Hade jag orkat skulle jag väckt dem på ett eller annat sätt och klagat på att dem var tråkiga, men nu ville jag bara upp till Nat så jag vände om igen. När jag nådde henne låg hon lika dant som innan så jag la mig ner tätt bakom henne. Jag slingrade armarna om henne likt jag gjorde igår och tryckte henne närmre mig för att känna värmen. Innan jag visste ordet av sov jag lika djupt som de andra.

                                                        Ur Natashas perspektiv:

Häftigt rycks jag ur mina drömmar av en hög smäll. Efter ett par blinkningar var min syn välfungerande igen och jag var nu klarvaken. Skrämt spärrade jag upp ögonen när jag fick syn på två stora händer vid min midja. Mina andetag blev mer normala efter jag förstått att det var Justin i egen hög person som låg bakom mig och sov djupt. På smidigaste möjliga sätt tog jag mig ur Justins grepp och drog mig mot badrummet. När dörren stängts till bakom mig tände jag ljuset och fick en bild av mig i spegeln. Håret satt fortfarande i bullen, men rufsigare än innan. Annars var allt sig likt igår. Medans jag fortsatte grubbla på hur jag kom hit då jag inte har något minne av att jag gått hit drog jag ner tofsen och borstade ut håret så att det vilade vågigt på mina axlar. Under tiden blev jag mer och mer nyfiken över de skramlande ljuden från våningen under, vad händer? Jag förbannade att jag alltid var lika nyfiken innan jag tillät mig att gå ner. När jag kommit ut ur badrummet tittade jag till Justin en sista gång men fann honom lika hårt sovande som förut. Smått leendes gick jag sedan ut ur rummet och vidare mot trappan. Vid trappans start stannade jag till av höga skratt som lät komma från Alfredo. Snabbare stegade jag ner för trappan och in i köket där alla satt, Candy, Steven, Mike,  Jen och Lilly på ena sidan av köks ön och Elysandra, DJ, Will, Alfredo, Jake, Jakob och Adam på andra. Medans Miranda och David stod vid spisen. Candy som satt närmast var först med att uppräcka mig komma gåendes och tog då genast till rösten.

” God morgon Natasha! Sovit gott?” utbrast hon.

” God morgon, helt utmärkt!” svarade jag. Nu hade alla märkt mig, även Miranda och David som båda vänt huvudet åt mitt håll. De hejade i kör, som jag givetvis svarade på. Min blick föll på ön där de hade radat upp bröd, flingor, yoghurt, pålägg och en massa annat. Det var inte förrän då jag märkte hur hungrig jag egentligen var, men frågan jag velat på innan övervägde.

” Har du någon aning om hur jag kom upp igårkväll?” frågade jag Jake som satt närmast mig där jag stod. Han tog uppehåll i smörandet och såg på mig.

” Justin bar upp dig då du somnat i soffan.” svarade Jake simpelt.

” Jaha, och på tal om Justin.. Jag tror jag går upp och väcker honom.”

” Gör du det, han kan inte ligga där som en fet padda hela dagen.” yttrade Alfredo som lagt sig i. Jag bara skrattade och skakade på huvudet innan jag begav mig tillbaka upp och tillbaka till Justin. När mina fötter nått dörren in till där han befann sig öppnade jag den sakta och tassade in. Det var otroligt att han fortfarande sov och inte alls blivit berörd av dem nedanför. När jag hörde ett vibrerande ljud vändes mitt huvud kvickt mot lyset på nattduksbordet. När jag förstått att det var min iphone gick jag mot den och damp ner på sängen.

                                                           Ur Justins perspektiv:

Mina ögonlock särade sakta på sig och lät ljuset tränga sig in i ögonen av dörren som stod på glänt. Utan att röra mig ur fläcken väntade jag spänt på att få se vem den svarta gestalten i dörrhålet var. När jag fick klart för mig att det var Natasha stängde jag snabbt ögonen igen och låg blixtstilla. När något burrade slog jag minst lika snabbt upp dem igen, men såg att det endast var hennes mobil som fått någon notis eftersom den lös upp. Nat tog sig på långsamma steg närmare och satte sig i sängen. Det började då lysa upp framför mig och jag förstod att hon hade lagt all fokus på mobilen och jag såg det som min chans. Så tyst som möjligt kravlade jag mig upp så att jag hängde på mina armar som tog stöd av sängen. Jag sköt försiktigt ifrån med armarna så jag kom de ynka centimetrarna närmre Natasha som jag behövde för att vara alldeled intill henne.

” God morgon babe.” sa jag lågt i hennes högra öra. Genast slog hon runt och upp ur sängen. Jag passade på att kasta mig så nära kanten på sidan längst bort från Natasha som möjligt. Hon tittade skrämt på mig och jag brast ut i skratt, vilket ledde till att hon tog tag i kudden närmst henne och kastade den på mig. Kudden träffade mjukt mitt huvud och jag la den till sidan.

” För fan Justin!” hon satte sig i sängen igen på knä och såg surt på mig.

” Jag var tvungen!” skrattade jag fram.

” Mhm. Nu är det i alla fall så att dem där nere redan äter så jag skulle väcka dig.” informerade hon småskrattandes.

” Okej, vad är klockan?” Natasha tryckte på hemknappen på iphonen för att sen titta tillbaka upp på mig,

” Kvart i nio, jag vaknade vid åtta.” jag nickade och drog av täcket som täckt min nakna överkropp tills nu. Jag flinade åt Natashas försök att diskret pendla runt med blicken i rummet, det var roande att hon blev så nervös av att ha en halvnaken mig framför sig. Jag struntade i det och satte istället på den vita T-shirten som låg på fåtöljen några meter från sängen. Shortsen jag bar sedan innan fick sitta kvar. När jag gick efter Natasha som gått genom dörren satte jag en keps på huvudet för att dölja morgonrufset. Väl nere satte vi fart mot de andra som åt frukost för fullt.

” Åh där är han äntligen!” utbrast Fredo sarkastiskt.

” Saknat mig baby?” flinade jag och slog mig ner på den lediga stolen bredvid honom då Natasha placerat sig på andra sidan bordet och då med det tagit den sista platsen och givit mig inget val. Hon var fullt uppe i någon diskussion med Miranda verkade det som.

” Likt aldrig förr.” skrattade han.

