” Nä.” sa han samtidigt som han släckte lamporna i rummet och satte sig bredvid mig mot sängtavlan. Jag placerade datorn mellan oss och lutade mitt huvud mot Justins axel då filmen börjat. Jag skulle utan tvivel kunna ha det såhär föralltid.

” För hevete! Jag spyr snart av ert jävla gullande!” utbrast Alfredo mot DJ och Lilly som satt och tittade varandra kärleksfullt i ögonen.

” Du och Emelie är inte så mycket bättre.” flinade Justin bredvid mig och fick Alfredo att se surt på honom men med ett litet leende. Men bakom det leendet såg jag att han gömde något, hur är det egentligen mellan dem? Det var längesedan jag riktigt pratade ut med Emelie, visst vi smsar varenda dag men jag måste få prata med henne. Det är bara att tiden inte räcker till, och när den väl gör det har jag så mycket annat som kommer upp i mina tankar först.

” Smakade det bra?” tjejen som hette Kim log mot oss i sin vita arbetsuniform.

” Ja absolut, en klar tia.” svarade Steven och vi alla instämde. Min kycklingsallad hade varit helt perfekt, just så som jag vill ha den, varken för mycket eller för lite dressing utan lagom. Visaren på klockan vid utgången passerade nu tjugo över sju, vilket betyder att vi suttit här i resturangen i snart en timme. Scooter hade fixat in oss på det finaste stället i staden och vi hade då valt att skippa hotell maten sista kvällen innan vi åker vidare till Denver. Vi skulle åka buss i drygt åtta timmar var det beräknat utan pauser som självklart tillfaller. Jag har personligen alltid hatat att färdas långa sträckor ända sen jag vart liten, jag klarade knappt av att åka till USA från Sverige då jag måste få röra på mig eller ha ett extremt roligt sällskap i de tjugo timmarna som det tog med försening. Men nu var det förhoppningsvis ingen fara då jag fått reda på att jag tydligen skulle åka med Justin, Alfredo och Elysandra i Justins buss. Cody skulle ta flyget härifrån ikväll då han inte ska vara med förrän i slutet av januari igen. Det kommer nog bli lite mindre skratt utan honom, hans skratt ekade alltid när man kom i närheten. Jag har undrat över hur han alltid kan vara på bra humör, jag menar man måste få lov att vara lite nedstämd ibland. Men tydligen är han aldrig det, inte enligt andra heller. Fast det kanske bara är en fasad? Vad vet jag?

” Vem vill ha notan?” frågade Kim sedan och drog ut mig ur mina tankar.

” Vi delar den så du kan bara skicka den till mig så fixar vi det i efterhand. Har redan pratat med chefen din.” ropade Scooter från hörnet. Hon log åt honom,

” Då säger vi så.” sedan vände hon på klacken och gick mot nästa bord.

” Ska vi gå?” viskade jag till Justin som nickade och reste sig upp.
” Vi går nu.” sa han högt och vinkade tydligt mot alla. Svaren var inte så värst varierande, med små ’hejdå’ och ’vi ses’ vinkade dem bort oss och återgick till att prata med varandra. Jag gick före Justin ut i kapprummet för att hämta ut min vita vinterjacka i den bemannade garderoben innan Justin. Jag trädde i mina armar och tog upp mobilen i väntan på Justin som några få minuter efter var klar. Snabbt var iphonen i fickan igen och vi hade följe till hotellet och vidare in på Justins och Alfredos rum.

” Kommer strax.” med det plus ett leende försvann Justin in på toaletten. Jag som fortfarande stod i hallen hängde upp jackan på en krok och steg vidare in i hotellrummet. Mina ögon föll över sängen som såg oerhört lockande ut, jag hade inte fått så mycket sömn natten innan. Jag trippade över till den och funderade innan jag la mig raklång. Med huvudet i Justins kudde drog jag in hans doft i ett djupt andetag. Justins doft är som en drog, får jag inte andas in den på en dag klarar jag inte mig. Typ. Jag vet inte varför det är så, det har bara blivit. Jag hörde hur dörren till badrummet öppnades och snart sjönk sängen ner vid mina fötter. Jag orkade inte titta upp utan låg kvar som innan, det vill säga utbredd över hela sängen. Efter några sekunder så kunde jag känna två armbågar sättas ner på var sida om min övre rygg och sedan en del av Justins kroppstyngd läggas på mig då han var noga med att inte krossa mig. Jag kände hur hans varma andetag stötte mot min nacke gång på gång innan han försiktigt tryckte läpparna mot den bara huden vid nackhåret och orsakade att jag tyst stönade, men otroligt nog hörbart för Justin som log mot min knottriga hud. Jag ville inte att han skulle släppa och fick spänna knogarna för att inte vända mig och kyssa honom på de underbara läppar han hade.

” Någon verkar gilla vad jag gör.” viskade han tyst. Jag hummade men rörde inte en muskel.

” Vad vill du göra sleepyhead, om du inte vill att jag ska mosa dig borde du maka lite.”

