Jag kikade in för att bekräfta att det var tomt innan jag gick in i det nu upplysta rummet. Justin var snabbt inne och stängde långsamt dörren efter sig. Precis när han skulle öppna munnen och säga något blev han avbruten av mig som hann före,

” Vad fan håller du på med?! Vem tror du att du är?! Bäst att du har en jävligt bra förklaring, Justin.”

” Fan!” stönade jag lågt och satte handflatorna mot nackens sidor. Varför sa jag inte som det var? Varför var jag alltid så jävla feg? Men vad var det egentligen? Jag har själv ingen förklaring på vad det är. Jag gillar Natasha, I really do, som en av mina bästa vänner. Man borde inte känna svartsjuka när man ser ens bästa vän glad med någon annan. Jag måste se till att reda ut saker, jag kan inte fortsätta såhär. Om det fanns någon på denna jord som jag litade skulle det vara en person. Hon som alltid ger mig goda råd, ibland även om hon inte vet vad saken gäller. Att tänka på henne får mig att le och känna en viss längtan. Hon är den som kan få mig att hitta tillbaka till mig, till den jag var förut så att jag sen kan utgå från det. Mamma.

” Justin!” utbrast hon glatt.

” Hey mamma, hur är läget i New York?”

” Det är underbart här, hur är det själv?”

” Allt jag behöver höra. Jo.. jag vet inte.” suckade jag och slog mig ner på sängen bredvid mig. Efter argumentationen med Natasha gick jag upp hit för att vara ensam, ibland var det de ända som krävdes för att få mig att må bättre, för jag har upplevt ljusare dagar än denna.

” Vad är det som tynger ner dig?” frågade hon bekymrat.

” Mamma, jag vet inte vad jag ska göra. Jag borde inte känna avundsjuka när någon annan av samma kön som mig är i närheten av henne men ändå så gör jag det.”

” Vem gäller det?”

” Natasha..”

                                          Ur Natashas perspektiv:

” Vart tog Justin vägen när vi åt frukost förresten? Han sa inte ens hejdå och lämnade kvar sin mat.”

” Han gick upp på rummet om jag inte har helt fel, jag tror att han skulle fixa något inför lördag.” svarade jag simpelt Miranda som satt i stolen bredvid mig.

” Okej.” Miranda reste sig upp och ställde sig bland Lilly och Elysandra. Den unga kvinnan framför mig som enligt namnskylten heter Sophia såg upp på mig med ett leende och ställde mig en fråga.

” Är du nöjd eller ska vi ändra på något?” jag vände ner blicken på mina vitmålade naglar. Färgen hade sting av beige i sig och ringfingernageln låg täckt av sockermanikyr i ljust guld.

” Detta blir perfekt, verkligen. Tack.” svarade jag glatt och skådade mina naglar närmre. Sophia skruvade på locket på Chanel nagellacket hon använt. Jag tackade ännu en gång innan min bakdel lyftes från stolen och jag gick till de andra som stod och väntade på mig.

” Så, vad händer härnäst? Vi har ju nämligen ledigt till fredagkväll om ni glömt.” frågade Miranda och log.

” Varför inte ta oss ut ur hotellet och utforska staden lite? Om jag minns rätt så ligger det ett shoppingcenter inte så långt härifrån.” sa Lilly.

” Ja, varför inte?” hängde jag på med.

” Låter bra.” Elysandras klartecken fick ett stort leende att spridas på våra läppar innan vi styrde stegen mot hotell entrén och ut genom dörrarna. Det var vackert väder med sol över de snötäckta bergstopparna. Jag drog jackan tätt intill min kropp då det var hyffsat kallt ute, nästan så att jag kände mig hemma här. Mitt hår blåste bak i den svala vinden som träffade mitt ansikte.

” Vad gör vi nu?” frågade jag och såg upp på dem.

” Shoppar.” utbrast Miranda glatt då shoppingcentret uppenbarats för oss.

” Let’s do this!”

                                                                                  ---

” Sen när började du gå på manikyr?” log Justin och inspekterade mina naglar med sina fingrar strykandes över dem.

” Sen det blev en fest för att BELIEVE turnén börjat igen på lördag.” svarade jag. Han tittade upp på mig och skakade på huvudet smått skrattandes över hur bra jag la den kontringen.

” Nä men jag, Lilly, Miranda och Elysandra gjorde det i hotellet någon timme efter frukosten.” sa jag sen.

” Så det var där du befann dig hela eftermiddagen?” undrade Justin då.

” Haha, nej vi drog till något shoppingcenter här i närheten av hotellet.” skrattade jag.

” Köpt något?” undrade han och vickade på ögonbrynen. Jag slog lätt till honom på axeln och fick honom att flina.

” Ja, men inget du kommer få se.” log jag retsamt. Han tittade förvånat på mig,

” Något jag inte kommer få se? Det ska vi nog bli två om.” han reste sig hastigt ur sängen och innan jag hann reagera hade han ryckt åt sig Victoria’s Secret påsen. Han öppnade den och log brett mot mig.

” Längtar tills jag kommer få se dig i dessa.” sa han och flinade, men mer än så blev det inte. Han plockade inte ens upp någon av de två bharna eller trosorna, något som förvånade mig.

” Du kommer aldrig få se mig i dem.” utbrast jag surt.

” Nä det hoppas jag inte.” jag rynkade pannan förvirrat, vad menade han med det? Han vickade ännu mer på ögonbrynen nu, och efter ett tag förstod jag.

” Va fan Justin!” utbrast jag och kastade närmsta kudde på honom, som vek sig av skratt. Jag himlade leendes på ögonen, gick fram till honom och tog kassen för att sen ställa ner den.

” Nä nu blev jag hungrig, vad sägs som mat?” frågade han, fortfarande retligt.

” Mm.” mumlade jag surt. Klockan var nu sex på kvällen och mat var behövligt då jag endast ätit frukost och sen druckit en smoothie på Starbucks. Justin la högerarmen runt min midja och vi gick tillsammans ut ur mitt och Lillys rum. Lilly och alla andra tjejer var förmodligen inne i bio salongen nu. De frågade även mig om jag ville hänga på, men jag tackade nej då mina ben värkte och jag då hade en fruktansvärd huvudverk. Jag och Justin åkte hissen upp till resturangen där vi innan idag åt frukost. Vi gick mot bordet där hela så kallade ”killcrewet” satt. När Cody reste sig upp och närmade sig oss höll Justin om min midja hårdare och hela han spände sig. Cody såg på oss och sedan ner på mobilen som var anledningen till att han rest sig då den börjat ringa. Han passerade oss med ett ’hej’ och försvann sedan ut. Justin verkade ha lugnat sig och vi satte oss ner på de två lediga platserna bredvid DJ.

” Hej.” hälsade jag och fick dem alla att vända blicken mot oss. Killarna hälsade tillbaka i mun på varandra, men längre hann vi inte då servitrisen kom och tog emot våra beställningar.

                                                                              ---

” Okej, bra jobbat! Jag vill att Natasha och Jen bytar plats i As Long As You Love Me så kör vi den igen.” Jag såg fram på Jen och hon bak på mig. Det var nu fredag och repetition. Dagarna hade bara flytit på utan att så mycket hänt faktiskt, men det var bara skönt att ta det lugnt innan det blir allvar. Jag gick fram på Justins vänstersida och bytade med Jen. Jag stod fram till höger innan på extra konserten men sen dess har det blivit några förändringar.

” Perfekt! Alla redo?” ropade Nick vid stereon innan han tryckte på play och Justins röst spelades högt i högtalarna.

                                                                            ---

5 Januari 2013

Adrenalinet pumpade och nervositeten steg inom mig. Det enda jag kunde höra var mina djupa andetag och mitt hjärtas dunkande. Just nu existerade inget annat än jag, min omvärld var avstängd. Jag var fokuserad. Detta var mitt livs stora chans, detta skulle förändra min framtid och öppna så många möjligheter. Allt hängde på denna kvällen. Videon som visades innan Justin gjorde sin stora entré tog slut och ersattes av introt till All Around The World. Det var nu det gällde, nu eller aldrig.

Notes: Kapitel 30! Ville vänta så att det kom 2014, lite kul. ;) Många hopp i detta kapitel, men hoppas att ni gillar det! Kommentera, tack!

Fråga: Vad har du för nyårslöfte/löften?

Mitt svar: Att jag ska försöka se positivare på saker och inte alltid låta det negativa gå över det positiva.

