Jdbstoory.blogg.se

När jag körde upp på parkeringen stod Justins svarta Fisker Karma redan där. Jag svängde in bredvid den och parkerade bilen. Osäkert steg jag ut och gick vidare mot dörren. Som jag hoppats på var de två svängdörrarna olåsta så jag kunde enkelt stiga in. Vad jag kom ihåg ifrån förra gången uppehöll sig Justin i studio 9, så jag närmade mig dörren med snabba steg. Innan jag steg in ville jag vara säker på att det var rätt så jag ringde till Justin för att förhoppningsvis höra en svag signal. Jag verkade ha ovanlig tur idag för när jag förde huvudet närmare dörren i den tomma korridoren kunde jag höra en svag ringsignal. Jag klickade på ”avsluta” och vred på handtaget för att sedan stiga in. Bådas blickar drogs mot mig som om jag vore en magnet och de två metallbitar. Jag satte mig i en av de tre svarta sofforna bredvid Justin som tittade frågandes på mobilen. Scooter satte ifrån sig Mac-Booken på bordet och knäppte ihop fingrarna med armbågarna lutandes på sina knän. Jag vände blicken åt höger och mötte Justins lika oroliga blick. Han såg ut som ett stort frågetecken rent ut sagt. Det var då det slog mig att han inte heller visste vad som pågick. Men frågan var varför Scooter valt att prata med oss båda. Svaret på den frågan skulle jag få alldeles snart.

” För en halvtimme sedan fick jag ett telefonsamtal från okänd. Jag ska hälsa från G. Vi försöker nu spåra numret var denna person befinner sig. Det är nästan uppenbart vem det är men jag skulle vilja att du lyssnar på detta.” tro mig, jag väntade mig något helt annat som skulle rinna ur hans mun än just detta.

” Okej.” svarade jag Scooter kort och tog emot den utsträckta Iphonen ur handen på honom. Försiktigt tryckte jag på Play, som om jag skulle förstöra alla bevis de hade.

” Have a nice day, G.” var vad jag hörde, och det var inte svårt att höra vem rösten tillhörde. Jag blev riktigt förbannad av att bara höra rösten. Vad hade han sagt? Detta leder inte till något bra.

” Vad sa han innan det?” frågade jag honom.

”Jag hade problem med att spela in så det du hörde precis är det ända jag har, men jag skrev ner det här.” sa han och räckte mig ett vitt, randigt papper.

” If you don’t want the world to see pictures of Justin Bieber hitting an innocent dude last night I need you to hand over four million dollars to the bank. Then tell them that Frank Hawks will get them. Otherwise, it won’t be good for Justin. Have a nice day, G.” när jag läst texten kunde jag knappt tro mina ögon. Är detta ett skämt?! Hur jävla korkad får man lov att vara?

” Helvete.” mumlade Justin ut och drog frustrerat handen genom håret.

” Vad gör vi nu?!” tryckte Justin irriterat ur sig med en aning höjd röst. Detta handlade om hans karriär, alltså om vad han älskar. Hur kan en människa vara så idiotisk som Gabriel? Och hur har han bilder på vad som hände? Han har ju inte visat oss bilderna, jag vill se bilderna och det är nu. Detta handlade inte om vad vi skulle göra, utan jag. När Scooter skulle svara på Justins fråga la jag pappret på bordet och ställde mig upp i en snabb rörelse för att sen raskt gå ut ur studion. Jag kunde höra snabba steg bakom mig när jag gick längs korridoren. Jag hann inte långt för än Justin tog tag i min ömma handled sedan igår och vände mig om. En smärtsam grimas placerades på mitt ansikte som fick Justin att släppa greppet han hade på en millisekund. Han tittade oroligt på mig men jag log ett plågsamt leende och hans spända ansikte mjuknade en aning.

” Vart ska du?” frågade han då.

” Jag ska fixa detta, det är fortfarande på grund av mig som du riskerar att förlora något värdefullt till en idiot som jag känner.”

” Ensam? Vad häände med, vi är ett team? Du får inte göra detta ensam.”