” Bara.. stanna där du är.” uppmanade jag lugnt. Justin skrattade kort så att jag vibrerade lätt. Men efter det var han tyst, bara låg ovanpå mig. Jag har en tendens att känna blickar, och om jag inte har helt fel nu så stirrar han på mig.

” Hyr ett extra rum Justin.” jag snurrade hastigt runt vilket gjorde att Justin hamnade med halva kroppen utanför kanten och var nära på att ramla ner på golvet men räddades av byrån, annars hade det sett aningen roligt ut. Vid ingången stod källan till uttalandet lutandes mot väggkanten med armarna i kors och ett stort flin på läpparna, Fredo.

” Du kunde ha knackat man!” utbrast Justin irriterat.

” Mitt rum också, remember?” han skrattade och satte sig på sin säng för att ladda mobilen då han tog upp laddningssladden. Inte långt efter det knackade det på dörren. Jag tittade på Justin som nickade och skyndade mig sedan upp för att öppna. Jag vred om handtaget och drog åt mig dörren långsamt.

” Hej.” log Cody med händerna i fickorna.

” Hej! Kom in.” jag gick in före honom för att låta honom stänga dörren.

” Hey bros! Tänkte bara säga hejdå, jag åker till flygplatsen om en kvart. Och så bra att du är här Natasha, tar alla på en gång typ.” jag fnissade för att sedan se honom gå laget runt, med start hos Alfredo. Både Justin och Alfredo gav honom en så kallad killkram innan han kom till mig. jag tog sats och hoppade upp så att jag fick benen runt hans midja och kramade honom hårt. Han besvarade den lika hårt innan jag valde att hoppa ner för att låta honom andas lite.

” Jag kommer sakna dig Cods.” sa jag och slog armarna om honom igen.

” Cods? Jag gillar det. Kommer sakna dig med Natasha.” han skrattade sött när vi släppt taget om varandra. Han sa ännu en gång hejdå till killarna och jag följde honom till dörren.

” Hejdå Cody.” han hade nu fått på sig jackan och stod redo att lämna.

” Hejdå.” han gick ut genom dörren och försvann ner i korridoren. När han var utom synhåll stängde jag dörren och gick in i rummet igen. Där såg jag en fundersam Justin sittandes i sängen med stöd av armarna.

” Vad?” frågade jag vid öppningen.

” Du gillar honom, ellerhur.” ett brett leende sprack upp på mina läppar när jag gick till Justin och gränslade honom.

” Någon som är lite avundsjuk kanske?” retades jag.

” Åh sluta, klart att jag är.” sa han med ironi i rösten och jag puttade ner honom i sängen.

” Yea? Men det behöver du inte.” sa jag med mina läppar nära hans, så att våra underläppar snuddades vid. Han tog tag i min midja och vände oss så att han nu var överst och hade kontrollen. Tanken fick mig att bli nervös, men jag skakade bort det.

” Jaså? säker på det?” jag var nu en rörelse ifrån att radera luften mellan oss.

” Ja.” den killen alltså. Börjar undra om det är något fel med mig.

                                                                                 ---

Min blick föll över den digitala klockan med röda siffror, tjugo över tio på kvällen. Komigen Natasha, man kan inte ha ett lattesug tjugo över tio?! Det hände inte extremt ofta att jag drack kaffe eller kände behovet, men när det väl var där var det obotligt. Irriterat tände jag sänglampan och såg om Lilly sov. Som jag förutspått, ja då allt var mörkt tills nu. Jag kravlade upp ur sängen och gick till hallen i blindo för att sätta på mina converse. Innan jag lämnade rummet i endast gråa shorts och ett vitt linne försäkrade jag att mobilen var med. Jag tände lampan på den och letade upp nyckeln, tog den ur behållaren och steg ut. Om någon ser mig nu måste han eller hon tro att jag är fullkomligt galen, shorts och linne mitt i vintern. Jaja, jag bryr mig inte just nu. Det enda jag kräver efter är mitt älskade kaffe. Med stegen styrda mot Justins rum tog jag upp iphonen och tryckte in å meddelanden.

Till Justin: Vaken?

Snälla svara! Ekade i mitt huvud och jag ökade takten.

Från Justin: Ja, vadå då?

Tack gode gud!

Till Justin: Bra, lås upp dörren så jag kommer in.

Glatt ökade jag på ännu mer tills jag var framme vid Justins dörr. Lätt vred jag om och steg in ljudlöst. Mina skor ställde jag snabbt av mig och smög in till Justin som satt med bar överkropp och hade datorn i knäet. Helvete så snygg.

” Justiin!” sa jag glatt när jag snabbt hade fått ner datorn i sängen och hoppade på honom innan han hann reagera.

” Wow, någon är visst glad.” jag gick av Justin och ställde mig upp.

” Det beror på hur man ser på det, jag behöver latte.”

” Så det var därför du kom hit?” han reste sig och gick för att sätta på sig t-shirten på stolen.

