. Jag kunde höra en massa skrik och se blixtar från kameror lite överallt så jag täckte ansiktet med hjälp av handen då jag inte bar någon luva och svansade efter Justin och Kenny in i den enorma byggnaden. Direkt möttes vi av Scooter som hälsade och ledde oss vidare in i ett så kallat ”Dressingroom” med en skylt där det stod Justin Bieber i fet stil. Jag lät blicken vandra över rummet som var helvitt med två soffor och en fåtölj. Det fanns även ett vitt bord med en massa frukt och bredvid bordet låg det fem par vita strumpor. Jag skrattade till men väntade med att fråga.

” Så, presskonferensen börjar om fem minuter.” sa Scooter och tittade upp från mobilen han höll i högerhanden.

” Va?! Du sa att det var en intervju?!”

” Jag vet, men du måste gå.” Justin muttrade något ohörbart innan han började äta av de gröna vindruvorna som stod på bordet. Jag gick fram till honom och la handen över hans rygg.

” Det kommer gå bra, jag vet att det inte är det roligaste men du har gjort det förut och det ingår i ditt jobb.” han tittade mjukt upp på mig och stoppade in tre vindruvor i munnen.

” Vad menar du med att du vet?”

” Jag har varit med, eftersom mamma äger ett flygföretag så vet jag det mesta.” svarade jag och norpade också åt mig en utav vindruvorna i den silvriga skålen. Han nickade en gång sakta som svar. Den vita dörren öppnades hastigt och Scooter stack in huvudet.

” Presskonferensen startar inom två minuter så snabba på.” Justin hummade lågt och började gå mot dörren.

” Ska jag vänta här?” frågade jag innan han hunnit ut.

” Nej, jag har varit här förut och det finns soffor utanför varje sal.” han log nu för första gången sedan han fått reda på vad han egentligen skulle göra.

” Okej.” svarade jag och gick ikapp honom.

Vi stod nu utanför ännu en vit vägg, och som Justin sagt så fanns det två hudfärgade soffor utanför. Väggen intill rummet där presskonferensen skulle hållas var väldigt tunn då man tydligt kunde höra sorl. En svag smäll ekade i korridoren där Scooter snart uppenbarades. Han gick förbi mig och fram till Justin som stod lutad emot väggen bredvid mig.

” Är du redo?” kunde jag inte undgå att höra Scooter fråga.

” Ja.” svaret dröjde en stund men han visste vad som behövdes. Believe tour drar snart igång på riktigt igen efter ett uppehåll under jul och nyår så de var tvungna att berätta om nyheter och så vidare. Han gav mig en sista blick innan han och Scooter försvann in i lokalen. Jag började pilla uttråkat på kedjan runt armen när Scooter börjat informera. Till slut drog jag upp mobilen och klickade mig in på Candy Crush. Det dröjde inte länge innan jag hörde Scooter säga att det var dags för frågor. Med ens la jag tillbaka mobilen i shortsfickan för att tjuvlyssna. Efter några frågor ångrade jag mitt beslut. Chockad, var det rätta ordet för vad jag blev.

” Så Justin, du har ju en ny dansare vid namnet… Natasha Lopez! Har du lånat henne att ligga med på nätterna för att glömma bort Selena? Hon verkar vara lite utav den slampiga typen.”

ÄNTLIGEN! Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt och förlåt! Så himla ledsen! Skolan är igång och internetet har strulat, IGEN. Hur tror ni Justin reagerar på detta? Hmm.. det återstår att se! Förlåt igen!

Much Love/Emma!

