- ✏ She Don't Like The Lights
She Don´t Like The Lights - 43!
” Hey, du kommer inte bli tjock. Och även om fallet skulle varit så, så hade det kvittat. Du är lika fin hur stor du än är.” han puttade ner mig på rygg i sängen. Jag kände hur kinderna började hetta och bad till gud att Justin inte såg det.
” Är du så säker på det?” han bet sig löst i läppen.
” Bombsäker.” med det sagt kysste han mig passionerat. Jag vet faktiskt inte vart vi stod. Var vi vänner eller mer? Vänner, tror jag.. Eller?
Tre veckor senare…
” Hey! Alfredo! Kom.” Alfredo stod lite längre ner i korridoren inuti American Arelines Arena i Miami. Ikväll hade Justin sin sista konsert i USA som artonåring, den första mars fyller han nitton och Alfredo ska hjälpa mig fixa en fest åt honom. Det kan hända att jag tar Pattie till hjälp med inbjudningarna och liknande så att Justin får med vad han skulle velat. Även kanske Ryan eller Chaz, lite vem som är bäst till vad.
” What’s up Natasha?” Alfredo stod bredvid mig och stoppade ner telefonen. Jag drog med honom in i en städskrubb för att få lite lugn och ro.
” Hur går det med Ryan och Chaz?”
” De är på, fast de trodde du var emot allt som hade med party att göra.” han flinade åt det och jag himlade med ögonen.
” Inte riktigt så, nej. Men perfekt! Kan du kolla med dem när de har chansen att träffas?”
” Vad du än säger, partypinglan!”
” Jaja, vad som än får dig nöjd. Så snabbt som möjligt, så är du söt.” jag hörde hur han skrev på mobilen och förde den sedan mot örat.
” Som du vill my lady.”
---
Klockan var nu sex på kvällen, vi hade nyss ätigt och var tillbaka på hotellet för att om en timme åka till arenan. Justin stod och repeterade danssteg på danssteg samtidigt som han mimade låten han dansade till, Justin var nervös. Justins dator som jag hade i knäet placerade jag bredvid mig och smög mig på honom bakifrån. Jag kramade honom löst. Han stannade upp och såg på mig genom spegeln på väggen.
” Du klarar detta, inget att vara oroad över. Okej?”
” Jag är inte oroad.” envisades han.
” Fine, nervös.”
” Inte det heller.”
” Tro mig, jag ser på dig att du är nervös.” att visa sig svag när det gällde att stå på scenen var inte riktigt något Justin gjorde, även om fallet var så.
Han såg länge på mig genom spegeln innan han vände sig mot mig.
” Lugna mina nerver då.” han överlappade mina läppar med sina. Jag var inte sen med att dra upp mina händer i Justins hår. Jag drog ifrån och såg in i hans upphetsade ögon. Justin tog tag om min rumpa och bar upp mig. Jag slingrade direkt benen runt hans höfter och började hungrigt kyssa honom. Justin pressade oss mot närmsta vägg. Han trevade med händerna innanför min tröja. Vi båda hörde hur Alfredo närmade sig hotelldörren nynnandes på en låt så jag var kvick med att hoppa ner från Justin. Justin lutade sin panna mot min och viskade förföriskt. ”Vi avslutar detta sen.” mina kinder blossade upp när dörren öppnades och Alfredo såg oss stå klistrade mot varandra.
” Wow, ta inga förhastade beslut nu ungdomar.” Alfredo flinade när han gick förbi oss till sin säng.
Även Justin verkade tycka det var roligt då han också flinade medans den röda nyansen i mitt ansikte endast blev mer och mer röd.
---
” Tack alla, tack Miami och tack USAAA! Jag har en sista fråga till er. Who wants to be my baby?”
Who wants to be my baby?
Jubel bröt ut när Justin påbörjade den sista låten, Baby. Jag stod på sidan av scenen och såg honom ge allt han hade, det var magiskt. Jag hoppade till när jag kände två starka armar omfamna mig bakifrån..
NU är ett kapitel uppe! Detta är inte acceptabelt och jag känner mig hemsk.. Men jag älskar alla ni som stannat! Jag begär inga kommentarer men jag skulle gärna vilja att ni kommenterar så jag kommer in i skrivandet igen.
Puss!
Emma!