” Hur länge har ni varit uppe egentligen?” undrade jag när mackan var i vänsterhand och smörkniven i höger. Med munnen full av flingor och naturell yoghurt svarade han,

” Elysandras alarm gick vid halv åtta.”

” Shit..”

” Ellerhur mannen, hur i helvete kan man sätta ett alarm så tidigt?!” jag skrattade åt frustationen han försökte åstadkomma, men misslyckades helt med. Jag hade nu ätit en halv bulle och bredde en halva till när någon satte en hand på min överarm. Denna någon var Natasha med mobilen i högsta hugg.

” Du har telefon.” log hon mystiskt som bara hon kan. Mina fötter täckta av ett par strumpor sattes i golvet och ledde mig ut i hallen efter Natasha. Hon gav över mobilen och tittade på mig.

” Hej?” sa jag osäkert

” Hej Jussin!” ett stort leende spred sig på mina läppar då jag förstod vem det var innan jag fortsatte,

” Max! Hur är läget?”

” De e bja, hur äj det själv?”

” Så bra, det är bra här med. Var det något speciellt?”

” Ja, umm.. När Natassa, och du, kommer till Sveijge så ska vi ha en övejjaskningsfest fö henne. Äj du med på det?”

” Ja men självklart! Du kan ringa mig lite senare så kan du berätta mer då. Jag smsar din mamma så att ni har mitt nummer, okej?”

” Ja. Nu ska jag äta, hejdå Justin.”

” Ja det vore nog bäst om du gjorde det, hejdå.” och så var samtalet av.

” Förlåt, han var ganska bestämd över att få prata med dig om något han klassade ’viktigt’ och därför störde jag.”  hon log oskyldigt och tog emot iphonen.

” Nejdå, det är bara kul att prata med honom.” försäkrade jag.

” Han verkar gilla dig.”

” Haha, vem vet? När du kommer tillbaka har kanske även han en kudde med mitt huvud på.” flinade jag och la armen om henne, som även hon skrattade för att gå tillbaka till de andra. När vi kom in igen höll de på att plocka undan. Jag skyndade mig innan någon hann ta undan osten och skar två tunna skivor att lägga på min kvarstående bullhalva.

” Scoot ringde och sa att bilarna kommer tidigare då flygplanet måsta lyfta innan planerad tid för en chans att kunna landa i Salt Lake City så de är här om tjugo minuter, blir det bra?” sa Alfredo när jag tuggat en tugga av bullen.

” Ja visst, perfekt.” han nickade och gick förbi mig mot tvn. Min blick letade genast upp Natasha vid kylen.

” Vi åker härifrån om tjugo minuter, så du är beredd på det.”

” Va?!”

                                                          Ur Natashas perspektiv:

Snabbt sprang jag förbi Justin och till trappan. Jag måste packa ner alla saker som ligger utspridda i Justins sovrum.

” Natasha?” ropade Justin nerifrån.

” Jag ska bara packa ihop allt.” ropade jag tillbaka.

” Okej, men skynda dig.”

Snabbt var jag inne i rummet jag sovit i de senaste nätterna. Jag slet upp garderobsdörren och asade ut min väska. Där tog jag upp den svarta handväskan jag proppat ner. I den la jag allt jag skulle behöva på planet, laddare, godis, plugins, min plånbok och diverse andra nödvändiga saker. Datorn fick också följa med in i planet, men inte i handväskan. Jag byta även kläder till ett par svarta baggiebyxor och en hoodie i samma färg. Jag satte sen på de neonrosa NIKE skorna med gult inuti och flätade håret i en fiskbensfläta. Min sista destination var badrummet där jag plockade med allt som hade med hygien att göra.

” Natasha, kommer du?” kallade Justin.

” Ja, jag kommer!” fort stegade jag ner och joinade de andra som stod i hallen. Vi gick ut och delade upp oss i två olika bilar, jag med Justin. Han hade förklarat att vi skulle ta en bakväg in, men ändå vara tvungna att gå genom ett obevakat område för att ta oss till planet. Det var ungefär vad vi diskuterade hela resan tills vi var framme. På baksidan av LAX var där inte ett enda fan i sikte någon stans så vi kunde lugnt och sansat ta oss in. Klickande ljud uppstod när väskorna med hjul rullade över det polerade stengolvet. Nu var det dags. Vi hade fått rapporterat i bilen att det var fullt med fans till ”Mr. Bieber” som han kallades i byggnaden. Jag gav klartecken såsom de andra och vi begav oss ut i det enorma folkhavet med vakter runt oss. Men då såg jag något som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och mig att stanna. Var det inte meningen att jag skulle bli glad nu?

Notes: Kapitel 27! Otroligt hur snabbt det går, känns som jag började igår haha. Jaja, sånt är livet.. Jag tror inte ni kan gissa vem denna personen i slutet är faktiskt ;) ni lär nog bli lite chockade ;) nu ska jag inte skriva mer så att jag inte råkar avslöja det ;)

Fråga: Vad tycker du om She Don´t Like The Lights, novellen?

Låter er svara på den utan ett svar av mig. Kram Emma!

” Vem var det som ringde innan idag när jag avbröt dig?”

” Scooter, han berättade att vi åker på onsdag istället då några dansare har familj i Salt Lake City och så att vi hinner gå igenom på riktigt då det har varit en månads uppehåll.” berättade han lugnande.

” Okej.” viskade jag. När jag var en sekund från att somna hör jag Justin viska,

” Sov nu babe, vill ha dig pigg imorgon.” jag orkade inte svara utan somnade in till ljudet av hans andetag. 

Gårdagen hade gått snabbt och jag satt nu i en av Justins bilar på väg till repetitionen som skulle äga rum i utkanten av Los Angeles där det skulle vara svårt för fansen att hitta oss, Justin. Nynnandes med hörlurarna inpluggade lyssnade jag på Boyfriend för att gå repetera. Jag höll takten med pekfingret och gick igenom stegen i huvudet.  Mitt i låten blev jag avbruten av Justin som informerade att vi var framme. Snabbt steg jag ut och gick före in i den gråplatta byggnaden. Glas som man kunde täcka för var som en vägg mellan salarna och entrén så jag kunde enkelt se att jag skulle direkt till vänster där dansarna redan börjat värma upp. Alla var där, Elysandra, DJ, David, Jake, Mike, Candy, Miranda, Steven, Will, Jakob, Adam, Jen och Lilly. Det var ett tag sedan, men jag har träffat alla genom min skolas internationella inriktning. Snabbare än kvickt slet jag upp dörren och gick in.