” Ja, tänkte att du kunde rädda mig ur situationen.” sa jag och tittade på honom.

” Bra, då drar vi.” Justin slängde en vinröd hoodie på mig som jag snabbt trädde på.

” Vart ska ni då?” undrade Alfredo sömndrucket.

” Starbucks.” jag log som ett barn åt Justins svar medans Alfredo bara skakade på huvudet. Vi hann inte gå mer än utanför dörren innan jag stoppade oss.

” Jag är trött i benen, kan du inte snääälla bära mig?” frågade jag och la till hundvalpsögonen för säkerhets skull.

” Fine, hoppa upp.” han vände ryggen mot mig och jag tog i allt vad jag kunde för att komma upp.

” Du är bäst.”

” Jag vet, jag vet.”

Kapitel 33! Lite mysmys ;) Blir snart lite spänning, I promise! Vill passa på att tacka celebnovell för den fina designen! Kommentera babes!

Fråga: Vilken är din absoluta favoritnovell?

Mitt svar: jag läser väldigt många så har svårt att välja.. men här är några, smilingbieber, celebnovell, mybieberdrug, lmssy, justindrewnovell, jdbstorys, biebers, jssmn och så vidare.

Kram!

Han stod och tryckte upp en främling mot barens stenkant samtidigt som hans tunga var i hennes hals. Det gjorde ont inuti mig att se det. Han har ju ett eget val, såklart. Men ändå gjorde det så jävla ont.

” Jag är jätte ledsen, men jag måste gå.” utan att invänta ett svar från Cody gick jag raskt förbi Justin och vidare in på toaletten, där jag släppte allt.           

                                               Ur Justins perspektiv:

” Vad hände igårkväll då?” frågade Natasha samtidigt som hon satte vattenglaset samt la alvedonen på bordet. Hon hade nyligen kommit in och väckt mig då klockan var tio och jag behövde komma upp enligt henne.

” Vad menar du?” svarade jag och såg sömndrucket på henne. Jag vet inte hur mycket alkohol det blev igår, bara att det blev för mycket. Jag minns inte heller så mycket av kvällen, men jag minns att jag lämnade tjejen jag valt att hångla upp för att sen finna en ny och ta med henne hit. Efter det är allt svart, jag vet inte ens vad jag och tjejen som följde med upp gjorde, även om det kanske var ganska uppenbart.

” Du lämnade rätt tidigt, Justin.” hon såg menande på mig för att jag inte fattat vad hon menat. Jag tog alvedonen och svalde den med två klunkar vatten innan jag försökte mig på att svara.

” Jag träffade en tjej, som jag sedan lämnade klubben med om jag minns rätt. Sen efter det är minnet så gott som tomt.” hon såg på mig där hon satt på hörnet av sängen med ena benet böjt mot sig och det andra rakt mot mig.

” Du missade allt det roliga, fast du hade kanske själv lite roligt.” hon tittade inte ens på mig när hon nämnde det sista. Varför kändes detta som om jag vore otrogen mot henne?

” Jag har inte en aning om vad vi gjorde, och jag skulle mer än gärna stannat kvar med er om inte alkoholen hade tagit över min hjärna.” allvaret i min röst fick henne att se på mig igen med sina vackra isblåa ögon.

” Haha, det ändå inte mitt företag.” hennes händer grabbade tag i den mörkgråa stickade tröjans ärmar och drog ner dem ännu en bit. Jag såg hur hon huttrade till snabbt, och det var inte så konstigt eftersom till tröjan hade hon bara ett par ljusa mjukisshorts. Jag lyfte på täcket och blottade min halvnakna kropp som endast bar kalsonger för att visa att hon skulle lägga sig ner bredvid mig. Jag såg hur hon till en början tvekade, men sedan la hon sig sakta ner med ryggen mot mig. Jag la ner täcket över oss och drog då automatiskt hennes kropp närmre mig. Så låg vi innan hon plötsligt vände sig så att hennes huvud låg några få millimetrar från att krocka med mitt.

” När åker vi till Denver?” frågade hon trött. Jag vände mig mot bordet bredvid sängen för att ta tag i mobilen.

” Bussen går halv åtta imorgonbitti.” jag la den på bordet igen efter att ha låst den och vände mig tillbaka till henne. Hon nickade, men bildade en fundersam rynka i pannan.

” Vart är Alfredo?” frågade hon.

” Han somnade hos Mike.” sa jag och flinade tyst åt smset jag fått när Natasha hämtat alvedonen. De hade ritat en mustasch på honom med en permanent penna och sedan väckt honom med en hink kallt vatten. Jag skulle viljat se hans min, hade varit helt prislöst. Hon nickade igen och slöt ögonen. Man såg på långa vägar att hon var dödstrött. Hon såg så lugn ut där hon låg framför mig. Hon slog upp ögonlocken och såg djupt in i mina ögon.

” Vad?” undrade hon med ett leende.

” Nä, inget.” hon såg på mig en stund innan hon skakade på huvudet och blundade igen. När även mina ögonlock började slutas knackade det på dörren. Natasha satte sig upp lutandes på vänsterarmen medans jag klev upp och snabbt hasade på mig de gråa mjukisbyxorna som hängde över stolen vid sängen och gick till dörren. När jag öppnade dörren och såg vem det var stelnade jag till, så tydligt att även hon märkte det.

” Hej Justin, Jamie om du minns mig?” sa hon.

” Ja, hej.” ljög jag. Sanningen var att jag inte mindes något alls.

” Jag råkade få med mig dina jeans igårkväll och tänkte att det var bäst att ge dig dem innan du åker vidare.”  jag sa inget utan ställde mig utanför dörren och stängde igen den bakom mig.

” Vad hände igår?” jag gick istället rakt på sak. Hon skrattade så att hennes bruna lockar guppade på hennes axlar men svarade mig sedan.

” Jadu, det undrar faktiskt jag med.” jag såg frågandes på henne, hade hon också glömt?

” När vi låg i underkläder gick du oväntat av mig och bort från sängen. Jag frågade vad som var fel men du bad mig bara att lämna rummet. Det var så jag fick med mig dina jeans.” log hon. En lättad suck lämnade min strupe och jag tog emot jeansen.

” Jaha, jag är ledsen för det, för allt. Jag behandlar inte kvinnor så egentligen, det måste ha varit alkoholen.” inte för att det var en ursäkt, mer en sanning.

” Det är chill, jag hade inte gått upp med dig om jag inte velat. Och det kan hända vem som helst att man ångrar sig.” när hon sa det hörde jag hur dörren öppnades och Natasha ställde sig bredvid mig.
” Hej! Natasha, ellerhur?” utbrast Jamie och sträckte fram handen som Natasha tog emot.
” Ja det är jag, och du är?” frågade hon tillbaka med ett leende.

” Jamie.” de släppte varandras händer och såg båda på mig.

” Tack för att du kom med jeansen.”

” Det var så lite så, trevligt att träffa dig.”

” Desamma.” svarade Natasha då det sista var menat till henne.

” Vi ses.” sa Jamie och lämnade oss bakom sig.

” Vem var den söta tjejen?” undrade Natasha när vi kommit in igen.

” Det var hon jag tog med mig hit igår när jag lämnat.” svarade jag och la jeansen i min resväska som jag förresten behövde packa.

” Du gör bra val.” flinade hon och satte sig på sängen igen.

” Alltid.” jag såg upp på henne och flinade jag med. Natasha tog upp sin mobil och började dra tummen över skärmen åt alla håll.

” Candy Crush?” frågade jag och gick förbi henne mot garderoben för att börja med packningen, något jag alltid är seg med att göra. Oftast blir det att någon annan får göra det åt mig, och med någon annan menar jag att Alfredo brukar få åka på det. Det är inget han gör frivilligt, långt ifrån, men då är det bara att slå honom i något spel eller någon sport om vi har tillgång till en idrottshall då vi alltid slår vad om saker, och att packa min väska är ofta ett vad jag ställer.

” Ja.” svarade hon koncentrerat.

” Du leder nu, men inte länge till.”

” Dröm vidare.” fnös hon.

” Drömmar blir till verklighet.” hon blickade upp från mobilen på mig med ett höjt ögonbryn och ett litet leende.

” Du är ju hopplös.” ett flin tog åter plats på mina läppar då jag visste att jag vunnit. Jag gick tillbaka från resväskan som jag nyss lämnat några tshirtar i till garderoben där jag sträckte mig efter en vit handduk på översta hyllan.

” Jag tänkte gå och duscha nu.” sa jag och hörde hur hon reste sig.

” Gör du det.”

” Du får gärna hänga på, babe.” sa jag och vickade på ögonen vid dörrhålet in till badrummet. Hon gick och satte på sig skorna innan hon såg på mig.

” Det låter frestande, men jag avstår. En annan gång, Bieber.” och med det sagt hade hon slått igen dörren och lämnat mig ensam i det stora hotellrummet.

                                                  Ur Natashas perspektiv:

Jag styrde stegen mot hissen för att åka upp till resturangen där de andra satt. I hissen fann jag Cody på väg upp till samma våning som jag.

” Hej!” utbrast jag glatt och omfamnade honom.

” Hej Natasha.” svarade han när vi släppt taget om varandra.

” Hade du kul igår?”

” Ja, på grund av sällskapet.” log han.

” Det är jag inte så säker på, jag är inte den roligaste här.” skrattade jag.

” När för det är jag, men annars så.” jag gav honom ett leende innan vi steg ur hissen och gick in i den stora matlokalen.

                                                                        ---

” Jag tror jag lämnar er två ensamma.” skrattade Lilly och reste sig ur sin säng.

” Det är bara en ursäkt för dig att smyga in i DJ’s rum.” konstaterade jag och fick Justin bredvid mig att skratta ljudlöst.

” Kan hända..” en rodnad spred sig över hennes kinder.

” Hahah, go get him girl!” utbrast jag innan hon slog igen dörren.

