Jdbstoory.blogg.se

    Ur Justins perspektiv:

Blodet började rinna ur näsan igen. Idiot. Att han ens vågar komma hit. Ilskan bubblade upp inom mig. Jag vände mig bakåt och tittade för en sekund Natasha i ögonen. Hon var osäker, rädd. Allt speglade sig genom en enda blick. Jag var rasande, han skulle inte komma undan med vad han gjort. Jag tog tre sakta tunga steg fram mot Gabriel innan jag nästan gick in i honom. Vi var så nära att jag kunde höra hans hjärta slå i otakt. Jag höjde min hand och skulle precis dra den i Gabriels huvud då någon tar tag i min arm bakifrån. Denna någon var Natasha. Utan att ens titta på mig går hon närmare Gabriel så att hon står bredvid mig.

” Gabriel, I think it´s time for you to go now.” Fick hon lugnt ur sig fortfarande med ett stadigt grepp om min handled. Han fnös åt vad hon just sagt vilket fick mig att spänna blicken i honom.

” Oh you had to stop him from punching me? Just like I called you before, hookers.”

“ Seriously? Well, he would still never kiss a girl in front of his girlfriend like others in this room.”

“ Get over it Natasha, it was just a kiss.”

“ A kiss that destroyed what we had,  forever.” Han tystnade för några sekunder och Natasha tog sig tiden att andas, något hon inte gjort på ett bra tag nu.

” Fine, I´ll leave you two lovers alone. But be careful, I got the power to do what I want to.” Han backade några steg innan han vände sig om och gick mot ytterdörren. Greppet om min arm lossnade snabbt och Natasha joggade efter honom ut i hallen.

” Don´t you ever step inside of this door ever again.” Och med det sagt slog hon igen dörren. Jag hade nu tryckt upp min hand ännu en gång mot näsborrarna för att försöka stoppa blodet som börjat rinna igen för tredje gången. Jag slappnade av och försökte fokusera. Jag var glad, riktigt glad, över att Natasha stoppat mig från att göra den rörelsen som skulle kunna förstöra min karriär. Jag är inte sån, jag slåss inte med folk. Men Gabriel, han förtjänade det. Att ens tänka på att han kysst Natasha, utan hennes vilja, fick mig att vela slå tänderna ur munnen på honom. Hon släppte nu dörrhandtaget och gick fram till mig.

” Herregud, som du ser ut! Kom, jag fixar det.” jag nickade och följde henne in i badrummet. Hon plockade fram bomull och våtservetter ur skåpet ovanför handfatet. Hon drog lätt ut en våtservett genom att klämma fast den mellan pekfingeret och tummen. Den täckte handflatan på henne innan hon förde den mot mitt ansikte. Försiktigt, men koncentrerat, torkade hon bort blodet som torkat in under näsan på mig och räckte mig sedan bomullen. Jag stoppade blodet som börjat rinna ur näsan ännu en gång och torkade av mig på en ny våtservett. Jag bara satt här på den vita stolen och lät Natasha ta hand om mig. Jag var överlycklig att jag stoppat Gabriel. Om jag förstått det rätt så är han också från Sverige, Lund. Natasha har inte berättat så mycket om honom, fast han var otrogen så konstigt är det inte, men hon vet något. Något hon inte vill berätta. Jag tänker inte pressa henne, hon berättar när hon är redo.

” Tur att jag inte behöver använda rengöringsmedlet.” avbröt hon plötsligt tystnaden som legat som en tjock is över oss med. Hon skrattade lite i slutet då det inte var meningen att låta allvarligt. Jag log åt vad hon sagt och skrattade jag med.

” Var har du lärt dig allt från?” frågade jag och granskade henne med en lugn blick.

” Min mamma lärde mig det när jag var mindre. Hon var alltid noga med att jag visste vad jag skulle göra om någon olycka skulle ske.” hon log, nappade åt sig servetterna och bomullen för att sen resa sig upp då hon suttit på huk innan. Med ett leende reste jag mig också upp, men satte mig snabbt ner igen när yrheten tog över mitt huvud. Vad händer? Jag brukar inte vara såhär svag. Natasha vände sig hastigt om och tittade oroligt på mig som satt och höll i stolsryggen. Jag log nervöst och hon vände sig om för att återgå till att stoppa in sakerna i badrumsskåpet. Snabbt gick hon fram till mig och hjälpte mig upp.

