Jdbstoory.blogg.se

Jag var fokuserad. Detta var mitt livs stora chans, detta skulle förändra min framtid och öppna så många möjligheter. Allt hängde på denna kvällen. Videon som visades innan Justin gjorde sin stora entré tog slut och ersattes av introt till All Around The World. Det var nu det gällde, nu eller aldrig.  

                                                   Ur Justins perspektiv:

” Hey, är ni klara än?” hör jag Cody ropa från hallen.

” Snart, kom in sålänge.” svarade jag och hörde sedan fotsteg som kom närmare. Jag som innan stått vänd mot garderoben för att välja jacka såg nu på Cody framför mig, som även han valt att ha en vit tshirt men istälet för svarta byxor matchat det med ett par mörkblåa. Han är en av de få under arton som släpps in ikväll.

” Snygg stil bro.” säger Fredo bakom mig med ett smile och fångar både min och Codys uppmärksamhet.

” Well, jag valde att köra på enkelt.” han sträckte ut tshirten med båda händerna och tittade på sitt klädval, ” Men tack.” flikade han in med och skrattade snabbt.

” Så, Natasha verkar cool.” sa Cody när jag stod mot jackorna igen. Jag stannade upp i min rörelse, men för att det inte skulle märkas för mycket tog jag ner en galge och skådade det svarta skinnet på jackan.

” Ja, det är hon.” när jag kom på mig själv med att låta stel och ointresserad la jag till ett litet leende och såg bak på honom.

” Jag vet inte, hon är speciell. Hon har något ingen annan har.” Okej Justin, lugna ner dig. Andas. Bara för att han säger detta betyder inte det att dem ska gifta sig.

” Kan man säga.” svarade jag sansat samtidigt som jag satte på mig jackan och gick ut till Alfredo i hallen för att sätta på mig mina egendesignade vita sneakers med silvriga nitar på sidorna.

” Ska vi dra?” frågade Alfredo och såg på oss. Med en sista titt i helkroppsspegeln nickade jag lätt, ryckte åt mig nyckelkortet som satt i behållaren vid dörren och gick sist av oss ut ur rummet. När vi kommit ut ur hotellet stod där en vit limousin och väntade på oss. Jag tyckte egentligen att det var onödigt eftersom klubblokalen vi skulle till låg så att man kunde gå dit på fem minuter, men nu handlar allt om att göra maffiga entréer och visa hur mycket pengar man ägde. Det har gått för långt de senaste åren enligt min mening, allt handlar om det runtomkring och inte lika mycket om musiken tragiskt nog. Men vad kan jag göra åt det? Det är bara att hänga med. Vi steg in i den långa bilen när chauffören öppnat dörren åt oss och tittade runt. Inredningen var mörkblå med mörkblåa lysen och på en länga inne i limousinen fanns en silvrig järnskål med två champagneflaskor i och frukt bredvid. Jag struntade i att ta något utan väntade de två minutrarna tills vi stannade. Där var som tur va folk utanför klubben med, annars hade hela limousin idén varit onödig. Allas blickar vändes mot oss när vi steg ut ur bilen och gick in. Innanför dörrarna träffade den starka alkoholdoften mig hårt. Vi hade fixat fri bar under hela kvällen till tre nästa morgon. Jag såg ut över folkmassan och fann DJ, Mike och David vid ett av borden. Efter att ha fångat Codys och Alfredos uppmärksamhet styrde vi tillsammans stegen dit och slog oss ner på de tomma stolarna. Vi hälsade och genast började de föra ett samtal med varandra som jag inte lyssnade på för fem öre. Detta låter otroligt men jag lyckades höra att jag fick ett sms, trots den ofantligt höga ljudvolymen.

” Är utanför, kom så att jag kan få ditt godkännande bossss.” stod det på meddelandet från Natasha. Jag flinade åt ’boss’ och tryckte in ett svar.
” I’ll be right there, babe.” jag sa till att jag gick ut och hämtade Natasha innan jag reste mig upp utan att bry mig om ett svar och gick ut.

                                           Ur Natashas perspektiv:

” Vad tycker du, Bieber?” frågade jag Justin som stod med ryggen mot mig på den lilla gräsplätten. Han svängde skrämt runt och tittade på mig som skrattade åt honom. Den vita, tighta axelbandslösa toppen som gick ut i volanger vid naveln satt som en smäck på min överkropp och framhävde mina bröst genom urringningen. Även de svarta byxorna satt tight på sin plats. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den sedan. En förvirrad rynka bildades i min panna, var det inte bra nog?

” Wow” flämtade han tyst. Ett brett leende kysste mina läppar åt betyget jag fått. Jag satte händerna på mina höfter och skådade honom med huvudet på sned.

” Du ser inte så dum ut du heller, Biebs’.”

” Jag vet babe, jag vet.” den stoltheten alltså. Jag skakade på huvudet åt hans flin och han satte högerhanden runt min midja för att föra med mig in.

” Du vet att du har ett rätt stort ego?”

