---

Vad var det som var så viktigt att han inte kunde fråga mig det via sms? Men jag lät det gå.

Till Alfredo: Ge mig två.

Samma kläder satte jag på mig eftersom mitt bagage låg i bussluckan. Tårarna torkade jag med handryggen och lämnade rummet för att höra vad Alfredo hade att säga.

                                                   Ur Natashas perspektiv:

Några timmar hade långsamt passerat. Tre var klockan och jag hade nyss pratat med Jarrah och Max i drygt tio minuter innan mamma höll på att spricka av nyfikenhet och tog över samtalet. Jag hade även tagit tid till att ringa upp Emelie, pratat lite om Justin och MYCKET om Alfredo! De verkar gå ihop bra, trots distansen mellan dem. Det var längesedan jag pratade med familj och vänner, alldeles för länge sedan. Även om det inte är en tillräcklig ursäkt så är faktumet att jag har varit upptagen med antingen det ena eller det andra. Att erkänna detta är svårt, men turnén och Justin har tagit min fokus bort från allt vad Sverige heter. Jag önskade att det inte var så, men det går inte att neka. En förbättring är i alla fall på väg! Från fönstret vände jag huvudet när Elysandra lät en djup suck fylla ut rummets tystnad.

” Har du roligt?”

” Hell no.. Vad hände med Justin? Han brukar alltid vara social.” hon slog ut med armarna i en drastisk gest där vi låg i varsin hörna av soffan. Jag skrattade lågt åt henne.

” När man pratar om trollen..” mumlade jag när Justin kom ut ur sitt rum för första gången på två timmar. Vistelsen hos oss varade inte länge då han genast lämnade efter att ha snackat med Fredo. Jag förstår inte vad det är med honom, varför i helvete han reagerar på en sak som så uppenbart var en lek? Där har vi gott folk en sida jag inte förstår mig på hos Justin. Ibland kan han ha värsta humörsvängningarna. Från att vara den gladaste och mest positiva person i världen till att halvt få damp på allt och alla. Visst, han kanske inte kan hjälpa det och visst, det händer inte ofta. Men när det väl händer kan det vara extremt. Egentligen är vad jag och han nu har mellan oss löjligt. Löjligt av mig att gå på Justin som jag gjorde och löjligt av Justin att reagera så starkt på en bagatell. Jag hade direkt lett stegen till toaletten då jag var nära ett sammanbrott och tålde inte att se Justin då. Han sårade något som låg djupt inne i mig. Jag blev rädd, rädd för att bli lämnad igen. Precis som pappa gjorde. Jag var förbannad på pappa för att han gav upp. Han gav upp allt, och det är på grund av honom jag har svårt att lita på folk än idag. Inte förrän efter några år kunde jag vara helt öppen in och ut med Emelie. Men med Justin var det annorlunda, och därför är jag alltid lika rädd för att han ska göra som pappa, bara sticka.

                                                                                  ---

” Igen!” trött som jag var bet jag ihop och ställde mig i position. Ett, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått.. om och om igen rullade sifferföljden i mitt huvud samlat med stegen när musiken var på.

” Perfekt alla! Det sista för idag. Nästa repetition är samma dag som konserten, så se som vanligt till att vila upp er. Vi ses.” Nick viftade iväg oss med få meningar och återgick till att skissa i blocket han höll i handen. Jag samlade ihop mina saker för att återgå till hotellrummet och duscha innan maten serverades. Will dök upp vid min sida och eftersom vi hade rummen bredvid varandra hade vi följe. Inne i hotellrummet norpade jag snabbare än blixten själv åt mig en handduk och min necessär för att sen smita in i badrummet före Lilly som stod och svor utanför.

” Nästa gång kanske.” ropade jag och hörde hur hon kastade sig på sängen.

Duschen gick snabbt, ville inte låta Lilly få vänta för länge. Jag hade satt på mig ett par mönstrade tights i gråa nyanser och en vit lösstickad, vringad tröja. Håret satt i en bulle men skulle snart tas ner då Lilly bara skulle klä på sig innan vi skulle gå ner i matsalen och få i oss välbehövlig mat efter bussturen och dansen. Jag kikade runt på Instagram och Twitter, men fann inget intressant.

” Klar!” utbrast Lilly jäktat. Håret släppte jag, som sagt, ut och reste mig ur sängen. Vi armkrokade ner mot maten där vi satte oss bland de andra som redan var i full gång med att äta.