” Tack, men jag kan faktiskt gå.” sa jag i ett försök att bryta den allvarliga tystnaden.

” Haha, inte nu Biebs.” svarade hon säkert utan att släppa mig.

Jag fnös åt hennes mening men log sen. Det var femtielfte gången jag log idag på grund av henne? Vad är det för fel på mig? Kan det vara så att.. nej! jag satte mig hastigt ned i soffan, fortfarande med en rynka i pannan. Natashas leende försvann när hon upptäcktte rynkan och hennes ögon speglade ännu en gång orolighet. Men det var som att hennes blickar suddade bort rynkan för den försvann helt plötsligt. Jag kunde inte undgå att le, igen, mot henne. Jag hatade att se henne orolig över något, över mig. Natasha tittade sökande på mig, men gav upp efter ett tag. Iphonen hon lagt på bordet tog hon ett stadigt tag om och började knappa. Uttråkat lutade jag mig nyfiket över henne för att se vem hon skrev med. Och självklart var det Emelie. Jag brydde mig inte om att läsa, det angår inte mig vad de skriver om, utan jag grabbade istället tag i en av de två halvfulla chipspåsarna på bordet och började äta. Det prasslande ljudet gjorde att Natasha vände upp blicken och tittade konstigt på mig innan hon skrattade och skakade lätt på huvudet för att sen återgå till mobilen igen. Ett lekande flin spred sig på mina läppar och jag stoppade in ännu ett chips munnen.

Vi hade nu sett två filmer, Charlie st. Cloud, Natashas val, och Killers. Efter mitt förslag att sätta på en film föreslog hon snabbt Charlie st. Cloud. Hon sa att hon älskade konceptet med filmen, men grät varenda gång hon såg den och såklart var denna gång inget undantag. Killers var också ett av hennes förslag faktiskt, med mitt godkännande. Eftertexterna utav Killers började rulla när min mobil ringde. Natasha vilade huvudet på min bröstkorg i den liggande positionen vi låg i så jag fiskade upp den så försiktigt som möjligt. Utan att titta efter vem det var drog jag fingret över skärmen för att svara.

” Justin.”

” Hej. Du har en intervju lite utanför Los Angeles imorgon bitti. Jag fixar en bil som hämtar upp dig klockan nio.” Scooter.

” Visst, jag kommer väll då.” kan han använda allvarliga manager rösten så kan jag köra på dryg popstjärna rösten. En tydlig suck ekade i luren innan han fortsatte.

” Bra. Jag måste fixa med lite pappersarbete nu, vi ses sen.”

” Ses.” jag himlade med ögonen och la på samtalet.  

Natasha tittade frågandes på mig och såg ut att vilja ha en förklaring.

” Scooter, jag har en intervju imorgon.” sa jag mjukt, vilket fick henne att slappna av.

” När åker du?”

” 9 på morgonen från mitt hus.”

” 9!?” jag bara skrattade åt hennes förvåning innan jag la tillbaka mobilen i fickan och lät Natasha lägga ner huvudet där det låg innan igen. Efter ett tag kände jag hur hon slappnade av och såg att hennes bröstkorg rörde sig i takt upp och ner. Mina ögonlock blev tyngre för varje sekund som gick och jag somnade inom en minut.

                                         Ur Natashas perspektiv:

Yrvaket satte jag mig hastigt upp från där jag legat. Förvånat spärrade jag upp ögonen när jag upptäckt att jag befann mig i soffan mittemot den påslagna tvn. Förbryllat drog jag ena handen genom håret och tittade mig omkring, hur hamnade jag här? När jag såg en sovande Justin bredvid mig mindes jag, vi hade tittat på två filmer igår kväll och sen ringde Scooter och berättade att Justin hade en intervju och skulle bli hämtad klockan nio.. vänta, va!? Panikslaget ryckte jag åt mig mobilen från soffbordet och tryckte på mittenknappen. 08:43 visade den med stora siffror. Stressat slängde jag tillbaka mobilen på bordet och började skaka i Justin. Förvånat fladdrade han upp ögonlocken och drog, som vanligt, högerhanden genom håret och tittade förvirrat upp på mig.

” Justin!? Klockan är snart kvart i nio!

” Va? Vad snackar du om?” jag visade honom klockan på mobilen som precis slått om till 08:44.

