” Jag öppnar.” sa jag samtidigt som jag ställde ner laptopen bredvid mig innan Lilly hann reagera då någon knackat på. Jag hade på en timme duschat, satt på mig ett par leopardmönstrade tights och en svart tjocktröja och sedan satt mig vid datorn. Lilly nickade tacksamt och jag gick vidare mot dörren. Jag vred upp låset och öppnade där jag mötte Justin med händerna i fickorna.

” Har du en sekund?” såg Justin upp på mig och frågade med ett snett leende.

” Ja visst.” jag tog ett kliv ut ur dörrhålet och stängde igen dörren tyst bakom mig. Jag lät mina armar bilda ett kors över bröstet och min kroppsvikt läggas på högra höften.

” Cody har nu anlänt och vi tänkte checka en film med Fredo, är du på?”

” Absolut, om du har en laddare till min mobil? För min egna ligger någon stans i resväskan.”

” Det ska vi nog kunna fixa.” flinade han och började gå med mig i täten. Vi tog hissen upp till våningen över och var snabbt inne i Justins hotellrum som han delade med Alfredo. Jag hörde höga skratt inifrån, som förmodligen kom från Cody och Alfredo. När Justin satt av sig sina helsvarta sneakers gick vi in i rummet som var identiskt till mitt och Lillys, enda skillnaden var väggen som satt mellan det öppna rummet med sängarna och hallen. När vi rundat väggkanten drog vi genast två nyfikna blickar som magneter till oss. Cody log sockersött och granskade mig från topp till tå, medans Alfredo gjorde en gest som visade att vi skulle komma. Jag gick närmre honom och tittade på filmerna han hade i handen, Die Hard 4.0, Bad Teacher och What Happens In Vegas. Mitt val var solklart, bara för att jag är tjej så ska dem inte tro att jag är en vekling när det gäller actionfilmer.

” Die Hard.” sa jag enkelt och gick bort till sängen Justin och Cody satt på.

” Ooo, det är en tuff brud vi handskas med här.” utbrast Alfredo och de två andra flinade åt honom.

” Haha, klart Alfredo. Vad trodde du om mig?” han satte skämtsamt upp händerna för att visa sin oskyldighet. Jag skrattade och skakade på huvudet åt honom.

” Hur kan det komma sig att jag är ensam tjej här?” undrade jag.

” Jo, Justin smsade först Mike, men när han skrev att dem sov så sa Justin att vi kunde satsa på dig. ” log Cody. Jag som redan blivit bländad av hans leende fick nu ordentligt höra den urgulliga australiska dialekten han använde sig av.

” Det köper jag. Natasha förresten.” sa jag och sträckte fram högerhanden mot Cody, som glatt tog tag i den.

” Cody.”

” Jo, det förstod jag nästan.” blinkade jag och släppte Codys hand. Han skrattade samtidigt som han la huvudet på sned och satte ner sin hand i madrassen igen som han lutade sig mot. Vi satt som i vår egen lilla bubbla och såg på varandra.

” Tänkte att jag kunde lära känna dig lite, eftersom vi lär träffas ett antal gånger till.”

” Visst, I’m in.”

” Hur gammal är du?”

” Jag är född 97, alltså sexton år. Själv?”

” Jag som genom att titta på dig trodde att du var äldre än mig. Själv är jag arton.” sa jag överraskat. Sexton år?! Han såg ut att vara minst nitton enligt min mening, men jag blev bara glatt överraskad.

” Jag får höra det ganska ofta.” skrattade Cody.

” Förståligt.” svarade jag med ett leende.

” Hade ni två babblat färdigt eller? För jag sätter på filmen nu.” utbrast Alfredo. Jag hade helt glömt att även Justin och Alfredo befann sig i samma rum. Jag såg ursäktande på både Alfredo och Justin, som satt bredvid mig, och sträckte mig efter filten som låg på sängkanten för att sen lägga mig mellan Cody och Justin med huvudet i Justins knä. Kort därefter kom Alfredo och slängde sig bredvid Justin.

” Ey, bro!” jämrade Justin sig efter att ha fått vänsterhanden krossad av Alfredos kroppsvikt. Jag fnittrade åt dem men la sedan all fokus på filmen som nyligen startat. Så småningom ökade hungern hastigt då jag kom på att jag inte ätit sen i morse. En stor handflata lades på min mage när den kurrade högt. Handen som jag upptäckt tillhörde Cody bildade långsamma cirklar vilket lugnade mig.