” Så, nu är vi alltså ensamma.” viskade Justin vid mitt öra så att det for rysningar genom min kropp. Jag svalde och såg på honom som innan låg ner men nu hasat sig upp på armbågarna.

” Film?” frågade han innan jag hunnit svara honom.

” Varför inte, vilken?”

” Vad sägs som..” han böjde sig mot min väska och öppnade innerfacket, ” Crazy Stupid Love?”

” Wow, hur kom den dit?” flämtade jag.

” Jag la den där.” sa Justin som om det var helt normalt att lägga filmer i andras väskor.

” Du är knäpp.”

” Heyy, är jag inte alls!” utbrast han och började lipa viket fick det hela ännu roligare.

” Nädå, absolut inte.” flinade jag, tog filmen ut händerna på honom samtidigt som jag fällde upp locket på Justins dator som han tagit med sig och körde in CDn.

” Nä.” sa han samtidigt som han släckte lamporna i rummet och satte sig bredvid mig mot sängtavlan. Jag placerade datorn mellan oss och lutade mitt huvud mot Justins axel då filmen börjat. Jag skulle utan tvivel kunna ha det såhär föralltid.

Kapitel 32! Ett myskapitel, behövs ibland! Jag tänkte lägga upp den imorgonbitti men gör det nu istället. Tack för alla kommentarer på förra! Ni är bäst.

Fråga: Ditt bästa skolämne?

Mitt svar: jag vet inte.. Kanske engelska? Ett av de ämnen jag har högst betyg i.

Kommentera sötisar!

Puss/Emma!

Jag var fokuserad. Detta var mitt livs stora chans, detta skulle förändra min framtid och öppna så många möjligheter. Allt hängde på denna kvällen. Videon som visades innan Justin gjorde sin stora entré tog slut och ersattes av introt till All Around The World. Det var nu det gällde, nu eller aldrig.  

                                                   Ur Justins perspektiv:

” Hey, är ni klara än?” hör jag Cody ropa från hallen.

” Snart, kom in sålänge.” svarade jag och hörde sedan fotsteg som kom närmare. Jag som innan stått vänd mot garderoben för att välja jacka såg nu på Cody framför mig, som även han valt att ha en vit tshirt men istälet för svarta byxor matchat det med ett par mörkblåa. Han är en av de få under arton som släpps in ikväll.

” Snygg stil bro.” säger Fredo bakom mig med ett smile och fångar både min och Codys uppmärksamhet.

” Well, jag valde att köra på enkelt.” han sträckte ut tshirten med båda händerna och tittade på sitt klädval, ” Men tack.” flikade han in med och skrattade snabbt.

” Så, Natasha verkar cool.” sa Cody när jag stod mot jackorna igen. Jag stannade upp i min rörelse, men för att det inte skulle märkas för mycket tog jag ner en galge och skådade det svarta skinnet på jackan.

” Ja, det är hon.” när jag kom på mig själv med att låta stel och ointresserad la jag till ett litet leende och såg bak på honom.

” Jag vet inte, hon är speciell. Hon har något ingen annan har.” Okej Justin, lugna ner dig. Andas. Bara för att han säger detta betyder inte det att dem ska gifta sig.

” Kan man säga.” svarade jag sansat samtidigt som jag satte på mig jackan och gick ut till Alfredo i hallen för att sätta på mig mina egendesignade vita sneakers med silvriga nitar på sidorna.

” Ska vi dra?” frågade Alfredo och såg på oss. Med en sista titt i helkroppsspegeln nickade jag lätt, ryckte åt mig nyckelkortet som satt i behållaren vid dörren och gick sist av oss ut ur rummet. När vi kommit ut ur hotellet stod där en vit limousin och väntade på oss. Jag tyckte egentligen att det var onödigt eftersom klubblokalen vi skulle till låg så att man kunde gå dit på fem minuter, men nu handlar allt om att göra maffiga entréer och visa hur mycket pengar man ägde. Det har gått för långt de senaste åren enligt min mening, allt handlar om det runtomkring och inte lika mycket om musiken tragiskt nog. Men vad kan jag göra åt det? Det är bara att hänga med. Vi steg in i den långa bilen när chauffören öppnat dörren åt oss och tittade runt. Inredningen var mörkblå med mörkblåa lysen och på en länga inne i limousinen fanns en silvrig järnskål med två champagneflaskor i och frukt bredvid. Jag struntade i att ta något utan väntade de två minutrarna tills vi stannade. Där var som tur va folk utanför klubben med, annars hade hela limousin idén varit onödig. Allas blickar vändes mot oss när vi steg ut ur bilen och gick in. Innanför dörrarna träffade den starka alkoholdoften mig hårt. Vi hade fixat fri bar under hela kvällen till tre nästa morgon. Jag såg ut över folkmassan och fann DJ, Mike och David vid ett av borden. Efter att ha fångat Codys och Alfredos uppmärksamhet styrde vi tillsammans stegen dit och slog oss ner på de tomma stolarna. Vi hälsade och genast började de föra ett samtal med varandra som jag inte lyssnade på för fem öre. Detta låter otroligt men jag lyckades höra att jag fick ett sms, trots den ofantligt höga ljudvolymen.