Kram!

” Jag öppnar.” sa jag samtidigt som jag ställde ner laptopen bredvid mig innan Lilly hann reagera då någon knackat på. Jag hade på en timme duschat, satt på mig ett par leopardmönstrade tights och en svart tjocktröja och sedan satt mig vid datorn. Lilly nickade tacksamt och jag gick vidare mot dörren. Jag vred upp låset och öppnade där jag mötte Justin med händerna i fickorna.

” Har du en sekund?” såg Justin upp på mig och frågade med ett snett leende.

” Ja visst.” jag tog ett kliv ut ur dörrhålet och stängde igen dörren tyst bakom mig. Jag lät mina armar bilda ett kors över bröstet och min kroppsvikt läggas på högra höften.

” Cody har nu anlänt och vi tänkte checka en film med Fredo, är du på?”

” Absolut, om du har en laddare till min mobil? För min egna ligger någon stans i resväskan.”

” Det ska vi nog kunna fixa.” flinade han och började gå med mig i täten. Vi tog hissen upp till våningen över och var snabbt inne i Justins hotellrum som han delade med Alfredo. Jag hörde höga skratt inifrån, som förmodligen kom från Cody och Alfredo. När Justin satt av sig sina helsvarta sneakers gick vi in i rummet som var identiskt till mitt och Lillys, enda skillnaden var väggen som satt mellan det öppna rummet med sängarna och hallen. När vi rundat väggkanten drog vi genast två nyfikna blickar som magneter till oss. Cody log sockersött och granskade mig från topp till tå, medans Alfredo gjorde en gest som visade att vi skulle komma. Jag gick närmre honom och tittade på filmerna han hade i handen, Die Hard 4.0, Bad Teacher och What Happens In Vegas. Mitt val var solklart, bara för att jag är tjej så ska dem inte tro att jag är en vekling när det gäller actionfilmer.

” Die Hard.” sa jag enkelt och gick bort till sängen Justin och Cody satt på.

” Ooo, det är en tuff brud vi handskas med här.” utbrast Alfredo och de två andra flinade åt honom.

” Haha, klart Alfredo. Vad trodde du om mig?” han satte skämtsamt upp händerna för att visa sin oskyldighet. Jag skrattade och skakade på huvudet åt honom.

” Hur kan det komma sig att jag är ensam tjej här?” undrade jag.

” Jo, Justin smsade först Mike, men när han skrev att dem sov så sa Justin att vi kunde satsa på dig. ” log Cody. Jag som redan blivit bländad av hans leende fick nu ordentligt höra den urgulliga australiska dialekten han använde sig av.

” Det köper jag. Natasha förresten.” sa jag och sträckte fram högerhanden mot Cody, som glatt tog tag i den.

” Cody.”

” Jo, det förstod jag nästan.” blinkade jag och släppte Codys hand. Han skrattade samtidigt som han la huvudet på sned och satte ner sin hand i madrassen igen som han lutade sig mot. Vi satt som i vår egen lilla bubbla och såg på varandra.

” Tänkte att jag kunde lära känna dig lite, eftersom vi lär träffas ett antal gånger till.”

” Visst, I’m in.”

” Hur gammal är du?”

” Jag är född 97, alltså sexton år. Själv?”

” Jag som genom att titta på dig trodde att du var äldre än mig. Själv är jag arton.” sa jag överraskat. Sexton år?! Han såg ut att vara minst nitton enligt min mening, men jag blev bara glatt överraskad.

” Jag får höra det ganska ofta.” skrattade Cody.

” Förståligt.” svarade jag med ett leende.

” Hade ni två babblat färdigt eller? För jag sätter på filmen nu.” utbrast Alfredo. Jag hade helt glömt att även Justin och Alfredo befann sig i samma rum. Jag såg ursäktande på både Alfredo och Justin, som satt bredvid mig, och sträckte mig efter filten som låg på sängkanten för att sen lägga mig mellan Cody och Justin med huvudet i Justins knä. Kort därefter kom Alfredo och slängde sig bredvid Justin.

” Ey, bro!” jämrade Justin sig efter att ha fått vänsterhanden krossad av Alfredos kroppsvikt. Jag fnittrade åt dem men la sedan all fokus på filmen som nyligen startat. Så småningom ökade hungern hastigt då jag kom på att jag inte ätit sen i morse. En stor handflata lades på min mage när den kurrade högt. Handen som jag upptäckt tillhörde Cody bildade långsamma cirklar vilket lugnade mig.

” Ska vi beställa roomservice?” frågade Justin snabbt vilket fick mig att hoppa till.

” Jag fixar det, vad vill ni ha?” Alfredo tog tag i telefonen och slog ett nummer som ledde till roomservicen.

” Ta fyra kycklingsallader.” sa Justin och letade efter en bekräftelse från mig och Cody som båda nickade. Alfredo pausade filmen och började snabbt prata med personen i telefonen.

” Det kommer i mathissen vilken sekund som helst.” Sa han och gick för att ladda sin telefon. Även Justin reste sig upp, fast han gick till kylen och tog fram fyra colaburkar och fyra vattenflaskor. Nu när jag tänkte efter var min mun extremt torr och behövde vätska. Jag fångade enkelt vattenflaskan som kastades mot mig, vred av korken i sittande ställning och drack halva innehållet. Nöjd vred jag på korken igen och satte mig med ryggen mot väggen bakom sängen. Mina ögon flyttade sig till Alfredo som stod med plastförpackningar fyllda med mat i händerna.

” Fyra kycklingsallader.”  

                                           Ur Justins perspektiv:  

Ögonlocken särade på sig och mina andetag ökade takten en aning då något rörde vid mig. Till min lättnad var det Natasha, som låg tätt intill Cody. Varför vet jag inte, men synen gjorde mig inte glad. Varför jag blev sur är mig en gåta, det angår inte mig ett dugg vad de gör. Men ändå gjorde det ont, ont på ett sätt jag aldrig känt förut. Känslan var främmande. Det var också en stor besvikelse att se, de verkade klicka snabbt. Allt detta borde jag inte känna, tvärtom. Jag borde vara glad för deras skull, fast det var raka motsatsen till vad jag var. Jag släppte det för stunden och blickade runt i hotellrummet. Alfredo låg och bredde ut sig i den andra sängen då han redan innan vi somnat tyckt att det blev trångt. Direkt efter filmen hade vi deckat, det sista jag hörde var att Natasha inte orkade gå tillbaka till sitt rum så hon bestämde sig för att stanna, likaså Cody. Han hade landat igår för att hans flyg på lördag blev inställt eftersom det saknade tillräckligt med passagerare och Cody var då tvungen att ta ett flyg några dagar tidigare. Med en suck satte jag mig upp i sängen. Min högerhand for igenom mitt hår och stannade vid bakhuvudet. Jag grabbade genast tag i mobilen som låg på bordet bredvid mig för att titta på klockan som visade fem över nio på morgonen. Seriöst Justin? Fem över nio?! Det är nu jag borde sova, jag har endast sovit i ett fåtal timmar vilket inte bådar gott för mitt humör. Jag tog de sista stegen som krävdes för att ta mig in i badrummet och vidare till duschen.

                                               Ur Natashas perspektiv:  

” Jaså Natasha, du kom aldrig hem inatt.” log Lilly mystiskt när jag stigit in i vårat rum.

” Nej Cody gjorde så jag somna, blame it all on him.” svarade jag glatt. Jag hade vaknat av att jag frös, även fast jag hade Cody bakom mig och en filt som täcke. Sedan när jag märkte att Justin var borta gick jag in i badrummet lite väl hastigt för där stod han, med en handduk runt midjan och rufsigt hår. Glömde jag att nämna den bara överkroppen som saknade tröja där min blick stannade direkt? Jag bad genast om ursäkt men fick endast ett ’hmm’ till svars innan han gick förbi mig och ut. Varför var han sån egentligen? Jag hann inte tänka vidare då Lilly avbröt mig.

” Jag trodde det var du och Justin, men då trodde jag visst fel.” sa hon och bäddade sängen när det egentligen finns städerskor till sånt.

” Ja eftersom vi enbart är vänner, och han är ju min chef.” svarade jag och la mig på sängen. Det var onsdag, vilket betydde att vi var lediga. Vi har inte repetition förrän på fredag då konserten somsagt är på lördag, den femte januari.

” Well, ni skulle bildat ett sött par. Just sayin’.” sa hon med ett litet leende och gick mot dörren där jag kom från. Jag skakade på huvudet åt hennes idéer, var har hon fått det ifrån?

” Ska vi äta frukost?” frågade hon och tittade undrandes på mig.

” Jag kommer.” snabbt hasade jag mig upp och satte på mina vinröda converse. Vi gick ut bredvid varandra och fortsatte in i hissen för att åka upp till översta planet. När vi kom till frukostserveringen såg vi Elysandra och Miranda sitta vid ett bord i ena hörnet så vi valde att joina dem.

” Hej, sovit gott?” utbrast jag vilket fick dem båda att sluta prata och vända blicken upp mot mig.

” Helt underbart, de har lyckats med att välja hotell igen.” informerade Elysandra, ” Och frukosten är fantastisk!” sa hon belåtet.

” Haha, samma här.” skrattade Miranda.

” Så bra, tänkte gå och hämta lite mat och avgöra om den är så god som ni säger.” sa då Lilly glatt och drog med mig bort till frukosten. Där fanns allt från frukt och grönt till ägg och köttbullar. Jag valde att ta en skål med vaniljyoghurt och hallon och mandelflarn plus frukt bredvid, alla vitaminer man kan få i sig behövs. När jag såg bort mot ingången fick jag syn på Justin och Alfredo samt Cody komma gåendes. Justin mötte mina ögon men vände lika snabbt bort sitt ansikte för att fokusera på annat. Jag blev irriterad av hans beteende, vem tror han att han är? Jo visst, han är självaste Justin Bieber, men det betyder inte att jag kommer behandla honom som en gud eller liknande för det. Han ska förklara varför han är så kall, det kan han vara medveten om. Jag höll ett fast tag om den träfärgade matbrickans kanter och gick tillbaka till Elysandra och Miranda som för första gången satt helt tysta och åt. Jag tvingade mig själv att klistra på ett fake leende när jag egentligen ville prata allvar med Justin. Det som frustrerade mig mest var att jag inte visste vad jag gjort, enligt min mening ingenting. Men han måste ha sett på saken som tydligen gjort honom förbannad på ett annat sätt. Att tänka på det gav mig huvudvärk så jag struntade i det hela för i alla fall några minuter.

” Så ladies, vad sägs om en manikyr idag? Det ska vi kunna unna oss.” frågade Elysandra när även Lilly anslutit sig till bordet.

” Ja varför inte? Perfekt till festen på lördag.” uppmuntrade jag det och de andra instämde exalterat.

” Jag går ner och ser om de har tid här på hotellet efter frukosten.” sa Miranda och tog upp mobilen, förmodligen för att anteckna. Mitt i allt ekade ljudet av stolar som skrapar mot marken. Jag lyfte min blick och fick syn på Alfredo, Cody och Justin. Jag stannade upp när jag nått Justin som stirrade på mig en längre stund innan han såg ner på stolen och slog sig ner. Cody satte sig på stolen bredvid mig som var ledig och började gröpa ur det kokta ägget han höll i handen, jag kunde se hur arg Justin plötsligt blev. Jag klarade det inte mer.

” Kan jag få låna dig Justin?” det såg ut som han satt och övervägde innan han efter några sekunder med en lätt nick reste sig upp.

” Ursäkta oss.” sa jag så trevligt jag bara kunde till de andra som såg på oss med undrande ögon.

Jag gick med snabba steg tvärs igenom den stora salen och ut genom glasdörrarna. Efter mig kom Justin med händerna i fickorna och tittade upp på mig när jag stannat. Jag letade runt lite omkring mig och fann då dörren in till en städskrubb. Snabbt var jag framme vid den och till min lycka var den olåst. Jag kikade in för att bekräfta att det var tomt innan jag gick in i det nu upplysta rummet. Justin var snabbt inne och stängde långsamt dörren efter sig. Precis när han skulle öppna munnen och säga något blev han avbruten av mig som hann före,

” Vad fan håller du på med?! Vem tror du att du är?! Bäst att du har en jävligt bra förklaring, Justin.”

Notes: Vad tror ni händer med detta på slutet? Hmm.. Inte säker på om jag kommer skriva deras lilla konversation i nästa kapitel eller inte.. ;) vi får se! Kommentera vad ni tycker babes.

Fråga: Vilken är din favorit färg?

Mitt svar: Supersvårt att välja, gillar alla färger. Men basfärger som vitt och svart är nog det som alltid går hem hos mig, för det funkar till allt.

Pussar från Emma!

Jag gav klartecken såsom de andra och vi begav oss ut i det enorma folkhavet med vakter runt oss. Men då såg jag något som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och mig att stanna. Var det inte meningen att jag skulle bli glad nu?

Jag kunde svära på att det var han. Jag hade sett honom. Allt var så likt, de blåa isisarna som i en mikrosekund mött mina innan de vändes bort, eller de markerade ljusrosa läpparna. Jag var honom upp i dagen. Men varför sprang jag inte till honom, varför vägrade mina fötter röra på sig? Kanske för att jag inte visste vad jag skulle säga. Han hade lämnat mig, lämnat oss. Sveket fanns fortfarande kvar, hur kunde han? Besvikelsen som funnits innan hade nu övergått till ilska. Hur fan kunde han ens tänka sig att komma hit? Jag ville inte ha honom i mitt liv, inte idag och inte heller imorgon. Jag hade lidit i flera år på grund av honom, på grund av min egen pappa.

Miranda dök upp i mitt synfält så att mina ögon avbröt stirrandet och hamnade på henne. Hon hade en rynka mellan de välplockade ögonbrynen och såg oroligt på mig.

” Mår du bra?”

” Ja, jag mår fint.” hon nickade och jag började leta med blicken efter pappa igen, men han var som bortblåst. Tårarna trängde sig på men jag hindrade dem från att komma upp till ytan. Inte här, inte nu. Jag nickade till Kenny som tittade sökandes på mig och började gå. Jag hade gjort så alla fått stanna, men endast Miranda och Kenny hade märkt att det var jag som orsakat det plötsliga stoppet. När vi börjat gå genom havet av människor ökade kamerablixtarna drastiskt. Min högra hand for upp så att tummen vilade mot pannan och jag täckte ansiktet. Folk pressade nu från alla håll och kanter, vakterna fick svårt att hålla ihop ringen de bildat som ett skyddande skal kring oss. Fansen skrek hysteriskt efter Justin och sträckte sig efter honom, alla ville ha en bit av Biebs’. Men trots det var Justin hel lugn. Han strosade i lugn takt som om detta var en bagatell. Fast det är ju klart, detta var inte första gången för honom, närmre tusende gången så han är förmodligen van. Men jag fann det hela skrämmande, rent ut sagt sjukt. För mig var detta första gången så många attackera mig på en gång, eller ja, Justin. Killen hade inget privatliv, men jag visste att han älskade det. Han älskade att ha det som det är nu, han älskade fansen och hade förmodligen inget emot att dem var här idag. Han var snarare glad över det. Trots att vi nu tagit oss igenom den skrikande högen av tonårstjejer kunde jag inte tänka på något annat än pappa. Jag var så nära på att bryta ihop mitt framför mina kollegor, men hindrade mig själv varje gång. Skulle jag någonsin kunna träffa honom igen? Jag tvivlade starkt på det. Men han har sig själv att skylla, trodde han för en sekund att jag skulle tolerera vad han gjort så hade han fel, han var inte längre min pappa.

                                           Ur Justins perspektiv:

Långsamt öppnade jag ögonen och lät ljuset som irriterat mig en längre stund sippra in.

” Bro, hur långt är det kvar?” frågade jag Alfredo som satt bredvid mig med mobilen i handen. Han lyfte blicken och såg på mig.

” Vi är ungefär halvvägs.” svarade han. Och som vanligt hade jag sovit bort halva restiden, inte för att denna var längre än en timma. Jag suckade och slängde bak huvudet mot nackstödet där jag satt i en av de bekväma fåtöljerna långt fram i jetplanet. Jag kommer oftast åka flygplan till och från platser, men i vissa fall använda en av turné bussarna. När jag tittade på klockan var den bara tolv, vi hade lyft halv. Jag kom då på att jag inte sett Natasha sen i bilen innan vi anlände till flygplatsen av någon anledning. Jag brukar alltid märka henne, men när jag blickade efter henne innan planet skulle lyfta kunde jag inte finna henne någon stans. Istället för Natasha hade jag satt mig bredvid Alfredo. soffgruppen bestående av fyra fåtöljer och en soffa satt killarna, och tjejerna satt i en liknande grupp längre bort i planet. Jag reste mig och gick till tjejerna. De hälsade glatt när jag uppenbarades, alla utom en. Natasha satt i soffan med benen i skräddarställning på sidan och tittade ut genom fönstret med musik i öronen.

” Vad är det med henne?” frågade jag Elysandra förvånat medan de andra fortsatte att prata.

” Jag vet inte, hon har varit lika frånvarande under hela resan.” svarade hon och ryckte på axlarna. Jag nickade och gick runt om fåtöljerna för att sätta mig på den lediga platsen bredvid Natasha, som fortfarande inte märkt mig. Elysandra satte sig in i de andras samtal och ingen hade någon fokus på mig eller Nat.

” Hey, Nat? Hur är läget?” hon flyttade blicken från fönstret till mig samtidigt som hon tog ut en av pluggarna.

” Va?” frågade hon då musiken överröstat mig innan.

” Hur mår du Natasha? Du verkar inte närvarande precis.” när jag uttalat de sista orden såg jag hur hennes ögon vattnades. Genast tog jag hennes hand och drog upp henne ur soffan. Jag gick raskt med henne efter mig till Alfredo.

” Kan du?..”

” Ja visst.” sa han då han fattat vinken och gick iväg. Jag slog av spärren på fåtöljerna och snurrade dem så att ryggarna var mot de andra innan jag aktiverade spärren igen. Natasha slog sig ner i den längst bort och lät nu tårarna rinna ner.

” Jag borde verkligen inte.. Nej..” sa hon tyst.

” Du borde inte vad?” jag satte mig ner i den kvarstående lediga fåtöljen och vred mig mot henne.

” Jag borde inte störa dig med m-”, jag avbröt Natasha bestämt, ” Det borde du visst.” hon granskade mig noggrant innan hon tillslut nickade.

” Vi tar detta sen när vi kan prata ostört, okej?” frågade jag snällt.

” Ja, gissar på att det blir bäst så. Men kan jag ändå stanna?” hon var osäker på sin fråga och tittade nervöst på mig.

” Är du dum eller?” skrattade jag. ” Klart att du får.” hon log och lutade sitt huvud mot min axel.

Resterande delen av resan var lugn, jag och Natasha hade inte rört oss ur fläcken sen hon la sig mot mig. Det var skönt att bara kunna vara tyst och tänka utan att det uppstod någon obehaglig tystnad. Alla hade nu fått sitt bagage och vi gick till bilarna som stod parkerade vid planet. Jag hoppade längst in i den närmsta mattsvarta bilen och fick med mig Alfredo, Miranda, DJ, Jake och Mike då bilarna var sjusitsiga. Mitt huvud som halvt doldes av den svarta snapbacken vilade mot en av de svarttonade bilrutorna. Jag visste att vi kunde räkna med runt en kvarts bilresa till hotellet, och den spenderade jag utan Natasha som fått sätta sig i andra bilen. En suck lämnade min strupe då vi stannat i en kö, men som sen, tack och lov, tonades ut. Jag tog upp mobilen då den burrade mot mitt lår och öppnade smset från Natasha med ett leende.

                                             Ur Natashas perspektiv:

” Gå och titta in era rum nu, så ses vi på fredag för repetition.” avslutade Scooter med och vi drog oss mot hissen. Jag skulle dela rum med Lilly, vilket jag inte hade något emot. Vi steg alla in i den enorma hissen som resten av hotellet var i färgkoderna guld, vit och vinröd. På mindre än tre minuter var vi på fjärde våningen där vi delade på oss. Jag och Lilly hade rum 305 och fick gå en längre bit än de andra. Jag tryckte kortet i kortläsaren och gick in när ett klickande ljud lämnade dörren. Rummet var stort och luftigt med två dubbelsängar mittemot varandra.

” Vilken säng vill du ha?” frågade jag Lilly vänligt.

” Välj du först.” log hon. Jag la då väskan på sängen närmast badrummet för att efter det kika vidare. Det var stora fina gulddetaljer längs väggkanterna och stora fönster mot vägen som täcktes på sidorna av långa beigea gardiner. Det var otroligt fint överallt, och jag kunde slå vad om att jag skulle trivas utmärkt.

” Jag öppnar.” sa jag samtidigt som jag ställde ner laptopen bredvid mig innan Lilly hann reagera då någon knackat på. Jag hade på en timme duschat, satt på mig ett par leopardmönstrade tights och en svart tjocktröja och sedan satt mig vid datorn. Lilly nickade tacksamt och jag gick vidare mot dörren. Jag vred upp låset och öppnade där jag mötte Justin med händerna i fickorna.

Notes: Här är det! Lite sent, men nu är det äntligen klart! Hoppas ni gillar det. Kommentera!

Fråga: Ska du se BELIEVE-Movie på bio?

Mitt svar: Ja det ska jag, den 19:onde! Taggad till tusen, men hoppas bara på att de andra inte skriker extremt mycket.. Då förstörs filmen lite, så hoppas verkligen på att det är nåtsonär tyst, kan inte hoppas på helt tyst. Jag menar, det är ju Justin! ;)

Puss och kram/ Emma!

Hade jag orkat skulle jag väckt dem på ett eller annat sätt och klagat på att dem var tråkiga, men nu ville jag bara upp till Nat så jag vände om igen. När jag nådde henne låg hon lika dant som innan så jag la mig ner tätt bakom henne. Jag slingrade armarna om henne likt jag gjorde igår och tryckte henne närmre mig för att känna värmen. Innan jag visste ordet av sov jag lika djupt som de andra.

                                                        Ur Natashas perspektiv:

Häftigt rycks jag ur mina drömmar av en hög smäll. Efter ett par blinkningar var min syn välfungerande igen och jag var nu klarvaken. Skrämt spärrade jag upp ögonen när jag fick syn på två stora händer vid min midja. Mina andetag blev mer normala efter jag förstått att det var Justin i egen hög person som låg bakom mig och sov djupt. På smidigaste möjliga sätt tog jag mig ur Justins grepp och drog mig mot badrummet. När dörren stängts till bakom mig tände jag ljuset och fick en bild av mig i spegeln. Håret satt fortfarande i bullen, men rufsigare än innan. Annars var allt sig likt igår. Medans jag fortsatte grubbla på hur jag kom hit då jag inte har något minne av att jag gått hit drog jag ner tofsen och borstade ut håret så att det vilade vågigt på mina axlar. Under tiden blev jag mer och mer nyfiken över de skramlande ljuden från våningen under, vad händer? Jag förbannade att jag alltid var lika nyfiken innan jag tillät mig att gå ner. När jag kommit ut ur badrummet tittade jag till Justin en sista gång men fann honom lika hårt sovande som förut. Smått leendes gick jag sedan ut ur rummet och vidare mot trappan. Vid trappans start stannade jag till av höga skratt som lät komma från Alfredo. Snabbare stegade jag ner för trappan och in i köket där alla satt, Candy, Steven, Mike,  Jen och Lilly på ena sidan av köks ön och Elysandra, DJ, Will, Alfredo, Jake, Jakob och Adam på andra. Medans Miranda och David stod vid spisen. Candy som satt närmast var först med att uppräcka mig komma gåendes och tog då genast till rösten.

” God morgon Natasha! Sovit gott?” utbrast hon.

” God morgon, helt utmärkt!” svarade jag. Nu hade alla märkt mig, även Miranda och David som båda vänt huvudet åt mitt håll. De hejade i kör, som jag givetvis svarade på. Min blick föll på ön där de hade radat upp bröd, flingor, yoghurt, pålägg och en massa annat. Det var inte förrän då jag märkte hur hungrig jag egentligen var, men frågan jag velat på innan övervägde.

” Har du någon aning om hur jag kom upp igårkväll?” frågade jag Jake som satt närmast mig där jag stod. Han tog uppehåll i smörandet och såg på mig.

” Justin bar upp dig då du somnat i soffan.” svarade Jake simpelt.

” Jaha, och på tal om Justin.. Jag tror jag går upp och väcker honom.”

” Gör du det, han kan inte ligga där som en fet padda hela dagen.” yttrade Alfredo som lagt sig i. Jag bara skrattade och skakade på huvudet innan jag begav mig tillbaka upp och tillbaka till Justin. När mina fötter nått dörren in till där han befann sig öppnade jag den sakta och tassade in. Det var otroligt att han fortfarande sov och inte alls blivit berörd av dem nedanför. När jag hörde ett vibrerande ljud vändes mitt huvud kvickt mot lyset på nattduksbordet. När jag förstått att det var min iphone gick jag mot den och damp ner på sängen.

                                                           Ur Justins perspektiv:

Mina ögonlock särade sakta på sig och lät ljuset tränga sig in i ögonen av dörren som stod på glänt. Utan att röra mig ur fläcken väntade jag spänt på att få se vem den svarta gestalten i dörrhålet var. När jag fick klart för mig att det var Natasha stängde jag snabbt ögonen igen och låg blixtstilla. När något burrade slog jag minst lika snabbt upp dem igen, men såg att det endast var hennes mobil som fått någon notis eftersom den lös upp. Nat tog sig på långsamma steg närmare och satte sig i sängen. Det började då lysa upp framför mig och jag förstod att hon hade lagt all fokus på mobilen och jag såg det som min chans. Så tyst som möjligt kravlade jag mig upp så att jag hängde på mina armar som tog stöd av sängen. Jag sköt försiktigt ifrån med armarna så jag kom de ynka centimetrarna närmre Natasha som jag behövde för att vara alldeled intill henne.

” God morgon babe.” sa jag lågt i hennes högra öra. Genast slog hon runt och upp ur sängen. Jag passade på att kasta mig så nära kanten på sidan längst bort från Natasha som möjligt. Hon tittade skrämt på mig och jag brast ut i skratt, vilket ledde till att hon tog tag i kudden närmst henne och kastade den på mig. Kudden träffade mjukt mitt huvud och jag la den till sidan.

” För fan Justin!” hon satte sig i sängen igen på knä och såg surt på mig.

” Jag var tvungen!” skrattade jag fram.

” Mhm. Nu är det i alla fall så att dem där nere redan äter så jag skulle väcka dig.” informerade hon småskrattandes.

” Okej, vad är klockan?” Natasha tryckte på hemknappen på iphonen för att sen titta tillbaka upp på mig,

” Kvart i nio, jag vaknade vid åtta.” jag nickade och drog av täcket som täckt min nakna överkropp tills nu. Jag flinade åt Natashas försök att diskret pendla runt med blicken i rummet, det var roande att hon blev så nervös av att ha en halvnaken mig framför sig. Jag struntade i det och satte istället på den vita T-shirten som låg på fåtöljen några meter från sängen. Shortsen jag bar sedan innan fick sitta kvar. När jag gick efter Natasha som gått genom dörren satte jag en keps på huvudet för att dölja morgonrufset. Väl nere satte vi fart mot de andra som åt frukost för fullt.

” Åh där är han äntligen!” utbrast Fredo sarkastiskt.

” Saknat mig baby?” flinade jag och slog mig ner på den lediga stolen bredvid honom då Natasha placerat sig på andra sidan bordet och då med det tagit den sista platsen och givit mig inget val. Hon var fullt uppe i någon diskussion med Miranda verkade det som.

” Likt aldrig förr.” skrattade han.

” Hur länge har ni varit uppe egentligen?” undrade jag när mackan var i vänsterhand och smörkniven i höger. Med munnen full av flingor och naturell yoghurt svarade han,

” Elysandras alarm gick vid halv åtta.”

” Shit..”

” Ellerhur mannen, hur i helvete kan man sätta ett alarm så tidigt?!” jag skrattade åt frustationen han försökte åstadkomma, men misslyckades helt med. Jag hade nu ätit en halv bulle och bredde en halva till när någon satte en hand på min överarm. Denna någon var Natasha med mobilen i högsta hugg.

” Du har telefon.” log hon mystiskt som bara hon kan. Mina fötter täckta av ett par strumpor sattes i golvet och ledde mig ut i hallen efter Natasha. Hon gav över mobilen och tittade på mig.

” Hej?” sa jag osäkert

” Hej Jussin!” ett stort leende spred sig på mina läppar då jag förstod vem det var innan jag fortsatte,

” Max! Hur är läget?”

” De e bja, hur äj det själv?”

” Så bra, det är bra här med. Var det något speciellt?”

” Ja, umm.. När Natassa, och du, kommer till Sveijge så ska vi ha en övejjaskningsfest fö henne. Äj du med på det?”

” Ja men självklart! Du kan ringa mig lite senare så kan du berätta mer då. Jag smsar din mamma så att ni har mitt nummer, okej?”

” Ja. Nu ska jag äta, hejdå Justin.”

” Ja det vore nog bäst om du gjorde det, hejdå.” och så var samtalet av.

” Förlåt, han var ganska bestämd över att få prata med dig om något han klassade ’viktigt’ och därför störde jag.”  hon log oskyldigt och tog emot iphonen.

” Nejdå, det är bara kul att prata med honom.” försäkrade jag.

” Han verkar gilla dig.”

” Haha, vem vet? När du kommer tillbaka har kanske även han en kudde med mitt huvud på.” flinade jag och la armen om henne, som även hon skrattade för att gå tillbaka till de andra. När vi kom in igen höll de på att plocka undan. Jag skyndade mig innan någon hann ta undan osten och skar två tunna skivor att lägga på min kvarstående bullhalva.

” Scoot ringde och sa att bilarna kommer tidigare då flygplanet måsta lyfta innan planerad tid för en chans att kunna landa i Salt Lake City så de är här om tjugo minuter, blir det bra?” sa Alfredo när jag tuggat en tugga av bullen.

” Ja visst, perfekt.” han nickade och gick förbi mig mot tvn. Min blick letade genast upp Natasha vid kylen.

” Vi åker härifrån om tjugo minuter, så du är beredd på det.”

” Va?!”

                                                          Ur Natashas perspektiv:

Snabbt sprang jag förbi Justin och till trappan. Jag måste packa ner alla saker som ligger utspridda i Justins sovrum.

” Natasha?” ropade Justin nerifrån.

” Jag ska bara packa ihop allt.” ropade jag tillbaka.

” Okej, men skynda dig.”

Snabbt var jag inne i rummet jag sovit i de senaste nätterna. Jag slet upp garderobsdörren och asade ut min väska. Där tog jag upp den svarta handväskan jag proppat ner. I den la jag allt jag skulle behöva på planet, laddare, godis, plugins, min plånbok och diverse andra nödvändiga saker. Datorn fick också följa med in i planet, men inte i handväskan. Jag byta även kläder till ett par svarta baggiebyxor och en hoodie i samma färg. Jag satte sen på de neonrosa NIKE skorna med gult inuti och flätade håret i en fiskbensfläta. Min sista destination var badrummet där jag plockade med allt som hade med hygien att göra.

” Natasha, kommer du?” kallade Justin.

” Ja, jag kommer!” fort stegade jag ner och joinade de andra som stod i hallen. Vi gick ut och delade upp oss i två olika bilar, jag med Justin. Han hade förklarat att vi skulle ta en bakväg in, men ändå vara tvungna att gå genom ett obevakat område för att ta oss till planet. Det var ungefär vad vi diskuterade hela resan tills vi var framme. På baksidan av LAX var där inte ett enda fan i sikte någon stans så vi kunde lugnt och sansat ta oss in. Klickande ljud uppstod när väskorna med hjul rullade över det polerade stengolvet. Nu var det dags. Vi hade fått rapporterat i bilen att det var fullt med fans till ”Mr. Bieber” som han kallades i byggnaden. Jag gav klartecken såsom de andra och vi begav oss ut i det enorma folkhavet med vakter runt oss. Men då såg jag något som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och mig att stanna. Var det inte meningen att jag skulle bli glad nu?

Notes: Kapitel 27! Otroligt hur snabbt det går, känns som jag började igår haha. Jaja, sånt är livet.. Jag tror inte ni kan gissa vem denna personen i slutet är faktiskt ;) ni lär nog bli lite chockade ;) nu ska jag inte skriva mer så att jag inte råkar avslöja det ;)

Fråga: Vad tycker du om She Don´t Like The Lights, novellen?

Låter er svara på den utan ett svar av mig. Kram Emma!

” Vem var det som ringde innan idag när jag avbröt dig?”

” Scooter, han berättade att vi åker på onsdag istället då några dansare har familj i Salt Lake City och så att vi hinner gå igenom på riktigt då det har varit en månads uppehåll.” berättade han lugnande.

” Okej.” viskade jag. När jag var en sekund från att somna hör jag Justin viska,

” Sov nu babe, vill ha dig pigg imorgon.” jag orkade inte svara utan somnade in till ljudet av hans andetag. 

Gårdagen hade gått snabbt och jag satt nu i en av Justins bilar på väg till repetitionen som skulle äga rum i utkanten av Los Angeles där det skulle vara svårt för fansen att hitta oss, Justin. Nynnandes med hörlurarna inpluggade lyssnade jag på Boyfriend för att gå repetera. Jag höll takten med pekfingret och gick igenom stegen i huvudet.  Mitt i låten blev jag avbruten av Justin som informerade att vi var framme. Snabbt steg jag ut och gick före in i den gråplatta byggnaden. Glas som man kunde täcka för var som en vägg mellan salarna och entrén så jag kunde enkelt se att jag skulle direkt till vänster där dansarna redan börjat värma upp. Alla var där, Elysandra, DJ, David, Jake, Mike, Candy, Miranda, Steven, Will, Jakob, Adam, Jen och Lilly. Det var ett tag sedan, men jag har träffat alla genom min skolas internationella inriktning. Snabbare än kvickt slet jag upp dörren och gick in.

” Natasha!” ropade Scooter  hörbart genom den höga musiken närmandes med ett papper i ena handen.

” Ja, förlåt att jag är sen.” svarade jag när vi stod mittemot varandra.

” Jag skyller det på Justin så det är ingen fara.” skrattade han, ” Men hoppa in och värm upp med de andra.” avslutade Scooter med och vinkade iväg mig. Jag nickade som svar och satte fart på benen igen, nu genom salen och bort till stereon där jag fann Nick som koreograferat många av danserna. Jag hälsade glatt och dumpade väskan jag tagit med mig. Nick sprang tillbaka till mitten efter att ha bytt låt och satte igång med att stretcha. Då flög dörren upp ännu en gång och gåendes kom Justin. Scooter var genast framme och pratade med honom innan även Justin anslöt sig till gruppen. Några få handslag efter gjorde han samma rörelser som alla andra. Mitt mörkblåa linne med spetsrygg fladdrade när jag rörde mig, såsom de svarta baggiebyxorna som hängde slappt på min midja. I all hast hade jag satt upp håret i en nåtsånär hästsvans högt på huvudet. Musiken tystnade och Nicks röst ekade mellan väggarna.

” Okej, vi börjar från början med programmet. Alltså, gör er redo för All Around The World.”

Sex timmar senare rann svetten av mig likt en svamp som kramas ur full med vätska. Mina ben var plaserade i skräddarställning på golvet, vi alla skulle ha ett kort möte innan vi fick lov att dra hem och packa.

” Jag tycker allt gick som planerat, men jag har kollat med Nick och vi kom fram till att Will och Adam på ytterkanterna byter plats i As Long As You Love Me.” jag blickade mot båda som jag fann nickandes.

” Och Justin, kom inte försent mer. Vi behöver Natasha här i tid.”

” Jaja, boss.” svarade Justin med händerna i fickorna. Han fick en menande blick av Scooter innan han fortsatte.

” Så, alla skall vara färdiga klockan tio imorgon bitti då planet lämnar Los Angeles elva.” alla var med på noterna med leenden på läpparna.

” Perfekt, så ses vi då.” vips så stod alla på bägge fötterna och var på väg ut ifrån lokalen. Själv hade jag inte hämtat min väska än utan gick i lugn och ro längre in i studion. Plötsligt lyfts jag upp av två väl igenkända armar runt midjan på mig. Jag sprattlade och stod inom kort med båda fötterna på jorden igen. Justin flinade åt mig medans jag försökte se sur ut. Han satte upp händerna som försvar men jag bara skrattade åt honom. Min högerhand fattade ett hårt grepp om väskan och jag marcherade ut med Justin vid min sida.

” Vad vill du ha?”

” Samma som dig.”

” Okej, funkar kyckling?”

” Vad du än väljer.”

” Jaja.” muttrade jag åt att ens ha försökt få ur honom vad han ville ha. Diskret steg jag ur bilen och tittade mig omkring. När jag fann kusten klar gick jag in i salladsresturangen Justin parkerat vid. Innanför dörrarna var den till min lycka nästan tom, bara två flickor i sjuårsåldern med sin mamma och några äldre män. Jag gick, fortfarande klibbig av svetten, fram till kassörskan som avfyrade ett vitt leende när hon fick syn på mig.

” Välkommen, vad får det lov att vara?”

” Två kycklingsallader med extra sås att ta med.” beställde jag så artigt som möjligt.

” Det kommer strax, du kan slå dig ner så länge.” jag nickade och satte mig på den närmsta barstolen. En hand på mitt lår får mig att vända mig till höger. Där stod de två flickona med sin mamma och utforskade mig.

” Ursäkta om vi stör.” var mamman snabb med att säga.

” Nejdå, det är ingen fara.” lugnade jag henne.

” Är du Natasha Lopez?” vågade tjejen som lagt handen på mig fråga.

” Ja, det är jag.” log jag.

” Oh, jag har läst om dig. Du är Justins flickvän!” utbrast den andra.

” Nejnej ungar, hon är en utav hans dansare, inte flickvän vad jag hört.” konstaterade mamman.

” Haha, somsagt så är jag en dansare och inte en flickvän.”

” Men Rosie, jag sa ju det!” sa tjejen vid mig.

” Förlåt..”

” Det är lugnt.” svarade jag.

” Kan vi få ta en bild med dig?” undrade hon då.

” Ja visst, kom.” jag satte mig en stol bort och pekade på de två på varsin sida om mig. De skuttade upp medans mamman drog upp en iphone ur fickan. Fotot var snabbt taget och de hoppade ner igen.

” Kan du skriva på min arm?” frågade då den vågliga av dem mig.

” Klart att jag kan.” snabbt var en penna upplockad ur min väska. Att hon ville ha en autograf av mig var en gåta, men jag gjorde som hon sa. Hela hon sken som en sol framför mig.

” Tack så mycket Natasha!” i den stunden kom mina sallader.

” Jag måste gå, men det var trevligt att träffa er!”

” Desamma, hälsa Justin.” sa dem båda i kör.

” Hahah, självklart.”

” Natasha? Jag tror jag ringer över alla dansarna hit ikväll om det är okej?” ropade Justin efter mig som satt i soffan. Jag var helt slut efter repet och hade inte ens orkat äta upp min sallad så Justin hade fått ta den.

” Okej.” var vad jag orkade svara. Jag pressade ner avstängningsknappen på fjärrkontrollen till tvn och suckade trött. Jag måste få duscha. Med spända knogar hävde jag mig upp ur soffan och gick upp till andra våningen. Justin hade förmodligen fullt upp med att ringa runt så det skulle inte göra någon skada om jag använde badrummet i hans sovrum. Innan jag gick in till duschen plockade jag med mig underkläder. Väl inne i badrummet drog jag ner en svart handduk från hyllan närmst dörren och lät de svettiga kläderna falla till golvet. Jag stack in högerhanden innanför glasdörrarna som stod på glänt och satte på vattnet. Där reglerade jag värmen tills den var bra nog och steg sedan in. Till en början brände det mot min kropp, men som efterhand vande sig. Känslan av hur all klibbighet rann av mig och ner i avloppet var underbar. Med blött hår tryckte jag ut en klick schampo ur en av flaskorna jag ställt på handfatet igår. Mjukt och försiktigt masserade fingertopparna in det i hårbottnen tills jag vred om kranen ännu en gång och lät löddret försvinna. Samma visa upprepade jag med inpackningen, men jag lät den sitta i några minuter. När jag efter det hade tvålat in mig och sköljt ner det öppnade jag de nu dimmiga glasdörrarna och steg ut. Den kalla luften gav mig gåshud, så jag torkade av min kropp ila kvickt.

Underkläderna satt nu på och med en turban på huvudet gick jag ut i sovrummet. Samtidigt som jag steg ut ur badrummet kom Justin gåendes in genom dörren till sovrummet med mobilen upptryckt i ansiktet.

” Natasha?” ropade han utan att ha tittat upp.

” Ja?” Justin såg förvånat på mig då han upptäckt att jag var närmare än förväntat.

” Oj shit, ehm.. förlåt! Jag visste inte!” han vände sig om så att jag fick beskåda hans rygg.

” Haha, det är inte hela världen Justin! Det är inte så att jag står naken direkt.” skrattade jag fram.

” Säkert?” frågade han försiktigt och vände sig sakta om igen.

” Ja.” jag gick förbi honom vidare in i garderoben med Justins brännande blickar på mig. Med kvicka rörelser trädde jag på ett par svarta leggings och en Converse hoodie då de skulle bli misstänksamma om jag bar en av Justins. Håret hade jag inte ork över att föna eller göra något åt så jag lät mig endast sätta upp det i en hög bulle. Tre minuter efter jag lämnat Justin fann jag honom på samma plats.

” Redo? De kommer om en kvart.”

” Så redo man kan bli, gissar jag.” han skrattade åt min gäsp efter meningen och lämnade rummet med mig hack i häl.

” Jag har även beställt pizza förresten.” berättade han då.

” Så länge varade den nyttigheten..” mumlade jag och åter igen skrattade han bara åt mig. När jag kommit in i köket ställde jag undan våra plasttalrikar då de stod framme. Jag diskade även glasen och satte undan plåtburkarna det kolsyrade vattnet med citronsmak befunnit sig i förut. Just i lagom tid ringde det på dörren. Jag såg hur Justin gick och öppnade. I dörrhålet skymtades Elysandra, DJ, Candy, Miranda, Steven, Will och Alfredo som Justin också ringt till. Då var det bara David, Jake, Mike, Jakob, Adam, Jen och Lilly kvar. Jag hälsade på dem och lät dem stiga in. Precis när jag stängt dörren bankades det på den och jag öppnade för att möta de andra med ett leende på läpparna.

” Hej Natasha.” hälsade Lilly som stod längst fram medans de andra höll sig till ett enkelt ’hej’. Jag hälsade tillbaka och bad dem självklart att stiga in. Jag följde dem in med sin packning. Justin och de andra satt och spelade med öppnade pizzakartonger på bordet så vi slöt oss till dem. Efter ett tags spelande och skrikande för killarnas del över Fifa flyttade sig Elysandra närmre mig så att enbart jag skulle kunna höra hennes viskningar.

” Så du och Justin, eller?” frågade hon med nyfikna ögon.

” Haha, nej! Absolut inte!” skrattade jag ut.

” Nähä, det verkade lite så bara.” log hon flörtigt.

” Du är allt rolig du.” svarade jag med en blinkning och vände tillbaka huvudet mot skärmen.

Hela grejen med att spela tv spel tråkade ut mig, jag bara satt och tittade tomt in i tvn medans de andra satt och samtalade om allt mellan himmel och jord. Sakta kände jag tröttheten ännu mer och jag somnade djupt.

                                         Ur Justins perspektiv:

” Mannen, din tjej sover.” sa Alfredo.

” Va?” han pekade bakom mig och mina ögon följde hans finger. Där låg Nat och sov sött med huvudet på sned så att hon lätt skulle kunna få nackspärr. Kontrollen jag hållt i mina händer la jag på marken och gick till henne för att sen bära upp henne som jag gjorde förregår och gick med henne upp. När vi nått sängen la jag ner henne på överkastet och la en filt över hennes kropp. Jag studerade de vackra ansiktsdragen innan jag bestämde mig för att gå ner till de andra igen. Stegen jag tog var tunga och orken hade runnit ur mig. Vid trappans början kikade jag in mot soffan där jag fann alla sovandes, i en av sofforna låg DJ och Elysandra, DJ med armarna om henne. Det fick mig att påminnas om Natasha och den sköna sängen som skrek efter mig. Hade jag orkat skulle jag väckt dem på ett eller annat sätt och klagat på att dem var tråkiga, men nu ville jag bara upp till Nat så jag vände om igen. När jag nådde henne låg hon lika dant som innan så jag la mig ner tätt bakom henne. Jag slingrade armarna om henne likt jag gjorde igår och tryckte henne närmre mig för att känna värmen. Innan jag visste ordet av sov jag lika djupt som de andra.

Notes: Ett mellankapitel, kommentera!

Fråga: När fyller du år?

Mitt svar: 31 Oktober.

” Har du ett smeknamn?” undrade han plötsligt efter flera minuters tystnad. Justins vänsterhand lekte med mitt hår, något jag njöt av.

” Om man inte räknar med Maxs variation av mitt namn så nej.” svarade jag och tiltade huvudet uppåt så att min panna och hans haka snuddades vid.

” Bra. Frånochmed nu kallar jag dig Nat.”

Med en aprikosfärgad bikini sittandes som en smäck på min kropp satt jag i solstolen och studerade Justin i vattnet de gånger jag tittade upp ur min Vouge. Jag hade fått med ett sorts plastfolie för att plasta om plåstret på axeln som nu satt på, och kändes mer än fult. Den enda lukt som träffade mitt luktsinne var från sololjan jag smörjt in mig med. Det var fridfullt ute, inte ett ljud förutom Justins skvalpande kunde höras. När jag vände blad såg jag hur Justin hävde sig upp med armarna ur poolen. Håret låg patt mot pannan innan handen drogs igenom det. Vattenpärlorna glänste i solen när de rann ner för hans kropp likt kristaller. Med just det flinet han alltid får när han tänker hitta på något kom Justin strosandes mot mig på de heta stenplattorna där han lämnade blöta fotavtryck efter sig. Jag la tidningen på bordet bredvid, detsamma med solglasögonen jag dragit bort från näsryggen. Med högra benet böjt uppåt i sittande ställning var jag redo för att få min utskällning. Redan innan hade han varit på mig om att kliva i poolen, men jag var fast beslutsam att han inte skulle få som han ville. Egentligen vart jag som ett vattendjur i närheten av vatten, fast Justin får alltid sin vilja igenom och jag var beredd att trotsa den här och nu. Men det blev inga ord, istället lyfte Justin upp min varma kropp i hans blöta famn i brudsits och började gå mot poolen. Ett ljust skri lämnade min strupe då den fortfarande våta Justin var iskall.

” Justin släpp ner mig!” protesterade jag argt.

” Nej, drottningen kan inte sitta i sin stol hela dagen.” flinades det. Jag stretade emot och försökte ta mig loss, men greppet runt mig bara hårdnade och det var praktiskt taget omöjligt att komma därifrån. Mer än så hann jag inte göra innan Justin hoppade i vattnet. När jag kom under vattenytan stelnade jag först av hur kallt vattnet verkligen var, men vande mig snabbt. Justin tryckte ifrån med benen i botten och vi kom upp till ytan igen. Surt tog jag mig ur greppet som lossades och förde bort håret ur hansiktet med handflatorna. Jag blängde på Justin innan jag satte högra tummen och pekfingret mot näsborrarna och böjde kroppen bakåt så att huvudet hamnade under vatten. När jag ryckte upp mig igen låg håret slickat bakåt, alltså inget som störde. Det var nu jag ångrade att jag inte satt upp det i en knut som endast tagit högst trettio sekunder extra att göra. 

” Hey Nat, hade du tänkt sura hela dagen?” frågade Justin lite otåligt. Jag tänkte över det, gav jag mig nu och hade kul betydde det att han vunnit ännu en gång. Men fortsatte jag vara sur skulle det kunna leda till att Justin blir på dåligt humör. En sur Justin var värre än att låta honom vinna, plus varför inte ha kul när möjligheten finns? Utan förvarning började jag fösa vatten på honom med fötterna. Han tog skydd av handflatorna och vände bort ansiktet. Jag ställde mig till rätta igen och lät Justin se på mig. Han såg inte glad ut, det kan jag lätt lova. Den sura minen han klistrat på fick mig att brista ut i skratt.

” Så det är så du vill ha det?” undrade han.

” Jag skulle ljuga om jag sagt att jag inte tycker det är roligt.” svarade jag.

” Du lär nog ändra dig snart.” han slängde sig efter mig, som i sin tur kastade mig så snabbt som möjligt under vatten. Men det var över för min del, han hade fått tag i min vänstra handled. Med ens rycktes jag upp som ett spjut ur vattnet och in i Justins famn, med ryggen mot hans mage. Med händerna i midjan på mig kastade han upp mig i luften, efter att ha vridit på mig så jag landade på rygg. När luften trängdes in i mina näsborrar vid ytan började jag att skratta, ilningarna som for genom mig fick det att kittlas i hela kroppen. Justin dök upp från vattnet och drog in min kropp som i en kram och snurrade runt. När han stannade vart hans huvud i höjd med min navel. Jag knäppte händerna runt hans nacke medans han sänkte ner mig. Med benen runt midjan på Justin tittade jag honom djupt i ögonen, farligt nära. Läpparna såg oerhört inbjudande ut. Jag fick hindra mig själv för att inte pressa mina läppar mot hans som han gjort på mig den kvällen på Supperclub, tro mig det var svårt. För att inte låta det hända var jag den första med att avbryta ögonkontakten och hoppade av honom. Rörelsen fick Justin att vakna till och simma mot bubbelpoolen i andra sidan den stora poolen vi befann oss i. Jag följde exempelet och simmade även jag bort till den. Med hjälp av Justin klev jag över i den heta poolen. Efter pizzan var det skönt att bara sitta ner och ta det lugnt under vattenytan. Jag hade blivit proppmätt, bokstavligt.

Jag trippade ut från badrummet i Justins rum och vidare in i garderoben i underkläder och en turban runt håret. Där satte jag på ett par mjukisshorts som jag köpt på Hollister när jag var på besök i Sverige för sex månader sedan och vita ankelstrumpor. Klockan hade hunnit slå sex slaget och jag var minst sagt sliten.

” Justin, kan jag låna en hoodie av dig?” ropade jag efter honom.

” Visst, ta vilken du vill.” svarade han.

Efter Justin hade svarat slog jag upp dörren in till hans garderob. Jag blev helt överraskad. Wow. Där var kläder hängandes upp till taket, och sneakers överallt. Övertygat kunde jag meddela att han hade fler skohyllor än garderoben jag lagt min väska i. Genast gav jag mig in i den ännu mörkare garderoben i helsvart trä och letade efter en hoodie. Som jag kunde gissat på låg dem i en av de stora lådorna bredvid skohylla-väggen. Jag nappade åt mig den översta som vart i färgen mörkgrå med texten N.Y.C i vitt. Den räckte ner till knäskålarna och skulle lätt kunna varit en klänning. Jag studerade min kropp i den stora kroppsspegeln samtidigt som en knut sattes upp högt på mitt huvud. Jag drog ner två hårslingor, en på varje sida utav ansiktet och gick ut. Med lätta steg strosade jag ner för trappan och vidare in i köket för att där finna Justin med ansiktet i kylen. Jag passerade honom och ställde mig lutandes mot köksbänken bredvid honom. Han vände blicken och tittade på mig.

” Vad får det lov att vara?” undrade han då och höll upp sin Redbull och en inplastad baguette med pålägg.

” Som dig, tack.” log jag så vänligt som möjligt. Justin nickade till svar innan han vände tillbaka huvudet in i kylen. Jag tog emot mackan och min Redbull för att sen följa efter honom till soffan några meter bort från matbordet. Med ens tryckte Justin igång tvn. Han lät den stanna på How I Met Your Mother och tog en stor tugga av baguetten. Jag följde hans exempel och slöt läpparna runt mackan för att sedan bita av en tugga. Med höger tumme och pekfinger öppnade jag Redbullen på tv-bordet och förde plåtburken mot munnen. Då uppfattade mina öron ett typiskt kameraljud, Justin hade tagit ett foto. Snabbt blickade jag mot honom som höll mobilskärmen mot mig, mycket riktigt. Där var jag uppsnappad med förseglade ögonlock och tagandes en klunk av den kalla vätskan.

” Justin! Inte rättvist!” utbrast jag, men som vanligt bara flinade han.

” Jag måste ju säga att du passar bra i min hoodie.” sa han endast och log snett.

” Ja, absolut. Helt fantastisk. Med en bulle mitt uppe på huvudet, supervackert verkligen!” sa jag ironiskt och slängde med armarna. Justin skrattade men nickade sen,

” Ja faktiskt.” sa han aningen allvarligare.

” Heh, jag vart ironisk.” berättade jag blygt.

” Men inte jag.” mina kinder fick en rödare nyans och jag tittade ut genom fönstret närmast mig. Justin skrattade till men lät det vara. När mitt huvud vågade sig tillbaka mot tvn skymtade jag Justin knappandes på mobilen innan han la ner den med skärmen ner mot soffan. Min iphone som låg på bordet lös då upp och jag tog tag i den.

*@justinbieber tagged you in a photo* stod klart och tydligt i mitten efter Instagram loggan. Med en fundersam rynka i pannan öppnade jag Instagram och fick syn på just den bilden han visat för mig nyligen med texten – ’My bestie is even beautiful drinking.’

” Jag hatar dig.” sa jag och kastade en kudde på honom. Han flinade och putade med läppen.

                                                                               ---

Den söta minen fick mig att brista ut i skratt. Mina ögon förflyttade sig tillbaka till skärmen och upptäckte de 10 432 likesen på bara fyra minuter. Där var även flera tusen kommentarer. För mitt eget bästa brydde jag mig inte om att läsa vad folket tyckte om mig, utan fortsatte bara ner för att se andra inlägg. Hela tiden uppenbarades den orangea rektangeln i höger hörn och visade hur snabbt följar-statistigen höjdes. När jag inte orkade se den längre tryckte jag av notiser för Instagram och låste mobilen.

Timmarna passerade snabbt, klockan hade redan hunnit passera tio. Jag hade varit nära på att somna där jag låg lutandes mot Justin. Ögonlocken var tunga som bly och tröttheten kom mer och mer krypandes. En stor gäsp lämnade mina läppar när jag satte mig rakt upp i soffan.

” Jag går upp och borstar tänderna.” sa jag trött. Justin nickade och stängde av tvn innan även han reste sig upp. Vi gick samlat in i Justins sovrum men delade på oss när jag gick in i garderoben jag fått låna. Där fumlade jag upp en tandborste och tandkräm. Badrumsdörren stod på glänt och jag fick klart för mig att Justin inte befann sig där inne så jag öppnade den helt innan den stängdes bakom mig. När jag var klar trippade jag ut för att bemöta Justin i träningsshorts vid sängen som såg så skön ut.

” Om du vill kan du sova här i natt, så kan jag sova i rummet bredvid.” sa han utan att möta min blick. Utan att ge honom ett svar tog jag de sista stegen för att nå sängen. Min kropp la sig bekvämt under täcket och slappnade av. Det var då jag märkte att Justin var på väg ut genom dörren.

” Justin?” min kallning fick honom att stanna upp och vända sig mot mig i dörrhålet.

” Mh?” förmådde han sig att säga sömnigt.

” Kan du sova med mig?” frågade jag försiktigt, rädd för svaret.

” Visst babe, anytime.” han gick tillbaka till sängen och damp ner bredvid mig. Jag visste inte varför, men jag var livsrädd för att lämnas ensam i mörkret, livsrädd för att minnas. Minnas olyckan, minnas allt. Att tänka på det fick min kropp att rysa, något Justin märkte då han vände sig så att hans lätta andetag träffade min nacke gång på gång och krånglade in vänsterarmen under mig.

” Hur är det?” mumlade han i mitt hår.

” Bra, jag bara tänker.” svarade jag sakta.

” På vad?”

” Olyckan..” han kramade mig hårt bakifrån som på något sätt fick mig lugn.

” Det är bra nu, jag kommer inte låta något hända dig. Jag lovar.” det uppstod flammor på huden under hans svepningar över min arm som låg ovanpå täcket. Jag nickade svagt till svar. Det dröjde några minuter innan jag frågade.

” Justin?”

” Mm.” svarade han efter en halv minut.

” Vem var det som ringde innan idag när jag avbröt dig?”

” Scooter, han berättade att vi åker på onsdag istället då några dansare har familj i Salt Lake City och så att vi hinner gå igenom på riktigt då det har varit en månads uppehåll.” berättade han lugnande.

” Okej.” viskade jag. När jag var en sekund från att somna hör jag Justin viska,

” Sov nu babe, vill ha dig pigg imorgon.” jag orkade inte svara utan somnade in till ljudet av hans andetag.  

Notes: Åh älskar alla Jatasha moments! De är så sjukt gulliga. Fangirlar lite här ;) haha, men vad tror ni? Kan det bli något mer än vänskap mellan Natasha och Justin? KOMMENTERA bra så kommer nästa snabbare! Kommer börja med en fråga här också som ni gärna får besvara i kommentarsfältet!

Fråga: Hur gammal är du?

Mitt svar: Jag är 14.

Puss/Emma!