” Fuck.” snabbare än blixten själv kom han upp på de båda benen och rusade in i badrummet. Vi hade inte bytat om innan vi somnade igår så kläderna hade han på sig, och näsan visade inget som betydde slagsmål.

” Natasha, har du en tandborste jag kan låna?” ropade han efter mig.

” Översta hyllan i skåpet till vänster.” det prasslade till och jag antog att han hittat paketen där det låg fem oanvända tandborstar i.

” Tack.” var han snabb med att svara och sekunden efter hörde jag hur vatten började rinna ur kranen i silver. Jag passade på att byta om till nya fräscha kläder. Det blev ett par vinröda shorts och en svart tunt stickad tröja. Till det matchade jag ett par svarta ballerinor i spets. Håret satte jag upp i en slarvig bulle på huvudet innan jag knäppte på guldklockan från Rolex, samt ett brett armband i form av en kedja i samma guldiga färg. Jag var inte en av de som sminkade mig ofta så det blev bara ett drag mascara på varje ögas ögonfransar. Jag hade tänkt passa på att shoppa lite när Justin stuckit, det är som om någon äter upp mina strumpor och hårtofsar för dem försvinner alltid på något underligt sätt. Jag tittade mig i spegeln och drog ner två hårslingor från bullen, en på var sida utan huvudet, innan jag gick ut till Justin. När jag snabbt stigit ut ur dörren och var på väg vidare in mot tvn för att hämta mobilen kände jag hur jag krockade in i något. När jag lyfte upp huvudet såg jag att det inte var något, utan någon. Justin backade undan två steg och log ursäktandes för att sen granska mig från topp till tå. Generat började jag gå mot soffbordet. Väl framme visade den fem i. Jag sprang förbi Justin och grabbade tag i min handväska innan jag visade att han skulle gå ut, då han redan satt på sig de vita sneakersen han haft dagen innan. Med ett ryck låste jag dörren och vi joggade ner för trapporna. När han såg att jag var på väg åt motsatta hållet han skulle drog han tag i min hand innan jag hunnit säga hejdå.

” Och var tror du att du ska?” han lät precis som min pappa just i denna stund.

” Ursäkta men du är inte min pappa? Men bara för att du frågar så snällt, jag ska shoppa lit behövliga saker.” hans ögon mjuknade men ansiktet var fortfarande lika spänt, som greppet han hade om min vänstra handled.

” Det kan vi göra sen, nu följer du med mig. tror du att jag släpper dig själv i allt det här? Då tror du fel.” han log finurligt innan jag blev dragen till den svarta bilen som stod parkerad vid ingången. Jag damp snabbt ner i framsätet och Justin stängde dörren åt mig. Det dröjde inte länge för än han också var inne i bilen och vred om nyckelen i tändningslåset. Långt över hastighetsgränsen rullade bilen ut på motorvägen.

” Var ska jag?”

” Med mig på intervjun.”

” Jaså? Hmm får tänka på det.” svarade jag listigt.

” Du har inget val. Den varar i tio minuter högst.”

” Fine.” han flinade över att han vunnit, men med en koncentrerad blick på vägen.

” Du Justin, du borde nog sakta ner.” sa jag försiktigt.

” Du Natasha, vi är sena.” han vände nu hastigt blicken och blinkade med högerögat innan han vände tillbaka. Jag fnös åt svaret och vände huvudet så jag tittade ut genom rutan. Bilarna vi körd om bildade ett färgstreck mitt på vägen, vi körde fort. Innan jag hann kommentera svängde vi in på Justins område och han saktade in. Jag pustade ut och var lättad över att vi inte kört över någon. När vi närmade oss Justins hus uppenbarade sig en svart bil med tonade fönster. En rynka bildades i min förut släta panna när Justin saktade in bredvid bilen. En mörkhyad man, med nästan inget hår på huvudet och skäggstubb klev ut ur bilen och mot Justin som också hoppat ut. Osäkert lämnade jag också bilen och smällde igen dörren bakom mig. Justin omfamnade mannen och skrattade.

” Hey Kenny!” alltså heter personen framför Justin Kenny.

” Eyy lillen.” Justin boxade till honom skämtsamt i armen men Kenny fick syn på mig.

” Och vem har vi här?”

” Natasha, Natasha Lopez.” svarade jag med ett blygt leende. Han sträckte ut handen som jag snabbt skakade om.

” Kenny Hamilton.” jag nickade.

” Så hur känner du Justin?” fortsatte han fundersamt.