” Är utanför, kom så att jag kan få ditt godkännande bossss.” stod det på meddelandet från Natasha. Jag flinade åt ’boss’ och tryckte in ett svar.
” I’ll be right there, babe.” jag sa till att jag gick ut och hämtade Natasha innan jag reste mig upp utan att bry mig om ett svar och gick ut.

                                           Ur Natashas perspektiv:

” Vad tycker du, Bieber?” frågade jag Justin som stod med ryggen mot mig på den lilla gräsplätten. Han svängde skrämt runt och tittade på mig som skrattade åt honom. Den vita, tighta axelbandslösa toppen som gick ut i volanger vid naveln satt som en smäck på min överkropp och framhävde mina bröst genom urringningen. Även de svarta byxorna satt tight på sin plats. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den sedan. En förvirrad rynka bildades i min panna, var det inte bra nog?

” Wow” flämtade han tyst. Ett brett leende kysste mina läppar åt betyget jag fått. Jag satte händerna på mina höfter och skådade honom med huvudet på sned.

” Du ser inte så dum ut du heller, Biebs’.”

” Jag vet babe, jag vet.” den stoltheten alltså. Jag skakade på huvudet åt hans flin och han satte högerhanden runt min midja för att föra med mig in.

” Du vet att du har ett rätt stort ego?”

” Vad ska man säga, titta på mig lixom.”

” Du är inte riktigt en ”prince charming” direkt.” ljög jag med ett hånflin. Sanningen var att han verkligen var det, en så kallad prince charming. Alla tonårstjejers dröm, och som jag sagt miljontals gånger innan såg han inte så dum ut, faktiskt inte dum ut alls.

” Verkligen? Du tänker verkligen gå den vägen?” stannade han upp och såg på mig med armarna utåt i en frågande gest. Han ville verka allvarlig, men jag kunde skymta ett flin på hans läppar som alldeles strax skulle bryta ut om jag inte sa något nu.

” Yes Bieber, I’m all in.”

” Om du säger så, jag tänker bevisa att jag visst är en prince charming lilla du.” sa han och började gå igen, och lade även då armen runt min midja igen.

” Ursäkta? Lilla du? Bara för att jag råkar vara tio centimeter kortare än dig gör det inte mig liten.” protesterade jag.

” Jo, det gör det.” flinade han. jag skakade, ännu en gång, på huvudet och gick förbi vakten och in genom dörrarna. Redan första steget innanför dörren kände jag basens dunkande genom min kropp. Jag var inte riktigt ett stort fan av hög basvolym egentligen, det blir för mycket och ringer i öronen dagen efter. Kalla mig känslig, but that’s it. Justin drog genast bort mig till soffhörnet. När vi närmade oss såg jag att DJ, Mike, David, Cody och Alfredo satt i en av grupperna. Vi gick dit och jag hälsade på dem. När jag upptäckte att det bara funnits en stol kvar, den Justin nu satt i, gick jag och skulle ställa mig bakom Justins stol. Men innan jag hunnit gå förbi honom drog han ner mig i sitt knä. Jag tittade oförstående på honom, som bara gav mig en ’vadå?’ blick tillbaka. Jag struntade i det och såg istället på de andra som hade ögonen på oss, men när de märkte att jag tittade upp vände dem bort blickarna. Smidigt killar, verkligen.

                                                        Ur Justins perspektiv:

Jag såg bort mot Natasha och Cody som stod och skrattade vid baren. Natasha hade erbjudit sig att hämta dricka, och självklart ville Cody mer än gärna följa med och hjälpa till. Fokusera Justin. Intalade jag mig själv och tog ännu en shot. Drickan hade levererats direkt till bordet men de valde att stanna kvar och ”gulligulla” gissar jag. Den starka, iskalla alkoholen som rann ner för min strupe fick mig att grimasera smått. Jag hade varit helt off mot de andra sedan Natasha gick. På tal om Natasha, jag blickade bort på dem för att se, ett dumt val. Just i den stunden satte Cody upp handen på hennes axel och de skrattade glatt. Helvete, jag klarade inte mer. Snabbt var jag uppe på benen igen och gick från fåtöljerna, utan att säga något till killarna. Jag gick rakt förbi Cody och Natasha utan en endaste blick på dem. Jag såg mitt mål. Shotsen hade redan börjat påverka min hjärna, men jag var inte mer än glad över det. Den brunhåriga tjejen som stod vid kanten av baren längst bort bar vita shorts och en svart topp till, inte för att det hade någon betydelse. Jag gick fram till henne, ställde mig mittemot och log snett.

” Justin! Bra fest, och även fast jag inte är släkt med dig eller jobbar med dig kom jag på något sätt in.” sa hon och sträckte fram handen.

” Jaså? så bra. Och ditt namn var?” jag tog emot handen och skakade den en gång.