” Natasha!” ropade Scooter  hörbart genom den höga musiken närmandes med ett papper i ena handen.

” Ja, förlåt att jag är sen.” svarade jag när vi stod mittemot varandra.

” Jag skyller det på Justin så det är ingen fara.” skrattade han, ” Men hoppa in och värm upp med de andra.” avslutade Scooter med och vinkade iväg mig. Jag nickade som svar och satte fart på benen igen, nu genom salen och bort till stereon där jag fann Nick som koreograferat många av danserna. Jag hälsade glatt och dumpade väskan jag tagit med mig. Nick sprang tillbaka till mitten efter att ha bytt låt och satte igång med att stretcha. Då flög dörren upp ännu en gång och gåendes kom Justin. Scooter var genast framme och pratade med honom innan även Justin anslöt sig till gruppen. Några få handslag efter gjorde han samma rörelser som alla andra. Mitt mörkblåa linne med spetsrygg fladdrade när jag rörde mig, såsom de svarta baggiebyxorna som hängde slappt på min midja. I all hast hade jag satt upp håret i en nåtsånär hästsvans högt på huvudet. Musiken tystnade och Nicks röst ekade mellan väggarna.

” Okej, vi börjar från början med programmet. Alltså, gör er redo för All Around The World.”

Sex timmar senare rann svetten av mig likt en svamp som kramas ur full med vätska. Mina ben var plaserade i skräddarställning på golvet, vi alla skulle ha ett kort möte innan vi fick lov att dra hem och packa.

” Jag tycker allt gick som planerat, men jag har kollat med Nick och vi kom fram till att Will och Adam på ytterkanterna byter plats i As Long As You Love Me.” jag blickade mot båda som jag fann nickandes.

” Och Justin, kom inte försent mer. Vi behöver Natasha här i tid.”

” Jaja, boss.” svarade Justin med händerna i fickorna. Han fick en menande blick av Scooter innan han fortsatte.

” Så, alla skall vara färdiga klockan tio imorgon bitti då planet lämnar Los Angeles elva.” alla var med på noterna med leenden på läpparna.

” Perfekt, så ses vi då.” vips så stod alla på bägge fötterna och var på väg ut ifrån lokalen. Själv hade jag inte hämtat min väska än utan gick i lugn och ro längre in i studion. Plötsligt lyfts jag upp av två väl igenkända armar runt midjan på mig. Jag sprattlade och stod inom kort med båda fötterna på jorden igen. Justin flinade åt mig medans jag försökte se sur ut. Han satte upp händerna som försvar men jag bara skrattade åt honom. Min högerhand fattade ett hårt grepp om väskan och jag marcherade ut med Justin vid min sida.

” Vad vill du ha?”

” Samma som dig.”

” Okej, funkar kyckling?”

” Vad du än väljer.”

” Jaja.” muttrade jag åt att ens ha försökt få ur honom vad han ville ha. Diskret steg jag ur bilen och tittade mig omkring. När jag fann kusten klar gick jag in i salladsresturangen Justin parkerat vid. Innanför dörrarna var den till min lycka nästan tom, bara två flickor i sjuårsåldern med sin mamma och några äldre män. Jag gick, fortfarande klibbig av svetten, fram till kassörskan som avfyrade ett vitt leende när hon fick syn på mig.

” Välkommen, vad får det lov att vara?”

” Två kycklingsallader med extra sås att ta med.” beställde jag så artigt som möjligt.

” Det kommer strax, du kan slå dig ner så länge.” jag nickade och satte mig på den närmsta barstolen. En hand på mitt lår får mig att vända mig till höger. Där stod de två flickona med sin mamma och utforskade mig.

” Ursäkta om vi stör.” var mamman snabb med att säga.

” Nejdå, det är ingen fara.” lugnade jag henne.

” Är du Natasha Lopez?” vågade tjejen som lagt handen på mig fråga.

” Ja, det är jag.” log jag.

” Oh, jag har läst om dig. Du är Justins flickvän!” utbrast den andra.

” Nejnej ungar, hon är en utav hans dansare, inte flickvän vad jag hört.” konstaterade mamman.

” Haha, somsagt så är jag en dansare och inte en flickvän.”

” Men Rosie, jag sa ju det!” sa tjejen vid mig.

” Förlåt..”

” Det är lugnt.” svarade jag.

” Kan vi få ta en bild med dig?” undrade hon då.

” Ja visst, kom.” jag satte mig en stol bort och pekade på de två på varsin sida om mig. De skuttade upp medans mamman drog upp en iphone ur fickan. Fotot var snabbt taget och de hoppade ner igen.

” Kan du skriva på min arm?” frågade då den vågliga av dem mig.

” Klart att jag kan.” snabbt var en penna upplockad ur min väska. Att hon ville ha en autograf av mig var en gåta, men jag gjorde som hon sa. Hela hon sken som en sol framför mig.

” Tack så mycket Natasha!” i den stunden kom mina sallader.

” Jag måste gå, men det var trevligt att träffa er!”

” Desamma, hälsa Justin.” sa dem båda i kör.

” Hahah, självklart.”

” Natasha? Jag tror jag ringer över alla dansarna hit ikväll om det är okej?” ropade Justin efter mig som satt i soffan. Jag var helt slut efter repet och hade inte ens orkat äta upp min sallad så Justin hade fått ta den.

” Okej.” var vad jag orkade svara. Jag pressade ner avstängningsknappen på fjärrkontrollen till tvn och suckade trött. Jag måste få duscha. Med spända knogar hävde jag mig upp ur soffan och gick upp till andra våningen. Justin hade förmodligen fullt upp med att ringa runt så det skulle inte göra någon skada om jag använde badrummet i hans sovrum. Innan jag gick in till duschen plockade jag med mig underkläder. Väl inne i badrummet drog jag ner en svart handduk från hyllan närmst dörren och lät de svettiga kläderna falla till golvet. Jag stack in högerhanden innanför glasdörrarna som stod på glänt och satte på vattnet. Där reglerade jag värmen tills den var bra nog och steg sedan in. Till en början brände det mot min kropp, men som efterhand vande sig. Känslan av hur all klibbighet rann av mig och ner i avloppet var underbar. Med blött hår tryckte jag ut en klick schampo ur en av flaskorna jag ställt på handfatet igår. Mjukt och försiktigt masserade fingertopparna in det i hårbottnen tills jag vred om kranen ännu en gång och lät löddret försvinna. Samma visa upprepade jag med inpackningen, men jag lät den sitta i några minuter. När jag efter det hade tvålat in mig och sköljt ner det öppnade jag de nu dimmiga glasdörrarna och steg ut. Den kalla luften gav mig gåshud, så jag torkade av min kropp ila kvickt.