                                                                             ---

” Du, Alfredo sa att vi skulle ha ett litet möte i en av studiorna i arenan nu. Jag ska bara gå till DJ och asa med dem.” hon log lite misstänksamt när hon drog på sig sina marinblåa converse.

” Du behöver inte säga mer.” jag blinkade åt henne, ” Men då går jag i förväg.”

” Visst.” hon verkade tycka det var en bra idé och lämnade mig för att hämta de andra. Jag satte på mig en lite mindre tjock jacka då det ändå var kväll och hyffsat kallt. Conversen åkte på och jag lämnade hotellet bakom mig för att stiga ut i kylan. Vandringen till arenan var inte mer än hundra meter. Endast några få människor passerade mig, annars var gatorna i princip folktomma. Jag drog upp mobilen och såg att klockan passerat halv tio. Jag tror inte vi haft ett enda möte såhär sent förut, och speciellt inte efter en träning. Men jag gissar att det var viktigt, vilket det brukar vara. Endast några få lampor lös upp min gång tills arenan visade upp sig. Lamporna där stod med tre meters mellanrum, så att se var där inga problem med. Jag hade varit noga med att inte glömma passet så att vakterna skulle kunna släppa in mig även om det var långt efter besökstid. En fotbollsmatch pågick, men eftersom man inte får gå in efter matchen börjat var det egentligen inte tänkt att jag skulle kunna komma in, även om jag haft en biljett. Jag såg upp på de gråa skyltarna med vit text i taket när jag kommit in i arenan. Enligt dem skulle studiorna ligga en våning ner åt vänster så jag följde skyltarna och tog trapporna ner. Där vistades folk inne enligt schemat som hängt i trappan, men eftersom det var så pass ljudisolerat kunde man inte höra ett ljud. Jag hade fått på sms att det var studio fyra. De tre första passerade jag, och när jag kom till fjärde dörren var fönsterrutan i dörren fördragen av en svart veckad gardin som såg ut att vara av sammet. Jag provade med att rycka i handtaget, men det var låst. Idioter.. just när jag var på väg att ringa Alfredo upptäckte jag en nyckel på mattan jag stod på. Jag tog upp den och höll den mellan tummen och pekfingret när den fördes in i nyckelhålet. Den passade. Sakta vred jag om handtaget och dörren flög upp. Vart var alla? Hade jag fått fel nummer? Båset var folktomt, förutom.. inte förrän nu upptäckte jag honom. Där stod han och sjöng rakt från hjärtat. Jag smög fram till justeringsbordet och satte headsetet på mig för att låta den vackra rösten sippra in genom mina öron utan att göra mig synlig. Han stod med högersidan mot mig med ihopknipna ögonlock. När vad jag gissade var outrot på låten han nyss sjungit tog jag av headsetet igen och reste mig från kontorsstolen. Justin stod kvar och bara stirrade in i väggen när kompet tagit slut. Vad tänkte han på? Vad försegick i hans hjärna nu? Jag ville så gärna veta allt, men var okapabel till det. Jag gick mot dörren och vred försiktigt om den. Justin vände hastigt huvudet mot mig och fick syn på mig. Men han stod bara stilla och hade nu börjat stirra på mig istället för den mörkröda väggen.

” Vad gör du här?” mina ögon som var fyllda av förväntan blev iskalla på sju nanosekunder när han uttalat meningen.

” Vi ska ha ett möte?”

” Sa vem?” en rynka bildades i Justins panna.

” Alfredo.”

” Really.. Han är så rökt.” Justin mumlade ut det samtidigt som han satte handflatorna i håret.

” Jaha, vad ska detta betyda?” med en hand på höften såg jag md en uppmanande blick på Justin.

” Att jag drar.” han gick förbi mig fram till dörren där han vred på handtaget. Jag ville inte ens se på honom när han lämnade mig ensam i det upplysta rummet.

” Fuck..” att han stod och ryckte i metallhandtaget hördes lång väg. Är det så svårt att få upp en dörr? I ögonvrån såg jag hur han frustrerat tryckte ifrån med händerna mot dörren.

” Den går inte upp.” suckade Justin besegrat. Jag fiskade upp mobilen ur fickan för att ringa Lilly, men jag hade ingen mottagning. Hur i helvete kunde jag inte ha någon mottagning?

” Har du?” frågade jag och såg smått roat på honom när han sträckte på sig för att försöka fånga upp en plupp.

” Nej..”

” Du vet att det där inte funkar, va?” jag log inombords när han gav mig en irriterad blick.