” Justin, jag gör enbart det jag måste.” svarade jag och joggade ifrån honom, som förvånansvärt stod kvar på samma plats. Innan jag gick ut hörde jag en hög smäll som ekade i korridoren. Jag vände mig förbryllat om och fann då Justin med knuten näve vid väggen. Han hade slått knytnäven i väggen. Tur att väggarna inte är utav gips, då hade det varit kört på den fronten med. Jag gav honom en blick som menade att jag var ledsen innan jag steg ut i den varma kvällsluften. Solen som var i mitten av mitt synfält gjorde att jag fick kisa på väg till bilen. Jag steg in och låste om mig. problemet nu var vart han befann sig. Hur ska jag kunna veta det?! Hur kunde jag inte tänka på det? Jag måste vara den dummaste person på denna jord. Irriterat drog jag upp mobilen ur fickan och klickade mig in på Gabriel. Snabbt satte jag telefonen mot örat och ena handen på ratten.

” Hey babe, jag visste att du skulle ändra dig.” sprakar det då till på andra sidan.

” Vad tror du att du sysslar med egentligen?” frågade jag istället och ignorerade den sliskiga meningen som lämnats hans mun.

” Ey, vad har jag gjort?” han lät nu som en femåring, som ätit upp allt godis men inte vågar erkänna det. Just den tillgjorda rösten använde han på mig, idiot.

” Du vet mycket väl vad jag pratar om, man hotar inte självaste Justin Bieber och hans manager och bokstavligen berättar vem man är. Hur dum i huvudet är du?”

” Jag vill ha mina pengar-”

” Annars säljer du bilder till pressen, jo jag vet.” avbröt jag honom med.

” Duktig flicka.”

” Då vill jag veta vad det är för bilder? Kan du vara snäll och visa de bilderna där Justin slår dig? Det roliga här är att Justin aldrig slog dig, du slog honom. Alltså är de enda foton du möjligtvis skulle kunna ha fotoshoppade. Vad händer om Justin berättar att du slog honom? Hur tror du världen lär reagera på det?” jag fnös. Det tog några sekunder innan han svarade, då förstod jag att jag var nära på att vinna detta.

” Men jag kan ändå sälja historien till pressen utan bilder.” sa han sen. Ibland undrar jag om han har något fel i huvudet. Visst, det skulle ändå förstöra för Justin men inte ge lika stor effekt som om det funnits bilder. Dessutom är storyn inte ens sann, så varför ens försöka till att börja med? Då fick jag en ide.

” Lycka till, det kommer finnas de som trånar efter just en sådan historia om Justin att skriva, men de kommer inte få en fake av dig.”

” Hur vet du det?”

” Det jag vet är att Justin kan stämma dig för hot.” nu var det så tyst att jag hade kunnat höra en knappnål falla till marken. Åter igen var det bara Gabriels tunga andetag som hördes. Att han inte tänkt igenom detta alls? Att få för sig att prata med personen man hotar och avslöja vem man är, visst det var uppenbart att det var han, men hur jävla korkad får man lov att vara? Finns det ingen gräns? Han kommer inte komma undan med detta, om det så är det sista jag gör. Jag hörde en svag suck och kunde nu börja dansa segerdansen i mitt huvud.

” I was born to be somebody, aint nothing is ever going to stop me.” Citerade jag Justins låt Born To Be Somebody. Han suckade irriterat och jag kunde höra hur han reste sig upp från något då ljudet utav läder som möter tyg ekade I mitt öra.

” Hejdå Gabriel.” och med det sagt la jag luren i örat på honom.

Med en lättad suck lade jag tillbaka mobilen i bakfickan. Jag tittade ut genom fönstret och var beredd på att möta en svart Fisker Karma, men den stod inte längre där. Hur hade jag kunnat missa att han kört? Och varför bara körde han när han visste att jag fortfarande var kvar? Jag förstod inte hur jag kunde bli irriterad över en småsak som denna, men det blev jag. Upprört förde jag in nyckelen i nyckelhålet och satte igång motorn. Hastigt tryckte jag ner gaspedalen i mattan och körde med ett ryck ifrån parkeringen och ut på motorvägen. När bilen nått ut till en mindre trafikerad gata bara njöt jag av att susa förbi alla husen som stod på rad. Jag slöt ögonen för någon sekund, när jag öppnade dem igen..

*BANG* och allt svartnade.

Shit, redan 20 kapitel! Det går fort! Men lite spänning, men även ganska kort.. Runt 400 ord kortare än vanligt men ville lämna det lite spännande. Förlåt för dåliga bilder med! Ni förstår nog vad som händer ;) Och vart kan Justin ha tagit vägen? Kommentera!

Much Love//Emma!