” Rocelyn, Rocelyn Tomson från Los Angeles.” jag nickade, och lät mina ögon pendla från hennes ögon, till hennes läppar. Hon fattade vinken och pressade sina läppar mot mina.

                                                 Ur Natashas perspektiv:

Mina ögon föll bort mot ingången av någon anledning samtidigt som Cody pratade om hur tacksam han var över att Justin släppt med honom på touren. När jag skulle vända tillbaka blicken såg jag Justin, men inte ensam. Han stod och tryckte upp en främling mot barens stenkant samtidigt som hans tunga var i hennes hals. Det gjorde ont inuti mig att se det. Han har ju ett eget val, såklart. Men ändå gjorde det så jävla ont.

” Jag är jätte ledsen, men jag måste gå.” utan att invänta ett svar från Cody gick jag raskt förbi Justin och vidare in på toaletten, där jag släppte allt.

Notes: Jag vet att kapitlena brukar vara lite längre, men detta har mycket drama i sig och en stor roll inför de kommande kapitlena! Har nu börjat skolan, så uppdateringen kommer kanske vara lite seg nu i början, hoppas ni har överseende med det. Och jag vet att Cody och Alli (Natasha) är syskon, men tyckte det passade att ha honom med då han sjunger/sjöng i verkliga touren. Kommentera vad ni tycker!

Fråga: Det bästa med vintern?

Mitt svar: Snön, som inte är här.. ^^ Xx/ Emma.

Jag kikade in för att bekräfta att det var tomt innan jag gick in i det nu upplysta rummet. Justin var snabbt inne och stängde långsamt dörren efter sig. Precis när han skulle öppna munnen och säga något blev han avbruten av mig som hann före,

” Vad fan håller du på med?! Vem tror du att du är?! Bäst att du har en jävligt bra förklaring, Justin.”

” Fan!” stönade jag lågt och satte handflatorna mot nackens sidor. Varför sa jag inte som det var? Varför var jag alltid så jävla feg? Men vad var det egentligen? Jag har själv ingen förklaring på vad det är. Jag gillar Natasha, I really do, som en av mina bästa vänner. Man borde inte känna svartsjuka när man ser ens bästa vän glad med någon annan. Jag måste se till att reda ut saker, jag kan inte fortsätta såhär. Om det fanns någon på denna jord som jag litade skulle det vara en person. Hon som alltid ger mig goda råd, ibland även om hon inte vet vad saken gäller. Att tänka på henne får mig att le och känna en viss längtan. Hon är den som kan få mig att hitta tillbaka till mig, till den jag var förut så att jag sen kan utgå från det. Mamma.

” Justin!” utbrast hon glatt.

” Hey mamma, hur är läget i New York?”

” Det är underbart här, hur är det själv?”

” Allt jag behöver höra. Jo.. jag vet inte.” suckade jag och slog mig ner på sängen bredvid mig. Efter argumentationen med Natasha gick jag upp hit för att vara ensam, ibland var det de ända som krävdes för att få mig att må bättre, för jag har upplevt ljusare dagar än denna.

” Vad är det som tynger ner dig?” frågade hon bekymrat.

” Mamma, jag vet inte vad jag ska göra. Jag borde inte känna avundsjuka när någon annan av samma kön som mig är i närheten av henne men ändå så gör jag det.”

” Vem gäller det?”

” Natasha..”

                                          Ur Natashas perspektiv:

” Vart tog Justin vägen när vi åt frukost förresten? Han sa inte ens hejdå och lämnade kvar sin mat.”

” Han gick upp på rummet om jag inte har helt fel, jag tror att han skulle fixa något inför lördag.” svarade jag simpelt Miranda som satt i stolen bredvid mig.

” Okej.” Miranda reste sig upp och ställde sig bland Lilly och Elysandra. Den unga kvinnan framför mig som enligt namnskylten heter Sophia såg upp på mig med ett leende och ställde mig en fråga.

” Är du nöjd eller ska vi ändra på något?” jag vände ner blicken på mina vitmålade naglar. Färgen hade sting av beige i sig och ringfingernageln låg täckt av sockermanikyr i ljust guld.

” Detta blir perfekt, verkligen. Tack.” svarade jag glatt och skådade mina naglar närmre. Sophia skruvade på locket på Chanel nagellacket hon använt. Jag tackade ännu en gång innan min bakdel lyftes från stolen och jag gick till de andra som stod och väntade på mig.

” Så, vad händer härnäst? Vi har ju nämligen ledigt till fredagkväll om ni glömt.” frågade Miranda och log.

” Varför inte ta oss ut ur hotellet och utforska staden lite? Om jag minns rätt så ligger det ett shoppingcenter inte så långt härifrån.” sa Lilly.

” Ja, varför inte?” hängde jag på med.

” Låter bra.” Elysandras klartecken fick ett stort leende att spridas på våra läppar innan vi styrde stegen mot hotell entrén och ut genom dörrarna. Det var vackert väder med sol över de snötäckta bergstopparna. Jag drog jackan tätt intill min kropp då det var hyffsat kallt ute, nästan så att jag kände mig hemma här. Mitt hår blåste bak i den svala vinden som träffade mitt ansikte.