Underkläderna satt nu på och med en turban på huvudet gick jag ut i sovrummet. Samtidigt som jag steg ut ur badrummet kom Justin gåendes in genom dörren till sovrummet med mobilen upptryckt i ansiktet.

” Natasha?” ropade han utan att ha tittat upp.

” Ja?” Justin såg förvånat på mig då han upptäckt att jag var närmare än förväntat.

” Oj shit, ehm.. förlåt! Jag visste inte!” han vände sig om så att jag fick beskåda hans rygg.

” Haha, det är inte hela världen Justin! Det är inte så att jag står naken direkt.” skrattade jag fram.

” Säkert?” frågade han försiktigt och vände sig sakta om igen.

” Ja.” jag gick förbi honom vidare in i garderoben med Justins brännande blickar på mig. Med kvicka rörelser trädde jag på ett par svarta leggings och en Converse hoodie då de skulle bli misstänksamma om jag bar en av Justins. Håret hade jag inte ork över att föna eller göra något åt så jag lät mig endast sätta upp det i en hög bulle. Tre minuter efter jag lämnat Justin fann jag honom på samma plats.

” Redo? De kommer om en kvart.”

” Så redo man kan bli, gissar jag.” han skrattade åt min gäsp efter meningen och lämnade rummet med mig hack i häl.

” Jag har även beställt pizza förresten.” berättade han då.

” Så länge varade den nyttigheten..” mumlade jag och åter igen skrattade han bara åt mig. När jag kommit in i köket ställde jag undan våra plasttalrikar då de stod framme. Jag diskade även glasen och satte undan plåtburkarna det kolsyrade vattnet med citronsmak befunnit sig i förut. Just i lagom tid ringde det på dörren. Jag såg hur Justin gick och öppnade. I dörrhålet skymtades Elysandra, DJ, Candy, Miranda, Steven, Will och Alfredo som Justin också ringt till. Då var det bara David, Jake, Mike, Jakob, Adam, Jen och Lilly kvar. Jag hälsade på dem och lät dem stiga in. Precis när jag stängt dörren bankades det på den och jag öppnade för att möta de andra med ett leende på läpparna.

” Hej Natasha.” hälsade Lilly som stod längst fram medans de andra höll sig till ett enkelt ’hej’. Jag hälsade tillbaka och bad dem självklart att stiga in. Jag följde dem in med sin packning. Justin och de andra satt och spelade med öppnade pizzakartonger på bordet så vi slöt oss till dem. Efter ett tags spelande och skrikande för killarnas del över Fifa flyttade sig Elysandra närmre mig så att enbart jag skulle kunna höra hennes viskningar.

” Så du och Justin, eller?” frågade hon med nyfikna ögon.

” Haha, nej! Absolut inte!” skrattade jag ut.

” Nähä, det verkade lite så bara.” log hon flörtigt.

” Du är allt rolig du.” svarade jag med en blinkning och vände tillbaka huvudet mot skärmen.

Hela grejen med att spela tv spel tråkade ut mig, jag bara satt och tittade tomt in i tvn medans de andra satt och samtalade om allt mellan himmel och jord. Sakta kände jag tröttheten ännu mer och jag somnade djupt.

                                         Ur Justins perspektiv:

” Mannen, din tjej sover.” sa Alfredo.

” Va?” han pekade bakom mig och mina ögon följde hans finger. Där låg Nat och sov sött med huvudet på sned så att hon lätt skulle kunna få nackspärr. Kontrollen jag hållt i mina händer la jag på marken och gick till henne för att sen bära upp henne som jag gjorde förregår och gick med henne upp. När vi nått sängen la jag ner henne på överkastet och la en filt över hennes kropp. Jag studerade de vackra ansiktsdragen innan jag bestämde mig för att gå ner till de andra igen. Stegen jag tog var tunga och orken hade runnit ur mig. Vid trappans början kikade jag in mot soffan där jag fann alla sovandes, i en av sofforna låg DJ och Elysandra, DJ med armarna om henne. Det fick mig att påminnas om Natasha och den sköna sängen som skrek efter mig. Hade jag orkat skulle jag väckt dem på ett eller annat sätt och klagat på att dem var tråkiga, men nu ville jag bara upp till Nat så jag vände om igen. När jag nådde henne låg hon lika dant som innan så jag la mig ner tätt bakom henne. Jag slingrade armarna om henne likt jag gjorde igår och tryckte henne närmre mig för att känna värmen. Innan jag visste ordet av sov jag lika djupt som de andra.

Notes: Ett mellankapitel, kommentera!

Fråga: När fyller du år?

Mitt svar: 31 Oktober.

” Har du ett smeknamn?” undrade han plötsligt efter flera minuters tystnad. Justins vänsterhand lekte med mitt hår, något jag njöt av.

” Om man inte räknar med Maxs variation av mitt namn så nej.” svarade jag och tiltade huvudet uppåt så att min panna och hans haka snuddades vid.

” Bra. Frånochmed nu kallar jag dig Nat.”

Med en aprikosfärgad bikini sittandes som en smäck på min kropp satt jag i solstolen och studerade Justin i vattnet de gånger jag tittade upp ur min Vouge. Jag hade fått med ett sorts plastfolie för att plasta om plåstret på axeln som nu satt på, och kändes mer än fult. Den enda lukt som träffade mitt luktsinne var från sololjan jag smörjt in mig med. Det var fridfullt ute, inte ett ljud förutom Justins skvalpande kunde höras. När jag vände blad såg jag hur Justin hävde sig upp med armarna ur poolen. Håret låg patt mot pannan innan handen drogs igenom det. Vattenpärlorna glänste i solen när de rann ner för hans kropp likt kristaller. Med just det flinet han alltid får när han tänker hitta på något kom Justin strosandes mot mig på de heta stenplattorna där han lämnade blöta fotavtryck efter sig. Jag la tidningen på bordet bredvid, detsamma med solglasögonen jag dragit bort från näsryggen. Med högra benet böjt uppåt i sittande ställning var jag redo för att få min utskällning. Redan innan hade han varit på mig om att kliva i poolen, men jag var fast beslutsam att han inte skulle få som han ville. Egentligen vart jag som ett vattendjur i närheten av vatten, fast Justin får alltid sin vilja igenom och jag var beredd att trotsa den här och nu. Men det blev inga ord, istället lyfte Justin upp min varma kropp i hans blöta famn i brudsits och började gå mot poolen. Ett ljust skri lämnade min strupe då den fortfarande våta Justin var iskall.