” Vi kan inte göra något annat än att stanna här över natten tills städarna kommer imorgonbitti.”

” Städar de inte här på kvällarna?” frågade jag. Vilket ställe städar inte både morgon och kväll?

” Nej jag bad dem att stå över ikväll.. tänkte spendera ett tag här inne..” hoppas att han själv inser hur idiotiskt och korkat det var.

” Smart där Bieber.” sa jag ironiskt.

” Whatever. ”

” Ja jag stannar inte här i natt.” det måste gå att få upp dörren på något sätt, så upphakad kan den inte vara. Jag började vrida fram och tillbaka som Justin gjort innan och märkte snart att jag haft fel. Det var absolut omöjligt att få upp den! Tanken av att vi kanske inte kunde komma ut imorgon heller fick mig rädd. Jag ville inte spendera natten här med någon som inte vill ha med mig att göra. Justin hade lämnat mig ensam igen då han nästan direkt gått in i båset igen.

                                                                 Ingens perspektiv:

Frågan de båda ställde sig var vem som skulle ge upp sin fasad först? Justin ville inte detta samtidigt som han ville att Natasha skulle komma in till honom och be om förlåtelse först. Natasha satt utanför, velandes över vad som var rätt och vad som var fel. Hon undrade varför hon låtit det gå så långt. Stämningen i rummet var spänd, det hade den varit redan innan Natasha steg in. De båda var som på nålar, rädda över att röra så mycket som ett finger. Skulle det behöva vara såhär under hela natten?

Kapitlet hade tydligen inte publicerats..

Ibland blir jag lack när saker och ting inte fungerar.. Jaja, jag får ta det.. Menmen, här är det! Mitt första "Ingens perspektiv" också om jag inte minns fe? Hahah, kände att det var bra nu när det gått ett år.. ;)

Vi ses snart, redan påbörjat nästa! Puss och kram.

3+ kommentarer till nästa!

  Will reste sig och gick fram till mig. Han såg först efter en bekräftelse i mina ögon innan han satte handen på mitt bakhuvud och tryckte samman våra läppar. Jag satte även min hand i Wills hår innan han nätt drog ifrån. Runt oss applåderade de vilt. Will log snett mot mig innan han intog sin plats igen. Alla utom personen bredvid mig såg imponerade ut, Justin.                               

                                                      Ur Justins perspektiv:

” Hey, bro! Vakna! De andra väntar på dig där nere, komigen!” mina ögon flackade sakta upp. Alfredo stod med en tålmodig min vid sängkanten med min väska i högsta hugg.

” Jag har fått lägga ner det du asat upp ur väskan nu för att du är så jävla seg. Och du kommer inte få öppna denna igen, så dina kläder ligger där.” jag vände huvudet och tittade på stolen han pekat på.

” Att jag ska behöva vara en jävla mamma alltid..” muttrade han och gick mot dörren.

” Har alltid tyckt du var lite feminin av dig.” min morgonröst var hes men hade tillräckligt hög ljudvolym för att nå genom rummet. Alfredo blängde irriterat på mig innan han steg med hårda steg ut ur rummet. Någon har vaknat på fel sida idag.. illa kvickt ryckte jag upp mig och förde på kläderna jag haft igår. Jag drog till mig mobilen och plockade bort laddaren från vägguttaget vid sängkanten. Handen drog jag genom håret tre gånger, och jag var klar. Med väskan rullande efter mig tog jag hissen ner i lobbyn. Jag vinkade snällt till receptionisten, och hon gav mig en vink tillbaks när jag la rumsnyckeln på disken.

” Äntligen! Tack för att du ville komma, Justin. Tackar även för att det är närmre tjugo minuter senare än schemalagt.” sa Nick när jag anslöt mig till gruppen vid ingången till hotellet.

” Alltid ett nöje, Nick.” en trotsande blick fick jag innan han kunde prata som han ville igen.

” Nu när alla är här kan vi åka. Klockan är nu..” han tryckte på hemknappen på sin svarta iphone, ” kvart i nio. Det betyder att om vi har tur så är vi framme vid halv sju – sju. Carly rae Jepsen kommer från och med nu vara med i de elva shower som vi har kvar i USA just nu, och efter tre kommer Cody tillbaka. Så, nu har jag lekt klart att vara boss. In i bussarna med er.”