Jag fladdrade försiktigt upp ögonlocken för att möta ljuset som sipprat in genom mina stängda ögon. Vart var jag? Panikslaget satte jag mig hastigt upp och tittade mig omkring. Paniken avtog när jag fann Justin sovandes bredvid mig, vi hade kommit hit efter besöket på supperclub. De små snarkningarna som lämnade hans strupe fick mig att fnissa. Jag satte snabbt handen för munnen, väcka honom var inget jag ville riskera att göra. Blicken föll ned på den vita t-shirten jag lånat av honom igår, när jag varken hade ork eller lust att hämta väskan med kläder jag ställt vid ingången när vi kom hit. Jag ställde mig smidigt upp på båda benen och tassade sedan försiktigt ut genom den vita dörren som leder in till rummet Justin sover i. Mina barfota fötter nuddade det kalla trägolvet och närmade sig trappan. Lika försiktigt tassade jag ned och mötte Alfredo och Emelie utslagna i den delen av soffan som låg närmast köket. Alfredo hade slingrat ena armen runt Emelies midja och jag kunde inte låta bli att stirra. De var så sjukt gulliga, och vad gjorde det att jag stirrade? De sov ju. Blicken vandrade vidare mot ytterdörren där jag fann den svarta väskan på samma plats jag ställt den på igår. Glatt trippade jag fram och greppade tag i handtagen för att asa med mig den upp. Att smyga fram med väskan i handen var inte det lättaste, och så klumpig som jag är så råkade jag slå i foten i trappsteget hårt så att ett högt ljud uppstod. Oroligt blickade jag bort mot de två turturduvorna i soffan och fann dem lyckligtvis lika djupt sovandes som innan. En lättnad spred sig inom mig och jag fortsatte upp för trappan och fram till dörren. Jag vred försiktigt om metallhandtaget i silver och sköt sakta upp dörren. Justin låg på samma plats som när jag lämnat honom, alltså hade inte mitt klumpiga misstag stört honom alls. Väskan ställde jag försiktigt på sängen, dog upp ett par ljusblåa shorts och t-shirten jag köpt på forever21 igår. Justin såg ut att sova, men med killar vet man aldrig så jag drog snabbt på mig shortsen och tog sedan av mig tröjan med ryggen mot honom. Jag hade inte heller haft ork att ta av mig bhn innan vi lagt oss så den satt kvar. Snabbt satte jag på mig den svarta t-shirten och kollade in i spegel. Rättade till shortsen innan jag gick för att hämta hårborsten ur väskan och ställde mig på samma plats framför spegeln. Efter några minuters velande var jag nöjd och la tillbaka borsten igen. Jag drog handen genom mitt utsläpta hår och log smått.

” Jag gillar t-shirten.” hör jag plötsligt en hes röst säga bakom mig. Jag vänder mig om och möter en yrvaken Justin liggandes på sängen.

” Men du är mycket sexigare i mina tröjor.” fick han pervigt ur sig innan jag hann säga något. Han vickade på ögonbrynen och jag skrattade åt honom innan jag damp ner i sängen en bit ifrån honom.

” Haha, Justin då.” svarade jag enkelt och fnissade. Det var nu jag såg att han enbart ligger i shorts, de han somnade i. Genast drog jag upp mobilen för att distrahera mig själv från att glo på den perfekta magen som låg bredvid mig. Jag klickade mig in på instagram och tittade runt. Då såg jag en bild som Emelie lagt upp. Bilden var tagen för tre minuter sedan och föreställde Alfredo och Emelie, såklart. Jag kunde inte undgå att le, de är som sagt så söta tillsammans. Jag petade försiktigt på Justins vänstra muskulösa arm då även han fiskat fram mobilen och lagt all fokus på den. Han vände sig hastigt om och tittade på mig med ett glatt leende.

” Vi kanske borde gå ner? De har vaknat.” sa jag och visade bilden på dem båda.

” Sure, Alfredo behöver mig som vanligt.” svarade han självsäkert och flinade innan han reste sig upp. När jag också stod på båda benen gav jag honom en lätt knuff i sidan. Han tittade med en tillgjord ledsen min på mig innan han attackerade mig för att kittla mig. Mitt skratt blev högre och jag försökte dra mig ur Justins grepp han hade runt min midja, men utan framgång. Han släppte till sist ned mig efter många protester mellan skratt attackerna jag fått och skrattade. Jag tittade surt på honom men log sedan. Vi gick ner för trappan, det tog inte lång tid innan vi hittade Alfredo och Emelie som satt vid matbordet och tuggade på varsin macka. Jag sprack upp i ett leende och skyndade mig fram till Emelie för att ge henne en kram. Jag kan fortfarande inte förstå att hon åker imorgon, tiden har gått så fort. Hon log mot mig och jag slog mig ner bredvid henne. Justin hade satt sig på andra sidan, bredvid Alfredo, och de hade påbörjat någon konversation om ett uppkommande spel. Som vanligt orkade jag inte lägga mig i utan lade all min fokus på mackan som låg framför mig och väntade på att smöras. Smörkniven blev äntligen ledig efter att Justin hunnit före och jag bredde på ett tunt lager som täckte hela mackan. Jag truly hatar när där är för mycket smör på en smörgås, man äcklas och klarar inte av att äta det. Osten var naturligtvis placerad på andra sidan bordet. En djup suck lämnade min mun innan jag sträckte mig efter att nå den, men utan resultat. Efter många om och men hade jag fortfarande inte nått den, men uppfångat Justins uppmärksamhet. Han puttade osten in i min handflata med ett flin. Jag log ett plågsamt leende och sa, lite irriterat, tack. Han flinade ännu mer åt min vänliga ton. Jag himlade med ögonen men skrattade sedan smått. Jag var nu äntligen kapabel till att skära mig två bitar ost och få i mig lite frukost, tack vare Justin. Mina läppar fuktades med hjälp av tungan innan jag stoppade mackan i munnen och bet av en tugga.