” Vad ska man säga, titta på mig lixom.”

” Du är inte riktigt en ”prince charming” direkt.” ljög jag med ett hånflin. Sanningen var att han verkligen var det, en så kallad prince charming. Alla tonårstjejers dröm, och som jag sagt miljontals gånger innan såg han inte så dum ut, faktiskt inte dum ut alls.

” Verkligen? Du tänker verkligen gå den vägen?” stannade han upp och såg på mig med armarna utåt i en frågande gest. Han ville verka allvarlig, men jag kunde skymta ett flin på hans läppar som alldeles strax skulle bryta ut om jag inte sa något nu.

” Yes Bieber, I’m all in.”

” Om du säger så, jag tänker bevisa att jag visst är en prince charming lilla du.” sa han och började gå igen, och lade även då armen runt min midja igen.

” Ursäkta? Lilla du? Bara för att jag råkar vara tio centimeter kortare än dig gör det inte mig liten.” protesterade jag.

” Jo, det gör det.” flinade han. jag skakade, ännu en gång, på huvudet och gick förbi vakten och in genom dörrarna. Redan första steget innanför dörren kände jag basens dunkande genom min kropp. Jag var inte riktigt ett stort fan av hög basvolym egentligen, det blir för mycket och ringer i öronen dagen efter. Kalla mig känslig, but that’s it. Justin drog genast bort mig till soffhörnet. När vi närmade oss såg jag att DJ, Mike, David, Cody och Alfredo satt i en av grupperna. Vi gick dit och jag hälsade på dem. När jag upptäckte att det bara funnits en stol kvar, den Justin nu satt i, gick jag och skulle ställa mig bakom Justins stol. Men innan jag hunnit gå förbi honom drog han ner mig i sitt knä. Jag tittade oförstående på honom, som bara gav mig en ’vadå?’ blick tillbaka. Jag struntade i det och såg istället på de andra som hade ögonen på oss, men när de märkte att jag tittade upp vände dem bort blickarna. Smidigt killar, verkligen.

                                                        Ur Justins perspektiv:

Jag såg bort mot Natasha och Cody som stod och skrattade vid baren. Natasha hade erbjudit sig att hämta dricka, och självklart ville Cody mer än gärna följa med och hjälpa till. Fokusera Justin. Intalade jag mig själv och tog ännu en shot. Drickan hade levererats direkt till bordet men de valde att stanna kvar och ”gulligulla” gissar jag. Den starka, iskalla alkoholen som rann ner för min strupe fick mig att grimasera smått. Jag hade varit helt off mot de andra sedan Natasha gick. På tal om Natasha, jag blickade bort på dem för att se, ett dumt val. Just i den stunden satte Cody upp handen på hennes axel och de skrattade glatt. Helvete, jag klarade inte mer. Snabbt var jag uppe på benen igen och gick från fåtöljerna, utan att säga något till killarna. Jag gick rakt förbi Cody och Natasha utan en endaste blick på dem. Jag såg mitt mål. Shotsen hade redan börjat påverka min hjärna, men jag var inte mer än glad över det. Den brunhåriga tjejen som stod vid kanten av baren längst bort bar vita shorts och en svart topp till, inte för att det hade någon betydelse. Jag gick fram till henne, ställde mig mittemot och log snett.

” Justin! Bra fest, och även fast jag inte är släkt med dig eller jobbar med dig kom jag på något sätt in.” sa hon och sträckte fram handen.

” Jaså? så bra. Och ditt namn var?” jag tog emot handen och skakade den en gång.

” Rocelyn, Rocelyn Tomson från Los Angeles.” jag nickade, och lät mina ögon pendla från hennes ögon, till hennes läppar. Hon fattade vinken och pressade sina läppar mot mina.

                                                 Ur Natashas perspektiv:

Mina ögon föll bort mot ingången av någon anledning samtidigt som Cody pratade om hur tacksam han var över att Justin släppt med honom på touren. När jag skulle vända tillbaka blicken såg jag Justin, men inte ensam. Han stod och tryckte upp en främling mot barens stenkant samtidigt som hans tunga var i hennes hals. Det gjorde ont inuti mig att se det. Han har ju ett eget val, såklart. Men ändå gjorde det så jävla ont.

” Jag är jätte ledsen, men jag måste gå.” utan att invänta ett svar från Cody gick jag raskt förbi Justin och vidare in på toaletten, där jag släppte allt.

Notes: Jag vet att kapitlena brukar vara lite längre, men detta har mycket drama i sig och en stor roll inför de kommande kapitlena! Har nu börjat skolan, så uppdateringen kommer kanske vara lite seg nu i början, hoppas ni har överseende med det. Och jag vet att Cody och Alli (Natasha) är syskon, men tyckte det passade att ha honom med då han sjunger/sjöng i verkliga touren. Kommentera vad ni tycker!

Fråga: Det bästa med vintern?

Mitt svar: Snön, som inte är här.. ^^ Xx/ Emma.