- ✏ She Don't Like The Lights

She Don´t Like The Lights KAPITEL 5!

Öppnar bildörren men ser ingen Justin.. jag som trodde att han kanske var där.. playar han mig..?

” Natasha, är det något? Du ser inte glad ut..?” Frågar Emelie och tittar oroligt på mig..

” Nejdå!” svarar jag och ler medans jag försöker dölja allt inom mig..

Då plingar det i min iphone, det är Justin..

” Natasha, jag är verkligen jätte ledsen! När du gick tog någon mig på axeln, till en början trodde hon att jag var en ”vanlig” kille, om man får säga så.. men sen när hon såg att det var jag och sa det högt så jag var tvungen att lämna! Visste inte hur men såg då en taxi och nu är jag hemma! Är verkligen jätte ledsen!”

Vad ska detta betyda? Tror han att han kommer undan så lätt? Sätter mig i bilen och svarar,

” Vem är den där tjejen och var kom hon ifrån?” skickar det och får snabbt ett svar,

” Hon kom från en ungdomstidning och hon skulle intervjua tjejer och killar över 15 år.”

” Okej, jag förstår din situation men..”

” Men?” svarar Justin inom en sekund,

” Ville ha dig där..”

Ser att han har läst det men får inget svar.. sitter och stirrar på skärmen, men han skriver inte..

” Hallå? Du kunde ju hjälpt till lite!” säger Emelie och hoppar in i bilen.

Oj juste! Hon hade ju sitt bagage!

” Oj förlåt!” säger jag och startar bilen.

” Du, jag såg att du messade, vem var det där? Jag är inte dum, jag känner dig Natasha!” Hon tittar allvarligt på mig.

” Nejdå det var ingen!” varför ljuger jag? Vad tänker du med Natasha, frågar jag mig själv.

” Nänä då är det väl inget!” säger Emelie och ler mot mig, kan inte göra något annat än att le tillbaka även om det är svårt.

” Åh är sjukligt hungrig! Hör! Min mage kurrar!” säger Emelie och lägger handen på magen.

Shit! Men det är klart att hon är hungrig! Varför har jag inte tänkt på det?!

” Oj, haha ja! Vill du äta något onyttigt?” frågar jag och skrattar.

” JA!” Hon tittar nu nyfiket på mig med ett stort leende på läpparna,

” Hahah du är dig lik! Pizza Hut?”

” Du känner mig bättre än någon annan!” säger hon och tar bort handen från magen,

” Hahahah, ja sån är jag” ler lite skämtsamt mot henne!

” Haha!”

Vi ringer och beställer en ”spicy sicilian pizza”. Den är klar om tio minuter så jag passar på att köra en omväg förbi min skola,

” Här är den, LAs bästa dansskola!”

” Omg byggnaden är ju enorm! Är så stolt över dig!” Hon tittar stolt på mig och ger mig en stor kram!

” Haha, ja! Tack du! Det går ju över 500 elever där dagligen, så det måste vara stort!”

” Oj, ja det måste ju finnas salar till alla! Nä nu är jag hungrig! När är pizzan klar?”

” Om fem minuter!”

” Bra!” Samtidigt som hon säger det ringer hennes mobil,

” Det är mamma!”

” Okej, hälsa henne från mig!”

Vi kör vidare mot pizzerian. Jag kan inte släppa det, hur ska jag kunna berätta för henne om Justin och att jag ljög? Hur kommer hon att reagera? Nä jag måste tänka på annat nu! Emeie säger hejdå till sin mamma och vi går av bilen.  Går in och hämtar våran pizza som precis är klar! Kör hemåt och upp på våran uppfart och går av bilen,

” Det är här jag bor!” sa jag glatt.

” Gud va fint!”

” Jag hjälper dig med bagaget.” säger jag och tar hennes väskor.

” Tack! Då tar jag pizzan!” säger Emelie och tar pizzan som hon hade i knäet och börjar gå.

Vi kommer in i huset, men vänta, va?! Det hörs konstiga ljud från lägenheten! ?

” Vad var det?” frågar Emelie mig oroligt!

” Jag vet inte..” svarar jag henne osäkert.

” Vänta jag hör nåt.. ” Jag kan höra hur Emelie darrar på rösten.

” Det är någon i min lägenhet..”

