Jdbstoory.blogg.se

Jag fladdrade försiktigt upp ögonlocken för att möta ljuset som sipprat in genom mina stängda ögon. Vart var jag? Panikslaget satte jag mig hastigt upp och tittade mig omkring. Paniken avtog när jag fann Justin sovandes bredvid mig, vi hade kommit hit efter besöket på supperclub. De små snarkningarna som lämnade hans strupe fick mig att fnissa. Jag satte snabbt handen för munnen, väcka honom var inget jag ville riskera att göra. Blicken föll ned på den vita t-shirten jag lånat av honom igår, när jag varken hade ork eller lust att hämta väskan med kläder jag ställt vid ingången när vi kom hit. Jag ställde mig smidigt upp på båda benen och tassade sedan försiktigt ut genom den vita dörren som leder in till rummet Justin sover i. Mina barfota fötter nuddade det kalla trägolvet och närmade sig trappan. Lika försiktigt tassade jag ned och mötte Alfredo och Emelie utslagna i den delen av soffan som låg närmast köket. Alfredo hade slingrat ena armen runt Emelies midja och jag kunde inte låta bli att stirra. De var så sjukt gulliga, och vad gjorde det att jag stirrade? De sov ju. Blicken vandrade vidare mot ytterdörren där jag fann den svarta väskan på samma plats jag ställt den på igår. Glatt trippade jag fram och greppade tag i handtagen för att asa med mig den upp. Att smyga fram med väskan i handen var inte det lättaste, och så klumpig som jag är så råkade jag slå i foten i trappsteget hårt så att ett högt ljud uppstod. Oroligt blickade jag bort mot de två turturduvorna i soffan och fann dem lyckligtvis lika djupt sovandes som innan. En lättnad spred sig inom mig och jag fortsatte upp för trappan och fram till dörren. Jag vred försiktigt om metallhandtaget i silver och sköt sakta upp dörren. Justin låg på samma plats som när jag lämnat honom, alltså hade inte mitt klumpiga misstag stört honom alls. Väskan ställde jag försiktigt på sängen, dog upp ett par ljusblåa shorts och t-shirten jag köpt på forever21 igår. Justin såg ut att sova, men med killar vet man aldrig så jag drog snabbt på mig shortsen och tog sedan av mig tröjan med ryggen mot honom. Jag hade inte heller haft ork att ta av mig bhn innan vi lagt oss så den satt kvar. Snabbt satte jag på mig den svarta t-shirten och kollade in i spegel. Rättade till shortsen innan jag gick för att hämta hårborsten ur väskan och ställde mig på samma plats framför spegeln. Efter några minuters velande var jag nöjd och la tillbaka borsten igen. Jag drog handen genom mitt utsläpta hår och log smått.

” Jag gillar t-shirten.” hör jag plötsligt en hes röst säga bakom mig. Jag vänder mig om och möter en yrvaken Justin liggandes på sängen.

” Men du är mycket sexigare i mina tröjor.” fick han pervigt ur sig innan jag hann säga något. Han vickade på ögonbrynen och jag skrattade åt honom innan jag damp ner i sängen en bit ifrån honom.

” Haha, Justin då.” svarade jag enkelt och fnissade. Det var nu jag såg att han enbart ligger i shorts, de han somnade i. Genast drog jag upp mobilen för att distrahera mig själv från att glo på den perfekta magen som låg bredvid mig. Jag klickade mig in på instagram och tittade runt. Då såg jag en bild som Emelie lagt upp. Bilden var tagen för tre minuter sedan och föreställde Alfredo och Emelie, såklart. Jag kunde inte undgå att le, de är som sagt så söta tillsammans. Jag petade försiktigt på Justins vänstra muskulösa arm då även han fiskat fram mobilen och lagt all fokus på den. Han vände sig hastigt om och tittade på mig med ett glatt leende.

” Vi kanske borde gå ner? De har vaknat.” sa jag och visade bilden på dem båda.