” Vad gör vi nu?” frågade jag och såg upp på dem.

” Shoppar.” utbrast Miranda glatt då shoppingcentret uppenbarats för oss.

” Let’s do this!”

                                                                                  ---

” Sen när började du gå på manikyr?” log Justin och inspekterade mina naglar med sina fingrar strykandes över dem.

” Sen det blev en fest för att BELIEVE turnén börjat igen på lördag.” svarade jag. Han tittade upp på mig och skakade på huvudet smått skrattandes över hur bra jag la den kontringen.

” Nä men jag, Lilly, Miranda och Elysandra gjorde det i hotellet någon timme efter frukosten.” sa jag sen.

” Så det var där du befann dig hela eftermiddagen?” undrade Justin då.

” Haha, nej vi drog till något shoppingcenter här i närheten av hotellet.” skrattade jag.

” Köpt något?” undrade han och vickade på ögonbrynen. Jag slog lätt till honom på axeln och fick honom att flina.

” Ja, men inget du kommer få se.” log jag retsamt. Han tittade förvånat på mig,

” Något jag inte kommer få se? Det ska vi nog bli två om.” han reste sig hastigt ur sängen och innan jag hann reagera hade han ryckt åt sig Victoria’s Secret påsen. Han öppnade den och log brett mot mig.

” Längtar tills jag kommer få se dig i dessa.” sa han och flinade, men mer än så blev det inte. Han plockade inte ens upp någon av de två bharna eller trosorna, något som förvånade mig.

” Du kommer aldrig få se mig i dem.” utbrast jag surt.

” Nä det hoppas jag inte.” jag rynkade pannan förvirrat, vad menade han med det? Han vickade ännu mer på ögonbrynen nu, och efter ett tag förstod jag.

” Va fan Justin!” utbrast jag och kastade närmsta kudde på honom, som vek sig av skratt. Jag himlade leendes på ögonen, gick fram till honom och tog kassen för att sen ställa ner den.

” Nä nu blev jag hungrig, vad sägs som mat?” frågade han, fortfarande retligt.

” Mm.” mumlade jag surt. Klockan var nu sex på kvällen och mat var behövligt då jag endast ätit frukost och sen druckit en smoothie på Starbucks. Justin la högerarmen runt min midja och vi gick tillsammans ut ur mitt och Lillys rum. Lilly och alla andra tjejer var förmodligen inne i bio salongen nu. De frågade även mig om jag ville hänga på, men jag tackade nej då mina ben värkte och jag då hade en fruktansvärd huvudverk. Jag och Justin åkte hissen upp till resturangen där vi innan idag åt frukost. Vi gick mot bordet där hela så kallade ”killcrewet” satt. När Cody reste sig upp och närmade sig oss höll Justin om min midja hårdare och hela han spände sig. Cody såg på oss och sedan ner på mobilen som var anledningen till att han rest sig då den börjat ringa. Han passerade oss med ett ’hej’ och försvann sedan ut. Justin verkade ha lugnat sig och vi satte oss ner på de två lediga platserna bredvid DJ.

” Hej.” hälsade jag och fick dem alla att vända blicken mot oss. Killarna hälsade tillbaka i mun på varandra, men längre hann vi inte då servitrisen kom och tog emot våra beställningar.

                                                                              ---

” Okej, bra jobbat! Jag vill att Natasha och Jen bytar plats i As Long As You Love Me så kör vi den igen.” Jag såg fram på Jen och hon bak på mig. Det var nu fredag och repetition. Dagarna hade bara flytit på utan att så mycket hänt faktiskt, men det var bara skönt att ta det lugnt innan det blir allvar. Jag gick fram på Justins vänstersida och bytade med Jen. Jag stod fram till höger innan på extra konserten men sen dess har det blivit några förändringar.

” Perfekt! Alla redo?” ropade Nick vid stereon innan han tryckte på play och Justins röst spelades högt i högtalarna.

                                                                            ---

5 Januari 2013

Adrenalinet pumpade och nervositeten steg inom mig. Det enda jag kunde höra var mina djupa andetag och mitt hjärtas dunkande. Just nu existerade inget annat än jag, min omvärld var avstängd. Jag var fokuserad. Detta var mitt livs stora chans, detta skulle förändra min framtid och öppna så många möjligheter. Allt hängde på denna kvällen. Videon som visades innan Justin gjorde sin stora entré tog slut och ersattes av introt till All Around The World. Det var nu det gällde, nu eller aldrig.

Notes: Kapitel 30! Ville vänta så att det kom 2014, lite kul. ;) Många hopp i detta kapitel, men hoppas att ni gillar det! Kommentera, tack!

Fråga: Vad har du för nyårslöfte/löften?

Mitt svar: Att jag ska försöka se positivare på saker och inte alltid låta det negativa gå över det positiva.

Kram!