” Ska vi beställa roomservice?” frågade Justin snabbt vilket fick mig att hoppa till.

” Jag fixar det, vad vill ni ha?” Alfredo tog tag i telefonen och slog ett nummer som ledde till roomservicen.

” Ta fyra kycklingsallader.” sa Justin och letade efter en bekräftelse från mig och Cody som båda nickade. Alfredo pausade filmen och började snabbt prata med personen i telefonen.

” Det kommer i mathissen vilken sekund som helst.” Sa han och gick för att ladda sin telefon. Även Justin reste sig upp, fast han gick till kylen och tog fram fyra colaburkar och fyra vattenflaskor. Nu när jag tänkte efter var min mun extremt torr och behövde vätska. Jag fångade enkelt vattenflaskan som kastades mot mig, vred av korken i sittande ställning och drack halva innehållet. Nöjd vred jag på korken igen och satte mig med ryggen mot väggen bakom sängen. Mina ögon flyttade sig till Alfredo som stod med plastförpackningar fyllda med mat i händerna.

” Fyra kycklingsallader.”  

                                           Ur Justins perspektiv:  

Ögonlocken särade på sig och mina andetag ökade takten en aning då något rörde vid mig. Till min lättnad var det Natasha, som låg tätt intill Cody. Varför vet jag inte, men synen gjorde mig inte glad. Varför jag blev sur är mig en gåta, det angår inte mig ett dugg vad de gör. Men ändå gjorde det ont, ont på ett sätt jag aldrig känt förut. Känslan var främmande. Det var också en stor besvikelse att se, de verkade klicka snabbt. Allt detta borde jag inte känna, tvärtom. Jag borde vara glad för deras skull, fast det var raka motsatsen till vad jag var. Jag släppte det för stunden och blickade runt i hotellrummet. Alfredo låg och bredde ut sig i den andra sängen då han redan innan vi somnat tyckt att det blev trångt. Direkt efter filmen hade vi deckat, det sista jag hörde var att Natasha inte orkade gå tillbaka till sitt rum så hon bestämde sig för att stanna, likaså Cody. Han hade landat igår för att hans flyg på lördag blev inställt eftersom det saknade tillräckligt med passagerare och Cody var då tvungen att ta ett flyg några dagar tidigare. Med en suck satte jag mig upp i sängen. Min högerhand for igenom mitt hår och stannade vid bakhuvudet. Jag grabbade genast tag i mobilen som låg på bordet bredvid mig för att titta på klockan som visade fem över nio på morgonen. Seriöst Justin? Fem över nio?! Det är nu jag borde sova, jag har endast sovit i ett fåtal timmar vilket inte bådar gott för mitt humör. Jag tog de sista stegen som krävdes för att ta mig in i badrummet och vidare till duschen.

                                               Ur Natashas perspektiv:  

” Jaså Natasha, du kom aldrig hem inatt.” log Lilly mystiskt när jag stigit in i vårat rum.

” Nej Cody gjorde så jag somna, blame it all on him.” svarade jag glatt. Jag hade vaknat av att jag frös, även fast jag hade Cody bakom mig och en filt som täcke. Sedan när jag märkte att Justin var borta gick jag in i badrummet lite väl hastigt för där stod han, med en handduk runt midjan och rufsigt hår. Glömde jag att nämna den bara överkroppen som saknade tröja där min blick stannade direkt? Jag bad genast om ursäkt men fick endast ett ’hmm’ till svars innan han gick förbi mig och ut. Varför var han sån egentligen? Jag hann inte tänka vidare då Lilly avbröt mig.

” Jag trodde det var du och Justin, men då trodde jag visst fel.” sa hon och bäddade sängen när det egentligen finns städerskor till sånt.

” Ja eftersom vi enbart är vänner, och han är ju min chef.” svarade jag och la mig på sängen. Det var onsdag, vilket betydde att vi var lediga. Vi har inte repetition förrän på fredag då konserten somsagt är på lördag, den femte januari.

” Well, ni skulle bildat ett sött par. Just sayin’.” sa hon med ett litet leende och gick mot dörren där jag kom från. Jag skakade på huvudet åt hennes idéer, var har hon fått det ifrån?

” Ska vi äta frukost?” frågade hon och tittade undrandes på mig.

” Jag kommer.” snabbt hasade jag mig upp och satte på mina vinröda converse. Vi gick ut bredvid varandra och fortsatte in i hissen för att åka upp till översta planet. När vi kom till frukostserveringen såg vi Elysandra och Miranda sitta vid ett bord i ena hörnet så vi valde att joina dem.