Vi gick på ett led som i skolan när man skulle på utflykt och var tvungen att hålla handen med någon. Till min ”otur” hamnade Will bredvid mig när vi gick ut genom dörrarna. Vi sa inte mer än hej till varandra, men det räckte länge och väl. Det var inte han jag var sur på, egentligen visste jag inte vem jag var sur på. Anledningen var inte heller den säker, men säkert var att varje gång jag såg på Nat eller Will högg det till i magen. Vad hade dem gjort? Jag hatar detta. Hon som jag brukar prata om saker med var dessvärre hon som fått mig att känna och må dåligt. Jag vet inte hur, jag vet inte när, men jag visste att det var så. Busschauffören tog hand om mitt bagage så jag kunde kliva in i bussen. Natasha tittade på mig med ett leende när jag kom in, ett jag tyvärr inte hade förmågan att besvara. Hennes mungipor drogs neråt när min kalla blick mött hennes. Jag visste att jag gjorde fel, men kunde inte hjälpa det. Förbi Alfredo gick jag vidare in i mitt så kallade rum längst in. En dusch. En dusch var vad jag behövde. Jackan slängde jag på sängen innan jag gjorde mina vägar till den lilla duschen som även den befann sig i rummet. Jag var tvungen att vara kvick då vattentanken inte räckte mer än i några minuter. Med en handduk i handen låste jag dörren bakom mig. Kläderna drog jag av och steg sedan in bakom draperiet. Duschen var somsagt inte långvarig, men tillräckligt för att kunna skölja ut schampot ur håret. Handduken vilade mot mina höfter när jag steg ut ur duschrummet. Den kalla luften slog mig i ansiktet och på överkroppen. Ståendes i endast boxershorts knackade det på dörren. Eftersom det till nittionio procent var Alfredo bad jag honom att komma in. Med ryggen emot hörde jag hur dörren öppnades, men Alfredo sa inget. Jag vände mig om för att se på honom men fick mig istället en smärre chock. Där stod Natasha i egen hög person och såg på mig med ett irriterat ansiktsuttryck. Hon tog bestämda steg fram till mig innan hon puttade mig nätt in i väggen vid garderobsdörrarna, hjälpt av händerna mot min nakna bröstkorg.

” Vad är ditt problem?!” jag fortsatte endast med att stirra på henne, bad om att kunna få fram ett ord.

” Du totalt ignorerade mig igår kväll, men då lät jag det gå eftersom jag trodde du var trött. Och så gör du det idag igen. Du är helt otrolig, Justin. Vet du det?” hon tog några steg ifrån mig och skakade på huvudet.

” Låt mig ignorera dig, det är fan inte jag som går och kysser första bästa kille jag ser.” mina ord var hårda när de träffade henne rakt i ansiktet.

” Det var en lek Justin, en fucking lek! Trodde du visste bättre än så.”

” Tråkigt, för detta är jag! Jag är han som står framför dig nu, ingen annan.” mina lungor hävdes häftigt upp och ner i takt med att mitt hjärta bultade. Natasha bet sig i läppen och backade långsamt ifrån mig med armarna i kors. Hon såg på mig en sista gång innan jag blev ensam i tystnaden igen. Inte förrän dörren stängts insåg jag vad jag hade gjort. Jag satte händerna i håret och borrade in fingertopparna i hårbottnen. Kroppen damp ner i sängen. Min knytnäve drämde jag i madrassen så att ett dämpat ljud uppstod. Helvete. Tårarna hotade att rinna över. Skit. Över något så enkelt som att snurra en flaska. Jag förbannade mig själv tusen gånger om för att ens ha reagerat. Ryggraden lades sakta mot madrassen och huvudet vilade mot dunkudden. Längre än ett par minuter fick jag inte ligga där innan min mobil gjorde ljud ifrån sig. Jag tog den från nattduksbordet och såg smset från Alfredo.

Från Alfredo: Kom hit, har en fråga till dig.

Vad var det som var så viktigt att han inte kunde fråga mig det via sms? Men jag lät det gå.

Till Alfredo: Ge mig två.

Samma kläder satte jag på mig eftersom mitt bagage låg i bussluckan. Tårarna torkade jag med handryggen och lämnade rummet för att höra vad Alfredo hade att säga.

Kan jag kalla det ett mellankapitel? Kanske ett mellankapitel med lite drama? Eftersom det ungefär handlade om samma genom hela blev bilden tyvärr lite tråkig.. :/ Ni får leva med det, hehe ;) Hoppas att ni gillar det i alla fall!

+3 kommentarer till nästa!