” Justin släpp ner mig!” protesterade jag argt.

” Nej, drottningen kan inte sitta i sin stol hela dagen.” flinades det. Jag stretade emot och försökte ta mig loss, men greppet runt mig bara hårdnade och det var praktiskt taget omöjligt att komma därifrån. Mer än så hann jag inte göra innan Justin hoppade i vattnet. När jag kom under vattenytan stelnade jag först av hur kallt vattnet verkligen var, men vande mig snabbt. Justin tryckte ifrån med benen i botten och vi kom upp till ytan igen. Surt tog jag mig ur greppet som lossades och förde bort håret ur hansiktet med handflatorna. Jag blängde på Justin innan jag satte högra tummen och pekfingret mot näsborrarna och böjde kroppen bakåt så att huvudet hamnade under vatten. När jag ryckte upp mig igen låg håret slickat bakåt, alltså inget som störde. Det var nu jag ångrade att jag inte satt upp det i en knut som endast tagit högst trettio sekunder extra att göra. 

” Hey Nat, hade du tänkt sura hela dagen?” frågade Justin lite otåligt. Jag tänkte över det, gav jag mig nu och hade kul betydde det att han vunnit ännu en gång. Men fortsatte jag vara sur skulle det kunna leda till att Justin blir på dåligt humör. En sur Justin var värre än att låta honom vinna, plus varför inte ha kul när möjligheten finns? Utan förvarning började jag fösa vatten på honom med fötterna. Han tog skydd av handflatorna och vände bort ansiktet. Jag ställde mig till rätta igen och lät Justin se på mig. Han såg inte glad ut, det kan jag lätt lova. Den sura minen han klistrat på fick mig att brista ut i skratt.

” Så det är så du vill ha det?” undrade han.

” Jag skulle ljuga om jag sagt att jag inte tycker det är roligt.” svarade jag.

” Du lär nog ändra dig snart.” han slängde sig efter mig, som i sin tur kastade mig så snabbt som möjligt under vatten. Men det var över för min del, han hade fått tag i min vänstra handled. Med ens rycktes jag upp som ett spjut ur vattnet och in i Justins famn, med ryggen mot hans mage. Med händerna i midjan på mig kastade han upp mig i luften, efter att ha vridit på mig så jag landade på rygg. När luften trängdes in i mina näsborrar vid ytan började jag att skratta, ilningarna som for genom mig fick det att kittlas i hela kroppen. Justin dök upp från vattnet och drog in min kropp som i en kram och snurrade runt. När han stannade vart hans huvud i höjd med min navel. Jag knäppte händerna runt hans nacke medans han sänkte ner mig. Med benen runt midjan på Justin tittade jag honom djupt i ögonen, farligt nära. Läpparna såg oerhört inbjudande ut. Jag fick hindra mig själv för att inte pressa mina läppar mot hans som han gjort på mig den kvällen på Supperclub, tro mig det var svårt. För att inte låta det hända var jag den första med att avbryta ögonkontakten och hoppade av honom. Rörelsen fick Justin att vakna till och simma mot bubbelpoolen i andra sidan den stora poolen vi befann oss i. Jag följde exempelet och simmade även jag bort till den. Med hjälp av Justin klev jag över i den heta poolen. Efter pizzan var det skönt att bara sitta ner och ta det lugnt under vattenytan. Jag hade blivit proppmätt, bokstavligt.

Jag trippade ut från badrummet i Justins rum och vidare in i garderoben i underkläder och en turban runt håret. Där satte jag på ett par mjukisshorts som jag köpt på Hollister när jag var på besök i Sverige för sex månader sedan och vita ankelstrumpor. Klockan hade hunnit slå sex slaget och jag var minst sagt sliten.

” Justin, kan jag låna en hoodie av dig?” ropade jag efter honom.

” Visst, ta vilken du vill.” svarade han.

Efter Justin hade svarat slog jag upp dörren in till hans garderob. Jag blev helt överraskad. Wow. Där var kläder hängandes upp till taket, och sneakers överallt. Övertygat kunde jag meddela att han hade fler skohyllor än garderoben jag lagt min väska i. Genast gav jag mig in i den ännu mörkare garderoben i helsvart trä och letade efter en hoodie. Som jag kunde gissat på låg dem i en av de stora lådorna bredvid skohylla-väggen. Jag nappade åt mig den översta som vart i färgen mörkgrå med texten N.Y.C i vitt. Den räckte ner till knäskålarna och skulle lätt kunna varit en klänning. Jag studerade min kropp i den stora kroppsspegeln samtidigt som en knut sattes upp högt på mitt huvud. Jag drog ner två hårslingor, en på varje sida utav ansiktet och gick ut. Med lätta steg strosade jag ner för trappan och vidare in i köket för att där finna Justin med ansiktet i kylen. Jag passerade honom och ställde mig lutandes mot köksbänken bredvid honom. Han vände blicken och tittade på mig.

” Vad får det lov att vara?” undrade han då och höll upp sin Redbull och en inplastad baguette med pålägg.

” Som dig, tack.” log jag så vänligt som möjligt. Justin nickade till svar innan han vände tillbaka huvudet in i kylen. Jag tog emot mackan och min Redbull för att sen följa efter honom till soffan några meter bort från matbordet. Med ens tryckte Justin igång tvn. Han lät den stanna på How I Met Your Mother och tog en stor tugga av baguetten. Jag följde hans exempel och slöt läpparna runt mackan för att sedan bita av en tugga. Med höger tumme och pekfinger öppnade jag Redbullen på tv-bordet och förde plåtburken mot munnen. Då uppfattade mina öron ett typiskt kameraljud, Justin hade tagit ett foto. Snabbt blickade jag mot honom som höll mobilskärmen mot mig, mycket riktigt. Där var jag uppsnappad med förseglade ögonlock och tagandes en klunk av den kalla vätskan.

” Justin! Inte rättvist!” utbrast jag, men som vanligt bara flinade han.

” Jag måste ju säga att du passar bra i min hoodie.” sa han endast och log snett.

” Ja, absolut. Helt fantastisk. Med en bulle mitt uppe på huvudet, supervackert verkligen!” sa jag ironiskt och slängde med armarna. Justin skrattade men nickade sen,

” Ja faktiskt.” sa han aningen allvarligare.

” Heh, jag vart ironisk.” berättade jag blygt.

” Men inte jag.” mina kinder fick en rödare nyans och jag tittade ut genom fönstret närmast mig. Justin skrattade till men lät det vara. När mitt huvud vågade sig tillbaka mot tvn skymtade jag Justin knappandes på mobilen innan han la ner den med skärmen ner mot soffan. Min iphone som låg på bordet lös då upp och jag tog tag i den.

*@justinbieber tagged you in a photo* stod klart och tydligt i mitten efter Instagram loggan. Med en fundersam rynka i pannan öppnade jag Instagram och fick syn på just den bilden han visat för mig nyligen med texten – ’My bestie is even beautiful drinking.’

” Jag hatar dig.” sa jag och kastade en kudde på honom. Han flinade och putade med läppen.

                                                                               ---

Den söta minen fick mig att brista ut i skratt. Mina ögon förflyttade sig tillbaka till skärmen och upptäckte de 10 432 likesen på bara fyra minuter. Där var även flera tusen kommentarer. För mitt eget bästa brydde jag mig inte om att läsa vad folket tyckte om mig, utan fortsatte bara ner för att se andra inlägg. Hela tiden uppenbarades den orangea rektangeln i höger hörn och visade hur snabbt följar-statistigen höjdes. När jag inte orkade se den längre tryckte jag av notiser för Instagram och låste mobilen.

Timmarna passerade snabbt, klockan hade redan hunnit passera tio. Jag hade varit nära på att somna där jag låg lutandes mot Justin. Ögonlocken var tunga som bly och tröttheten kom mer och mer krypandes. En stor gäsp lämnade mina läppar när jag satte mig rakt upp i soffan.

” Jag går upp och borstar tänderna.” sa jag trött. Justin nickade och stängde av tvn innan även han reste sig upp. Vi gick samlat in i Justins sovrum men delade på oss när jag gick in i garderoben jag fått låna. Där fumlade jag upp en tandborste och tandkräm. Badrumsdörren stod på glänt och jag fick klart för mig att Justin inte befann sig där inne så jag öppnade den helt innan den stängdes bakom mig. När jag var klar trippade jag ut för att bemöta Justin i träningsshorts vid sängen som såg så skön ut.

” Om du vill kan du sova här i natt, så kan jag sova i rummet bredvid.” sa han utan att möta min blick. Utan att ge honom ett svar tog jag de sista stegen för att nå sängen. Min kropp la sig bekvämt under täcket och slappnade av. Det var då jag märkte att Justin var på väg ut genom dörren.

” Justin?” min kallning fick honom att stanna upp och vända sig mot mig i dörrhålet.

” Mh?” förmådde han sig att säga sömnigt.

” Kan du sova med mig?” frågade jag försiktigt, rädd för svaret.

” Visst babe, anytime.” han gick tillbaka till sängen och damp ner bredvid mig. Jag visste inte varför, men jag var livsrädd för att lämnas ensam i mörkret, livsrädd för att minnas. Minnas olyckan, minnas allt. Att tänka på det fick min kropp att rysa, något Justin märkte då han vände sig så att hans lätta andetag träffade min nacke gång på gång och krånglade in vänsterarmen under mig.

” Hur är det?” mumlade han i mitt hår.

” Bra, jag bara tänker.” svarade jag sakta.

” På vad?”

” Olyckan..” han kramade mig hårt bakifrån som på något sätt fick mig lugn.

” Det är bra nu, jag kommer inte låta något hända dig. Jag lovar.” det uppstod flammor på huden under hans svepningar över min arm som låg ovanpå täcket. Jag nickade svagt till svar. Det dröjde några minuter innan jag frågade.

” Justin?”

” Mm.” svarade han efter en halv minut.

” Vem var det som ringde innan idag när jag avbröt dig?”

” Scooter, han berättade att vi åker på onsdag istället då några dansare har familj i Salt Lake City och så att vi hinner gå igenom på riktigt då det har varit en månads uppehåll.” berättade han lugnande.

” Okej.” viskade jag. När jag var en sekund från att somna hör jag Justin viska,

” Sov nu babe, vill ha dig pigg imorgon.” jag orkade inte svara utan somnade in till ljudet av hans andetag.  

Notes: Åh älskar alla Jatasha moments! De är så sjukt gulliga. Fangirlar lite här ;) haha, men vad tror ni? Kan det bli något mer än vänskap mellan Natasha och Justin? KOMMENTERA bra så kommer nästa snabbare! Kommer börja med en fråga här också som ni gärna får besvara i kommentarsfältet!

Fråga: Hur gammal är du?

Mitt svar: Jag är 14.

Puss/Emma!

Under hela bilresan sjöng vi med till radion som satt på, det blev även en del skratt. Justin svängde nu in på sin gata, men kunde inte köra upp på uppfarten. Där stod nämligen en silvrig lamborghini som blockerade vägen.

” Shit.” viskade Justin lågt när radion var av, men högt nog för mig att höra.

” Vem är det?”

” Selena.”

Jag trummade försiktigt med fingertopparna på instrumentbrädan. Justin hade sagt åt mig att stanna i bilen och lämnat mig med ena fönstret öppet, vilket gjorde att jag kunde höra deras konversation. Det hade gått några minuter nu, vilket kändes som år. Jag ville stänga ute deras röster men kunde inte undgå att höra, på grund av det öppna fönstret. Selena visste förmodligen inte ens om att jag satt här, där hon stod med ryggen emot. De mörka lockarna låg perfekt över den gråa byxdressens överdel. Det var ovanligt varmt idag, så jag förstod hennes klädval. Själv bar jag mörkblåa jeans med ett vitt linne. Jag hade även passat på att matcha med min guldklocka och ett brett guldigt armband. Det var en helt annan sak om man jämförde med vad jag burit på sjukhuset, deras kläder är inte dem fräschaste precis. Mina tankar flög då åt nåt helt annat när jag såg ilskan i Justins förut hasselbruna ögon som nu var mer svarta. Skulle jag gå ut och avbryta? Utan att tänka mer på saken steg jag sakta ur bilen och fick med ens bådas uppmärksamhet. Justin tog ett djupt andetag medans Selena formade munnen i ett litet ursäktande leende.

