” Hey, du kommer inte bli tjock. Och även om fallet skulle varit så, så hade det kvittat. Du är lika fin hur stor du än är.” han puttade ner mig på rygg i sängen. Jag kände hur kinderna började hetta och bad till gud att Justin inte såg det.

” Är du så säker på det?” han bet sig löst i läppen.

” Bombsäker.” med det sagt kysste han mig passionerat. Jag vet faktiskt inte vart vi stod. Var vi vänner eller mer? Vänner, tror jag.. Eller?

Tre veckor senare…

” Hey! Alfredo! Kom.” Alfredo stod lite längre ner i korridoren inuti American Arelines Arena i Miami. Ikväll hade Justin sin sista konsert i USA som artonåring, den första mars fyller han nitton och Alfredo ska hjälpa mig fixa en fest åt honom. Det kan hända att jag tar Pattie till hjälp med inbjudningarna och liknande så att Justin får med vad han skulle velat. Även kanske Ryan eller Chaz, lite vem som är bäst till vad.

” What’s up Natasha?” Alfredo stod bredvid mig och stoppade ner telefonen. Jag drog med honom in i en städskrubb för att få lite lugn och ro.

” Hur går det med Ryan och Chaz?”

” De är på, fast de trodde du var emot allt som hade med party att göra.” han flinade åt det och jag himlade med ögonen.

” Inte riktigt så, nej. Men perfekt! Kan du kolla med dem när de har chansen att träffas?”

” Vad du än säger, partypinglan!”

” Jaja, vad som än får dig nöjd. Så snabbt som möjligt, så är du söt.” jag hörde hur han skrev på mobilen och förde den sedan mot örat.

” Som du vill my lady.”

                                                                              ---

Klockan var nu sex på kvällen, vi hade nyss ätigt och var tillbaka på hotellet för att om en timme åka till arenan. Justin stod och repeterade danssteg på danssteg samtidigt som han mimade låten han dansade till, Justin var nervös. Justins dator som jag hade i knäet placerade jag bredvid mig och smög mig på honom bakifrån. Jag kramade honom löst. Han stannade upp och såg på mig genom spegeln på väggen.

” Du klarar detta, inget att vara oroad över. Okej?”

” Jag är inte oroad.” envisades han.

” Fine, nervös.”

” Inte det heller.”

” Tro mig, jag ser på dig att du är nervös.” att visa sig svag när det gällde att stå på scenen var inte riktigt något Justin gjorde, även om fallet var så.

Han såg länge på mig genom spegeln innan han vände sig mot mig.

” Lugna mina nerver då.” han överlappade mina läppar med sina. Jag var inte sen med att dra upp mina händer i Justins hår. Jag drog ifrån och såg in i hans upphetsade ögon. Justin tog tag om min rumpa och bar upp mig. Jag slingrade direkt benen runt hans höfter och började hungrigt kyssa honom. Justin pressade oss mot närmsta vägg. Han trevade med händerna innanför min tröja. Vi båda hörde hur Alfredo närmade sig hotelldörren nynnandes på en låt så jag var kvick med att hoppa ner från Justin. Justin lutade sin panna mot min och viskade förföriskt. ”Vi avslutar detta sen.” mina kinder blossade upp när dörren öppnades och Alfredo såg oss stå klistrade mot varandra.

” Wow, ta inga förhastade beslut nu ungdomar.” Alfredo flinade när han gick förbi oss till sin säng.

Även Justin verkade tycka det var roligt då han också flinade medans den röda nyansen i mitt ansikte endast blev mer och mer röd.

                                                                                  ---

” Tack alla, tack Miami och tack USAAA! Jag har en sista fråga till er. Who wants to be my baby?”

                                                         Who wants to be my baby?

Jubel bröt ut när Justin påbörjade den sista låten, Baby. Jag stod på sidan av scenen och såg honom ge allt han hade, det var magiskt. Jag hoppade till när jag kände två starka armar omfamna mig bakifrån..  

NU är ett kapitel uppe! Detta är inte acceptabelt och jag känner mig hemsk.. Men jag älskar alla ni som stannat! Jag begär inga kommentarer men jag skulle gärna vilja att ni kommenterar så jag kommer in i skrivandet igen.

Puss!

Emma!

                                                                 Bild kommer!

Hon hade kysst mig. Allt jag suktat efter länge gick sorgligt nog över på bara några få sekunder. Jag ville ha Natasha överallt, på alla sätt. Men det gick inte att erkänna. Något inom mig sa att Natasha gjorde det för att hon saknade Cody. Jag var kluven.

" Fem, sex, sju, IN!" på Nicks order rusade vi in på scenen. Publiken skrek, hoppade och dansade. Men inget av de lade jag riktigt märke till. Jag försvann, försvann från verkligheten. Jag var ensam på scenen. Alla mina rörelser var känslomässigt laddade. Det var underbart. Dock varade det inte så länge. Jag joggade med hälften av oss ner för trapporna när jag plötsligt blev yr. svart.

" Varför får jag reda på detta först nu, tre timmar senare?!"

" Vi hade inget val, vi var tvungna att få bort henne och så höll läkarna kvar oss."

" Vad sägs som ett ynka sms eller ett samtal?"

" Allt kommer bli bra! Så ta dig samman."

" Allt kommer bli bra? Det är vad du tror, men tänk om det inte blir det? Natasha är alltid där för mig, och jag måste vara där för henne med. Men jag kommer nu, flera timmar efter. Det är inte okej. Tänk om hon aldrig vaknar igen, huh?"

Jag kunde höra rösterna, men inte se var de kom ifrån. Jag kunde inte heller känna något. Allt var så ensamt och mörkt. Ett vitt ljus uppenbarade sig lite längre bort. En röst sa åt mig att gå mot ljuset medan en annan försökte hindra mig. Jag satt som frusen på ingenting, det var verkligen ingenting. Jag såg bilder, jag såg.. farmor. Hon gick mot mig och drog in mig i en omfamning.

” Du är stark, Natasha Lopez. Det har varit ett privilegium för mig att se dig växa upp, och nu måste du fortsätta. Jag älskar dig.”

Ett irriterande återkommande pipande ljud nådde mina öron. Jag blinkade några gånger och såg mig omkring. Vitt i tak och väggar, maskiner och slangar överallt. Jag var på sjukhuset. När jag blickade ner på mina kläder såg jag att Justin höll i min hand samtidigt som hans huvud låg vilat mot min mage. Han tog djupa andetag då hans rygg sakta gick upp och ner, Justin sov. Jag lyfte på den fria vänsterhanden och drog fingrarna lätt över Justins blöta ansikte. Han gnydde innan de gråtsprängda ögona fladdrade upp.

” Na-Naatasha?” stammade Justin skört. Jag log mot honom.

” Du är vaken och du lever, tack gud!” när han reste sig såg jag att han bar en utav dansoutfiterna. Justin la försiktigt armarna om mig och kramade mig mjukt. Han såg mig i ögonen och kysste mig varsamt. När han ställde sig upp igen försökte jag lyfta på huvudet och en enorm smärta fick mig att tjuta. Skrämt stirrade Justin på mig och var snabb med att lägga en av sina händer under mitt bakhuvud.

” Jag kallar på läkarna, okej?” jag försökte svara honom, men utan resultat. Ett vattenglas stod på bordet så det halstrade jag i mig snabbt. Den rivande känslan i halsen lenade upp och så även stämbanden.

” Ja.” Justin tryckte in en knapp på väggen och på mindre än en minut rusade två läkare in i blåa kläder.

” Hej Natasha! Det är jag som är Ellie och detta är Dan. Du föll hårt på bakhuvudet och gav en så hård smäll att du hamnade i koma. Vi kommer nu ta några tester och blodprov för att se så alla värden är okej.” jag var okapabel till att nicka så istället tog jag till leendet igen.

” Du måste ha en skyddsängel eller liknande för att ha klarat dig, Natasha.” det var Dan som uttalade sig. Och han hade rätt, jag hade en skyddsängel. Min älskade farmor. Jag visste att hon vakade över mig, liksom hon alltid gjorde när hon levde. Ett tiotal minuter passerade innan läkarna lämnade mig igen. Jag började minnas, minnas allt jag drömt. Justins och Kennys konversation, och farmor. Kenny hade kommit in för inte så längesedan men lämnat när även läkarna gjorde det.

” Du? Jag vet att du tyckte Kenny gjorde fel men han hade inget val. Och jag vaknade.” Justin såg på mig.

” Hörde du?”

” Ja, eller inte allt. Och inte heller tydligt men hörde gjorde jag. Jag hörde dig.” han log. Leendet som dödade. De hasselnötsbruna ögona med ett fåtal stänk av guld såg djupt in i mina. Stämningen i rummet spändes, alla fjärilar fick fart inom mig. Allt blev plötsligt klarare. Jag såg saker klarare, saker jag inte tänkt på innan. Saker om Justin. Hur han alltid fuktade läpparna med tungan, drog handen genom håret. Jag tänkte på det. Små saker som jag aldrig tänkt på innan. Det som var skrämmande var att jag inte hade en aning om vad det betydde. Justin lutade sig mot mig och placerade en kyss i pannan på mig samtidigt som han grabbade tag i min hand.

” Du kommer klara detta, okej? Det kommer bli bra igen.” han viskade det mot min panna så att läpparna snuddade vid för varje ord.

” Jag vet.”

                                                                               ---

” Nej! Aldrig!”

” Doktorn sa att du inte fick dansa på fyra veckor, vad får dig att ens så lite som tro att jag kommer låta dig gå upp på scenen då? Så sluta larva dig.” Justins order var allvarliga. Jag förstod att vad jag än sa så skulle han aldrig låta mig dansa. Varför är jag så klantig att jag faller i en trappa?!

” Följer du med till repet?” rösten han använde sig av lät nu mildare än innan.

” Ja. Om jag blir tjock på dessa fyra veckor så är det ditt fel.” muttrade jag och reste mig från sängen, men Justin var snabbt framför mig.

” Hey, du kommer inte bli tjock. Och även om fallet skulle varit så, så hade det kvittat. Du är lika fin hur stor du än är.” han puttade ner mig på rygg i sängen. Jag kände hur kinderna började hetta och bad till gud att Justin inte såg det.

” Är du så säker på det?” han bet sig löst i läppen.

” Bombsäker.” med det sagt kysste han mig passionerat. Jag vet faktiskt inte vart vi stod. Var vi vänner eller mer? Vänner, tror jag.. Eller?

ETT KAPITEL! Känner mig hemsk, men samtidigt måste ni förstå mig. Jag har en massa att göra i skolan, och det tar på en. Man blir oerhört trött. Men ja, här är i alla fall ett kapitel! Kommentera!

Kram//Emma!

+3 kommentarer till nästa!

Natasha satt utanför, velandes över vad som var rätt och vad som var fel. Hon undrade varför hon låtit det gå så långt. Stämningen i rummet var spänd, det hade den varit redan innan Natasha steg in. De båda var som på nålar, rädda över att röra så mycket som ett finger. Skulle det behöva vara såhär under hela natten?

                                                     Ur Justins perspektiv:

Natasha stod med ryggen mot mig och spelade – vad det såg ut som – Candy Crush som det flesta andra gånger. Jag samlade mod och öppnade ljudlöst dörren för att stiga ut i samma rum som henne. Fuck it.

Jag kramade henne mjukt bakifrån. Natasha hoppade skrämt till men slappnade sen av en aning.

” Förlåt..” viskade jag vid hennes öra. Jag kunde se på hennes uppkavlade armar hur huden knottrade sig. Hon vände sig smidigt och la armarna i kors bakom min nacke. Vi stod så, och bara kramades tills Natasha släppte ifrån. Leendet hon bar var oundvikligt att missa.

” Tack.”

” Va?”

” Tack för att du bevisade att du är här för att stanna.”

                                                                              ---

” Kör en gång till!” uppmanade Natasha genom micken så att hennes röst hördes in i båset. Fingrarna rörde hon över mixerbordet och gav mig klartecken att börja.

Guess I'll put on my raincoat, my yellow raincoat

 Baby it's keeping me dry

 I put on my raincoat, my yellow raincoat

 You know exactly why..

’Yellow Raincoat´ hade jag jobbat med ett tag nu och skulle vara en bonuslåt på mitt album som var en akustisk version av Believe som skulle släppas om några månader. Alla låtar var inte helt färdigskrivna än. Jag hade skrivit av mig lite om Selena till detta album, hoppas även innerligt att hon inte kommer mörda mig. Texterna har ju inte hatiska ord om henne eller så men Selena är som hon är..

” Perfekt! Kan jag prova att spela gitarr inne i båset till din röst?” jag nickade förbryllat, kunde Natasha spela gitarr? Ännu en sak jag inte visste om henne. Fast, hon behöver ju kanske inte vara gudomlig. Nat log stort, tog tag i gitarren vid dörren och steg in. Pallen föstes fram och hon placerade sin rumpa på den.

” Du behöver inga noter?”

” Nej, satt och stirrade på dem tillräckligt därute. Jag spelar introt en gång – som alltid annars – sen börjar du, okej?” hon såg på mig, även om hon inte sökte en bekräftelse utan det egentligen var ett kommando.

” Visst, du bestämmer.” och så började hon spela..