” Hej, sovit gott?” utbrast jag vilket fick dem båda att sluta prata och vända blicken upp mot mig.

” Helt underbart, de har lyckats med att välja hotell igen.” informerade Elysandra, ” Och frukosten är fantastisk!” sa hon belåtet.

” Haha, samma här.” skrattade Miranda.

” Så bra, tänkte gå och hämta lite mat och avgöra om den är så god som ni säger.” sa då Lilly glatt och drog med mig bort till frukosten. Där fanns allt från frukt och grönt till ägg och köttbullar. Jag valde att ta en skål med vaniljyoghurt och hallon och mandelflarn plus frukt bredvid, alla vitaminer man kan få i sig behövs. När jag såg bort mot ingången fick jag syn på Justin och Alfredo samt Cody komma gåendes. Justin mötte mina ögon men vände lika snabbt bort sitt ansikte för att fokusera på annat. Jag blev irriterad av hans beteende, vem tror han att han är? Jo visst, han är självaste Justin Bieber, men det betyder inte att jag kommer behandla honom som en gud eller liknande för det. Han ska förklara varför han är så kall, det kan han vara medveten om. Jag höll ett fast tag om den träfärgade matbrickans kanter och gick tillbaka till Elysandra och Miranda som för första gången satt helt tysta och åt. Jag tvingade mig själv att klistra på ett fake leende när jag egentligen ville prata allvar med Justin. Det som frustrerade mig mest var att jag inte visste vad jag gjort, enligt min mening ingenting. Men han måste ha sett på saken som tydligen gjort honom förbannad på ett annat sätt. Att tänka på det gav mig huvudvärk så jag struntade i det hela för i alla fall några minuter.

” Så ladies, vad sägs om en manikyr idag? Det ska vi kunna unna oss.” frågade Elysandra när även Lilly anslutit sig till bordet.

” Ja varför inte? Perfekt till festen på lördag.” uppmuntrade jag det och de andra instämde exalterat.

” Jag går ner och ser om de har tid här på hotellet efter frukosten.” sa Miranda och tog upp mobilen, förmodligen för att anteckna. Mitt i allt ekade ljudet av stolar som skrapar mot marken. Jag lyfte min blick och fick syn på Alfredo, Cody och Justin. Jag stannade upp när jag nått Justin som stirrade på mig en längre stund innan han såg ner på stolen och slog sig ner. Cody satte sig på stolen bredvid mig som var ledig och började gröpa ur det kokta ägget han höll i handen, jag kunde se hur arg Justin plötsligt blev. Jag klarade det inte mer.

” Kan jag få låna dig Justin?” det såg ut som han satt och övervägde innan han efter några sekunder med en lätt nick reste sig upp.

” Ursäkta oss.” sa jag så trevligt jag bara kunde till de andra som såg på oss med undrande ögon.

Jag gick med snabba steg tvärs igenom den stora salen och ut genom glasdörrarna. Efter mig kom Justin med händerna i fickorna och tittade upp på mig när jag stannat. Jag letade runt lite omkring mig och fann då dörren in till en städskrubb. Snabbt var jag framme vid den och till min lycka var den olåst. Jag kikade in för att bekräfta att det var tomt innan jag gick in i det nu upplysta rummet. Justin var snabbt inne och stängde långsamt dörren efter sig. Precis när han skulle öppna munnen och säga något blev han avbruten av mig som hann före,

” Vad fan håller du på med?! Vem tror du att du är?! Bäst att du har en jävligt bra förklaring, Justin.”

Notes: Vad tror ni händer med detta på slutet? Hmm.. Inte säker på om jag kommer skriva deras lilla konversation i nästa kapitel eller inte.. ;) vi får se! Kommentera vad ni tycker babes.

Fråga: Vilken är din favorit färg?

Mitt svar: Supersvårt att välja, gillar alla färger. Men basfärger som vitt och svart är nog det som alltid går hem hos mig, för det funkar till allt.

Pussar från Emma!

Jag gav klartecken såsom de andra och vi begav oss ut i det enorma folkhavet med vakter runt oss. Men då såg jag något som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och mig att stanna. Var det inte meningen att jag skulle bli glad nu?