” Hej! Du måste vara Natasha?” undrade Selena innan jag hann säga något.

” Ja, det är jag. Och så vitt jag vet så är du Selena?” ställde jag som fråga tillbaka och gick in i hennes omfamning. Antingen var hon en riktigt bra skådespelerska eller så hade hon förvånadsvärt kraftiga humörsvängningar. Men vad det än var så spelade jag med.

” Kalla mig Sel.” bekräftade hon med en blinkning.

” Okej, Sel.” det var då jag upptäckte att Justin ställt sig bredvid mig med en fast blick på Selena, Sel.

” Vi kan prata mer sen Justin, okej?”

” Ja.” svarade han henne kallt.

” Det var trevligt att äntligen träffa dig Natasha.” något inombords sa mig att hon tyckte tvärt om.

” Desamma Selena.” svarade jag och struntade i smeknamnet. Med en nick och vinkande från hennes sida hoppade hon i sin bil och körde iväg. Justin fnös och slog ut armarna i sidan.

” Hon är ju hopplös..” mumlade han för sig själv

” Är något fel?” han ryckte till och tittade på mig, som om han glömt att jag stod där.

” Jag kan berätta när vi kommit in. Jag går och kör in bilen och hämtar din väska så kan du gå in sålänge.” beordrade Justin när han lirkat upp nycklarna ur högerfickan på jeansen och gav dem till mig. Utan ett ord vände jag mig mot huset och gick de tjugo metrarna till dörren.

Sittandes i den gigantiska soffan bredvid Marilyn Monroe tavlan med tvn på låg ljudnivå väntade jag nu på att Justin skulle byta om till vad han kallade ’bekvämare kläder’. Med tanke på att klockan endast var ett var det fortfarande ljust ute och jag kunde gissa hur långa köer ut från Los Angeles det snart skulle bildas då folk slutar jobbet runt tre – fyra. De stora glasdörrarna ut mot balkongen gjorde att jag kunde skymta hus långt bort på de gröna trädkullarna. Utsikten var enorm, såsom huset. Det var flera meter högt i tak och överdrivet många rum, enligt mig. Undrar om han ens varit i alla rummen här, skulle inte förvånat mig om han inte varit när det gäller Justin. Precis i den stunden hörde jag steg som närmade sig mig. Utan att behöva se efter vem det var förstod jag att det var Justin. Och mycket riktigt, där stod han. Men när jag blickade ner från hans huvud upptäckte jag att han inte bar någon tröja, utan bara shorts. Jag försökte stoppa det, men mina ögon klistrade sig ändå fast på Justins mage. Han spände sig vilket fick mig ur min trans och flinade.

” I’m sexy and I know it.” Konstanterade han för mig.

“ Ha, you´ve got an ego and you show it.” Kontrade jag med.

“ Babe, jag vet att du gillar vad du ser.” självsäker stod skrivet i pannan på honom i detta nu. Jag fastnade vid ett ord, baby. Det var inte första gången han kallade mig det. Men jag kunde ju lätt erkänna att jag gillade det varje gång. Jag höjde mitt högra ögonbryn,

” You wish.” ett lekande leende platsade på mitt ansikte när Justin skakade på huvudet och himlade med ögonen innan han helt lämnade ämnet.

” Ska vi hämta din väska där nere och sedan beställa mat?”

” Visst, varför inte?” snabbt reste jag mig upp och gick mot trappan gjord av trä.

” Går det bra med pizza?” undrade han när jag nått trappan.

” Om jag får lov att tjocka mig för bossen så visst.” han flinade och svarade.

” För denhär gången. Vilken pizza?”

” Överraska mig.”

” Ska bli.”

Väl nere greppade jag tag i väskan och bar den mot trappan, men blev stoppad ännu en gång. Justin fick mig att vända mig om genom greppet runt min handled. Med mobilen tryckt mot örat gav han mig en menande blick och innan jag hann reagera bar han upp väskan.

” Man hade ju förhoppningar..” suckade jag vilket bara fick honom att flina mot mig igen. Jag följde med upp igen och in i Justins sovrum. Han öppnade en utav de tre dörrar som befann sig i rummet och gestikulerade med armen att jag skulle gå in medans han var fullt uppe i samtalet. Jag tog över väskan, log tacksamt och tog det sista steget för att komma in i garderoben. Det som förvånade mig mest var att den var tom? Vem har en tom garderob? Justin tydligen.

Då vi skulle åka inom några dagar packade jag inte upp väskan utan lät den ligga öppen, men jag ställde i alla fall upp det extra par vita conversen jag tagit med för säkerhets skull. Nöjd över hur jag bestämt mig för att det skulle vara tittade jag mig nyfiket runt i rummet. Där stod en trädfärgad så kallad ö i mitten av det svarta mattbelagda golvet med svart stenyta ovanpå. Och förövrigt var där tre skohyllor uppradade mot ena väggen sedan resten galgehängare och hyllor av olika slag, allt i mörkt trä. Förutom metallstångarna för galgar. Sittandes på huk drog jag handen över lådorna under ön. Jag kunde nästan genom att känna på dem förstå hur dyra dem var. Det stod lyx all over them, egentligen på allt Justin ägde. Mellan understa lådans öppning och lådan övers botten kunde jag känna tyg av något slag. Med en rynka i pannan öppnade jag försiktigt lådan, och jag hade rätt. Det var ett rosa spetstyg som kommit i kläm. När jag lyfte det såg jag att det var ett par spetstrosor. I lådan låg det fem par till. Detta var självklart inte Justins, hoppades jag på, utan det var någon som lagt dem här. Det förvånade mig, jag trodde aldrig att en kändis som Justin sysslade med engångs ligg. Jag blev äcklad av bara tanken och bilden jag fått uppmålad i hjärnan. Jag har ingen aning om han ens är singel, han bråkar ju med Selena. Det kan ge tecken till både och. När ljudet av en dörr som smälldes igen mötte mina trumhinnor reste jag mig hastigt upp, fortfarande med trosorna i handen. Justins blick vandrade neråt, men fastnade när den nådde spetsunderkläderna. Ögonen vidgades en aning och han bara stod och stirrade på dem. Kanske tänker ut vem de tillhör? Hah. Nu är frågan om jag vart upprörd? Och ja, det var jag faktiskt. Han bara stod där. Kanske var det en överreagering, men upprörd var jag.

” Så, vems är dessa? Eller detta paret?” jag böjde mig ner, drog upp ett marinblått par med tummen och pekfingret och höll dem en armlängd framför mig. Justin öppnade munnen för att säga någonting, men stängde den kort därefter.

” Oj förlåt, du kanske inte minns namnen.”

” Va? Tror du på allvar att dem tillhör olika tjejer? Är det vad du tror om mig?” han gick nu runt ön och stannade inte för än han stod riktigt nära mig.

” Hur fan kan du tro något sådant?” han pekade på trosorna, ” Dessa tillhör Selena och hon har förmodligen glömt kvar dem här.” jag stod stum och kände hans hårda andetag träffa min panna om och om igen. Om vad han sa var sant, vart jag skyldig honom en fet ursäkt. Han tog några steg bak, vände sig om med högra handen i håret och gick ut därifrån. Med blicken följde jag honom tills han inte var inom synhåll längre. Med en suck kastade jag ner trosorna i lådan och lät min rygg glida ner för garderobsdörren mittemot. Utan förvarning började tårarna rinna ner för mina kinder, jag visste inte varför men det gjorde dem. Låga snyftningar lämnade mig och fyllde rummet med ljud. Enda sedan min farmor dog har jag inte varit den som visat känslorna, utan hållt det för mig själv. Det är klart att jag gråter, men aldrig efter något. Det brukar jag ta sedan genom att sätta på en film som Titanic och sedan gråta ut till den. Aldrig såhär. Jag har lärt mig att stänga inne dem tills jag är ensam, men hur jag än försökte gick det inte att hålla det inne. Jag visste att jag gjort fel, och jag skulle be om ursäkt. Men räckte det? Sättet jag reagerat på, det var ovant. Att jag ens reagerade så starkt på något så simpelt som detta? Jag behövde ta tag i det. Efter att ha samlat mig var jag snabbt på fötter och framme vid resväskanväskan. Där drog jag upp en rinnande foundation från MAC och applicerade ett tunt lager i ansiktet för att dölja min rödflammiga hud sedan gråtet. Varför vet jag inte, det bara kändes rätt. När fountation pumpen låg i necessären igen gick jag försiktigt ut ur garderoen. De lätta stegen jag tog drog sig ner för trappan och in i köket, min första destination. Förhoppningsvis skulle Justin också befinna sig där. Men med sådan otur som jag har så var han självklart inte där. Jag fortsatte in till sofforna, men ingen Justin där heller. Vart är han? Jag visste att han inte var högre upp då jag hört honom gå ner. Då fick jag syn på honom, han var ute vid de vita soffgrupperna och pratade i mobilen. När jag rullade upp rulldörren vände han sig snabbt mot mig med öppen mun.

Yeah do that. Listen, I got to go now. But I’ll call you next week.

You too, great. Bye.

Och så vart samtalet avslutat. Med iphonen i högerhanden närmade han sig sakta mig.

” Natasha, har du gråtit?” frågade han allvarligt när han nått mig.

” Umm.. Ja..” svarade jag tveksamt.

” Kom, vi går in.” med det sagt lade han högerarmen om mig och förde med mig in. Han slog sig ner i soffan och lät mig hoppa in i hörnet. Sittandes i skräddarställning vänd mot Justin väntade jag på att någon av oss skulle säga något.

” Okej, jag är ledsen att det blev så. Men jag gissar att jag blev besviken.. visst, det var ju inte bra att dem låg där men att du trodde något sådant om mig.. jag kan inte fatta att jag fått dig att gråta, helvete..” han lutade sig nu fram.

” Jag förstår helt klart, och det var dumt av mig att ta slutsatsen så snabbt. Annledningen till att jag reagerade så starkt var inte helt på grund av händelsen, utan..” jag pausade då jag kände tårarna bränna under ögonlocken.

” Är det Gabriel? Vad har han gjort? Han ska fan få s-”

” Nej! Absolut inte!” utbrast jag. ” Min farmor fyller år imorgon. Jag brukar alltid gå till kyrkogården och besöka hennes grav på hennes födelsedag, och har alltid gjort, men eftersom att jag nu är i Los Angeles kommer jag inte kunna göra det i år. Det tar mycket på mig, och det är förmodligen därför jag reagerade som jag gjorde.” jag orkade snart inte hålla inne tårarna längre, saknaden var enorm. Det känns som det saknas en del i mitt liv. Min farmor saknas.

” Oh..” var vad han förmådde sig att säga.

” Jag saknar henne Justin, så otroligt mycket.” det sista kom ut som en viskning. Nu lät jag dem falla. Snabbt satt Justin alldeles intill mig och satte högerhanden mot min vänstra kind. Med ett lätt drag av tummen torkade han bort en rinnande tår. Hans hasselbruna ögon var så vackra. Vi satt länge och stirrade in i varandras ögon tills Justin avbröt.

” Kom..” jag fattade vinken och lutade mitt huvud på hans nakna bröst. Han strök med handen över min rygg upp och ner i en lugnande rörelse.

” Har du ett smeknamn?” undrade han plötsligt efter flera minuters tystnad. Justins vänsterhand lekte med mitt hår, något jag njöt av.

” Om man inte räknar med Maxs variation av mitt namn så nej.” svarade jag och tiltade huvudet uppåt så att min panna och hans haka snuddades vid.

” Bra. Frånochmed nu kallar jag dig Nat.”

Notes: KAPITLET ÄR FÖRSENAT PÅ GRUND AV STORMEN. Jag har då somsagt inte haft internet på flera dagar och inte kunnat lägga upp ett kapitel. Men satte mig nu för att lägga upp det. Haft fullt upp då det är min födelsedag men vill inte att ni ska behöva vänta, så här är det! KOMMENTERA.

Much Love/Emma!