Hennes fingrar rörde sig upp och ner längs gitarrens ståtliga hals för att få till de rätta ljuden. Det var helt enkelt magiskt, hon var magisk. Jag höll på att komma av mig med att börja sjunga, men löste det i sista sekund. Sättet Natasha spelade på var annorlunda, hennes fingrar var fantastiska. Det var precis som i dansen, hon hade stenkoll på allt. Natasha hade inte ens hört låten förrän nu, hur hon ens klarade av att ta ackorden utan noter förstod jag inte. Outrot satt som en smäck. Natasha fann mig stirrandes på henne.

” Vad?” förtvivlan i Natashas ögon ändrade på hennes ansiktsuttryck som innan varit fridfullt.

” Du- wow..” hon log nu igen från öra till öra.

” Gissar att det är ett bra betyg?” Natasha fick det till en fråga.

” Ja, du är underbar! När lärde du dig spela såhär? Om jag inte minns fel så tror jag du sa att du sög på gitarr?” hon såg genast mindre glad ut. Mot väggen lutade hon gitarren och tog ett djupt andetag.

” Pappa lärde mig det innan han stack. Jag var väldigt liten, men pappa tyckte jag hade talang. Efter han hade lämnat oss ville jag till en början ha något att relatera till honom med, jag förstod inte att han aldrig skulle återvända. Jag förstod inte att han åkt tillbaka till Mexiko för gott. En av förklaringarna innan han stack var att farmor behövde hjälp. Hoppet fanns alltid kvar inom mig tills jag en dag förstod att han inte åkt dit för farmors skull, utan för att lämna mig och mamma. Sedan den dagen har jag inte dragit mina fingrar längs en gitarrs strängar, inte fått känna av känslan. Det kanske var dumt att gå tillbaka till det idag, men jag ville för stunden..”

” Dumt? Dumt? Inte ens nära. Jag vill höra mer, och jag är säker på att även andra vill det. D-”

” Nej. Jag är inte tillräckligt bra, detta var inte finslipat. Ett under att jag ens kunde ta ackorden.” avbröt hon mig med.

” Inte tillräckligt bra? Har du hört dig själv spela? Det är bättre än vad jag någonsin kommer bli. Du har en talang, Natasha. En av de få saker jag håller med din pappa om, men det har du.”

” Jag vill inte spela för andra, med dig går det bra, men inte framför andra. Du är den ända som vet, bortsätt från mamma och Emelie som hörde mig spela hela tiden när jag var mindre, och det ska förbli så.” jag ville inte bli irriterad, men jag blev det..

” En talang som går till spillo bara..” jag reste mig och gick ut ur rummet. Ute vid mixerbordet tog jag fyra kuddar och två tjocka täcken i ett av skåpen som man kan ha till att dämpa ljudet med. Kuddarna tog jag två av – de andra var till Natasha – och la mig med ett av de breda täckena över mig. Ljusknappen sträckte jag mig efter och pressade in en gång för att få det mörkt. Det lös fortfarande från inspelningbåset. Gissar att Nat fortfarande sitter där. Jag stängde mina ögonlock försiktigt. Jag var verkligen trött. Den senaste natten har jag inte kunnat sova bra, på grund av Natasha. Mitt humör är ett helvete.. lätta beröringar på min axel väckte mig till liv igen.

” Justin?..” viskade hon hest. Att kasta ner henne mot golvet och kyssa hennes alldeles för inbjudande läppar var allt jag ville just nu. Rösten gjorde det inte bättre. Min kropp vände på sig så att jag kunde möta Natashas ögon. Våra blickar borrade in sig i varandra.

” Förlåt, men du måste förstå att det är min vilja och så.. jag är bara rädd, okej? Du vet att jag hatar att stå på scen. Skräcken finns alltid där. Alla har en åsikt om lilla mig. Att ens tänka på det får mig att må illa..”

” Jag vet.. du väljer själv vad du vil göra, vad jag än säger. Så det är mitt fel.” ett svagt leende på Natashas läppar anades trots mörkret. Hon flyttade sig ut från mig en aning och började dra av sig kläderna.

” Förlåt, men det är varmt som i en bastu här inne! Är det okej?” jag skannade kvickt hennes kropp som jag såg bar en sportbh utanpå en vanlig bh, och sen trosor.

” Visst.” gäspen som kom samtidigt gjorde det svårare att tyda vad jag sagt, men Natasha hörde. Hon skrattade lågt och la sig med ryggen mot mig. Mina handflator mötte hennes bara mage. Gåshuden var tydlig mot fingertopparna. Makten jag bar var inget mindre än älskvärd. Jag kunde få alla sorters reaktioner av henne, me like. Jag rörde försiktigt tummarna i cirklar som en lugnande gest. Natasha lade sina handflator ovanpå mina händer och somnade inte långt efter det.

                                                                                          ---

En hög smäll. Med uppspärrade ögon såg jag mig omkring i rummet. Dörren hade slatt igen. Natasha sov fortfarande fridfullt. En kyss lämnades på hennes kind innan jag lirkade mina händer från hennes kropp och reste mig upp. Natasha började genast röra sig. Hon mumlade något med en rynka i pannan innan ögonen slogs upp. Förvirrat såg hon sig omkring i rummet och landade till sist på mig. Hon log snett. Blicken lät hon falla ner på sin lätta klädsel och trots mörkret såg jag henne rodna. Natasha var nog inte helt vaken när hon valt att klä av sig, det var inte hennes stil att visa upp sig för mig. Men jag klagade inte. Täcket drog hon runt sig som en handduk, steg förbi mig och in i badrummet utan ett ord. Jag tände lyset och kunde nu på riktigt se mig omkring. Våra kläder låg prydligt vikta på en utav stolarna i rummet. Städerskan måste ha varit här. Tänk om hon eller han fotat oss? Tänk om bilderna i sådana fall läcks ut. Då har vi ett helvete framför oss. Fan. Frustrerat drog jag händerna genom håret, något Natasha såg som steg ut ur badrummet i samma sekund.

” Vad händer?” undrade hon.

” Städerskan har varit här.” hon sken genast upp.

” Så bra! Då kommer vi ut!” glädjen försvann när hon inte fann samma hos mig.

” Vad händer om han eller hon tagit bilder på oss som hon eller han lägger ut på internet? Detta är inte bra, Natasha.” den sista meningen kom ut som en frustrerad viskning. Jag såg upp på henne som stod med halvöppen mun på väg att sätta på sig tröjan som använts igår.

” Ingen är så iskall att man gör så, det är om-”

” Jo, folk är så. Rent jävla fucked upp är vad folk är. Ingen fucking respekt någon stans!” jag reste mig upp och gestikulerade stort när jag pratade. Magen var spänd och lungorna rördes tydligt in och ut. Meningen hon använde som ett försök i att lugna mig fungerade inte. Hon visste lika mycket som jag att det är så. Natasha gick fram till mig. Ena handen satte hon på mitt högra bröst och drog naglarna på den andra handen över mina bara magrutor. Hennes beröringar fungerade otroligt nog. Hela min kropp slappnade av och jag pustade ut. Vi sa inte ett ord till varann.

” Här.” min t-shirt jag burit innan vi la oss räcktes till mig och jag tog emot den, jeansen tog jag själv initiativet att plocka upp och sätta på.

” Bäst att vi går, de undrar nog var vi är.” Natasha nickade. Datorn med inspelningarna på tog jag under armen och öppnade dörren, denna gång utan några problem. Natasha var inte långt efter med att släcks och sedan låsa. Nyckeln lämnade hon på informationsdisken och tackade till tjejen som satt där.

                                                                     ---

” Ooo, var har ni varit? Samma kläder som igår ser jag, vi alla vet vart detta bådar.” utbrast Alfredo när vi steg in i vårat hotellrum och vickade på ögonbrynen.

” Du är så jävla dum i huvudet! Vi fick sova i studion för att vi blev innelåsta! Och varför i helvete lurar du Natasha att det ska vara något jävla möte?” han flinade bara åt mig där han satt på sin säng.

” Kände att ni lovebirds behövde reda ut saker och ting, och i detta fallet verkar det ena ha lett till det andra..” inte så svårt att förstå vad han menade med det. Jag slängde mig på honom och kastade ner honom i sängen för att han inte kunde sluta skratta. Förmodligen var det åt hur ”glad” jag  var.

” Ey, chilla Bieber. Hett temperament som vanligt.” jag lät honom sätta sig upp och han borstade bort osynligt smuts från sina axlar. Då steg hon in.

ÄNTLIGEN! Hoppas ni gillar det babes. Kommentera vad ni tycker, ger mig större skrivlust! :)

Puss!

+3 kommentarer!

---

Vad var det som var så viktigt att han inte kunde fråga mig det via sms? Men jag lät det gå.

Till Alfredo: Ge mig två.

Samma kläder satte jag på mig eftersom mitt bagage låg i bussluckan. Tårarna torkade jag med handryggen och lämnade rummet för att höra vad Alfredo hade att säga.

                                                   Ur Natashas perspektiv:

Några timmar hade långsamt passerat. Tre var klockan och jag hade nyss pratat med Jarrah och Max i drygt tio minuter innan mamma höll på att spricka av nyfikenhet och tog över samtalet. Jag hade även tagit tid till att ringa upp Emelie, pratat lite om Justin och MYCKET om Alfredo! De verkar gå ihop bra, trots distansen mellan dem. Det var längesedan jag pratade med familj och vänner, alldeles för länge sedan. Även om det inte är en tillräcklig ursäkt så är faktumet att jag har varit upptagen med antingen det ena eller det andra. Att erkänna detta är svårt, men turnén och Justin har tagit min fokus bort från allt vad Sverige heter. Jag önskade att det inte var så, men det går inte att neka. En förbättring är i alla fall på väg! Från fönstret vände jag huvudet när Elysandra lät en djup suck fylla ut rummets tystnad.

” Har du roligt?”

” Hell no.. Vad hände med Justin? Han brukar alltid vara social.” hon slog ut med armarna i en drastisk gest där vi låg i varsin hörna av soffan. Jag skrattade lågt åt henne.

” När man pratar om trollen..” mumlade jag när Justin kom ut ur sitt rum för första gången på två timmar. Vistelsen hos oss varade inte länge då han genast lämnade efter att ha snackat med Fredo. Jag förstår inte vad det är med honom, varför i helvete han reagerar på en sak som så uppenbart var en lek? Där har vi gott folk en sida jag inte förstår mig på hos Justin. Ibland kan han ha värsta humörsvängningarna. Från att vara den gladaste och mest positiva person i världen till att halvt få damp på allt och alla. Visst, han kanske inte kan hjälpa det och visst, det händer inte ofta. Men när det väl händer kan det vara extremt. Egentligen är vad jag och han nu har mellan oss löjligt. Löjligt av mig att gå på Justin som jag gjorde och löjligt av Justin att reagera så starkt på en bagatell. Jag hade direkt lett stegen till toaletten då jag var nära ett sammanbrott och tålde inte att se Justin då. Han sårade något som låg djupt inne i mig. Jag blev rädd, rädd för att bli lämnad igen. Precis som pappa gjorde. Jag var förbannad på pappa för att han gav upp. Han gav upp allt, och det är på grund av honom jag har svårt att lita på folk än idag. Inte förrän efter några år kunde jag vara helt öppen in och ut med Emelie. Men med Justin var det annorlunda, och därför är jag alltid lika rädd för att han ska göra som pappa, bara sticka.

                                                                                  ---

” Igen!” trött som jag var bet jag ihop och ställde mig i position. Ett, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått.. om och om igen rullade sifferföljden i mitt huvud samlat med stegen när musiken var på.

” Perfekt alla! Det sista för idag. Nästa repetition är samma dag som konserten, så se som vanligt till att vila upp er. Vi ses.” Nick viftade iväg oss med få meningar och återgick till att skissa i blocket han höll i handen. Jag samlade ihop mina saker för att återgå till hotellrummet och duscha innan maten serverades. Will dök upp vid min sida och eftersom vi hade rummen bredvid varandra hade vi följe. Inne i hotellrummet norpade jag snabbare än blixten själv åt mig en handduk och min necessär för att sen smita in i badrummet före Lilly som stod och svor utanför.

” Nästa gång kanske.” ropade jag och hörde hur hon kastade sig på sängen.

Duschen gick snabbt, ville inte låta Lilly få vänta för länge. Jag hade satt på mig ett par mönstrade tights i gråa nyanser och en vit lösstickad, vringad tröja. Håret satt i en bulle men skulle snart tas ner då Lilly bara skulle klä på sig innan vi skulle gå ner i matsalen och få i oss välbehövlig mat efter bussturen och dansen. Jag kikade runt på Instagram och Twitter, men fann inget intressant.

” Klar!” utbrast Lilly jäktat. Håret släppte jag, som sagt, ut och reste mig ur sängen. Vi armkrokade ner mot maten där vi satte oss bland de andra som redan var i full gång med att äta.

                                                                             ---

” Du, Alfredo sa att vi skulle ha ett litet möte i en av studiorna i arenan nu. Jag ska bara gå till DJ och asa med dem.” hon log lite misstänksamt när hon drog på sig sina marinblåa converse.

” Du behöver inte säga mer.” jag blinkade åt henne, ” Men då går jag i förväg.”