Under hela frukosten hade jag inte sagt ett ljud till Justin och Alfredo efter att min mobil ringt ännu en gång, självklart svarade jag inte denna gång heller. Jag förstår fortfarande inte varför Gabriel är i Los Angeles för att se om jag och Justin ”fått ihop det”. Orden gjorde mig bara mer irriterad när jag tänker på dem. Det måste finnas en annan anledning eftersom han flygt ända från Sverige.  Jag tog två djupa andetag innan jag återgick till att stirra på vägen. Bilen rullade smidigt fram på den nylagda asfalten i en hög fart. Husen svischade förbi lika snabbt som superman förflyttar sig. Hem var vart vi skulle. Klockan hade närmat sig ett och eftersom Emelie åker imorgon hade vi bestämt oss för att gräva ner oss i filtar och titta på The Vampire Diaries. Min mage kurrade lågt eftersom det ända jag fått i mig till frukost var en rostad macka. Jag hade varken lust eller ork att äta efter att han ringt. Ljudet var det varken Justin som satt bakom ratten eller de två i baksätet som hörde. Ärligt talat så hade jag inte orkat med några frågor nu, allt jag hade i huvudet var Gabriel, varför skulle han få lov att förstöra min dag? Att jag ens har kvar honom i telefonboken. Jag lutade sakta huvudet mot fönsterrutan och stängde ögonen. Jag får inte låta mig uppretas av honom, never ever. Intalade jag mig själv. Sakta men säkert kände jag hur bilen saktade in för att sen stanna helt. Jag vände mig mot Justin som drog ur bilnycklarna ur hålet och gick ur bilen. Han var nervös över något jag inte kunde sätta fingret över, det frustrerade mig. Skulle jag fråga? Eller, nej. Det var nog bäst att vänta tills vi var ensamma. Justin och Alfredo hade hjälpt oss in med väskorna och nu stod vi alla i hallen. Jag krånglade av mig skorna och ställde dem till sidan. Jag hade fått skoskav av dem, mina Converse. Varför ska jag alltid envisas om att ha Converse på mig? De är de sämsta tänkbara skor du kan äga. Ändå har jag köpt på mig fem par, två låga och tre höga. Jaja, det kommer ett stadie i varenda tonårings liv då man blir tokig i Converse. Justin och Alfredo var redo att lämna så jag ställde ner väskan Justin lämnat över och gick fram till honom. Han fick en stor kram som tack för att vi fick stanna där över natten innan jag gick till Alfredo.

” Alfredo, jag hoppas att du tagit väl hand om Emelie!” sa jag och blinkade åt honom innan han också fick en kram. Han skrattade åt vad jag nyss sagt och kramade tillbaka.

” Just like a princess! Du, kalla mig Fredo.” svarade han, blinkade tillbaka och släppte taget om mig.

” Fredo.” jag kände lite på ordet och försökte att få in det i hjärnan. Jag log och backade undan. Vi sa hejdå till boysen och de lämnade lägenheten inom kort. Jag förstod att detta inte var sista gången Emelie och Alfredo, förlåt Fredo, träffades innan hon åkte men kommenterade inte det. Vi gick utan att säga ett ord till varandra in i tv rummet. Jag behövde inte fråga, jag känner henne så pass väl att jag vet att Alfredo och hon har något på gång. Hon ler i hans närvaro och blickarna de skickar till varandra, det går inte att ta miste på.

” Tar du och hämtar tredje säsongen av Vam så fixar jag snacks?” frågade jag och fick ett exalterat ja till svar. Vam är våran förkortning på Vampire Diaries, det var Emelies ide att skaffa fram ett namn men jag som kom på det, konstigt nog.. jag marscherade vidare in i köket och drog fram en barstol under köksön. Den placerades under hyllan jag strävade efter och jag klättrade upp på den.  Det sämsta med att vara runt en och sjuttio är att man inte alltid når, i vanliga fall brukar jag fråga Anthony om hjälp, min styvpappa, men eftersom han inte är här får jag klara mig själv. När jag väl står upp på stolen når jag chipspåsarna enkelt och drar med mig dem ner på marken igen. Kylen öppnas med hjälp av den fria handen efter att jag lagt över en chipspåse i den andra. Jag lyckas trycka in en colaburk i höger handen medans den andra klämmer jag fast mellan armen och sidan av magen. Jag stänger kylskåpet med hjälp av en knuff från höften och lämnar köket med fulla händer. När jag kommer ut möter jag Emelie som har fullt upp med att bygga berg utav kuddar i soffan som hon fällt ut till en dubbelsäng. Allt jag bar på placerade jag försiktigt på tvbordet och går ut i hallen för att hämta de två små vita IKEA borden jag ställt där. Lyckligtvis lyckas jag bära båda två genom att ställa den ena över den andra och lyfta. Med hjälp av Emelie ställer vi en på var sida utav den nu så kallade sängen och slår oss bekvämt ner. Emelie grabbar tag i fjärrkontrollen och sätter igång avsnitt ett.

Vi hade hunnit se fyra avsnitt innan Fredo ringde Emelie, där hon nu var. Uttråkad som jag var hämtade jag min ipad. När jag klickat mig in på Instagram dök det upp 2037 nya följare. Hur går det till egentligen? Jag var senast inne i morse! Min profil visade 15 289 följare. Att ha gått från drygt 1000 till 15 289 på så kort tid är helt sjukt. Ett leende tog över mina läppar och jag tryckte på huset. Då såg jag att Justin nyss laggt upp en ny selfie med texten ”I wish you were here”. Hans drag är att döda för, seriöst. Jag kom på mig själv att hålla blicken kvar på hans bild så jag skrollade snabbt ner. Jag hann inte långt för än det ringde på dörren. En rynka bildades i min förut släta panna och jag reste mig upp ur soffan för att gå och öppna. Personen utanför ringde på ännu en gång. Jag suckade irriterat innan jag vred om dörrhantaget och slog upp dörren. Till min förvåning mötte jag Gabriel stå där med händerna i byxfickorna. Om jag var irriterad över att han ringt två gånger inom fem sekunder var det inget emot nu.

” Vad gör du här?” jag korsade armarna över bröstet och tittade surt på honom.

” Jag kom hit för att vi behöver prata.” svarade han oskyldigt.

” Jag lyssnar.” tryckte jag ur mig kaxigt.

” Får jag komma in?”

” Du får fem minuter.” jag backade undan och lät honom komma in.

” Så fint du har det.” sa han i ett försök att få mig på bra humör.

” Var de det du ville prata om?” frågade jag drygt och han gav upp.

” Okej, jag ville bara säga att jag saknar dig.”

” Ha, inte värt ett försök.”

” Kom igen Natasha, du bor i Los Angeles nu och jag saknar all tid vi spenderade, du och jag som ett par.”

” Och du utnyttjade det.” lade jag snabbt till.

” Ja men jag var dum, jag vill inte mista dig.” han tog ett steg närmare mig, jag backade. Så fortsatte det tills jag nådde den kalla väggen med min rygg. Han var så nära att andetagen slog mig hårt i ansiktet. Jag var rädd, riktigt rädd. Hjärtat slog dubbelt så snabbt än vad som var normalt och jag kallsvettades.

” Det är försent.” jag försökte gömma det faktum att jag var nervös så gott jag kunde.

” Är du säker på det?” hans läppar snuddade vid mina. Jag ville inget häldre än att putta bort honom, men vem visste vad han var kapabel till att göra? Vi var ensamma, han kunde göra praktiskt taget vad han ville. Tanken gav mig kalla kårar.