Med ryggen emot hörde jag hur dörren öppnades, men Alfredo sa inget. Jag vände mig om för att se på honom men fick mig istället en smärre chock. Där stod Natasha i egen hög person och såg på mig med ett irriterat ansiktsuttryck. Hon tog bestämda steg fram till mig innan hon puttade mig nätt in i väggen vid garderobsdörrarna, hjälpt av händerna mot min nakna bröstkorg.

” Vad är ditt problem?!” jag fortsatte endast med att stirra på henne, bad om att kunna få fram ett ord.

En sneak peak på nästa kapitel, kommentera som bara den på förra så kommer det upp ikväll. Har skrivit klart det ;) vi hörs ikväll!

” Ja visst, vänta..” han öppnade väskan och drog upp flaskan full med vatten. Han nickade för bekräftelse och kastade den sedan genom luften. Men flaskan kom aldrig fram till mig, den krockade in i honom på halva vägen..

Hans hand flög upp mot huvudet där flaskan nyss träffat och ett stön lämnade Nicks läppar.

” Gud förlåt!” jag flög upp snabbare än blixten på fötterna och sprang de få stegen fram till honom. Han tog bort handen och böjde sig ner.

” Gissar att denna är din?” han höll flaskan så att jag skulle ta den.

” Ja, gick det bra?”

” Jag klarar mig, men hur det kommer bli med Adam sen är jag inte lika säker på.” Nick slängde en argsint blick på Adam som flinade.

Jag skrattade åt honom, tackade för att han tog upp flaskan. Jag gick och satte mig igen för att föra min uppmärksamhet till Scooter som nu stod med ett skrivblock i högsta hugg.

” Okej, så förra konserten blev precis som planerat så jag tycker inte vi gör några ändringar, utan fortsätter bygga på bättre och bättre på det vi har. Jag kommer vara lite frånvarande från och till nu tills vidare under turnén, och det börjar redan ikväll då jag måste lämna Denver om några timmar. Lycka till och se till att ladda upp nu innan. Ni är lediga till sju så ta vara på ledigheten. Vi ses, ni kan gå nu.” Scooter vinkade av oss. Jag ställde mig upp och gick för att hämta väskan.

” Vi tänkte hänga lite efter konserten ikväll, är du på?” Justin kramade mig bakifrån och lutade hakan mot min axel. Jag mötte Justins ögon genom den stora väggspegeln.

” Visst, om du kommer.” jag blinkade åt honom som flinade.

” Nu gör jag.” han släppte mig och tog upp min väska åt mig.

” Tack Jussi.”

” Jussi?” han höjde på ögonbrynet åt mitt plötsligt påkomna smeknamn.

” Mitt nya smeknamn för dig, Jussi.” vi började gå mot utgången, förbi alla stretchande dansare som stod tryckta mot väggarna och golven.

” Du är crazy.” skrattade han smått.

                                                         Ur Justins perspektiv:

Jussi? Jussi? Vad tänker hon med egentligen? Well, jag får lära mig leva med det helt enkelt. Det är faktiskt lite sött om jag nu får erkänna det, men inget Chaz eller Ryan skulle få reda på.

” Tänkte bara ta mig en dusch.” jag låg på Nats säng när hon stack ut huvudet från badrumsdörren.

” Okej, jag väntar på dig.” hon gav mig en slängkyss och stängde sedan dörren igen.

Lilly var hos DJ och gud vet vad dem gör. De har inte medgett att de är tillsammans, men vi andra är långt ifrån blinda. Natasha berättade hur Lilly brukade få sms på kvällen när vi var i våra rum och hur hon alltid log. Natasha hade gått förbi Lillys mobil när den fått ett sms en gång när Lily duschade och sett DJs namn. Personligen har jag inget emot att de två är ett par, Lilly är väldigt snäll medans DJ är lite utav den tuffare typen. Men det är det som får dem att bli ett. Lilly skulle aldrig göra en fluga förnär. DJ är lite utav en tvärtemot till det. Duschen stängdes av en fjärde gång och jag kunde gissa att Natasha nu var klar. Mycket riktigt, hon steg få minuter efter ut i en handduk runt kroppen med kläderna hon haft på sig innan i handen. Jag följde alla hennes rörelser med blicken. Att säga att hon inte är vacker skulle vara en lögn. Hon tog upp ett par trosor i handen och trädde på dem under handduken. Sen vände hon sig helt så att hennes rumpa pekade mot mig. Utan att jag var beredd droppade hon handduken på golvet, knäppte bhn kvickt bakom ryggen och vände sig sedan om igen. Hennes ansikte var nu riktat mot mitt. Natasha ställde sig på knä vid sängkanten. Hon lutade sig över mig så att hennes bröst tryckte mot min bröstkorg. Hennes hand sträckte sig innan den fick fatt i vad Natasha sökte. Tshirten hon nu höll i handen hade innan dess legat bredvid mig.