” Visst.” hon verkade tycka det var en bra idé och lämnade mig för att hämta de andra. Jag satte på mig en lite mindre tjock jacka då det ändå var kväll och hyffsat kallt. Conversen åkte på och jag lämnade hotellet bakom mig för att stiga ut i kylan. Vandringen till arenan var inte mer än hundra meter. Endast några få människor passerade mig, annars var gatorna i princip folktomma. Jag drog upp mobilen och såg att klockan passerat halv tio. Jag tror inte vi haft ett enda möte såhär sent förut, och speciellt inte efter en träning. Men jag gissar att det var viktigt, vilket det brukar vara. Endast några få lampor lös upp min gång tills arenan visade upp sig. Lamporna där stod med tre meters mellanrum, så att se var där inga problem med. Jag hade varit noga med att inte glömma passet så att vakterna skulle kunna släppa in mig även om det var långt efter besökstid. En fotbollsmatch pågick, men eftersom man inte får gå in efter matchen börjat var det egentligen inte tänkt att jag skulle kunna komma in, även om jag haft en biljett. Jag såg upp på de gråa skyltarna med vit text i taket när jag kommit in i arenan. Enligt dem skulle studiorna ligga en våning ner åt vänster så jag följde skyltarna och tog trapporna ner. Där vistades folk inne enligt schemat som hängt i trappan, men eftersom det var så pass ljudisolerat kunde man inte höra ett ljud. Jag hade fått på sms att det var studio fyra. De tre första passerade jag, och när jag kom till fjärde dörren var fönsterrutan i dörren fördragen av en svart veckad gardin som såg ut att vara av sammet. Jag provade med att rycka i handtaget, men det var låst. Idioter.. just när jag var på väg att ringa Alfredo upptäckte jag en nyckel på mattan jag stod på. Jag tog upp den och höll den mellan tummen och pekfingret när den fördes in i nyckelhålet. Den passade. Sakta vred jag om handtaget och dörren flög upp. Vart var alla? Hade jag fått fel nummer? Båset var folktomt, förutom.. inte förrän nu upptäckte jag honom. Där stod han och sjöng rakt från hjärtat. Jag smög fram till justeringsbordet och satte headsetet på mig för att låta den vackra rösten sippra in genom mina öron utan att göra mig synlig. Han stod med högersidan mot mig med ihopknipna ögonlock. När vad jag gissade var outrot på låten han nyss sjungit tog jag av headsetet igen och reste mig från kontorsstolen. Justin stod kvar och bara stirrade in i väggen när kompet tagit slut. Vad tänkte han på? Vad försegick i hans hjärna nu? Jag ville så gärna veta allt, men var okapabel till det. Jag gick mot dörren och vred försiktigt om den. Justin vände hastigt huvudet mot mig och fick syn på mig. Men han stod bara stilla och hade nu börjat stirra på mig istället för den mörkröda väggen.

” Vad gör du här?” mina ögon som var fyllda av förväntan blev iskalla på sju nanosekunder när han uttalat meningen.

” Vi ska ha ett möte?”

” Sa vem?” en rynka bildades i Justins panna.

” Alfredo.”

” Really.. Han är så rökt.” Justin mumlade ut det samtidigt som han satte handflatorna i håret.

” Jaha, vad ska detta betyda?” med en hand på höften såg jag md en uppmanande blick på Justin.

” Att jag drar.” han gick förbi mig fram till dörren där han vred på handtaget. Jag ville inte ens se på honom när han lämnade mig ensam i det upplysta rummet.

” Fuck..” att han stod och ryckte i metallhandtaget hördes lång väg. Är det så svårt att få upp en dörr? I ögonvrån såg jag hur han frustrerat tryckte ifrån med händerna mot dörren.

” Den går inte upp.” suckade Justin besegrat. Jag fiskade upp mobilen ur fickan för att ringa Lilly, men jag hade ingen mottagning. Hur i helvete kunde jag inte ha någon mottagning?

” Har du?” frågade jag och såg smått roat på honom när han sträckte på sig för att försöka fånga upp en plupp.

” Nej..”

” Du vet att det där inte funkar, va?” jag log inombords när han gav mig en irriterad blick.

” Vi kan inte göra något annat än att stanna här över natten tills städarna kommer imorgonbitti.”

” Städar de inte här på kvällarna?” frågade jag. Vilket ställe städar inte både morgon och kväll?

” Nej jag bad dem att stå över ikväll.. tänkte spendera ett tag här inne..” hoppas att han själv inser hur idiotiskt och korkat det var.

” Smart där Bieber.” sa jag ironiskt.

” Whatever. ”

” Ja jag stannar inte här i natt.” det måste gå att få upp dörren på något sätt, så upphakad kan den inte vara. Jag började vrida fram och tillbaka som Justin gjort innan och märkte snart att jag haft fel. Det var absolut omöjligt att få upp den! Tanken av att vi kanske inte kunde komma ut imorgon heller fick mig rädd. Jag ville inte spendera natten här med någon som inte vill ha med mig att göra. Justin hade lämnat mig ensam igen då han nästan direkt gått in i båset igen.

                                                                 Ingens perspektiv:

Frågan de båda ställde sig var vem som skulle ge upp sin fasad först? Justin ville inte detta samtidigt som han ville att Natasha skulle komma in till honom och be om förlåtelse först. Natasha satt utanför, velandes över vad som var rätt och vad som var fel. Hon undrade varför hon låtit det gå så långt. Stämningen i rummet var spänd, det hade den varit redan innan Natasha steg in. De båda var som på nålar, rädda över att röra så mycket som ett finger. Skulle det behöva vara såhär under hela natten?

Kapitlet hade tydligen inte publicerats..

Ibland blir jag lack när saker och ting inte fungerar.. Jaja, jag får ta det.. Menmen, här är det! Mitt första "Ingens perspektiv" också om jag inte minns fe? Hahah, kände att det var bra nu när det gått ett år.. ;)

Vi ses snart, redan påbörjat nästa! Puss och kram.

3+ kommentarer till nästa!

  Will reste sig och gick fram till mig. Han såg först efter en bekräftelse i mina ögon innan han satte handen på mitt bakhuvud och tryckte samman våra läppar. Jag satte även min hand i Wills hår innan han nätt drog ifrån. Runt oss applåderade de vilt. Will log snett mot mig innan han intog sin plats igen. Alla utom personen bredvid mig såg imponerade ut, Justin.                               

                                                      Ur Justins perspektiv:

” Hey, bro! Vakna! De andra väntar på dig där nere, komigen!” mina ögon flackade sakta upp. Alfredo stod med en tålmodig min vid sängkanten med min väska i högsta hugg.

” Jag har fått lägga ner det du asat upp ur väskan nu för att du är så jävla seg. Och du kommer inte få öppna denna igen, så dina kläder ligger där.” jag vände huvudet och tittade på stolen han pekat på.

” Att jag ska behöva vara en jävla mamma alltid..” muttrade han och gick mot dörren.

” Har alltid tyckt du var lite feminin av dig.” min morgonröst var hes men hade tillräckligt hög ljudvolym för att nå genom rummet. Alfredo blängde irriterat på mig innan han steg med hårda steg ut ur rummet. Någon har vaknat på fel sida idag.. illa kvickt ryckte jag upp mig och förde på kläderna jag haft igår. Jag drog till mig mobilen och plockade bort laddaren från vägguttaget vid sängkanten. Handen drog jag genom håret tre gånger, och jag var klar. Med väskan rullande efter mig tog jag hissen ner i lobbyn. Jag vinkade snällt till receptionisten, och hon gav mig en vink tillbaks när jag la rumsnyckeln på disken.

” Äntligen! Tack för att du ville komma, Justin. Tackar även för att det är närmre tjugo minuter senare än schemalagt.” sa Nick när jag anslöt mig till gruppen vid ingången till hotellet.

” Alltid ett nöje, Nick.” en trotsande blick fick jag innan han kunde prata som han ville igen.

” Nu när alla är här kan vi åka. Klockan är nu..” han tryckte på hemknappen på sin svarta iphone, ” kvart i nio. Det betyder att om vi har tur så är vi framme vid halv sju – sju. Carly rae Jepsen kommer från och med nu vara med i de elva shower som vi har kvar i USA just nu, och efter tre kommer Cody tillbaka. Så, nu har jag lekt klart att vara boss. In i bussarna med er.”

Vi gick på ett led som i skolan när man skulle på utflykt och var tvungen att hålla handen med någon. Till min ”otur” hamnade Will bredvid mig när vi gick ut genom dörrarna. Vi sa inte mer än hej till varandra, men det räckte länge och väl. Det var inte han jag var sur på, egentligen visste jag inte vem jag var sur på. Anledningen var inte heller den säker, men säkert var att varje gång jag såg på Nat eller Will högg det till i magen. Vad hade dem gjort? Jag hatar detta. Hon som jag brukar prata om saker med var dessvärre hon som fått mig att känna och må dåligt. Jag vet inte hur, jag vet inte när, men jag visste att det var så. Busschauffören tog hand om mitt bagage så jag kunde kliva in i bussen. Natasha tittade på mig med ett leende när jag kom in, ett jag tyvärr inte hade förmågan att besvara. Hennes mungipor drogs neråt när min kalla blick mött hennes. Jag visste att jag gjorde fel, men kunde inte hjälpa det. Förbi Alfredo gick jag vidare in i mitt så kallade rum längst in. En dusch. En dusch var vad jag behövde. Jackan slängde jag på sängen innan jag gjorde mina vägar till den lilla duschen som även den befann sig i rummet. Jag var tvungen att vara kvick då vattentanken inte räckte mer än i några minuter. Med en handduk i handen låste jag dörren bakom mig. Kläderna drog jag av och steg sedan in bakom draperiet. Duschen var somsagt inte långvarig, men tillräckligt för att kunna skölja ut schampot ur håret. Handduken vilade mot mina höfter när jag steg ut ur duschrummet. Den kalla luften slog mig i ansiktet och på överkroppen. Ståendes i endast boxershorts knackade det på dörren. Eftersom det till nittionio procent var Alfredo bad jag honom att komma in. Med ryggen emot hörde jag hur dörren öppnades, men Alfredo sa inget. Jag vände mig om för att se på honom men fick mig istället en smärre chock. Där stod Natasha i egen hög person och såg på mig med ett irriterat ansiktsuttryck. Hon tog bestämda steg fram till mig innan hon puttade mig nätt in i väggen vid garderobsdörrarna, hjälpt av händerna mot min nakna bröstkorg.

” Vad är ditt problem?!” jag fortsatte endast med att stirra på henne, bad om att kunna få fram ett ord.

” Du totalt ignorerade mig igår kväll, men då lät jag det gå eftersom jag trodde du var trött. Och så gör du det idag igen. Du är helt otrolig, Justin. Vet du det?” hon tog några steg ifrån mig och skakade på huvudet.

” Låt mig ignorera dig, det är fan inte jag som går och kysser första bästa kille jag ser.” mina ord var hårda när de träffade henne rakt i ansiktet.

” Det var en lek Justin, en fucking lek! Trodde du visste bättre än så.”

” Tråkigt, för detta är jag! Jag är han som står framför dig nu, ingen annan.” mina lungor hävdes häftigt upp och ner i takt med att mitt hjärta bultade. Natasha bet sig i läppen och backade långsamt ifrån mig med armarna i kors. Hon såg på mig en sista gång innan jag blev ensam i tystnaden igen. Inte förrän dörren stängts insåg jag vad jag hade gjort. Jag satte händerna i håret och borrade in fingertopparna i hårbottnen. Kroppen damp ner i sängen. Min knytnäve drämde jag i madrassen så att ett dämpat ljud uppstod. Helvete. Tårarna hotade att rinna över. Skit. Över något så enkelt som att snurra en flaska. Jag förbannade mig själv tusen gånger om för att ens ha reagerat. Ryggraden lades sakta mot madrassen och huvudet vilade mot dunkudden. Längre än ett par minuter fick jag inte ligga där innan min mobil gjorde ljud ifrån sig. Jag tog den från nattduksbordet och såg smset från Alfredo.

Från Alfredo: Kom hit, har en fråga till dig.

Vad var det som var så viktigt att han inte kunde fråga mig det via sms? Men jag lät det gå.

Till Alfredo: Ge mig två.

Samma kläder satte jag på mig eftersom mitt bagage låg i bussluckan. Tårarna torkade jag med handryggen och lämnade rummet för att höra vad Alfredo hade att säga.

Kan jag kalla det ett mellankapitel? Kanske ett mellankapitel med lite drama? Eftersom det ungefär handlade om samma genom hela blev bilden tyvärr lite tråkig.. :/ Ni får leva med det, hehe ;) Hoppas att ni gillar det i alla fall!

+3 kommentarer till nästa!

Med ryggen emot hörde jag hur dörren öppnades, men Alfredo sa inget. Jag vände mig om för att se på honom men fick mig istället en smärre chock. Där stod Natasha i egen hög person och såg på mig med ett irriterat ansiktsuttryck. Hon tog bestämda steg fram till mig innan hon puttade mig nätt in i väggen vid garderobsdörrarna, hjälpt av händerna mot min nakna bröstkorg.

” Vad är ditt problem?!” jag fortsatte endast med att stirra på henne, bad om att kunna få fram ett ord.

En sneak peak på nästa kapitel, kommentera som bara den på förra så kommer det upp ikväll. Har skrivit klart det ;) vi hörs ikväll!

