Jdbstoory.blogg.se

Jag kikade in för att bekräfta att det var tomt innan jag gick in i det nu upplysta rummet. Justin var snabbt inne och stängde långsamt dörren efter sig. Precis när han skulle öppna munnen och säga något blev han avbruten av mig som hann före,

” Vad fan håller du på med?! Vem tror du att du är?! Bäst att du har en jävligt bra förklaring, Justin.”

” Fan!” stönade jag lågt och satte handflatorna mot nackens sidor. Varför sa jag inte som det var? Varför var jag alltid så jävla feg? Men vad var det egentligen? Jag har själv ingen förklaring på vad det är. Jag gillar Natasha, I really do, som en av mina bästa vänner. Man borde inte känna svartsjuka när man ser ens bästa vän glad med någon annan. Jag måste se till att reda ut saker, jag kan inte fortsätta såhär. Om det fanns någon på denna jord som jag litade skulle det vara en person. Hon som alltid ger mig goda råd, ibland även om hon inte vet vad saken gäller. Att tänka på henne får mig att le och känna en viss längtan. Hon är den som kan få mig att hitta tillbaka till mig, till den jag var förut så att jag sen kan utgå från det. Mamma.

” Justin!” utbrast hon glatt.

” Hey mamma, hur är läget i New York?”

” Det är underbart här, hur är det själv?”

” Allt jag behöver höra. Jo.. jag vet inte.” suckade jag och slog mig ner på sängen bredvid mig. Efter argumentationen med Natasha gick jag upp hit för att vara ensam, ibland var det de ända som krävdes för att få mig att må bättre, för jag har upplevt ljusare dagar än denna.

” Vad är det som tynger ner dig?” frågade hon bekymrat.

” Mamma, jag vet inte vad jag ska göra. Jag borde inte känna avundsjuka när någon annan av samma kön som mig är i närheten av henne men ändå så gör jag det.”

” Vem gäller det?”

” Natasha..”

                                          Ur Natashas perspektiv:

” Vart tog Justin vägen när vi åt frukost förresten? Han sa inte ens hejdå och lämnade kvar sin mat.”

” Han gick upp på rummet om jag inte har helt fel, jag tror att han skulle fixa något inför lördag.” svarade jag simpelt Miranda som satt i stolen bredvid mig.

” Okej.” Miranda reste sig upp och ställde sig bland Lilly och Elysandra. Den unga kvinnan framför mig som enligt namnskylten heter Sophia såg upp på mig med ett leende och ställde mig en fråga.

” Är du nöjd eller ska vi ändra på något?” jag vände ner blicken på mina vitmålade naglar. Färgen hade sting av beige i sig och ringfingernageln låg täckt av sockermanikyr i ljust guld.

” Detta blir perfekt, verkligen. Tack.” svarade jag glatt och skådade mina naglar närmre. Sophia skruvade på locket på Chanel nagellacket hon använt. Jag tackade ännu en gång innan min bakdel lyftes från stolen och jag gick till de andra som stod och väntade på mig.

” Så, vad händer härnäst? Vi har ju nämligen ledigt till fredagkväll om ni glömt.” frågade Miranda och log.

” Varför inte ta oss ut ur hotellet och utforska staden lite? Om jag minns rätt så ligger det ett shoppingcenter inte så långt härifrån.” sa Lilly.

” Ja, varför inte?” hängde jag på med.

” Låter bra.” Elysandras klartecken fick ett stort leende att spridas på våra läppar innan vi styrde stegen mot hotell entrén och ut genom dörrarna. Det var vackert väder med sol över de snötäckta bergstopparna. Jag drog jackan tätt intill min kropp då det var hyffsat kallt ute, nästan så att jag kände mig hemma här. Mitt hår blåste bak i den svala vinden som träffade mitt ansikte.

” Vad gör vi nu?” frågade jag och såg upp på dem.

” Shoppar.” utbrast Miranda glatt då shoppingcentret uppenbarats för oss.

” Let’s do this!”

                                                                                  ---

” Sen när började du gå på manikyr?” log Justin och inspekterade mina naglar med sina fingrar strykandes över dem.

” Sen det blev en fest för att BELIEVE turnén börjat igen på lördag.” svarade jag. Han tittade upp på mig och skakade på huvudet smått skrattandes över hur bra jag la den kontringen.