” Förlåt, skulle bara ta den.” helt tagen av situationen nickade jag endast frånvarande. Natasha skrattade till. Hennes kropp slängdes ner bredvid min med huvudet nära min hals.

” Att killar alltid ska vara stora kåtbockar!” utbrast hon skrattandes.

” Vadå?”  

” Du vet mycket väl vad jag snackar om, Bieber.” hon satte leendes mjukt sina läppar mot min hals och lät dem sedan lämna en brännande fläck där. Så låg vi. Men när Lilly öppnade dörren så hoppade Natasha upp käpprätt i sängen.

” Förlåt om jag stör.” flinade Lilly.

” Klart att du inte gör miss jagvarhosDJoch..” Natasha blev avbruten i sin mening av Lilly som hyschade åt henne med en menande blick. Jag kunde inte undgå att flina.

” Just det, Justin. Du som verkar tycka detta är så extreeemt roligt. Scooter vill prata med dig.” berättade Lilly med sarkasm.

” Var?”

” I lobbyn.”

” Tack, vi ses.” jag lämnade rummet och dem för att se vad Scoot ville.

                                                           Ur Natashas perspektiv:

” Bra gjort Jussi, får publiken att falla för dig som alltid.” sa jag till en svettig Justin som tog de sista stegen ner från trappan upp till scenen. Skrik och jubel ringde högt i mina öron.

” Någon som är avundsjuk? ” flinade Justin.

” I dina drömmar. De får gärna falla för dig hur många gånger de vill, sålänge du håller det du lovat.” ett finurligt ansiktsuttryck tog plats på mig.

” Vad?” sa han frågandes.

” I will catch you if you faaaall.” sjöng jag överdrivet för honom. Han skakade på huvudet och skrattade åt mig.

” Du måste sluta svara mig med mina egna texter.”

” Eller så måste du sluta ge mig tillfälle att svara dig med dina egna texter.” han himlade med ögonen åt mig. Plötsligt slog han armarna om min kropp och höll fast i ett stadigt tag.

” Justin!” tjöt jag, ” Du är helt genomsvettig!” Svetten på hans armar torkades av på mitt linne. Inte en chans i världen att linnet stannar på efter Justins svettbehandling.

” Så går det när man bråkar med mig.” nu var det min tur att himla med ögonen. Vi gick in i omklädningsrummet sida vid sida där de andra satt och väntade.

                                                                                     ---

” Okej, fine. Jag gör det.” muttrade Steven. Han kröp över golvet fram till Jake där han snabbt stack ner näsan mellan Jakes fötter. Alla utom Steven själv brast ut i skratt när Steven visade ansiktsuttrycket efter att ha luktat på Jakes fötter. Killarna hade hunnit få i sig en-två öl var nu, och stämningen var på topp. Ingen visade sig vara trött från hektandet innan ikväll och det var skönt att bara kunna ta det lugnt med mina kolleger såsom vänner.

” Nu är det i alla fall min tur.” sa Steven och snurrade på flaskan som låg i mitten av cirkeln. Den stannade efter flera oräknebara varv med korken pekandes mot Will.

” Sanning eller konka?”

” Konka.” svarade Will snabbt.

” Okej, konka alltså.. ” genast spred sig ett flin på Stevens läppar, ” Tänkte att det är dags för något annat nu, du ska..” han såg runt i rummet och landade till sist på Will igen. ” Kyssa Natasha.” jag var nära på att sätta vattnet i halsen, va?! Will reste sig och gick fram till mig. Han såg först efter en bekräftelse i mina ögon innan han satte handen på mitt bakhuvud och tryckte samman våra läppar. Jag satte även min hand i Wills hår innan han nätt drog ifrån. Runt oss applåderade de vilt. Will log snett mot mig innan han intog sin plats igen. Alla utom personen bredvid mig såg imponerade ut, Justin.

ÄNTLIGEN! Jätteledsen för förseningen, men här är det!

Fråga: Ska ni praoa i år? I sånna fall, var?

Mitt svar: Ja i två veckor. Jag ska praoa i en klädesbutik och sen andra veckan är inte helt klart än.

3+ kommentarer till nästa!