” Ja visst, vänta..” han öppnade väskan och drog upp flaskan full med vatten. Han nickade för bekräftelse och kastade den sedan genom luften. Men flaskan kom aldrig fram till mig, den krockade in i honom på halva vägen..

Hans hand flög upp mot huvudet där flaskan nyss träffat och ett stön lämnade Nicks läppar.

” Gud förlåt!” jag flög upp snabbare än blixten på fötterna och sprang de få stegen fram till honom. Han tog bort handen och böjde sig ner.

” Gissar att denna är din?” han höll flaskan så att jag skulle ta den.

” Ja, gick det bra?”

” Jag klarar mig, men hur det kommer bli med Adam sen är jag inte lika säker på.” Nick slängde en argsint blick på Adam som flinade.

Jag skrattade åt honom, tackade för att han tog upp flaskan. Jag gick och satte mig igen för att föra min uppmärksamhet till Scooter som nu stod med ett skrivblock i högsta hugg.

” Okej, så förra konserten blev precis som planerat så jag tycker inte vi gör några ändringar, utan fortsätter bygga på bättre och bättre på det vi har. Jag kommer vara lite frånvarande från och till nu tills vidare under turnén, och det börjar redan ikväll då jag måste lämna Denver om några timmar. Lycka till och se till att ladda upp nu innan. Ni är lediga till sju så ta vara på ledigheten. Vi ses, ni kan gå nu.” Scooter vinkade av oss. Jag ställde mig upp och gick för att hämta väskan.

” Vi tänkte hänga lite efter konserten ikväll, är du på?” Justin kramade mig bakifrån och lutade hakan mot min axel. Jag mötte Justins ögon genom den stora väggspegeln.

” Visst, om du kommer.” jag blinkade åt honom som flinade.

” Nu gör jag.” han släppte mig och tog upp min väska åt mig.

” Tack Jussi.”

” Jussi?” han höjde på ögonbrynet åt mitt plötsligt påkomna smeknamn.

” Mitt nya smeknamn för dig, Jussi.” vi började gå mot utgången, förbi alla stretchande dansare som stod tryckta mot väggarna och golven.

” Du är crazy.” skrattade han smått.

                                                         Ur Justins perspektiv:

Jussi? Jussi? Vad tänker hon med egentligen? Well, jag får lära mig leva med det helt enkelt. Det är faktiskt lite sött om jag nu får erkänna det, men inget Chaz eller Ryan skulle få reda på.

” Tänkte bara ta mig en dusch.” jag låg på Nats säng när hon stack ut huvudet från badrumsdörren.

” Okej, jag väntar på dig.” hon gav mig en slängkyss och stängde sedan dörren igen.

Lilly var hos DJ och gud vet vad dem gör. De har inte medgett att de är tillsammans, men vi andra är långt ifrån blinda. Natasha berättade hur Lilly brukade få sms på kvällen när vi var i våra rum och hur hon alltid log. Natasha hade gått förbi Lillys mobil när den fått ett sms en gång när Lily duschade och sett DJs namn. Personligen har jag inget emot att de två är ett par, Lilly är väldigt snäll medans DJ är lite utav den tuffare typen. Men det är det som får dem att bli ett. Lilly skulle aldrig göra en fluga förnär. DJ är lite utav en tvärtemot till det. Duschen stängdes av en fjärde gång och jag kunde gissa att Natasha nu var klar. Mycket riktigt, hon steg få minuter efter ut i en handduk runt kroppen med kläderna hon haft på sig innan i handen. Jag följde alla hennes rörelser med blicken. Att säga att hon inte är vacker skulle vara en lögn. Hon tog upp ett par trosor i handen och trädde på dem under handduken. Sen vände hon sig helt så att hennes rumpa pekade mot mig. Utan att jag var beredd droppade hon handduken på golvet, knäppte bhn kvickt bakom ryggen och vände sig sedan om igen. Hennes ansikte var nu riktat mot mitt. Natasha ställde sig på knä vid sängkanten. Hon lutade sig över mig så att hennes bröst tryckte mot min bröstkorg. Hennes hand sträckte sig innan den fick fatt i vad Natasha sökte. Tshirten hon nu höll i handen hade innan dess legat bredvid mig.

” Förlåt, skulle bara ta den.” helt tagen av situationen nickade jag endast frånvarande. Natasha skrattade till. Hennes kropp slängdes ner bredvid min med huvudet nära min hals.

” Att killar alltid ska vara stora kåtbockar!” utbrast hon skrattandes.

” Vadå?”  

” Du vet mycket väl vad jag snackar om, Bieber.” hon satte leendes mjukt sina läppar mot min hals och lät dem sedan lämna en brännande fläck där. Så låg vi. Men när Lilly öppnade dörren så hoppade Natasha upp käpprätt i sängen.

” Förlåt om jag stör.” flinade Lilly.

” Klart att du inte gör miss jagvarhosDJoch..” Natasha blev avbruten i sin mening av Lilly som hyschade åt henne med en menande blick. Jag kunde inte undgå att flina.

” Just det, Justin. Du som verkar tycka detta är så extreeemt roligt. Scooter vill prata med dig.” berättade Lilly med sarkasm.

” Var?”

” I lobbyn.”

” Tack, vi ses.” jag lämnade rummet och dem för att se vad Scoot ville.

                                                           Ur Natashas perspektiv:

” Bra gjort Jussi, får publiken att falla för dig som alltid.” sa jag till en svettig Justin som tog de sista stegen ner från trappan upp till scenen. Skrik och jubel ringde högt i mina öron.

” Någon som är avundsjuk? ” flinade Justin.

” I dina drömmar. De får gärna falla för dig hur många gånger de vill, sålänge du håller det du lovat.” ett finurligt ansiktsuttryck tog plats på mig.

” Vad?” sa han frågandes.

” I will catch you if you faaaall.” sjöng jag överdrivet för honom. Han skakade på huvudet och skrattade åt mig.

” Du måste sluta svara mig med mina egna texter.”

” Eller så måste du sluta ge mig tillfälle att svara dig med dina egna texter.” han himlade med ögonen åt mig. Plötsligt slog han armarna om min kropp och höll fast i ett stadigt tag.

” Justin!” tjöt jag, ” Du är helt genomsvettig!” Svetten på hans armar torkades av på mitt linne. Inte en chans i världen att linnet stannar på efter Justins svettbehandling.

” Så går det när man bråkar med mig.” nu var det min tur att himla med ögonen. Vi gick in i omklädningsrummet sida vid sida där de andra satt och väntade.

                                                                                     ---

” Okej, fine. Jag gör det.” muttrade Steven. Han kröp över golvet fram till Jake där han snabbt stack ner näsan mellan Jakes fötter. Alla utom Steven själv brast ut i skratt när Steven visade ansiktsuttrycket efter att ha luktat på Jakes fötter. Killarna hade hunnit få i sig en-två öl var nu, och stämningen var på topp. Ingen visade sig vara trött från hektandet innan ikväll och det var skönt att bara kunna ta det lugnt med mina kolleger såsom vänner.

” Nu är det i alla fall min tur.” sa Steven och snurrade på flaskan som låg i mitten av cirkeln. Den stannade efter flera oräknebara varv med korken pekandes mot Will.

” Sanning eller konka?”

” Konka.” svarade Will snabbt.

” Okej, konka alltså.. ” genast spred sig ett flin på Stevens läppar, ” Tänkte att det är dags för något annat nu, du ska..” han såg runt i rummet och landade till sist på Will igen. ” Kyssa Natasha.” jag var nära på att sätta vattnet i halsen, va?! Will reste sig och gick fram till mig. Han såg först efter en bekräftelse i mina ögon innan han satte handen på mitt bakhuvud och tryckte samman våra läppar. Jag satte även min hand i Wills hår innan han nätt drog ifrån. Runt oss applåderade de vilt. Will log snett mot mig innan han intog sin plats igen. Alla utom personen bredvid mig såg imponerade ut, Justin.

ÄNTLIGEN! Jätteledsen för förseningen, men här är det!

Fråga: Ska ni praoa i år? I sånna fall, var?

Mitt svar: Ja i två veckor. Jag ska praoa i en klädesbutik och sen andra veckan är inte helt klart än.

3+ kommentarer till nästa!

 

 

Jag hörde hur Justin och Alfredo mittemot mig och Elysandra pratade livligt om hur de skulle spöa varandra i fifa efter vi ätit. Jag och Elysandra utbytte blickar när de började prata om spelarnas namn. Alfredo han inte avsluta sin mening innan han avbröt sig själv. Han knuffade till Justin i sidan och nickade mot fönstret bakom oss. Jag vände mig om för att se vad han syftade på när jag såg henne.

                                                                 Ur Justins perspektiv:

” Hej alla!” ett stort, brett leendekysste hennes ljusrosa läppar, just det leendet jag blivit bemött av i hela mitt liv. Det glädjegivande leendet, mammas leende. Jag reste mig från soffan och gick fram till henne för att ge henne en kram. Hon gav min kind en kyss och släppte mig sedan. Den klassiska iPhone signalen nådde mina hörgångar. Vi alla började treva i fickorna förutom Scooter som använder sig av en Blackberry och så har en annan signal. Till sist reste sig Natasha upp.

” Förlåt, men jag måste ta detta.” med snabba steg gick hon in i mitt rum där hon kunde få prata ostört.

Mamma och jag tryckte in oss i soffan mot fönsterena där Natasha suttit då Scooter tagit min plats. Jag såg på klockan som satt på min handled, den visade tio över ett. Jag sneglade över på mamma som kramade om Elysandra, precis som de brukar göra de få gånger de träffas.

Jag hade suttit och stirrat på dörren Natasha gick igenom för en kvart sedan i tio minuter nu.

” Någon som vet hur det är med Natasha?”  frågade mamma.

” Hur menar du?” var Fredo snabb med att undra.

” Hon har varit där ett tag nu. Jag går och kollar till henne, så att allt är okej.” med de orden sagda reste hon sig och öppnade sakta dörren och stängde den i samma långsamma fart. Jag suckade tyst för mig själv och knäppte fingrarna under bordet. De andra hade passat på att ta upp mobilerna nu när mamma gått iväg, då hon är väldigt strikt på just den kategorin. Hon anser att om man umgås så umgås man, och det är inte via mobiler. Med åren har hon förstås fått acceptera att man är tvungen att kolla angående jobb väldigt ofta, då det är samma situation som hon sitter i. Men för att få min mamma helnöjd ska man helst lämna mobilen hemma när man är med henne, även om det är nästintill omöjligt.

” Justin, jag tror du får komma..” mamma lät rädd. Jag gick till henne där hon stoppade mig och viskade.

” Hon ligger och skakar i fosterställning och jag får inte kontakt med henne, fungerar inte dina försök måste vi ringa efter hjälp.” utan att svara gick jag in, beredd på det värsta.

Utan att ens ha tittat åt hennes håll än stängde jag snabbt dörren och vände mig nu mot henne. Natasha låg, precis som mamma sa, i fosterställning med tårarna som inte verkade vilja sluta rinna ner för hennes kinder. Att se henne såhär gjorde ont, det gjorde ont varje gång något inte stämde med henne. För att inte skrämma henne för mycket då jag inte tror hon märkte mig eftersom hon låg med slutna ögonlock gick jag tyst fram och satte mig på huk vid sidan av sängen. Handen la jag på hennes axel.

” Hey, det är bara jag. Justin.” Natasha lät andetaget hon hållit inne pysa ut och hon tittade inte lika förskräckt på mig längre, men det fanns där i blicken fortfarande. Snabbt slängde jag ett öga på hennes mobil bredvid henne som börjat vibrera fenetiskt mot täcket. På skärmen lös ett nummer upp. Hennes snyftningar ökade när även hon sett vad det var, men hon rörde inte telefonen som bara fortsatte burra. 

” Hey Natasha, titta på mig.” på utsidan var jag lugn men på insidan var det raka motsatsen. Jag var rädd och orolig, vad kan ha hänt på dessa få minuter hon varit borta? Då slog det mig och var det mest självklara i världen, telefonsamtalet. Hon hade ju lämnat bordet för att svara i sin telefon, tänk så är det samma person som ringer henne igen? Hon såg på mig med sina rödsprängda ögon.

” Ska jag svara?” hon skakade svagt på huvudet, det var knappt så jag kunde urskilja det från skakningarna. Jag var tvungen till att göra något åt dem och det var nu. Jag släppte henne och gick runt på andra sidan sängen där jag satte mig precis bakom henne. Mina armar lyfte upp henne och jag lät henne falla in i min famn. Hon andades snabbt och hårt mot min bröstkorg. Jag bara satt där och gjorde praktiskt taget inget mer än höll om henne, men något i mig sa att det skulle räcka. Jag kunde se på henne att hon inte orkade uttala ett ord. Min handflata gjorde stora cirkelrörelser över hennes mage.

” Han..” hon stannade och jag såg hur hakan darrade när hennes mun var öppen.

” Vem? Vem är han?”

” F-farfa-r.” berättade hon stammande mellan snyftningarna.

” Vad är det med din farfar?” en rynka tog plats i min panna när jag tittade ner på henne och försökte lägga ihop pusslet som fortfarande saknade pusselbitar. Vad pratar hon om?

” Han.. Fick en- hjärtattack.” hon stirrade ut i tomma intet. Vad hade hon nyss sagt? En hjärtattack? Jag blev som stum, min strupe ville inte bilda några ljudvågor. Det kom som en chock. Men en sak jag fortfarande undrade över var vem det va som ringde. Mina armar spändes hårdare runt Natasha för att försäkra att jag fortfarande är här.