Jag kunde svära på att det var han. Jag hade sett honom. Allt var så likt, de blåa isisarna som i en mikrosekund mött mina innan de vändes bort, eller de markerade ljusrosa läpparna. Jag var honom upp i dagen. Men varför sprang jag inte till honom, varför vägrade mina fötter röra på sig? Kanske för att jag inte visste vad jag skulle säga. Han hade lämnat mig, lämnat oss. Sveket fanns fortfarande kvar, hur kunde han? Besvikelsen som funnits innan hade nu övergått till ilska. Hur fan kunde han ens tänka sig att komma hit? Jag ville inte ha honom i mitt liv, inte idag och inte heller imorgon. Jag hade lidit i flera år på grund av honom, på grund av min egen pappa.

Miranda dök upp i mitt synfält så att mina ögon avbröt stirrandet och hamnade på henne. Hon hade en rynka mellan de välplockade ögonbrynen och såg oroligt på mig.

” Mår du bra?”

” Ja, jag mår fint.” hon nickade och jag började leta med blicken efter pappa igen, men han var som bortblåst. Tårarna trängde sig på men jag hindrade dem från att komma upp till ytan. Inte här, inte nu. Jag nickade till Kenny som tittade sökandes på mig och började gå. Jag hade gjort så alla fått stanna, men endast Miranda och Kenny hade märkt att det var jag som orsakat det plötsliga stoppet. När vi börjat gå genom havet av människor ökade kamerablixtarna drastiskt. Min högra hand for upp så att tummen vilade mot pannan och jag täckte ansiktet. Folk pressade nu från alla håll och kanter, vakterna fick svårt att hålla ihop ringen de bildat som ett skyddande skal kring oss. Fansen skrek hysteriskt efter Justin och sträckte sig efter honom, alla ville ha en bit av Biebs’. Men trots det var Justin hel lugn. Han strosade i lugn takt som om detta var en bagatell. Fast det är ju klart, detta var inte första gången för honom, närmre tusende gången så han är förmodligen van. Men jag fann det hela skrämmande, rent ut sagt sjukt. För mig var detta första gången så många attackera mig på en gång, eller ja, Justin. Killen hade inget privatliv, men jag visste att han älskade det. Han älskade att ha det som det är nu, han älskade fansen och hade förmodligen inget emot att dem var här idag. Han var snarare glad över det. Trots att vi nu tagit oss igenom den skrikande högen av tonårstjejer kunde jag inte tänka på något annat än pappa. Jag var så nära på att bryta ihop mitt framför mina kollegor, men hindrade mig själv varje gång. Skulle jag någonsin kunna träffa honom igen? Jag tvivlade starkt på det. Men han har sig själv att skylla, trodde han för en sekund att jag skulle tolerera vad han gjort så hade han fel, han var inte längre min pappa.

                                           Ur Justins perspektiv:

Långsamt öppnade jag ögonen och lät ljuset som irriterat mig en längre stund sippra in.

” Bro, hur långt är det kvar?” frågade jag Alfredo som satt bredvid mig med mobilen i handen. Han lyfte blicken och såg på mig.

” Vi är ungefär halvvägs.” svarade han. Och som vanligt hade jag sovit bort halva restiden, inte för att denna var längre än en timma. Jag suckade och slängde bak huvudet mot nackstödet där jag satt i en av de bekväma fåtöljerna långt fram i jetplanet. Jag kommer oftast åka flygplan till och från platser, men i vissa fall använda en av turné bussarna. När jag tittade på klockan var den bara tolv, vi hade lyft halv. Jag kom då på att jag inte sett Natasha sen i bilen innan vi anlände till flygplatsen av någon anledning. Jag brukar alltid märka henne, men när jag blickade efter henne innan planet skulle lyfta kunde jag inte finna henne någon stans. Istället för Natasha hade jag satt mig bredvid Alfredo. soffgruppen bestående av fyra fåtöljer och en soffa satt killarna, och tjejerna satt i en liknande grupp längre bort i planet. Jag reste mig och gick till tjejerna. De hälsade glatt när jag uppenbarades, alla utom en. Natasha satt i soffan med benen i skräddarställning på sidan och tittade ut genom fönstret med musik i öronen.

” Vad är det med henne?” frågade jag Elysandra förvånat medan de andra fortsatte att prata.

” Jag vet inte, hon har varit lika frånvarande under hela resan.” svarade hon och ryckte på axlarna. Jag nickade och gick runt om fåtöljerna för att sätta mig på den lediga platsen bredvid Natasha, som fortfarande inte märkt mig. Elysandra satte sig in i de andras samtal och ingen hade någon fokus på mig eller Nat.