 

                                                               Ur Justins perspektiv:

Hur kunde jag va så dum? Jag menar, hon kommer kanske inte förlåta mig för detta.. jag måste göra något! Kan hennes lägenhet vara öppen? I can always give it a try, right? Men vänta, hennes kompis då? Alfredo kanske kan uppehålla henne lite medans jag pratar med Natasha? Det är ju värt ett försök! Ringer Alfredo och kollar var han är,

” Hey you, wazzup?”

” Hey! Var är du?”

“ Ska just nu gå från en resturang I LA, varför det?”

” Kan du hänga med mig till stora parken?” frågar jag spänt,

” Ja visst, men sista delen spelas in imorgon, inte nu?” frågar Fredo lite undrande,

” Haha, nä jag vet men skulle behöva prata med en tjej där och jag undrar om du kan uppehålla hennes vän?”

” Ja visst, bara om hon är snygg så? Haha!” sa Alfredo lite skämtsamt!

” Haha, ja det är hon säkert!”

” Är vid dig snart! See u soon bye!

” Bye!” säger jag och lägger på.

Då var de klart! Hoppas bara nu att lägenheten är öppen, annars får vi bara vänta utanför! Vad gör jag om hon inte förlåter mig? Det hade nog betytt mycket om jag hade ställt upp för henne på flygplatsen..  hör att min iphone ringer, men var är den? Kollar överallt, men kan inte hitta den! Nu har det gått många signaler, hoppas personen inte lägger på! Hittar den sen under min jacka och som tur är har personen inte lagt på! Ser på skärmen att det är Alfredo och svarar,

” Hey you!”

” Hey, can you please open the port?”

“ Yes ofcourse, I thought you got lost man! Haha!”

“ Haha, JB what do you think?”

“ Haha, Im sorry Fredo, haha! The door is open for you!”

“ Tackar!”

Lägger ifrån mig mobile och tittar på klockan, vi hinner! Eller? Fredo kommer in och vi bestämmer oss för att åka direkt, låser dörren och startar bilen. Då tittar Fredo mot mig, 

” Du Justin, vad vill du den där tjejen egentligen? Not in my buissnes, I know!”

“ Jag måste förklara mig, var en idiot och lämnade henne på flygplatsen med sin kompis från Sverige.”

” Sweden?”

” Yes, they are from Sweden! Pretty cool, right!”

“ Yeah man!”

 Kör upp på parkeringen och ser att Natashas bil inte står där, då har de inte kommit än! Yes!

” Ser att Natasha inte kommit än så vi får gå och kolla om dörren är öppen!” Säger jag, även om jag är ganska säker på att hon låste dörren innan vi gick..

” Okay, lets go!” säger Alfredo och börjar gå mot byggnaden!

Vi kommer fram till hennes lägenhet och jag känner på dörren, den är låst..

” Den är låst” säger jag och tittar mot Fredo,

” vad gör vi nu då?” Han tittar oroligt mot mig,

” Vi får väl vänta här tills de kommer hit.. eller vänta, vissa gömmer ju en nyckel utanför, just in case they lost it you know!”

” Ja men var kan man ha lagt en nyckel här då?”

” Vi får helt enkelt leta!”

Vi tittar över allt men hittar ingen nycke,

” Justin, här är ingen nyckel…” säger Alfredo och tittar på mig,

” Nä det verkar inte så.. men vad är det silvriga som ligger där?” Säger jag och tittar på karmen ovanför dörren och mycket riktigt, där är den!

” Yes, you are the man JB!”

“ Haha, I know Fredo, I know!” Blinkar lite lätt mot honom och öppnar dörren och vi går in!

” This is nice! Wow! Så fint!” Säger Alfredo och sätter sig i den svarta tyg soffan.

” Ja hon har bra smak!” Säger jag och sätter mig samtidigt i soffan brevid Fredo.

Fredo tittar på sin klocka och säger,

” När kommer de egentligen?”

” Jag vet inte, klockan är ju fem över halv och Emelies plan landade tio över så de borde vart här nu.” Säger jag och tittar oroligt på den svarta vägg klockan ovanför tvn.

” Calm down bro, they will be here soon! De kanske bara äter? Jag menar om hon flyger från Sverige så borde hon vara ganska så hungrig nu!”

” Ja det är ju klart! Jag måste ha lite vatten!” säger jag och reser mig upp.