” Han har inte vaknat än..” sa hon plötsligt när snyftningarna avtagit.

” Jag slår vad om att de gör allt i sin makt.” svarade jag så lugnt jag förmådde. Hon vred sig från mig så att hon kunde se på mig.

” Du förstår inte..” pep hon och skakade på huvudet samtidigt, ” Jag har inte träffat honom på åtta år, åtta år Justin! Pappa har inte låtit mig göra det sen farmor dog, och den gången jag stötte på farfar för åtta år sedan var pappa också där.. de skulle göra något i Sverige minns jag. Efter det gjorde pappa möjligheterna mindre att ens kunna komma i närheten.” hon skrattade till humorlöst och fortsatte, ” Jag tror inte ens farfar vet att mitt frånvarande är pappas fel.” en tår rann sakta ner från hennes vänstra öga ner till hakan där den sen landade på täcket.

” Var är din farfar nu?” frågade jag istället för att ta upp något om hur dum hennes pappa verkade vara.

” Någon stans i Mexiko.” svarade hon.

” Var det din pappa som ringde innan?” nyfikenheten tog över och jag hatade mig själv för det.

” Förmodligen, mamma varnade mig från att svara ett enda nummer jag inte hade inlagt i kontaktlistan ifall jag inte ville prata med honom. Han hade ringt till mamma bara någon minut innan hon ringde mig och först frågat efter mig, sedan mitt nummer, och till sist berättat om farfar efter att hon tvingat ur honom vad han ville.” jag nickade två gånger och rullade in läpparna.

” Du vill inte blockera numret?”

” Nej, han är fortfarande min pappa. Eller, han är någon med samma DNA som jag. Pappa vet jag inte riktigt om jag kan kalla honom, men.. det är ju ändå hans ”roll”..” hon log nu på riktigt för första gången sedan jag steg in i rummet. Tyst la sig Natasha sig i min famn igen.

” Är det ditt val så är det. Men behöver du nå..” Nat hade på tre sekunder satt sig halvt upp och pressat pekfingret mjukt mot mina läppar. Helvete vad jag önskar att det var något annat hon pressade med.. Fan Justin!

” Jag vill bara sova, okej?” hon log smått.

” Okej, som du vill.” mina händer satte jag upp i en oskyldighets gest. Hon tog tag i min v ringade tshirt och drog ner mig i sängen utanpå täcket. Jag sträckte mig efter lampan och släckte i rummet. Natasha tog min högra hand i sin och kysste lätt min handrygg. Utan att säga ett ljud bara låg vi där. Jag förmodade att hon somnat när hennes andetag blivit djupa och jämna så även jag slöt ögonen.

” Tack Justin.” viskade hon plötsligt.

” Du vet att du inte behöver tacka.”

                                                                            ---

” Äntligen!” stönade Natasha och slängde sig utbredd i sängen. Mitt skratt ekade högt i hotellrummet som jag, Natasha och Lilly nu befann oss i. Jag hade följt Nat upp för att se till så hon verkligen mådde bättre än innan, att all inte bara var en fasad. Lilly satt redan i sängen när vi kom då bussen hon åkte i anlänt runt en halvtimme före vår.

” Jag lämnar er nu, vi ses om en timme för genrep.” de nickade båda och jag gick istället för att packa upp mina väskor.

                                           Ur Natashas perspektiv:

Jag flåsade som en häst när vi var klara. Min vänstra handrygg drog bort svetten i min panna och jag förbättrade knuten på min skjorta runt midjan innan benen förde mig bakom scenen i följd av de andra. Jag gick in i allrummet där alla våra väskor låg, Scooter skulle prata lite inför kvällen och sen skulle vi få förbereda oss i lugn och ro i två timmar tills vi skulle entra scenen igen. Jag satte mig rakt ner på golvet, vilket dumt nog var ett halvt rum ifrån min väska.

” Hey, Adam! Kan du kasta hit min vattenflaska som ligger i stora facket i den mörkbruna väskan?” ropade jag och fick genast Adams uppmärksamhet.

” Ja visst, vänta..” han öppnade väskan och drog upp flaskan full med vatten. Han nickade för bekräftelse och kastade den sedan genom luften. Men flaskan kom aldrig fram till mig, den krockade in i honom på halva vägen..

Kapitel 36 guys! Vet inte riktigt vad jag ska säga om detta kapitlet, hmm ;) Kommentera babes! Jag vill att ni kommenterar för att få mer insperiation, och ni var jätteduktiga på förra! Så,

3 + kommentarer till nästa

Puss!

” God natt.” när han sagt det vände jag mig om och strosade iväg ner för gången och vidare mot Lilly som säkert fortfarande sov, ovetandes om vad som nyss hänt. Jag drog fötterna efter mig av trötthet. Det sägs att kaffe ska pigga upp men i mitt fall verkar det vara tvärt om. När jag kommit innanför dörren till rummet tog jag av skorna långsamt och gick direkt i sängs, imorgon skulle bli en lång dag och en trött och tjurig Natasha skulle inte hjälpa för någon.              

                                                Ur Justins perspektiv:

Jag lämnade mobilskärmen med blicken när dörren in till mitt sovrum öppnades. När jag kunde skymta Fredo satte jag mig upp i sängen från min liggande ställning och slängde mobilen bredvid mig efter att ha låst skärmen.

” Hej.” sa jag uppmuntrande när han precis stängt bakom sig.

” Hej.” svarade Fredo i en utandning.

” Är dem tråkiga?” flinade jag.

” You don’t say? Jag har suttit där ute och plågats i en hel fucking timme genom att lyssna på babbel om naglar, vilken kille som är hetast, vilket läppstift som är inne och bla, bla, bla. Att de ens står ut med varandra är ett under.” jag skrattade åt honom, men samtidigt kunde jag känna lite medlidande. Bara genom tanken att lyssna på Natasha och Elysandras gafflande om vad jag- och Alfredo definierar som oviktigt får mig att vilja slå sönder något. Kanske inte bokstavligen, men vem vet?

” Då lärde du dig mycket?” han tittade surt på mig.

” För mycket.” genast skrattade jag igen, detta kanske ändå inte blir en så lång resa trots allt?

” Dude din baksmälla verkade ha gått över snabbt igår? Du drack mycket men klarade ändå att gå ut utan att visa smärta.” jag såg på honom och tänkte efter. Efter de två alvedonen jag fått så hade jag inte känt av någon huvudvärk alls, och inte heller någon annan värk. Att Alfredo frågar nu och inte igår förstår jag då han kom hem på eftermiddagen för att sova och inte för att prata med mig, han däremot hade en extrem baksmälla kan jag lova.

” Ja jag tror det, hade inga besvär under dagen, fast på kvällen så..”

” Så vad?” fortsatte Alfredo där jag slutat som en fråga.

” Du vet när jag och Natasha skulle gå till starbucks?”

” Jag har ett svagt minne av det, ja.” han såg nu oroligt på mig med den välkända rynkan i pannan.

” När vi satt i caféet så dök Sel upp.” han spärrade upp ögonen.

” Va? Vad fan gjorde hon i SLC?”

” Först undrade jag det med, men Nelly bor ju i Salt Lake City så hon hälsade på henne.” jag hann knappt avsluta meningen innan Alfredo började prata.

” Vilket sammanträffande att hon kommer hit när du besöker staden va?” sa han med sarkasm, ” Jag väljer oftast inte parti mellan mina vänner, men jag måste erkänna att hon var jävligt korkad som åkte dit när vi befann oss där.” fortsatte han. Detta kändes bra, att vi pratade bara vi två. Även om det bara var om mina ”ex problem”.

” Tack man.”

” Alltid bro.” vi gav varandra en kram innan han log och lämnade mig ensam igen. Jag suckade och plockade upp mobilen åter för att fortsätta med instagram scrollandet. Men när jag mindes att jag bara följer fyra accounts slog jag till mig själv mentalt och pressade ner den vita hemknappen. Till och med Twitter var ointressant. Jag bestämde mig till sist att knäppa en selfie och sedan lägga ner iphonen i fickan. Min rygg kolliderade med madrassen och jag pressade bakhuvudet mot kudden. Inte förrän jag slöt ögonen kom tröttheten krypandes. Sova, var vad jag behövde. Sova. Jag drog den simpla vita V-ringade tshirten över huvudet och la den på den ek färgade pallen i hörnet. Mina fingrar slöts runt korsberlocken i guld som hängde i guldkjedjan runt min hals. Jag smekte med tummen över den hala ytan och log. Med hjälp av vänsterhanden lyftes täcket tillräckligt för att min kropp skulle kunna krypa in och bli varm av det fodrade dunfenomenet. Mina ögonlock blev sakta tyngre och tyngre. Jag kände på mig att jag snart skulle falla in i en djup sömn.

” Hej, där är du j..” rösten som alltid befann sig i mitt huvud tillhörande Natasha avbröts. Jag lyfte trött på huvudet och såg på henne.

” Gud, förlåt! Väckte jag dig? Jag visste inte att du sov.”

” Nej nej, det gör inget. Kom in, jag sov inte.” sa jag och stoppade henne från att lämna mig i ensamheten igen. Hon avfyrade ett litet leende samtidigt som hon åter igen mumlade ett svagt ’förlåt..’. hon såg sig runt i rummet men landade sedan på mig. Jag flyttade min kropp längre in i sängen och höll åter igen upp täcket. Hon satte sig först på kanten men gav sig sedan och la sig med ryggen mot mig. Genast så omslöts jag av värmen från hennes kropp. Mina armbågar tryckte ner madrassen ytterliggare när jag lutade mig mot Natashass öra.

” Jag vet att du är trött.” hon stannade upp i sin andning i någon sekund innan hon vände sitt huvud mot mitt.

” Mh, du med sleepyhead.” jag log och flyttade mig närmre hennes ansikte.

” Ska vi sova?” mina läppar snuddade vid hennes för varje ord jag uttalade.

” Varför inte.” hon sträckte på halsen och innan jag han reagera hade hon gett mig en puss på läpparna, en fucking puss Justin!

                                                     Ur Natashas perspektiv:

Jag damp ner i sängen och stirrade in i väggen. Vad hade jag gjort? Detta var andra gången jag pussade honom. Det var ingen kyss så det borde vara okej, eller? Vi låg helt tysta, eller nu när jag tänker efter så var det bara jag som låg. Justin var fortfarande i samma position som jag lämnat honom vid. Skulle jag säga något? Skulle jag berätta sanningen att pussen egentligen skulle suttit på hans kind men att läpparna var för distraherande? Nej, nej, nej, nej. Men varför kändes det så bra? Varför ville jag bara ha mer och mer? Detta är så fel, så fel. Jag knep igen ögonen hårt och önskade att den ilande känslan bara var en alldeles för bra dröm, men jag hade som vanligt fel. Justin hade nu även han lagt sig ner tätt bakom mig. Jag lotsades sova när han började röra sig bakom mig. Jag kände brännande blickar på min kind som låg där i en halv minut innan Justin pressade läpparna mjukt mot min kind och viskade ’god natt Nat’ mot mitt kindäpple. Som tur är tror jag inte att Justin hann tyda den ljusröda nyansen som tog plats över mitt ansikte. Jag svalde det och föll genast i en djup sömn med Justins armar tryggt runt min kropp.

                                                                            ---

” Sex bitar nuggets med sötsur sås, en liten pommes och en mellan cola.” efter en nick upprepade Justin det jag sa till drive-in personalen på MacDonalds. De andra hade redan fått sina beställningar sagda så Scooter som för en timme sedan stigit på våran buss gick ut och ställde sig i bil kön. Det såg lite märkligt ut, och jag slår vad om att när han fått våran mat visste hela parkeringen vem han var.

” En nuggets meny.” sa Scooter glatt när han ställde maten framför mig på bordet för fyra i bussen. Det vattnades i munnen när doften nådde min näsa, jag kunde knappt bärga mig.

” Tack.” jag doppade en nugget i såsen och stoppade sedan in den i munnen. Att något så ohälsosamt kan vara så oemotståndligt förstår jag inte. Mina fingrar drog av pappret från sugröret, tryckte ner det i läsken och förde sedan sugröret mot min mun. Jag hörde hur Justin och Alfredo mittemot mig och Elysandra pratade livligt om hur de skulle spöa varandra i fifa efter vi ätit. Jag och Elysandra utbytte blickar när de började prata om spelarnas namn. Alfredo han inte avsluta sin mening innan han avbröt sig själv. Han knuffade till Justin i sidan och nickade mot fönstret bakom oss. Jag vände mig om för att se vad han syftade på när jag såg henne.

Kapitel 35! Jag vet att det är jättesent och är ledsen för det men skolan har varit tuff nu, haft fyra planerade prov denna vecka.. hoppas ni förstår min situation. Sen är det så att jag inte är hemma alls under sportlovet så kan inte lova något, men ska försöka få upp minst ett kapitel.

Fråga: Vad ska ni göra under sportlovet?

Mitt svar: Jag ska åka skidor!

Pussar och kramar från mig!

” Vart ska ni då?” undrade Alfredo sömndrucket.