” Ja de..” längre hann jag inte innan han pressade sina läppar hårt mot mina. Jag trotsade att han kunde göra vad han ville med mig och pressade bort honom från mig med all min kraft.

” Vad fan sysslar du med?!” utbrast jag.

” Kysser dig babe, och jag vet att du gillar det.” ett retfullt flin spred sig över hans ansikte och han närmade sig mig igen.

” Kalla mig inte för babe.” snäste jag åt honom men fick bara ännu ett flin till svar. Han pressade läpparna en gång till mot mina, ännu hårdare denna gång om det ens var möjligt. Jag boxade honom i magen men han tog ett stadigt tag om min högra arm och pressade upp den mot väggen. Om jag kommer att få ett blåmärke där imorgon ska han få betala, det var jag säker på.

” Hey Natasha! Jag kom förbi för att Fredo är med Emelie och jag hade inget att göra, jag messade dig men fick inget svar? Och dörren är öppen, är du oke..” Justin! Han avslutade aldrig sin mening då han såg oss. jag kämpade för att komma bort från Gabriel men det var omöjligt.

” What are you doing?!” han sprang fram till oss och ryckte logg Gabriel från mig. Ingen av dem såg speciellt glad ut. Om blickar hade kunnat döda, hade de båda legat på golvet nu. Jag gick bort till Justin och ställde mig bredvid honom, för att känna mig trygg.

” Oh of course, the two media hookers are a couple.” Slängde Gabriel rakt I Justins ansikte. Justins bröstkorg rörde sig tydligt upp och ner i en jämn rörelse.

” What did you say about us, huh?” han närmade sig Gabriel sakta med knutna nävar. Jag väntade spänt på vem som skulle öppna munnen här näst. Men ingen sa något. Allt som hördes var deras flåsande andetag. Justin närmade sig ännu en gång. Var det här jag skulle gå emellan? Innan jag hann reagera slog Gabriel Justin rakt i nyllet med knutnäven. Justin vek sig neråt av smärta. Jag sprang fram till Justin och satte handen över ryggen på honom.

” What are you doing?! Are you insane?!” Gabriel log nöjt, något som fick mig att vilja slå honom minst lika hårt så han inte kunde le sådär en gång till. Justin tittade upp på mig. Jag såg hur det rann blod ur näsan på honom som han försökte stoppa med baksidan av handen. Det syntes också att han hade blod i munnen.

” Spit it out, I´ll fix it later.” Viskade jag, fortfarande med ögonen på Gabriel. Justin tänkte invända men jag nickade åt honom, det var trots allt kakel golv. Han gjorde som jag sa samtidigt som jag norpade tag i väskan jag lämnat på bordet för att kunna få tag i papper. Under tiden såg jag hur Justin närmade sig Gabriel igen.

” So you think that I´ve never been in a fight, huh?” spottade Justin ur sig. Taget jag haft om väskan släppte jag snabbt och sprang emellan dem.

” Justin, look at me. He is not worth your attention.” Han slappnade av en aning men backade inte undan. Mina händer vilade på hans bröstkorg, redo att putta bort honom om det skulle behövas.

” I got this, I´m fine.” Tryckte han ur sig så lugnt han bara kunde. Jag backade osäkert undan och innan jag hann vara framme igen hade Gabriel tryckt knutnäven i huvudet på Justin ännu en gång, fast denna gången dubbelt så hårt.

Här är det äntligen! Nära 3000 ord! Jag la inte upp det innan ikväll för att jag ville vara helt nöjd i slutet. Kommentera vad jag kan göra bättre eftersom jag inte är så bra på "fight" scener. Vad tror ni händer? Lämnar jag det såhär eller kommer jag fortsätta på samma scen? ;) Ni får se. ;) Justin slår inte just nu på grund av hans karriär, det skulle kunna förstöra en massa. Men vem vet, han kanske gör det sen? ;)

Jag hade tänkt börja med att ställa en fråga vid varje kapitel, för att känna er bättre. Jag kommer naturligt vis också svara! :)

Fråga: Vilken är din favoritlåt på albumet BELIEVE?

Svar: Jag tycker att alla är bra på sitt sätt, men Believe tycker jag "står ut" lite eftersom den är skriven till oss. :)

Much Love/ Emma!