Går mot köket och hör någon som pratar utanför, det är nog grannarna! Väl inne i köket missar jag att det står en kartong vid vasken och råkar sparka in den i väggen, gud vad det lät!

” Vad gör du?! Du skrämmer livet ur mig!” Hör jag Fredo säga och ser att han reser sig ur soffan.

” Haha, råkade sparka in kartongen i väggen där!” Säger jag och pekar in i väggen när Fredo är inne i köket,

” Hahah, good job!” säger Fredo och vi börjar skratta.

 

                                      Ur Natashas perspektiv:

Öppnar sakta dörren och vi smyger in, då plötsligt hör jag Emelie skrika,

” Hands up or it wont be good for you!”

“ Det var vell onödigt!” Viskar jag men fnittrar till i stundens allvar.

” Jag har sett dem säga så på fimer!” viskar Emelie tillbaka och fnittrar till!

Då hör jag fotsteg, många fotsteg.. det är mer än en person!

” Shit de är flera!” viskar jag tyst och tittar oroligt på Emelie.

Hon ser helt skräckslagen ut!

” Jag hör det..” får hon fram..

Då plötsligt dyker två silhuetter upp, kan inte se något för solen är i vägen!

” Hejsan brudar! Ni ser ut som om ni sett ett spöke!” hör jag en röst säga..

Den låter så bekant, jag har hört denna personen prata förut! Ingen av oss säger nåt då bryter någon tystnaden igen, det är samma person som förut!

” JB, du hade rätt! De är riktigt snygga!”

Nu vet jag! Det är Alfredo Flores! Går framåt och ser hur Justin rodnar!

” Ni skrämmer ju oss!” säger jag och slår till Alfredo lätt på armen.

” OMG! Det är ju Justin!” säger Emelie med ett stort leende på läpparna, men det blir snabbt mindre..

” Men vad gör de här..? Döljer du något Natasha?..” hon tittar allvarligt på mig,

” Jag är jätte ledsen Emelie! Jag ville verkligen berätta men kände att det inte var läge just då! Är verkligen jätte ledsen! Förlåt mig!”

” Jag kan inte fatta att du inte sagt något till mig!” säger Emelie besviket.

” Jag ville verkligen det mer än något annat men jag kunde bara inte!” säger jag, nära till att bryta ihop framför ögonen på henne,

” Jag vet inte..”

” Snälla!” ber jag henne!

” Jag.. jag förlåter dig om..” Säger hon och tittar finurligt mot Justin och Afredo,

” Om..?”

” Om jag får hänga med Justin eller Fredo en dag!”  Säger hon och ler mot dem.

Tittar bedjande mot Alfredo då säger Justin,

” Ja men det går, Fredo kom hit för att träffa dig!”

Tittar frågande på Justin,

” Ja faktiskt! Ska vi dra då?” säger Fredo och går fram mot Emelie och tar henne runt midjan,

” Ja visst!” säger Emelie och ler flörtigt mot Alfredo sen blinkar hon mot mig, tar sig ut från Alfredo och ger mig en kram, sen lämnar dem. Hör Alfredo säga,

” Vart vill damen att jag tar henne då?”

” Haha så charmig du är!” sägeer då Emelie och sen är de ute.

Justin tittar på mig, kommer närmare och närmare,

” Kan du förlåta mig?” säger han till sist.

Jag lyckas dra mig ur hans blick och går förbi honom in mot köket och ställer ner pizzan. Sen vänder jag mig mot honom,

” Jag vet inte..”

Han tittar då ner och en tår faller ner för hans kind..

 

 

KAPITEL 5 ÄR UPPE! KOMMENTERA VAD NI TYCKER!

 


Postat av: Emelie

Asså Emma din novell är bäst! Jag längtar tills nästa kapitel:D<3

Svar: Tack! Så kul att du gillar den!:D<3
Emma Nilsson

2013-04-03 @ 20:37:28
Postat av: Janet

Älskar denna novell <3 Längtar så mycket efter nästa!

Svar: Tack! <3 så kul! jag ska skriva början på det nu!
Emma Nilsson

2013-04-04 @ 11:20:14
Postat av: Aliza

Grymt braa novell! <3

Svar: Tack! Jag lägger upp kapitel 6 nu! <3
Emma Nilsson

2013-04-07 @ 20:02:50
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: