Jdbstoory.blogg.se

” Hey beautiful!” hör jag Justin säga när jag går in genom dörren till dans salen,

” Hey!” svarar jag och ger honom en kram,

” Hey, du måste vara Natasha?” hör jag någon säga bakom Justin,

” Ja det är jag, Nick?” frågar jag och sträcker fram handen och hälsar,

” Yes! Vi är alla glada att du är här!” svarar han  och pratar för dem alla,

” Jag är glad att jag fick komma hit!” svarar jag men hör då en duns i golvet. Då hör jag en tjej skrika,

” JUSTIN! HELP SOMEONE CALL 911!”

Nej nej nej! Detta får bara inte hända! Jag måste ringa Emelie.

” Hej vart är du?” frågar Emelie direkt, antagligen har hon sett att det var mitt nummer,

” Kan du komma hit?..” frågar jag med gråten i halsen,

” Gumman, vad har hänt och var är du?” frågar hon oroligt och jag kan höra hur hon går runt i huset,

” Jag.. jag är på akuten.. ” svarar jag henne och låter en tår falla ner för min kind,

” Shit! Vad har hänt?” frågar hon mig nu ännu oroligare än förut,

” Jo jag åkte ju för att gå igenom danserna men då helt plötsligt kollapsade Justin rakt ner i golvet  och man har ännu inte fått kontakt med honom.” svarar jag på hennes fråga och kan inte hålla mig för gråt, jag kan inte förstå att detta händer, vad gör vi om vi inte får kontakt med honom? Jag skulle inte klara av det.

” Herregud Natasha! Jag kommer direkt!” säger hon och lägger på luren.

Stay strong Natasha, stay strong! Fortsätter jag att säga till mig själv medans människan innom mig blir mindre och mindre för varje sekund som går. Varför just Justin? Önskar att jag vaknar upp i min säng och upptäcker att det bara var en hemsk mardröm! Känner hur jag hasar ner på väggen och nu sitter jag helt på golvet med ansiktet i mina händer, då känner jag en hand på min axel,

” Hej, hur är det?” frågar då en vänlig röst som jag känner igen, lyfter då på huvudet och ser att det är läkaren!

” Hej.. just nu vill jag bara veta hur Justin mår..” svarar jag och torkar bort tårar från mina kinder,

” Jag har tyvärr dåliga nyheter.. Justin har inte vaknat..” säger hon då och lägger handen på min axel.

” Okej..” svarar jag och är inte långt ifrån för att börja gråta igen,

” But you can go and see him now!” säger hon då, det lilla hoppet om att någonsin få se honom igen växte.. ställer mig hastigt upp och är beredd att möta honom,

” Can you show me the way?” frågar jag och ger henne ett litet leende, även fast gråten inte var långt ifrån.

” Sure! This way!” svarar hon och leder mig in i ett kalt vitt rum  med en säng och där i sängen.. ligger Justin..

” Här är han.” säger hon kalt och lämnar oss ifred,

Jag går försiktigt fram mot Justin och väl framme sätter jag mig på kanten av sängen, fortfarande chockad över vad som hänt,

” Hej Justin.. du kanske inte kan höra mig men vill att du ska veta att jag skakar av rädsla.. vad kommer  att hända nu? Emelie kommer snart och du har säkert flera besökare så jag ska bege mig av nu!” säger jag då och stryker honom över kinden. Innan jag reser mig upp pussar jag honom på pannan, rätt eller fel, it doesn´t matter right now! Reser mig upp och går ut ur rummet, väl utanför väntar Emelie.

” Hej.. hur är det?” frågar hon och ger mig en lång kram,

” Hej.. jo jag mår okej men Justin..” svarar jag och släpper henne sakta,

” Så han har inte vaknat?..” frågar hon då och tittar medlidande på mig,

” Nä..” svarar jag sakta och sätter mig på en stol utanför rummet.

Kan se hur personer går ut och in hela tiden och efter en halvtimme går jag och Emelie in till honom igen,

” Hej Justin..” säger jag och försöker att verka så positiv som möjligt men det är svårt. Emelie säger också hej och sen går hon ut till Alfredo för att lämna oss ifred ett tag. Minutrarna går utan att jag säger någonting, sitter bara där och tittar på honom. Vänta, det rycker till i hans ögonlock! Säger till sjuksystern och hon säger att det är bäst om jag lämnar honom ifred så jag går in och säger hejdå.
” Hejdå Justin, jag kommer tillbaka snart!” säger jag och reser mig upp ur sängen men då känner jag att någon tar tag runt min handled! Vänder mig sakta om, skakandes och tittar direkt ner på handen, det är Justins! Flyttar då blicken upp mot hans huvud och tittar rakt in i hans ögon! Står helt paff och vet inte vad jag ska göra men då får han fram ett leende, det finaste leendet jag någonsin sett! Tårar av glädje bildas i mina ögon men jag kan inte röra på mig,

” Justin jag trodde..” får jag fram och lutar mig över sängkanten och ger honom en kram, kan då känna hans varma andedräkt i min nacke,

” Natasha oroa dig inte.. jag klarar mig!” svarar Justin och jag släpper taget om honom,

” Men..” säger jag och tittar på honom,

” Du är en bra vän Natasha!”

” Tack, det betyder verkligen mycket för mig!” svarar jag och ställer mig upp,

” Ska jag kalla in Emelie och Alfredo, de är precis utanför!” frågar jag honom och ler, fortfarande chockad över vad som hänt,

” Haha, ja visst, bring them in!” svarar han och sätter sig upp i sängen. Jag nickar åt hans håll och går ut i korridåren för att hitta Emelie och Alfredo. Jag kan inte beskriva vad jag känner just nu, jag menar, jag trodde inte killen skulle vakna och där inne sitter han nu.. helt otroligt! Tar mitt kors-halsband och ger det en kyss samtidigt som Alfredo och Emelie kommer fram till mig,

” Hur mår han?” frågar Emelie och tittar medlidande på mig,

” Han har vaknat nu!” svarar jag henne och vi förenas i en grupp kram!

” God bless us! Får vi lov att gå in?” frågar Alfredo mig när vi släppt taget om varandra,

” Jag har faktiskt inte frågat läkaren..” vilket jag ju inte hade.. de vet ju inte ens om att han är vaken.. shit Natasha! Vad tänker jag med?! Jag måste kolla med läkaren först! Men det känns bäst att låta dem gå in just nu eftersom att Justin vill det, så what the phuk?

” Men Justin vill träffa er så lets go!” säger jag snabbt utan att ens ha tänkt mig för.. ser genast hur det uppstår ett litet leende på Alfredos ansikte så jag kan inte direkt säga att vi kanske inte borde..

” Hey bro wazzup?” frågar Alfredo Justin sätter sig på sängen,

” Hey, yeah I´m good!” svarar Justin och sätter sig upp i sängen igen,

” Jag blev orolig Justin!” sa då Alfredo med en viss oro i blicken,

” Hey det behöver du inte! I´m okay!” svarar Justin glatt och ger mig en varm blick som säger att han är tacksam. Men vad händer ikväll? Bäst att jag hämtar en läkare, fast först kanske jag ska berätta för Scooter? Bestämmer mig för att göra det så jag går och letar efter honom. Var på väg att ge upp hoppet men då ser jag honom precis utanför dörren i telefon. När han får syn på mig lägger han direkt på och går mot mig,

” Några nyheter?” frågar han när jag närmat mig honom,

” Ja han har vaknat!” säger jag och ser hur ett brett leende sprider sig på Scooters läppar!

” Oj okej! Var är han nu?”

” Han ligger fortfarande i samma rum, kan inte hitta läkaren!” sa jag, även om jag inte direkt letat efter en läkare.. jag menar, Scooter uppskattar nog att jag gick till honom först!