” Starbucks.” jag log som ett barn åt Justins svar medans Alfredo bara skakade på huvudet. Vi hann inte gå mer än utanför dörren innan jag stoppade oss.

” Jag är trött i benen, kan du inte snääälla bära mig?” frågade jag och la till hundvalpsögonen för säkerhets skull.

” Fine, hoppa upp.” han vände ryggen mot mig och jag tog i allt vad jag kunde för att komma upp.

” Du är bäst.”

” Jag vet, jag vet.”                     

                                                      Ur Justins perspektiv:

” Två latte och en stor chokladmuffins.” beställde jag när det var min tur i kassan och avfyrade ett leende till kassörskan. Jag såg hur hon fumlade lite med servetten hon skulle lägga muffinsen på. Hon placerade servetten sedan på en talrik då hon frågat om jag skulle äta här eller ta med. När hon även hade fyllt på kaffet i kaffemaskinen log hon och frågade,

” Blir det bra så?”

” Ja, tack.” svarade jag artigt och tog upp plånboken. Då dök det upp en man vid hennes sida och log mot mig.

” Inga problem, huset bjuder.” han log om inte större än kassörskan när han såg på mig.

” Nej jag insisterar.” sa jag snällt och sträckte fram tre tjugolappar. Jag lät henne behålla växeln och tog med mig allt till Natasha som satt och väntade i ett mer avlägset hörn där vi kunde få vara ifred. Jag undrade fortfarande om hon inte frös även om hon försäkrat mig minst tre gånger att hon inte gör det, hon hade ju ändå bara ett par shorts och en hoodie på sig. Kanske skulle hon fått ett par mjukisbyxor också? Fast jag vet att om hon hade velat ha det hade hon frågat om det, hon är inte riktigt den som inte vågar och den egenskapen gillar jag med henne. 

” Tack, jag är skyldig dig en gentjänst!” utbrast hon när jag ställt muggen och muffinsen framför henne.

” Jag vet redan vad jag vill ha, babe.” sa jag och vickade på ögonbrynen. Hon tittade på mig och funderade förmodligen över vad det kunde vara innan hon kom på och slog till mig under bordet med sin fot. Jag måste erkänna att det kändes lite, men det får jag tåla.

” Herregud, här finns folk som kan höra oss Justin!” väste hon lågt.

” Hela världen kommer höra när det händer.” hon såg äcklat på mig men när hon kom på sig själv med att le slog hon händerna för huvudet efter att ha ställt ifrån sig muggen. Utan att ens så lite som ge mig en kommentar började hon hugga in på muffinsen. När hon kommit halvvägs såg hon på mig och svalde.

” Är du säker på att du inte vill ha? För jag vet inte om jag kommer orka hela.”

” Jag klarar dig, du ser ut att behöva den mer än jag. Lusten finns i dina ögon.” flinade jag.

” Justin!” utbrast hon.

” Vad? Jag pratade om muffinsen, inget annat.” sa jag och höll upp händerna i luften i en oskyldighets gest men kunde inte dölja mitt flin.

” Säkert..” muttrade hon med ett leende.

” Jag vet! Vi matar varandra!” utbrast hon. ” Vi delar på den..” hon pausade och delade den kvarstående muffinsbiten för att sedan ge en av de två delarna till mig. ” Kom med din arm.” jag gjorde lydigt som hon sa och hon satte sin arm mot min så att vi bildade ett kryss. Jag var med på noterna och nickade åt henne. ” 1, 2, 3.” räknade hon och gapade, fast min bit muffins hamnade inte i hennes mun, utan över hennes högra kind medans hon gjorde som man skulle helt ovetandes om min lilla överraskning. Jag började gapskratta åt henne som såg irriterad ut. Hon slog till mig löst på armen över bordet och började plocka ner de kakbitar som fortfarande satt kvar på hennes kind och inte hade ramlat ner för att äta dem. Hennes irritation gick över snabbt och snart skrattade hon med mig. Innan jag visste ordet av hade hon tagit stora smulor som inte fastnat och hamnat på bordet och sedan smetat ut det i min panna. Jag såg förbryllat på Natasha som vek sig av skratt i den lilla soffan som hon satt i. Jag gav med mig och skrattade lite åt det själv, det måste ha sett rätt roligt ut ändå.

” Ser man på, är det inte Justin Bieber vi har här?” hördes en röst vid mitt öra. Jag frös till is och irritationen jäste som ett bröd i en ugn inom mig. Natasha pendlade nervöst med blicken från personen jag minst i världen skulle vilja träffa och mig. Jag vände blicken och såg att hon stod böjd över mig med huvudet på sned mot mitt.

” Vad gör du här?” sa jag med stängda käkar.

 ” Jag hälsar på en vän här, Nelly om du minns henne?” jag bara stirrade på Selena som stod med ett nöjt leende på sina läppar och skiftade med blicken från mig till Natasha.

” Oj förlåt, Selena.” log hon och sträckte fram handen till Natasha.

” Natasha. Vi har träffats förut..” hon såg osäkert upp på Selena men skickade ändå iväg ett leende.

” Ja just det!” sa Selena som om det var något hon inte redan innan visste om.

” Sel, kommer du?” ropade Nelly, som jag träffat många gånger förut, vid utgången. Selena viftade med armen i ett tecken på att hon strax är klar.

” Jag måste gå nu, men det var trevligt att träffas.” nöjet är på din sida, tänkte jag för mig själv men endast nickade som svar.

” Och förresten..” hon satte två fingrar mot min panna och fortsatte, ” Så har du smulor i pannan.” med det sagt drog hon ihop fingrarna på min panna, stoppade in de smulor hon fått tag i i munnen och gick sin väg. Natasha såg försiktigt på mig som om hon inte vågade säga något för då skulle jag sprängas i tusen bitar utav raseri. Jag var förbannad, det kan jag inte neka, men inte tillräckligt för att inte kunna lugna ner mig. Efter två andetag var jag den första som pratade och bröt den tjocka tystnaden som man hade kunnat skära igenom med kniv.

                                                          Ur Natashas perspektiv:

” Hur var latten?” Justins oväntade uttalande fick mig att hoppa till där jag satt med händerna som höll ett krampaktigt tag runt kaffemuggen.

” Bra som vanligt.” han ville inte prata om det och det var helt okej, jag förstod honom. Men om det var någon jag inte förstod så var det Selena, hur i helvete kunde man bete sig sådär. Nu när jag tänker på det i efterhand blir jag arg, vilken vuxen människa gör så? Jo visst, Selena. Men jag har aldrig sett eller hört någon annan vara på det viset. Lite vett har man fan i kroppen än att man går fram till sitt ex och uppför sig sådär. Jag har absolut inget emot Selena, hon är säkert jättehärlig som vän men när det kommer till Justin är det annorlunda. Hon tror att hon äger honom, att hon äger världen. Hon trodde hon kunde bestämma över Justin. Det är inte okej i min värld. Hon började gå mig på nerverna vid detta laget. Lugna ner dig Natasha! När jag tänkt över det slöt jag ögonlocken i några sekunder för att sedan öppna dem och möta Justins blick. Jag försökte mig på att le men det blev mer stelt och såg förmodligen omänskligt ut så jag gav upp. allt jag ville var Justins bästa, men varför reagerar jag såhär? Detta är inte normalt. Aldrig att jag överreagerar över Noahs ex, en av mina barndomsvänner i Sverige, om de skulle komma fram och uppträda som Selena. Självklart hade jag blivit sur men denna obeskrivliga känsla hade aldrig uppstått. Jag skakade på huvudet och reste mig ur soffan.

” Ska vi gå?” frågade jag Justin som nu stirrade ner i bordet som var utav marmor. Han reste sig och nickade lätt innan vi sida vid sida lämnade Starbucks. Promenaden tillbaka till hotellet var ganska seg, ingen av oss sa något.

” Så.. Förlåt för det där med Selena.” sa Justin när vi stod utanför hans dörr.

” Det är lugnt, inte ditt fel.” svarade jag med ett leende. Han tog de få stegen som behövdes för att nå mig och slog plötsligt sina långa och beskyddande armar om mig. Jag krånglade snabbt upp mina armar och knöt mina händer bakom hans nacke.

” Är du okej?” frågade jag när vi lättat på taget runt varann men ändå behöll greppet. Justins händerförflyttade sig till min midja innan han svarade,

” Kunde varit bättre.” suckade han smått.

” Förstår det.” jag backade undan några små steg och Justin körde ner händerna i fickorna.

” Tack för latten bästie, du är min räddare i nöden.” han skrattade smått,

” Alltid.”

” God natt Justin.”

” God natt.” när han sagt det vände jag mig om och strosade iväg ner för gången och vidare mot Lilly som säkert fortfarande sov, ovetandes om vad som nyss hänt. Jag drog fötterna efter mig av trötthet. Det sägs att kaffe ska pigga upp men i mitt fall verkar det vara tvärt om. När jag kommit innanför dörren till rummet tog jag av skorna långsamt och gick direkt i sängs, imorgon skulle bli en lång dag och en trött och tjurig Natasha skulle inte hjälpa för någon.

Kapitel 34 guys! Oops, där kom Seena tillbaka in i bilden, känner mig lite bad ;) hahahah, ingen aning om vad jag babblar om just nu, extremt trött. Menmen, här är det! Kommentera!

Många pussar och kramar från eran Emma!

” Nä.” sa han samtidigt som han släckte lamporna i rummet och satte sig bredvid mig mot sängtavlan. Jag placerade datorn mellan oss och lutade mitt huvud mot Justins axel då filmen börjat. Jag skulle utan tvivel kunna ha det såhär föralltid.

” För hevete! Jag spyr snart av ert jävla gullande!” utbrast Alfredo mot DJ och Lilly som satt och tittade varandra kärleksfullt i ögonen.

” Du och Emelie är inte så mycket bättre.” flinade Justin bredvid mig och fick Alfredo att se surt på honom men med ett litet leende. Men bakom det leendet såg jag att han gömde något, hur är det egentligen mellan dem? Det var längesedan jag riktigt pratade ut med Emelie, visst vi smsar varenda dag men jag måste få prata med henne. Det är bara att tiden inte räcker till, och när den väl gör det har jag så mycket annat som kommer upp i mina tankar först.

” Smakade det bra?” tjejen som hette Kim log mot oss i sin vita arbetsuniform.

” Ja absolut, en klar tia.” svarade Steven och vi alla instämde. Min kycklingsallad hade varit helt perfekt, just så som jag vill ha den, varken för mycket eller för lite dressing utan lagom. Visaren på klockan vid utgången passerade nu tjugo över sju, vilket betyder att vi suttit här i resturangen i snart en timme. Scooter hade fixat in oss på det finaste stället i staden och vi hade då valt att skippa hotell maten sista kvällen innan vi åker vidare till Denver. Vi skulle åka buss i drygt åtta timmar var det beräknat utan pauser som självklart tillfaller. Jag har personligen alltid hatat att färdas långa sträckor ända sen jag vart liten, jag klarade knappt av att åka till USA från Sverige då jag måste få röra på mig eller ha ett extremt roligt sällskap i de tjugo timmarna som det tog med försening. Men nu var det förhoppningsvis ingen fara då jag fått reda på att jag tydligen skulle åka med Justin, Alfredo och Elysandra i Justins buss. Cody skulle ta flyget härifrån ikväll då han inte ska vara med förrän i slutet av januari igen. Det kommer nog bli lite mindre skratt utan honom, hans skratt ekade alltid när man kom i närheten. Jag har undrat över hur han alltid kan vara på bra humör, jag menar man måste få lov att vara lite nedstämd ibland. Men tydligen är han aldrig det, inte enligt andra heller. Fast det kanske bara är en fasad? Vad vet jag?

” Vem vill ha notan?” frågade Kim sedan och drog ut mig ur mina tankar.

” Vi delar den så du kan bara skicka den till mig så fixar vi det i efterhand. Har redan pratat med chefen din.” ropade Scooter från hörnet. Hon log åt honom,

” Då säger vi så.” sedan vände hon på klacken och gick mot nästa bord.

” Ska vi gå?” viskade jag till Justin som nickade och reste sig upp.
” Vi går nu.” sa han högt och vinkade tydligt mot alla. Svaren var inte så värst varierande, med små ’hejdå’ och ’vi ses’ vinkade dem bort oss och återgick till att prata med varandra. Jag gick före Justin ut i kapprummet för att hämta ut min vita vinterjacka i den bemannade garderoben innan Justin. Jag trädde i mina armar och tog upp mobilen i väntan på Justin som några få minuter efter var klar. Snabbt var iphonen i fickan igen och vi hade följe till hotellet och vidare in på Justins och Alfredos rum.

” Kommer strax.” med det plus ett leende försvann Justin in på toaletten. Jag som fortfarande stod i hallen hängde upp jackan på en krok och steg vidare in i hotellrummet. Mina ögon föll över sängen som såg oerhört lockande ut, jag hade inte fått så mycket sömn natten innan. Jag trippade över till den och funderade innan jag la mig raklång. Med huvudet i Justins kudde drog jag in hans doft i ett djupt andetag. Justins doft är som en drog, får jag inte andas in den på en dag klarar jag inte mig. Typ. Jag vet inte varför det är så, det har bara blivit. Jag hörde hur dörren till badrummet öppnades och snart sjönk sängen ner vid mina fötter. Jag orkade inte titta upp utan låg kvar som innan, det vill säga utbredd över hela sängen. Efter några sekunder så kunde jag känna två armbågar sättas ner på var sida om min övre rygg och sedan en del av Justins kroppstyngd läggas på mig då han var noga med att inte krossa mig. Jag kände hur hans varma andetag stötte mot min nacke gång på gång innan han försiktigt tryckte läpparna mot den bara huden vid nackhåret och orsakade att jag tyst stönade, men otroligt nog hörbart för Justin som log mot min knottriga hud. Jag ville inte att han skulle släppa och fick spänna knogarna för att inte vända mig och kyssa honom på de underbara läppar han hade.

