- ✏ She Don't Like The Lights

She Don't Like The Lights - 38!

 

 

  Will reste sig och gick fram till mig. Han såg först efter en bekräftelse i mina ögon innan han satte handen på mitt bakhuvud och tryckte samman våra läppar. Jag satte även min hand i Wills hår innan han nätt drog ifrån. Runt oss applåderade de vilt. Will log snett mot mig innan han intog sin plats igen. Alla utom personen bredvid mig såg imponerade ut, Justin.                               

 


 

                                                      Ur Justins perspektiv:

” Hey, bro! Vakna! De andra väntar på dig där nere, komigen!” mina ögon flackade sakta upp. Alfredo stod med en tålmodig min vid sängkanten med min väska i högsta hugg.

” Jag har fått lägga ner det du asat upp ur väskan nu för att du är så jävla seg. Och du kommer inte få öppna denna igen, så dina kläder ligger där.” jag vände huvudet och tittade på stolen han pekat på.

” Att jag ska behöva vara en jävla mamma alltid..” muttrade han och gick mot dörren.

” Har alltid tyckt du var lite feminin av dig.” min morgonröst var hes men hade tillräckligt hög ljudvolym för att nå genom rummet. Alfredo blängde irriterat på mig innan han steg med hårda steg ut ur rummet. Någon har vaknat på fel sida idag.. illa kvickt ryckte jag upp mig och förde på kläderna jag haft igår. Jag drog till mig mobilen och plockade bort laddaren från vägguttaget vid sängkanten. Handen drog jag genom håret tre gånger, och jag var klar. Med väskan rullande efter mig tog jag hissen ner i lobbyn. Jag vinkade snällt till receptionisten, och hon gav mig en vink tillbaks när jag la rumsnyckeln på disken.

” Äntligen! Tack för att du ville komma, Justin. Tackar även för att det är närmre tjugo minuter senare än schemalagt.” sa Nick när jag anslöt mig till gruppen vid ingången till hotellet.

” Alltid ett nöje, Nick.” en trotsande blick fick jag innan han kunde prata som han ville igen.

” Nu när alla är här kan vi åka. Klockan är nu..” han tryckte på hemknappen på sin svarta iphone, ” kvart i nio. Det betyder att om vi har tur så är vi framme vid halv sju – sju. Carly rae Jepsen kommer från och med nu vara med i de elva shower som vi har kvar i USA just nu, och efter tre kommer Cody tillbaka. Så, nu har jag lekt klart att vara boss. In i bussarna med er.”

Vi gick på ett led som i skolan när man skulle på utflykt och var tvungen att hålla handen med någon. Till min ”otur” hamnade Will bredvid mig när vi gick ut genom dörrarna. Vi sa inte mer än hej till varandra, men det räckte länge och väl. Det var inte han jag var sur på, egentligen visste jag inte vem jag var sur på. Anledningen var inte heller den säker, men säkert var att varje gång jag såg på Nat eller Will högg det till i magen. Vad hade dem gjort? Jag hatar detta. Hon som jag brukar prata om saker med var dessvärre hon som fått mig att känna och må dåligt. Jag vet inte hur, jag vet inte när, men jag visste att det var så. Busschauffören tog hand om mitt bagage så jag kunde kliva in i bussen. Natasha tittade på mig med ett leende när jag kom in, ett jag tyvärr inte hade förmågan att besvara. Hennes mungipor drogs neråt när min kalla blick mött hennes. Jag visste att jag gjorde fel, men kunde inte hjälpa det. Förbi Alfredo gick jag vidare in i mitt så kallade rum längst in. En dusch. En dusch var vad jag behövde. Jackan slängde jag på sängen innan jag gjorde mina vägar till den lilla duschen som även den befann sig i rummet. Jag var tvungen att vara kvick då vattentanken inte räckte mer än i några minuter. Med en handduk i handen låste jag dörren bakom mig. Kläderna drog jag av och steg sedan in bakom draperiet. Duschen var somsagt inte långvarig, men tillräckligt för att kunna skölja ut schampot ur håret. Handduken vilade mot mina höfter när jag steg ut ur duschrummet. Den kalla luften slog mig i ansiktet och på överkroppen. Ståendes i endast boxershorts knackade det på dörren. Eftersom det till nittionio procent var Alfredo bad jag honom att komma in. Med ryggen emot hörde jag hur dörren öppnades, men Alfredo sa inget. Jag vände mig om för att se på honom men fick mig istället en smärre chock. Där stod Natasha i egen hög person och såg på mig med ett irriterat ansiktsuttryck. Hon tog bestämda steg fram till mig innan hon puttade mig nätt in i väggen vid garderobsdörrarna, hjälpt av händerna mot min nakna bröstkorg.

” Vad är ditt problem?!” jag fortsatte endast med att stirra på henne, bad om att kunna få fram ett ord.

” Du totalt ignorerade mig igår kväll, men då lät jag det gå eftersom jag trodde du var trött. Och så gör du det idag igen. Du är helt otrolig, Justin. Vet du det?” hon tog några steg ifrån mig och skakade på huvudet.

” Låt mig ignorera dig, det är fan inte jag som går och kysser första bästa kille jag ser.” mina ord var hårda när de träffade henne rakt i ansiktet.

” Det var en lek Justin, en fucking lek! Trodde du visste bättre än så.”

” Tråkigt, för detta är jag! Jag är han som står framför dig nu, ingen annan.” mina lungor hävdes häftigt upp och ner i takt med att mitt hjärta bultade. Natasha bet sig i läppen och backade långsamt ifrån mig med armarna i kors. Hon såg på mig en sista gång innan jag blev ensam i tystnaden igen. Inte förrän dörren stängts insåg jag vad jag hade gjort. Jag satte händerna i håret och borrade in fingertopparna i hårbottnen. Kroppen damp ner i sängen. Min knytnäve drämde jag i madrassen så att ett dämpat ljud uppstod. Helvete. Tårarna hotade att rinna över. Skit. Över något så enkelt som att snurra en flaska. Jag förbannade mig själv tusen gånger om för att ens ha reagerat. Ryggraden lades sakta mot madrassen och huvudet vilade mot dunkudden. Längre än ett par minuter fick jag inte ligga där innan min mobil gjorde ljud ifrån sig. Jag tog den från nattduksbordet och såg smset från Alfredo.

Från Alfredo: Kom hit, har en fråga till dig.

Vad var det som var så viktigt att han inte kunde fråga mig det via sms? Men jag lät det gå.

Till Alfredo: Ge mig två.

Samma kläder satte jag på mig eftersom mitt bagage låg i bussluckan. Tårarna torkade jag med handryggen och lämnade rummet för att höra vad Alfredo hade att säga.


Kan jag kalla det ett mellankapitel? Kanske ett mellankapitel med lite drama? Eftersom det ungefär handlade om samma genom hela blev bilden tyvärr lite tråkig.. :/ Ni får leva med det, hehe ;) Hoppas att ni gillar det i alla fall!

+3 kommentarer till nästa!


Postat av: Hanna

Omg vad bra! jag älskar det ! :)

2014-03-19 @ 15:52:18
Postat av: Ajsa

Du är så sjukt duktig

2014-03-19 @ 17:16:39
Postat av: Anonym

sjukt bra skrivet ! :)

2014-03-21 @ 13:45:23
Postat av: L

Oh Gosh vad bra skrivet ! :)

2014-03-22 @ 12:49:32
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: