Jdbstoory.blogg.se

Natasha satt utanför, velandes över vad som var rätt och vad som var fel. Hon undrade varför hon låtit det gå så långt. Stämningen i rummet var spänd, det hade den varit redan innan Natasha steg in. De båda var som på nålar, rädda över att röra så mycket som ett finger. Skulle det behöva vara såhär under hela natten?

                                                     Ur Justins perspektiv:

Natasha stod med ryggen mot mig och spelade – vad det såg ut som – Candy Crush som det flesta andra gånger. Jag samlade mod och öppnade ljudlöst dörren för att stiga ut i samma rum som henne. Fuck it.

Jag kramade henne mjukt bakifrån. Natasha hoppade skrämt till men slappnade sen av en aning.

” Förlåt..” viskade jag vid hennes öra. Jag kunde se på hennes uppkavlade armar hur huden knottrade sig. Hon vände sig smidigt och la armarna i kors bakom min nacke. Vi stod så, och bara kramades tills Natasha släppte ifrån. Leendet hon bar var oundvikligt att missa.

” Tack.”

” Va?”

” Tack för att du bevisade att du är här för att stanna.”

                                                                              ---

” Kör en gång till!” uppmanade Natasha genom micken så att hennes röst hördes in i båset. Fingrarna rörde hon över mixerbordet och gav mig klartecken att börja.

Guess I'll put on my raincoat, my yellow raincoat

 Baby it's keeping me dry

 I put on my raincoat, my yellow raincoat

 You know exactly why..

’Yellow Raincoat´ hade jag jobbat med ett tag nu och skulle vara en bonuslåt på mitt album som var en akustisk version av Believe som skulle släppas om några månader. Alla låtar var inte helt färdigskrivna än. Jag hade skrivit av mig lite om Selena till detta album, hoppas även innerligt att hon inte kommer mörda mig. Texterna har ju inte hatiska ord om henne eller så men Selena är som hon är..

” Perfekt! Kan jag prova att spela gitarr inne i båset till din röst?” jag nickade förbryllat, kunde Natasha spela gitarr? Ännu en sak jag inte visste om henne. Fast, hon behöver ju kanske inte vara gudomlig. Nat log stort, tog tag i gitarren vid dörren och steg in. Pallen föstes fram och hon placerade sin rumpa på den.

” Du behöver inga noter?”

” Nej, satt och stirrade på dem tillräckligt därute. Jag spelar introt en gång – som alltid annars – sen börjar du, okej?” hon såg på mig, även om hon inte sökte en bekräftelse utan det egentligen var ett kommando.

” Visst, du bestämmer.” och så började hon spela..

Hennes fingrar rörde sig upp och ner längs gitarrens ståtliga hals för att få till de rätta ljuden. Det var helt enkelt magiskt, hon var magisk. Jag höll på att komma av mig med att börja sjunga, men löste det i sista sekund. Sättet Natasha spelade på var annorlunda, hennes fingrar var fantastiska. Det var precis som i dansen, hon hade stenkoll på allt. Natasha hade inte ens hört låten förrän nu, hur hon ens klarade av att ta ackorden utan noter förstod jag inte. Outrot satt som en smäck. Natasha fann mig stirrandes på henne.

” Vad?” förtvivlan i Natashas ögon ändrade på hennes ansiktsuttryck som innan varit fridfullt.

” Du- wow..” hon log nu igen från öra till öra.

” Gissar att det är ett bra betyg?” Natasha fick det till en fråga.

” Ja, du är underbar! När lärde du dig spela såhär? Om jag inte minns fel så tror jag du sa att du sög på gitarr?” hon såg genast mindre glad ut. Mot väggen lutade hon gitarren och tog ett djupt andetag.

” Pappa lärde mig det innan han stack. Jag var väldigt liten, men pappa tyckte jag hade talang. Efter han hade lämnat oss ville jag till en början ha något att relatera till honom med, jag förstod inte att han aldrig skulle återvända. Jag förstod inte att han åkt tillbaka till Mexiko för gott. En av förklaringarna innan han stack var att farmor behövde hjälp. Hoppet fanns alltid kvar inom mig tills jag en dag förstod att han inte åkt dit för farmors skull, utan för att lämna mig och mamma. Sedan den dagen har jag inte dragit mina fingrar längs en gitarrs strängar, inte fått känna av känslan. Det kanske var dumt att gå tillbaka till det idag, men jag ville för stunden..”

” Dumt? Dumt? Inte ens nära. Jag vill höra mer, och jag är säker på att även andra vill det. D-”

” Nej. Jag är inte tillräckligt bra, detta var inte finslipat. Ett under att jag ens kunde ta ackorden.” avbröt hon mig med.

” Inte tillräckligt bra? Har du hört dig själv spela? Det är bättre än vad jag någonsin kommer bli. Du har en talang, Natasha. En av de få saker jag håller med din pappa om, men det har du.”

” Jag vill inte spela för andra, med dig går det bra, men inte framför andra. Du är den ända som vet, bortsätt från mamma och Emelie som hörde mig spela hela tiden när jag var mindre, och det ska förbli så.” jag ville inte bli irriterad, men jag blev det..

” En talang som går till spillo bara..” jag reste mig och gick ut ur rummet. Ute vid mixerbordet tog jag fyra kuddar och två tjocka täcken i ett av skåpen som man kan ha till att dämpa ljudet med. Kuddarna tog jag två av – de andra var till Natasha – och la mig med ett av de breda täckena över mig. Ljusknappen sträckte jag mig efter och pressade in en gång för att få det mörkt. Det lös fortfarande från inspelningbåset. Gissar att Nat fortfarande sitter där. Jag stängde mina ögonlock försiktigt. Jag var verkligen trött. Den senaste natten har jag inte kunnat sova bra, på grund av Natasha. Mitt humör är ett helvete.. lätta beröringar på min axel väckte mig till liv igen.

” Justin?..” viskade hon hest. Att kasta ner henne mot golvet och kyssa hennes alldeles för inbjudande läppar var allt jag ville just nu. Rösten gjorde det inte bättre. Min kropp vände på sig så att jag kunde möta Natashas ögon. Våra blickar borrade in sig i varandra.

” Förlåt, men du måste förstå att det är min vilja och så.. jag är bara rädd, okej? Du vet att jag hatar att stå på scen. Skräcken finns alltid där. Alla har en åsikt om lilla mig. Att ens tänka på det får mig att må illa..”

” Jag vet.. du väljer själv vad du vil göra, vad jag än säger. Så det är mitt fel.” ett svagt leende på Natashas läppar anades trots mörkret. Hon flyttade sig ut från mig en aning och började dra av sig kläderna.

” Förlåt, men det är varmt som i en bastu här inne! Är det okej?” jag skannade kvickt hennes kropp som jag såg bar en sportbh utanpå en vanlig bh, och sen trosor.

” Visst.” gäspen som kom samtidigt gjorde det svårare att tyda vad jag sagt, men Natasha hörde. Hon skrattade lågt och la sig med ryggen mot mig. Mina handflator mötte hennes bara mage. Gåshuden var tydlig mot fingertopparna. Makten jag bar var inget mindre än älskvärd. Jag kunde få alla sorters reaktioner av henne, me like. Jag rörde försiktigt tummarna i cirklar som en lugnande gest. Natasha lade sina handflator ovanpå mina händer och somnade inte långt efter det.

                                                                                          ---

En hög smäll. Med uppspärrade ögon såg jag mig omkring i rummet. Dörren hade slatt igen. Natasha sov fortfarande fridfullt. En kyss lämnades på hennes kind innan jag lirkade mina händer från hennes kropp och reste mig upp. Natasha började genast röra sig. Hon mumlade något med en rynka i pannan innan ögonen slogs upp. Förvirrat såg hon sig omkring i rummet och landade till sist på mig. Hon log snett. Blicken lät hon falla ner på sin lätta klädsel och trots mörkret såg jag henne rodna. Natasha var nog inte helt vaken när hon valt att klä av sig, det var inte hennes stil att visa upp sig för mig. Men jag klagade inte. Täcket drog hon runt sig som en handduk, steg förbi mig och in i badrummet utan ett ord. Jag tände lyset och kunde nu på riktigt se mig omkring. Våra kläder låg prydligt vikta på en utav stolarna i rummet. Städerskan måste ha varit här. Tänk om hon eller han fotat oss? Tänk om bilderna i sådana fall läcks ut. Då har vi ett helvete framför oss. Fan. Frustrerat drog jag händerna genom håret, något Natasha såg som steg ut ur badrummet i samma sekund.

” Vad händer?” undrade hon.

” Städerskan har varit här.” hon sken genast upp.

” Så bra! Då kommer vi ut!” glädjen försvann när hon inte fann samma hos mig.

” Vad händer om han eller hon tagit bilder på oss som hon eller han lägger ut på internet? Detta är inte bra, Natasha.” den sista meningen kom ut som en frustrerad viskning. Jag såg upp på henne som stod med halvöppen mun på väg att sätta på sig tröjan som använts igår.

” Ingen är så iskall att man gör så, det är om-”

” Jo, folk är så. Rent jävla fucked upp är vad folk är. Ingen fucking respekt någon stans!” jag reste mig upp och gestikulerade stort när jag pratade. Magen var spänd och lungorna rördes tydligt in och ut. Meningen hon använde som ett försök i att lugna mig fungerade inte. Hon visste lika mycket som jag att det är så. Natasha gick fram till mig. Ena handen satte hon på mitt högra bröst och drog naglarna på den andra handen över mina bara magrutor. Hennes beröringar fungerade otroligt nog. Hela min kropp slappnade av och jag pustade ut. Vi sa inte ett ord till varann.

” Här.” min t-shirt jag burit innan vi la oss räcktes till mig och jag tog emot den, jeansen tog jag själv initiativet att plocka upp och sätta på.

” Bäst att vi går, de undrar nog var vi är.” Natasha nickade. Datorn med inspelningarna på tog jag under armen och öppnade dörren, denna gång utan några problem. Natasha var inte långt efter med att släcks och sedan låsa. Nyckeln lämnade hon på informationsdisken och tackade till tjejen som satt där.

                                                                     ---

” Ooo, var har ni varit? Samma kläder som igår ser jag, vi alla vet vart detta bådar.” utbrast Alfredo när vi steg in i vårat hotellrum och vickade på ögonbrynen.

” Du är så jävla dum i huvudet! Vi fick sova i studion för att vi blev innelåsta! Och varför i helvete lurar du Natasha att det ska vara något jävla möte?” han flinade bara åt mig där han satt på sin säng.

” Kände att ni lovebirds behövde reda ut saker och ting, och i detta fallet verkar det ena ha lett till det andra..” inte så svårt att förstå vad han menade med det. Jag slängde mig på honom och kastade ner honom i sängen för att han inte kunde sluta skratta. Förmodligen var det åt hur ”glad” jag  var.

” Ey, chilla Bieber. Hett temperament som vanligt.” jag lät honom sätta sig upp och han borstade bort osynligt smuts från sina axlar. Då steg hon in.

ÄNTLIGEN! Hoppas ni gillar det babes. Kommentera vad ni tycker, ger mig större skrivlust! :)

Puss!

+3 kommentarer!