” Hon kommer att dansa för mig när vi sätter igång med Believe tour nu snart igen.” var Justin snabb med att förklara.

” Aha, trevligt att träffas.” jag log ännu en gång innan jag slöt mig upp vid Justins sida.

” Kenny är min livvakt.” sa han när vi börjat gå mot bilen. Jag nickade till svar synligt för Justin. Han öppnade dörren där bak in till bilen och lät mig hoppa in. Tveksamt gjorde jag ändå som han ville och flyttade in ett steg så även han kunde sitta ned. Bilen startade och jag brydde mig inte om att fråga vart vi skulle. Istället svarade jag på Emelies sms, hon undrade vart jag var. Jag skrev snabbt in: På väg någonstans med Justin och hans livvakt, en intervju. Är förmodligen hemma inom kort!

Utan att jag märkt det hade vi svängt in på en parkering och var nu redo för att gå av. Jag kunde höra en massa skrik och se blixtar från kameror lite överallt så jag täckte ansiktet med hjälp av handen då jag inte bar någon luva och svansade efter Justin och Kenny in i den enorma byggnaden. Direkt möttes vi av Scooter som hälsade och ledde oss vidare in i ett så kallat ”Dressingroom” med en skylt där det stod Justin Bieber i fet stil. Jag lät blicken vandra över rummet som var helvitt med två soffor och en fåtölj. Det fanns även ett vitt bord med en massa frukt och bredvid bordet låg det fem par vita strumpor. Jag skrattade till men väntade med att fråga.

” Så, presskonferensen börjar om fem minuter.” sa Scooter och tittade upp från mobilen han höll i högerhanden.

” Va?! Du sa att det var en intervju?!”

” Jag vet, men du måste gå.” Justin muttrade något ohörbart innan han började äta av de gröna vindruvorna som stod på bordet. Jag gick fram till honom och la handen över hans rygg.

” Det kommer gå bra, jag vet att det inte är det roligaste men du har gjort det förut och det ingår i ditt jobb.” han tittade mjukt upp på mig och stoppade in tre vindruvor i munnen.

” Vad menar du med att du vet?”

” Jag har varit med, eftersom mamma äger ett flygföretag så vet jag det mesta.” svarade jag och norpade också åt mig en utav vindruvorna i den silvriga skålen. Han nickade en gång sakta som svar. Den vita dörren öppnades hastigt och Scooter stack in huvudet.

” Presskonferensen startar inom två minuter så snabba på.” Justin hummade lågt och började gå mot dörren.

” Ska jag vänta här?” frågade jag innan han hunnit ut.

” Nej, jag har varit här förut och det finns soffor utanför varje sal.” han log nu för första gången sedan han fått reda på vad han egentligen skulle göra.

” Okej.” svarade jag och gick ikapp honom.

Vi stod nu utanför ännu en vit vägg, och som Justin sagt så fanns det två hudfärgade soffor utanför. Väggen intill rummet där presskonferensen skulle hållas var väldigt tunn då man tydligt kunde höra sorl. En svag smäll ekade i korridoren där Scooter snart uppenbarades. Han gick förbi mig och fram till Justin som stod lutad emot väggen bredvid mig.

” Är du redo?” kunde jag inte undgå att höra Scooter fråga.

” Ja.” svaret dröjde en stund men han visste vad som behövdes. Believe tour drar snart igång på riktigt igen efter ett uppehåll under jul och nyår så de var tvungna att berätta om nyheter och så vidare. Han gav mig en sista blick innan han och Scooter försvann in i lokalen. Jag började pilla uttråkat på kedjan runt armen när Scooter börjat informera. Till slut drog jag upp mobilen och klickade mig in på Candy Crush. Det dröjde inte länge innan jag hörde Scooter säga att det var dags för frågor. Med ens la jag tillbaka mobilen i shortsfickan för att tjuvlyssna. Efter några frågor ångrade jag mitt beslut. Chockad, var det rätta ordet för vad jag blev.

” Så Justin, du har ju en ny dansare vid namnet… Natasha Lopez! Har du lånat henne att ligga med på nätterna för att glömma bort Selena? Hon verkar vara lite utav den slampiga typen.”

ÄNTLIGEN! Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt och förlåt! Så himla ledsen! Skolan är igång och internetet har strulat, IGEN. Hur tror ni Justin reagerar på detta? Hmm.. det återstår att se! Förlåt igen!

Much Love/Emma!