” Någon verkar gilla vad jag gör.” viskade han tyst. Jag hummade men rörde inte en muskel.

” Vad vill du göra sleepyhead, om du inte vill att jag ska mosa dig borde du maka lite.”

” Bara.. stanna där du är.” uppmanade jag lugnt. Justin skrattade kort så att jag vibrerade lätt. Men efter det var han tyst, bara låg ovanpå mig. Jag har en tendens att känna blickar, och om jag inte har helt fel nu så stirrar han på mig.

” Hyr ett extra rum Justin.” jag snurrade hastigt runt vilket gjorde att Justin hamnade med halva kroppen utanför kanten och var nära på att ramla ner på golvet men räddades av byrån, annars hade det sett aningen roligt ut. Vid ingången stod källan till uttalandet lutandes mot väggkanten med armarna i kors och ett stort flin på läpparna, Fredo.

” Du kunde ha knackat man!” utbrast Justin irriterat.

” Mitt rum också, remember?” han skrattade och satte sig på sin säng för att ladda mobilen då han tog upp laddningssladden. Inte långt efter det knackade det på dörren. Jag tittade på Justin som nickade och skyndade mig sedan upp för att öppna. Jag vred om handtaget och drog åt mig dörren långsamt.

” Hej.” log Cody med händerna i fickorna.

” Hej! Kom in.” jag gick in före honom för att låta honom stänga dörren.

” Hey bros! Tänkte bara säga hejdå, jag åker till flygplatsen om en kvart. Och så bra att du är här Natasha, tar alla på en gång typ.” jag fnissade för att sedan se honom gå laget runt, med start hos Alfredo. Både Justin och Alfredo gav honom en så kallad killkram innan han kom till mig. jag tog sats och hoppade upp så att jag fick benen runt hans midja och kramade honom hårt. Han besvarade den lika hårt innan jag valde att hoppa ner för att låta honom andas lite.

” Jag kommer sakna dig Cods.” sa jag och slog armarna om honom igen.

” Cods? Jag gillar det. Kommer sakna dig med Natasha.” han skrattade sött när vi släppt taget om varandra. Han sa ännu en gång hejdå till killarna och jag följde honom till dörren.

” Hejdå Cody.” han hade nu fått på sig jackan och stod redo att lämna.

” Hejdå.” han gick ut genom dörren och försvann ner i korridoren. När han var utom synhåll stängde jag dörren och gick in i rummet igen. Där såg jag en fundersam Justin sittandes i sängen med stöd av armarna.

” Vad?” frågade jag vid öppningen.

” Du gillar honom, ellerhur.” ett brett leende sprack upp på mina läppar när jag gick till Justin och gränslade honom.

” Någon som är lite avundsjuk kanske?” retades jag.

” Åh sluta, klart att jag är.” sa han med ironi i rösten och jag puttade ner honom i sängen.

” Yea? Men det behöver du inte.” sa jag med mina läppar nära hans, så att våra underläppar snuddades vid. Han tog tag i min midja och vände oss så att han nu var överst och hade kontrollen. Tanken fick mig att bli nervös, men jag skakade bort det.

” Jaså? säker på det?” jag var nu en rörelse ifrån att radera luften mellan oss.

” Ja.” den killen alltså. Börjar undra om det är något fel med mig.

                                                                                 ---

Min blick föll över den digitala klockan med röda siffror, tjugo över tio på kvällen. Komigen Natasha, man kan inte ha ett lattesug tjugo över tio?! Det hände inte extremt ofta att jag drack kaffe eller kände behovet, men när det väl var där var det obotligt. Irriterat tände jag sänglampan och såg om Lilly sov. Som jag förutspått, ja då allt var mörkt tills nu. Jag kravlade upp ur sängen och gick till hallen i blindo för att sätta på mina converse. Innan jag lämnade rummet i endast gråa shorts och ett vitt linne försäkrade jag att mobilen var med. Jag tände lampan på den och letade upp nyckeln, tog den ur behållaren och steg ut. Om någon ser mig nu måste han eller hon tro att jag är fullkomligt galen, shorts och linne mitt i vintern. Jaja, jag bryr mig inte just nu. Det enda jag kräver efter är mitt älskade kaffe. Med stegen styrda mot Justins rum tog jag upp iphonen och tryckte in å meddelanden.

Till Justin: Vaken?

Snälla svara! Ekade i mitt huvud och jag ökade takten.

Från Justin: Ja, vadå då?

Tack gode gud!

Till Justin: Bra, lås upp dörren så jag kommer in.

Glatt ökade jag på ännu mer tills jag var framme vid Justins dörr. Lätt vred jag om och steg in ljudlöst. Mina skor ställde jag snabbt av mig och smög in till Justin som satt med bar överkropp och hade datorn i knäet. Helvete så snygg.

” Justiin!” sa jag glatt när jag snabbt hade fått ner datorn i sängen och hoppade på honom innan han hann reagera.

” Wow, någon är visst glad.” jag gick av Justin och ställde mig upp.

” Det beror på hur man ser på det, jag behöver latte.”

” Så det var därför du kom hit?” han reste sig och gick för att sätta på sig t-shirten på stolen.

” Ja, tänkte att du kunde rädda mig ur situationen.” sa jag och tittade på honom.

” Bra, då drar vi.” Justin slängde en vinröd hoodie på mig som jag snabbt trädde på.

” Vart ska ni då?” undrade Alfredo sömndrucket.

” Starbucks.” jag log som ett barn åt Justins svar medans Alfredo bara skakade på huvudet. Vi hann inte gå mer än utanför dörren innan jag stoppade oss.

” Jag är trött i benen, kan du inte snääälla bära mig?” frågade jag och la till hundvalpsögonen för säkerhets skull.

” Fine, hoppa upp.” han vände ryggen mot mig och jag tog i allt vad jag kunde för att komma upp.

” Du är bäst.”

” Jag vet, jag vet.”

Kapitel 33! Lite mysmys ;) Blir snart lite spänning, I promise! Vill passa på att tacka celebnovell för den fina designen! Kommentera babes!

Fråga: Vilken är din absoluta favoritnovell?

Mitt svar: jag läser väldigt många så har svårt att välja.. men här är några, smilingbieber, celebnovell, mybieberdrug, lmssy, justindrewnovell, jdbstorys, biebers, jssmn och så vidare.

Kram!

Han stod och tryckte upp en främling mot barens stenkant samtidigt som hans tunga var i hennes hals. Det gjorde ont inuti mig att se det. Han har ju ett eget val, såklart. Men ändå gjorde det så jävla ont.

” Jag är jätte ledsen, men jag måste gå.” utan att invänta ett svar från Cody gick jag raskt förbi Justin och vidare in på toaletten, där jag släppte allt.           

                                               Ur Justins perspektiv:

” Vad hände igårkväll då?” frågade Natasha samtidigt som hon satte vattenglaset samt la alvedonen på bordet. Hon hade nyligen kommit in och väckt mig då klockan var tio och jag behövde komma upp enligt henne.

” Vad menar du?” svarade jag och såg sömndrucket på henne. Jag vet inte hur mycket alkohol det blev igår, bara att det blev för mycket. Jag minns inte heller så mycket av kvällen, men jag minns att jag lämnade tjejen jag valt att hångla upp för att sen finna en ny och ta med henne hit. Efter det är allt svart, jag vet inte ens vad jag och tjejen som följde med upp gjorde, även om det kanske var ganska uppenbart.

” Du lämnade rätt tidigt, Justin.” hon såg menande på mig för att jag inte fattat vad hon menat. Jag tog alvedonen och svalde den med två klunkar vatten innan jag försökte mig på att svara.

” Jag träffade en tjej, som jag sedan lämnade klubben med om jag minns rätt. Sen efter det är minnet så gott som tomt.” hon såg på mig där hon satt på hörnet av sängen med ena benet böjt mot sig och det andra rakt mot mig.

” Du missade allt det roliga, fast du hade kanske själv lite roligt.” hon tittade inte ens på mig när hon nämnde det sista. Varför kändes detta som om jag vore otrogen mot henne?

” Jag har inte en aning om vad vi gjorde, och jag skulle mer än gärna stannat kvar med er om inte alkoholen hade tagit över min hjärna.” allvaret i min röst fick henne att se på mig igen med sina vackra isblåa ögon.

” Haha, det ändå inte mitt företag.” hennes händer grabbade tag i den mörkgråa stickade tröjans ärmar och drog ner dem ännu en bit. Jag såg hur hon huttrade till snabbt, och det var inte så konstigt eftersom till tröjan hade hon bara ett par ljusa mjukisshorts. Jag lyfte på täcket och blottade min halvnakna kropp som endast bar kalsonger för att visa att hon skulle lägga sig ner bredvid mig. Jag såg hur hon till en början tvekade, men sedan la hon sig sakta ner med ryggen mot mig. Jag la ner täcket över oss och drog då automatiskt hennes kropp närmre mig. Så låg vi innan hon plötsligt vände sig så att hennes huvud låg några få millimetrar från att krocka med mitt.

” När åker vi till Denver?” frågade hon trött. Jag vände mig mot bordet bredvid sängen för att ta tag i mobilen.

” Bussen går halv åtta imorgonbitti.” jag la den på bordet igen efter att ha låst den och vände mig tillbaka till henne. Hon nickade, men bildade en fundersam rynka i pannan.

” Vart är Alfredo?” frågade hon.

” Han somnade hos Mike.” sa jag och flinade tyst åt smset jag fått när Natasha hämtat alvedonen. De hade ritat en mustasch på honom med en permanent penna och sedan väckt honom med en hink kallt vatten. Jag skulle viljat se hans min, hade varit helt prislöst. Hon nickade igen och slöt ögonen. Man såg på långa vägar att hon var dödstrött. Hon såg så lugn ut där hon låg framför mig. Hon slog upp ögonlocken och såg djupt in i mina ögon.

” Vad?” undrade hon med ett leende.

” Nä, inget.” hon såg på mig en stund innan hon skakade på huvudet och blundade igen. När även mina ögonlock började slutas knackade det på dörren. Natasha satte sig upp lutandes på vänsterarmen medans jag klev upp och snabbt hasade på mig de gråa mjukisbyxorna som hängde över stolen vid sängen och gick till dörren. När jag öppnade dörren och såg vem det var stelnade jag till, så tydligt att även hon märkte det.

” Hej Justin, Jamie om du minns mig?” sa hon.

” Ja, hej.” ljög jag. Sanningen var att jag inte mindes något alls.

” Jag råkade få med mig dina jeans igårkväll och tänkte att det var bäst att ge dig dem innan du åker vidare.”  jag sa inget utan ställde mig utanför dörren och stängde igen den bakom mig.

” Vad hände igår?” jag gick istället rakt på sak. Hon skrattade så att hennes bruna lockar guppade på hennes axlar men svarade mig sedan.

” Jadu, det undrar faktiskt jag med.” jag såg frågandes på henne, hade hon också glömt?

” När vi låg i underkläder gick du oväntat av mig och bort från sängen. Jag frågade vad som var fel men du bad mig bara att lämna rummet. Det var så jag fick med mig dina jeans.” log hon. En lättad suck lämnade min strupe och jag tog emot jeansen.

” Jaha, jag är ledsen för det, för allt. Jag behandlar inte kvinnor så egentligen, det måste ha varit alkoholen.” inte för att det var en ursäkt, mer en sanning.

” Det är chill, jag hade inte gått upp med dig om jag inte velat. Och det kan hända vem som helst att man ångrar sig.” när hon sa det hörde jag hur dörren öppnades och Natasha ställde sig bredvid mig.
” Hej! Natasha, ellerhur?” utbrast Jamie och sträckte fram handen som Natasha tog emot.
” Ja det är jag, och du är?” frågade hon tillbaka med ett leende.

” Jamie.” de släppte varandras händer och såg båda på mig.

” Tack för att du kom med jeansen.”

” Det var så lite så, trevligt att träffa dig.”

” Desamma.” svarade Natasha då det sista var menat till henne.

” Vi ses.” sa Jamie och lämnade oss bakom sig.

” Vem var den söta tjejen?” undrade Natasha när vi kommit in igen.

” Det var hon jag tog med mig hit igår när jag lämnat.” svarade jag och la jeansen i min resväska som jag förresten behövde packa.

” Du gör bra val.” flinade hon och satte sig på sängen igen.

” Alltid.” jag såg upp på henne och flinade jag med. Natasha tog upp sin mobil och började dra tummen över skärmen åt alla håll.

” Candy Crush?” frågade jag och gick förbi henne mot garderoben för att börja med packningen, något jag alltid är seg med att göra. Oftast blir det att någon annan får göra det åt mig, och med någon annan menar jag att Alfredo brukar få åka på det. Det är inget han gör frivilligt, långt ifrån, men då är det bara att slå honom i något spel eller någon sport om vi har tillgång till en idrottshall då vi alltid slår vad om saker, och att packa min väska är ofta ett vad jag ställer.