” Aha, okej men då får vi leta! Men först vill jag träffa Justin.” sa han och började gå mot Justins rum och väl inne fick Justin en kram,

” What happend?” frågar Scooter Justin men Justin är tvungen att tänka till lite innan han svarar, vad  hände egentligen? Jag var ju helt upptagen med Nick!

” Jag vet inte..” svarar han lite förvirrat,

” Well as long as you are okay!” svarar Scooter honom och går bort till mig,

“ Så ska vi?” frågade han och jag fattade direkt att vi skulle efter läkaren så jag gick ut genom dörren och ner i korridoren, men ingen läkare där.. vi får tag i honom efter fem minuter och han gör det klart för oss att Justin ska ta det lugnt de närmaste timmarna, men han får lov att uppträda ikväll! Självklart ifrågasätter Scooter det men Alfredo får tyst på honom.

” Vad är klockan?” frågar Justin då och tittar runt i rummet om där hänger någon klocka, ja vad är klockan egentligen? Är snabb och tar upp min iphone och den visade tio över två!

” Den är tio över två!” säger jag snabbt och ser hur de andra får lägga undan sina telefoner igen, haha!

” Aha okej, då hinner vi gå igenom dansen!” säger Justin och ler brett,

” Det är nog int..” svarar Scooter men Justin avbryter honom,

” Jag vill!”

” Okej, okej..” svarar Scooter och tar upp händerna i luften som om någon sköt mot honom.

Går och tar min svarta väska när jag känner att det burrar i min mobil, det är mamma!

” Hej mamma!” säger jag glatt när jag svarar, det var ganska länge sedan vi pratade eftersom jag har koncentrerat mig på dansen och hon har ju sitt jobb!
” Hej gumman! Hur är det, och hur går det med dansen?” frågar hon mig nyfiket,

” Jag mår helt fantastiskt! Jo det bra! Helt spänd till ikväll!” svarar jag henne och ger Justin én gest som säger att jag kommer snart och han nickar till svars,

” Så glad jag blir! Behöver du pengar?”

” Ja det är ju aldrig fel!”

” Okej, hälsa Emelie från mig!”

” Ja det ska jag göra! Miss you, hejdå!”

” Miss you too honey! Hejdå!”

Lägger på telefonen med ett leende.

” Din mamma, I guess?” frågar Justin mig när vi blir ensamma i rummet,
” Ja!” svarar jag kort och sätter mig bredvid honom i sängen,

” Okej..” svarar han och tittar ner, kan se en viss sorg i blicken, var det nåt jag sa?

” Justin, har det hänt nåt?” frågar jag och lägger handen på hans rygg,

” Nej men.. jag bara saknar min mamma..”

Oj wow.. det var jag inte beredd på att höra! Killen saknar sin mamma!

” Jag förstår dig.. jag menar, men behöver hennes stöd!”

” Ja, hon bor ju långt ifrån mig så vi träffas inte lik ofta nu.. tack Natasha, kan inte förstå att du är så snäll mot någon du bara känt i några dagar! Och tack för att du ser mig som jag är och inte ”Justin Bieber” tack ännu en gång!”

” Nej det förstår jag.. men det är klart! Alla är vi människor! Du behöver inte tacka mig!”

Han är en så fin kille! Jag kan inte fatta att han sitter och säger tack för att jag accepterar och behandlar honom för den han är!

” Jo! men nu får vi nog gå innan de åker, haha!”

” Haha, ja! Kom!” svarar jag honom, tar hans hand och leder honom ut ur rummet.

Där är Emelie! Eller vänta, va?! Vad gör hon på marken?!

KAPITEL 8 ÄR UPPE! HOPPAS ATT NI GILLAR DET! Blir somsagt ett "mellan kapitel" och har awesome ideer till sen! KOMMENTERA VAD NI TYCKER!

           Much Love// Me!