” Nä men jag, Lilly, Miranda och Elysandra gjorde det i hotellet någon timme efter frukosten.” sa jag sen.

” Så det var där du befann dig hela eftermiddagen?” undrade Justin då.

” Haha, nej vi drog till något shoppingcenter här i närheten av hotellet.” skrattade jag.

” Köpt något?” undrade han och vickade på ögonbrynen. Jag slog lätt till honom på axeln och fick honom att flina.

” Ja, men inget du kommer få se.” log jag retsamt. Han tittade förvånat på mig,

” Något jag inte kommer få se? Det ska vi nog bli två om.” han reste sig hastigt ur sängen och innan jag hann reagera hade han ryckt åt sig Victoria’s Secret påsen. Han öppnade den och log brett mot mig.

” Längtar tills jag kommer få se dig i dessa.” sa han och flinade, men mer än så blev det inte. Han plockade inte ens upp någon av de två bharna eller trosorna, något som förvånade mig.

” Du kommer aldrig få se mig i dem.” utbrast jag surt.

” Nä det hoppas jag inte.” jag rynkade pannan förvirrat, vad menade han med det? Han vickade ännu mer på ögonbrynen nu, och efter ett tag förstod jag.

” Va fan Justin!” utbrast jag och kastade närmsta kudde på honom, som vek sig av skratt. Jag himlade leendes på ögonen, gick fram till honom och tog kassen för att sen ställa ner den.

” Nä nu blev jag hungrig, vad sägs som mat?” frågade han, fortfarande retligt.

” Mm.” mumlade jag surt. Klockan var nu sex på kvällen och mat var behövligt då jag endast ätit frukost och sen druckit en smoothie på Starbucks. Justin la högerarmen runt min midja och vi gick tillsammans ut ur mitt och Lillys rum. Lilly och alla andra tjejer var förmodligen inne i bio salongen nu. De frågade även mig om jag ville hänga på, men jag tackade nej då mina ben värkte och jag då hade en fruktansvärd huvudverk. Jag och Justin åkte hissen upp till resturangen där vi innan idag åt frukost. Vi gick mot bordet där hela så kallade ”killcrewet” satt. När Cody reste sig upp och närmade sig oss höll Justin om min midja hårdare och hela han spände sig. Cody såg på oss och sedan ner på mobilen som var anledningen till att han rest sig då den börjat ringa. Han passerade oss med ett ’hej’ och försvann sedan ut. Justin verkade ha lugnat sig och vi satte oss ner på de två lediga platserna bredvid DJ.

” Hej.” hälsade jag och fick dem alla att vända blicken mot oss. Killarna hälsade tillbaka i mun på varandra, men längre hann vi inte då servitrisen kom och tog emot våra beställningar.

                                                                              ---

” Okej, bra jobbat! Jag vill att Natasha och Jen bytar plats i As Long As You Love Me så kör vi den igen.” Jag såg fram på Jen och hon bak på mig. Det var nu fredag och repetition. Dagarna hade bara flytit på utan att så mycket hänt faktiskt, men det var bara skönt att ta det lugnt innan det blir allvar. Jag gick fram på Justins vänstersida och bytade med Jen. Jag stod fram till höger innan på extra konserten men sen dess har det blivit några förändringar.

” Perfekt! Alla redo?” ropade Nick vid stereon innan han tryckte på play och Justins röst spelades högt i högtalarna.

                                                                            ---

5 Januari 2013

Adrenalinet pumpade och nervositeten steg inom mig. Det enda jag kunde höra var mina djupa andetag och mitt hjärtas dunkande. Just nu existerade inget annat än jag, min omvärld var avstängd. Jag var fokuserad. Detta var mitt livs stora chans, detta skulle förändra min framtid och öppna så många möjligheter. Allt hängde på denna kvällen. Videon som visades innan Justin gjorde sin stora entré tog slut och ersattes av introt till All Around The World. Det var nu det gällde, nu eller aldrig.

Notes: Kapitel 30! Ville vänta så att det kom 2014, lite kul. ;) Många hopp i detta kapitel, men hoppas att ni gillar det! Kommentera, tack!

Fråga: Vad har du för nyårslöfte/löften?

Mitt svar: Att jag ska försöka se positivare på saker och inte alltid låta det negativa gå över det positiva.

Kram!