” Hey, Nat? Hur är läget?” hon flyttade blicken från fönstret till mig samtidigt som hon tog ut en av pluggarna.

” Va?” frågade hon då musiken överröstat mig innan.

” Hur mår du Natasha? Du verkar inte närvarande precis.” när jag uttalat de sista orden såg jag hur hennes ögon vattnades. Genast tog jag hennes hand och drog upp henne ur soffan. Jag gick raskt med henne efter mig till Alfredo.

” Kan du?..”

” Ja visst.” sa han då han fattat vinken och gick iväg. Jag slog av spärren på fåtöljerna och snurrade dem så att ryggarna var mot de andra innan jag aktiverade spärren igen. Natasha slog sig ner i den längst bort och lät nu tårarna rinna ner.

” Jag borde verkligen inte.. Nej..” sa hon tyst.

” Du borde inte vad?” jag satte mig ner i den kvarstående lediga fåtöljen och vred mig mot henne.

” Jag borde inte störa dig med m-”, jag avbröt Natasha bestämt, ” Det borde du visst.” hon granskade mig noggrant innan hon tillslut nickade.

” Vi tar detta sen när vi kan prata ostört, okej?” frågade jag snällt.

” Ja, gissar på att det blir bäst så. Men kan jag ändå stanna?” hon var osäker på sin fråga och tittade nervöst på mig.

” Är du dum eller?” skrattade jag. ” Klart att du får.” hon log och lutade sitt huvud mot min axel.

Resterande delen av resan var lugn, jag och Natasha hade inte rört oss ur fläcken sen hon la sig mot mig. Det var skönt att bara kunna vara tyst och tänka utan att det uppstod någon obehaglig tystnad. Alla hade nu fått sitt bagage och vi gick till bilarna som stod parkerade vid planet. Jag hoppade längst in i den närmsta mattsvarta bilen och fick med mig Alfredo, Miranda, DJ, Jake och Mike då bilarna var sjusitsiga. Mitt huvud som halvt doldes av den svarta snapbacken vilade mot en av de svarttonade bilrutorna. Jag visste att vi kunde räkna med runt en kvarts bilresa till hotellet, och den spenderade jag utan Natasha som fått sätta sig i andra bilen. En suck lämnade min strupe då vi stannat i en kö, men som sen, tack och lov, tonades ut. Jag tog upp mobilen då den burrade mot mitt lår och öppnade smset från Natasha med ett leende.

                                             Ur Natashas perspektiv:

” Gå och titta in era rum nu, så ses vi på fredag för repetition.” avslutade Scooter med och vi drog oss mot hissen. Jag skulle dela rum med Lilly, vilket jag inte hade något emot. Vi steg alla in i den enorma hissen som resten av hotellet var i färgkoderna guld, vit och vinröd. På mindre än tre minuter var vi på fjärde våningen där vi delade på oss. Jag och Lilly hade rum 305 och fick gå en längre bit än de andra. Jag tryckte kortet i kortläsaren och gick in när ett klickande ljud lämnade dörren. Rummet var stort och luftigt med två dubbelsängar mittemot varandra.

” Vilken säng vill du ha?” frågade jag Lilly vänligt.

” Välj du först.” log hon. Jag la då väskan på sängen närmast badrummet för att efter det kika vidare. Det var stora fina gulddetaljer längs väggkanterna och stora fönster mot vägen som täcktes på sidorna av långa beigea gardiner. Det var otroligt fint överallt, och jag kunde slå vad om att jag skulle trivas utmärkt.

” Jag öppnar.” sa jag samtidigt som jag ställde ner laptopen bredvid mig innan Lilly hann reagera då någon knackat på. Jag hade på en timme duschat, satt på mig ett par leopardmönstrade tights och en svart tjocktröja och sedan satt mig vid datorn. Lilly nickade tacksamt och jag gick vidare mot dörren. Jag vred upp låset och öppnade där jag mötte Justin med händerna i fickorna.

Notes: Här är det! Lite sent, men nu är det äntligen klart! Hoppas ni gillar det. Kommentera!

Fråga: Ska du se BELIEVE-Movie på bio?

Mitt svar: Ja det ska jag, den 19:onde! Taggad till tusen, men hoppas bara på att de andra inte skriker extremt mycket.. Då förstörs filmen lite, så hoppas verkligen på att det är nåtsonär tyst, kan inte hoppas på helt tyst. Jag menar, det är ju Justin! ;)

Puss och kram/ Emma!