” Ja.” svarade hon koncentrerat.

” Du leder nu, men inte länge till.”

” Dröm vidare.” fnös hon.

” Drömmar blir till verklighet.” hon blickade upp från mobilen på mig med ett höjt ögonbryn och ett litet leende.

” Du är ju hopplös.” ett flin tog åter plats på mina läppar då jag visste att jag vunnit. Jag gick tillbaka från resväskan som jag nyss lämnat några tshirtar i till garderoben där jag sträckte mig efter en vit handduk på översta hyllan.

” Jag tänkte gå och duscha nu.” sa jag och hörde hur hon reste sig.

” Gör du det.”

” Du får gärna hänga på, babe.” sa jag och vickade på ögonen vid dörrhålet in till badrummet. Hon gick och satte på sig skorna innan hon såg på mig.

” Det låter frestande, men jag avstår. En annan gång, Bieber.” och med det sagt hade hon slått igen dörren och lämnat mig ensam i det stora hotellrummet.

                                                  Ur Natashas perspektiv:

Jag styrde stegen mot hissen för att åka upp till resturangen där de andra satt. I hissen fann jag Cody på väg upp till samma våning som jag.

” Hej!” utbrast jag glatt och omfamnade honom.

” Hej Natasha.” svarade han när vi släppt taget om varandra.

” Hade du kul igår?”

” Ja, på grund av sällskapet.” log han.

” Det är jag inte så säker på, jag är inte den roligaste här.” skrattade jag.

” När för det är jag, men annars så.” jag gav honom ett leende innan vi steg ur hissen och gick in i den stora matlokalen.

                                                                        ---

” Jag tror jag lämnar er två ensamma.” skrattade Lilly och reste sig ur sin säng.

” Det är bara en ursäkt för dig att smyga in i DJ’s rum.” konstaterade jag och fick Justin bredvid mig att skratta ljudlöst.

” Kan hända..” en rodnad spred sig över hennes kinder.

” Hahah, go get him girl!” utbrast jag innan hon slog igen dörren.

” Så, nu är vi alltså ensamma.” viskade Justin vid mitt öra så att det for rysningar genom min kropp. Jag svalde och såg på honom som innan låg ner men nu hasat sig upp på armbågarna.

” Film?” frågade han innan jag hunnit svara honom.

” Varför inte, vilken?”

” Vad sägs som..” han böjde sig mot min väska och öppnade innerfacket, ” Crazy Stupid Love?”

” Wow, hur kom den dit?” flämtade jag.

” Jag la den där.” sa Justin som om det var helt normalt att lägga filmer i andras väskor.

” Du är knäpp.”

” Heyy, är jag inte alls!” utbrast han och började lipa viket fick det hela ännu roligare.

” Nädå, absolut inte.” flinade jag, tog filmen ut händerna på honom samtidigt som jag fällde upp locket på Justins dator som han tagit med sig och körde in CDn.

” Nä.” sa han samtidigt som han släckte lamporna i rummet och satte sig bredvid mig mot sängtavlan. Jag placerade datorn mellan oss och lutade mitt huvud mot Justins axel då filmen börjat. Jag skulle utan tvivel kunna ha det såhär föralltid.

Kapitel 32! Ett myskapitel, behövs ibland! Jag tänkte lägga upp den imorgonbitti men gör det nu istället. Tack för alla kommentarer på förra! Ni är bäst.

Fråga: Ditt bästa skolämne?

Mitt svar: jag vet inte.. Kanske engelska? Ett av de ämnen jag har högst betyg i.

Kommentera sötisar!

Puss/Emma!

Jag var fokuserad. Detta var mitt livs stora chans, detta skulle förändra min framtid och öppna så många möjligheter. Allt hängde på denna kvällen. Videon som visades innan Justin gjorde sin stora entré tog slut och ersattes av introt till All Around The World. Det var nu det gällde, nu eller aldrig.  

                                                   Ur Justins perspektiv:

” Hey, är ni klara än?” hör jag Cody ropa från hallen.

” Snart, kom in sålänge.” svarade jag och hörde sedan fotsteg som kom närmare. Jag som innan stått vänd mot garderoben för att välja jacka såg nu på Cody framför mig, som även han valt att ha en vit tshirt men istälet för svarta byxor matchat det med ett par mörkblåa. Han är en av de få under arton som släpps in ikväll.

” Snygg stil bro.” säger Fredo bakom mig med ett smile och fångar både min och Codys uppmärksamhet.

” Well, jag valde att köra på enkelt.” han sträckte ut tshirten med båda händerna och tittade på sitt klädval, ” Men tack.” flikade han in med och skrattade snabbt.

” Så, Natasha verkar cool.” sa Cody när jag stod mot jackorna igen. Jag stannade upp i min rörelse, men för att det inte skulle märkas för mycket tog jag ner en galge och skådade det svarta skinnet på jackan.

” Ja, det är hon.” när jag kom på mig själv med att låta stel och ointresserad la jag till ett litet leende och såg bak på honom.

” Jag vet inte, hon är speciell. Hon har något ingen annan har.” Okej Justin, lugna ner dig. Andas. Bara för att han säger detta betyder inte det att dem ska gifta sig.

” Kan man säga.” svarade jag sansat samtidigt som jag satte på mig jackan och gick ut till Alfredo i hallen för att sätta på mig mina egendesignade vita sneakers med silvriga nitar på sidorna.

” Ska vi dra?” frågade Alfredo och såg på oss. Med en sista titt i helkroppsspegeln nickade jag lätt, ryckte åt mig nyckelkortet som satt i behållaren vid dörren och gick sist av oss ut ur rummet. När vi kommit ut ur hotellet stod där en vit limousin och väntade på oss. Jag tyckte egentligen att det var onödigt eftersom klubblokalen vi skulle till låg så att man kunde gå dit på fem minuter, men nu handlar allt om att göra maffiga entréer och visa hur mycket pengar man ägde. Det har gått för långt de senaste åren enligt min mening, allt handlar om det runtomkring och inte lika mycket om musiken tragiskt nog. Men vad kan jag göra åt det? Det är bara att hänga med. Vi steg in i den långa bilen när chauffören öppnat dörren åt oss och tittade runt. Inredningen var mörkblå med mörkblåa lysen och på en länga inne i limousinen fanns en silvrig järnskål med två champagneflaskor i och frukt bredvid. Jag struntade i att ta något utan väntade de två minutrarna tills vi stannade. Där var som tur va folk utanför klubben med, annars hade hela limousin idén varit onödig. Allas blickar vändes mot oss när vi steg ut ur bilen och gick in. Innanför dörrarna träffade den starka alkoholdoften mig hårt. Vi hade fixat fri bar under hela kvällen till tre nästa morgon. Jag såg ut över folkmassan och fann DJ, Mike och David vid ett av borden. Efter att ha fångat Codys och Alfredos uppmärksamhet styrde vi tillsammans stegen dit och slog oss ner på de tomma stolarna. Vi hälsade och genast började de föra ett samtal med varandra som jag inte lyssnade på för fem öre. Detta låter otroligt men jag lyckades höra att jag fick ett sms, trots den ofantligt höga ljudvolymen.

” Är utanför, kom så att jag kan få ditt godkännande bossss.” stod det på meddelandet från Natasha. Jag flinade åt ’boss’ och tryckte in ett svar.
” I’ll be right there, babe.” jag sa till att jag gick ut och hämtade Natasha innan jag reste mig upp utan att bry mig om ett svar och gick ut.

                                           Ur Natashas perspektiv:

” Vad tycker du, Bieber?” frågade jag Justin som stod med ryggen mot mig på den lilla gräsplätten. Han svängde skrämt runt och tittade på mig som skrattade åt honom. Den vita, tighta axelbandslösa toppen som gick ut i volanger vid naveln satt som en smäck på min överkropp och framhävde mina bröst genom urringningen. Även de svarta byxorna satt tight på sin plats. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den sedan. En förvirrad rynka bildades i min panna, var det inte bra nog?

” Wow” flämtade han tyst. Ett brett leende kysste mina läppar åt betyget jag fått. Jag satte händerna på mina höfter och skådade honom med huvudet på sned.

” Du ser inte så dum ut du heller, Biebs’.”

” Jag vet babe, jag vet.” den stoltheten alltså. Jag skakade på huvudet åt hans flin och han satte högerhanden runt min midja för att föra med mig in.

” Du vet att du har ett rätt stort ego?”

” Vad ska man säga, titta på mig lixom.”

” Du är inte riktigt en ”prince charming” direkt.” ljög jag med ett hånflin. Sanningen var att han verkligen var det, en så kallad prince charming. Alla tonårstjejers dröm, och som jag sagt miljontals gånger innan såg han inte så dum ut, faktiskt inte dum ut alls.

” Verkligen? Du tänker verkligen gå den vägen?” stannade han upp och såg på mig med armarna utåt i en frågande gest. Han ville verka allvarlig, men jag kunde skymta ett flin på hans läppar som alldeles strax skulle bryta ut om jag inte sa något nu.

” Yes Bieber, I’m all in.”

” Om du säger så, jag tänker bevisa att jag visst är en prince charming lilla du.” sa han och började gå igen, och lade även då armen runt min midja igen.

” Ursäkta? Lilla du? Bara för att jag råkar vara tio centimeter kortare än dig gör det inte mig liten.” protesterade jag.

” Jo, det gör det.” flinade han. jag skakade, ännu en gång, på huvudet och gick förbi vakten och in genom dörrarna. Redan första steget innanför dörren kände jag basens dunkande genom min kropp. Jag var inte riktigt ett stort fan av hög basvolym egentligen, det blir för mycket och ringer i öronen dagen efter. Kalla mig känslig, but that’s it. Justin drog genast bort mig till soffhörnet. När vi närmade oss såg jag att DJ, Mike, David, Cody och Alfredo satt i en av grupperna. Vi gick dit och jag hälsade på dem. När jag upptäckte att det bara funnits en stol kvar, den Justin nu satt i, gick jag och skulle ställa mig bakom Justins stol. Men innan jag hunnit gå förbi honom drog han ner mig i sitt knä. Jag tittade oförstående på honom, som bara gav mig en ’vadå?’ blick tillbaka. Jag struntade i det och såg istället på de andra som hade ögonen på oss, men när de märkte att jag tittade upp vände dem bort blickarna. Smidigt killar, verkligen.

                                                        Ur Justins perspektiv:

Jag såg bort mot Natasha och Cody som stod och skrattade vid baren. Natasha hade erbjudit sig att hämta dricka, och självklart ville Cody mer än gärna följa med och hjälpa till. Fokusera Justin. Intalade jag mig själv och tog ännu en shot. Drickan hade levererats direkt till bordet men de valde att stanna kvar och ”gulligulla” gissar jag. Den starka, iskalla alkoholen som rann ner för min strupe fick mig att grimasera smått. Jag hade varit helt off mot de andra sedan Natasha gick. På tal om Natasha, jag blickade bort på dem för att se, ett dumt val. Just i den stunden satte Cody upp handen på hennes axel och de skrattade glatt. Helvete, jag klarade inte mer. Snabbt var jag uppe på benen igen och gick från fåtöljerna, utan att säga något till killarna. Jag gick rakt förbi Cody och Natasha utan en endaste blick på dem. Jag såg mitt mål. Shotsen hade redan börjat påverka min hjärna, men jag var inte mer än glad över det. Den brunhåriga tjejen som stod vid kanten av baren längst bort bar vita shorts och en svart topp till, inte för att det hade någon betydelse. Jag gick fram till henne, ställde mig mittemot och log snett.

” Justin! Bra fest, och även fast jag inte är släkt med dig eller jobbar med dig kom jag på något sätt in.” sa hon och sträckte fram handen.

” Jaså? så bra. Och ditt namn var?” jag tog emot handen och skakade den en gång.

” Rocelyn, Rocelyn Tomson från Los Angeles.” jag nickade, och lät mina ögon pendla från hennes ögon, till hennes läppar. Hon fattade vinken och pressade sina läppar mot mina.

                                                 Ur Natashas perspektiv:

Mina ögon föll bort mot ingången av någon anledning samtidigt som Cody pratade om hur tacksam han var över att Justin släppt med honom på touren. När jag skulle vända tillbaka blicken såg jag Justin, men inte ensam. Han stod och tryckte upp en främling mot barens stenkant samtidigt som hans tunga var i hennes hals. Det gjorde ont inuti mig att se det. Han har ju ett eget val, såklart. Men ändå gjorde det så jävla ont.

” Jag är jätte ledsen, men jag måste gå.” utan att invänta ett svar från Cody gick jag raskt förbi Justin och vidare in på toaletten, där jag släppte allt.

Notes: Jag vet att kapitlena brukar vara lite längre, men detta har mycket drama i sig och en stor roll inför de kommande kapitlena! Har nu börjat skolan, så uppdateringen kommer kanske vara lite seg nu i början, hoppas ni har överseende med det. Och jag vet att Cody och Alli (Natasha) är syskon, men tyckte det passade att ha honom med då han sjunger/sjöng i verkliga touren. Kommentera vad ni tycker!

Fråga: Det bästa med vintern?

Mitt svar: Snön, som inte är här.. ^^ Xx/ Emma.