” Sure, Alfredo behöver mig som vanligt.” svarade han självsäkert och flinade innan han reste sig upp. När jag också stod på båda benen gav jag honom en lätt knuff i sidan. Han tittade med en tillgjord ledsen min på mig innan han attackerade mig för att kittla mig. Mitt skratt blev högre och jag försökte dra mig ur Justins grepp han hade runt min midja, men utan framgång. Han släppte till sist ned mig efter många protester mellan skratt attackerna jag fått och skrattade. Jag tittade surt på honom men log sedan. Vi gick ner för trappan, det tog inte lång tid innan vi hittade Alfredo och Emelie som satt vid matbordet och tuggade på varsin macka. Jag sprack upp i ett leende och skyndade mig fram till Emelie för att ge henne en kram. Jag kan fortfarande inte förstå att hon åker imorgon, tiden har gått så fort. Hon log mot mig och jag slog mig ner bredvid henne. Justin hade satt sig på andra sidan, bredvid Alfredo, och de hade påbörjat någon konversation om ett uppkommande spel. Som vanligt orkade jag inte lägga mig i utan lade all min fokus på mackan som låg framför mig och väntade på att smöras. Smörkniven blev äntligen ledig efter att Justin hunnit före och jag bredde på ett tunt lager som täckte hela mackan. Jag truly hatar när där är för mycket smör på en smörgås, man äcklas och klarar inte av att äta det. Osten var naturligtvis placerad på andra sidan bordet. En djup suck lämnade min mun innan jag sträckte mig efter att nå den, men utan resultat. Efter många om och men hade jag fortfarande inte nått den, men uppfångat Justins uppmärksamhet. Han puttade osten in i min handflata med ett flin. Jag log ett plågsamt leende och sa, lite irriterat, tack. Han flinade ännu mer åt min vänliga ton. Jag himlade med ögonen men skrattade sedan smått. Jag var nu äntligen kapabel till att skära mig två bitar ost och få i mig lite frukost, tack vare Justin. Mina läppar fuktades med hjälp av tungan innan jag stoppade mackan i munnen och bet av en tugga.

Under hela frukosten hade jag inte sagt ett ljud till Justin och Alfredo efter att min mobil ringt ännu en gång, självklart svarade jag inte denna gång heller. Jag förstår fortfarande inte varför Gabriel är i Los Angeles för att se om jag och Justin ”fått ihop det”. Orden gjorde mig bara mer irriterad när jag tänker på dem. Det måste finnas en annan anledning eftersom han flygt ända från Sverige.  Jag tog två djupa andetag innan jag återgick till att stirra på vägen. Bilen rullade smidigt fram på den nylagda asfalten i en hög fart. Husen svischade förbi lika snabbt som superman förflyttar sig. Hem var vart vi skulle. Klockan hade närmat sig ett och eftersom Emelie åker imorgon hade vi bestämt oss för att gräva ner oss i filtar och titta på The Vampire Diaries. Min mage kurrade lågt eftersom det ända jag fått i mig till frukost var en rostad macka. Jag hade varken lust eller ork att äta efter att han ringt. Ljudet var det varken Justin som satt bakom ratten eller de två i baksätet som hörde. Ärligt talat så hade jag inte orkat med några frågor nu, allt jag hade i huvudet var Gabriel, varför skulle han få lov att förstöra min dag? Att jag ens har kvar honom i telefonboken. Jag lutade sakta huvudet mot fönsterrutan och stängde ögonen. Jag får inte låta mig uppretas av honom, never ever. Intalade jag mig själv. Sakta men säkert kände jag hur bilen saktade in för att sen stanna helt. Jag vände mig mot Justin som drog ur bilnycklarna ur hålet och gick ur bilen. Han var nervös över något jag inte kunde sätta fingret över, det frustrerade mig. Skulle jag fråga? Eller, nej. Det var nog bäst att vänta tills vi var ensamma. Justin och Alfredo hade hjälpt oss in med väskorna och nu stod vi alla i hallen. Jag krånglade av mig skorna och ställde dem till sidan. Jag hade fått skoskav av dem, mina Converse. Varför ska jag alltid envisas om att ha Converse på mig? De är de sämsta tänkbara skor du kan äga. Ändå har jag köpt på mig fem par, två låga och tre höga. Jaja, det kommer ett stadie i varenda tonårings liv då man blir tokig i Converse. Justin och Alfredo var redo att lämna så jag ställde ner väskan Justin lämnat över och gick fram till honom. Han fick en stor kram som tack för att vi fick stanna där över natten innan jag gick till Alfredo.

” Alfredo, jag hoppas att du tagit väl hand om Emelie!” sa jag och blinkade åt honom innan han också fick en kram. Han skrattade åt vad jag nyss sagt och kramade tillbaka.

” Just like a princess! Du, kalla mig Fredo.” svarade han, blinkade tillbaka och släppte taget om mig.

” Fredo.” jag kände lite på ordet och försökte att få in det i hjärnan. Jag log och backade undan. Vi sa hejdå till boysen och de lämnade lägenheten inom kort. Jag förstod att detta inte var sista gången Emelie och Alfredo, förlåt Fredo, träffades innan hon åkte men kommenterade inte det. Vi gick utan att säga ett ord till varandra in i tv rummet. Jag behövde inte fråga, jag känner henne så pass väl att jag vet att Alfredo och hon har något på gång. Hon ler i hans närvaro och blickarna de skickar till varandra, det går inte att ta miste på.

” Tar du och hämtar tredje säsongen av Vam så fixar jag snacks?” frågade jag och fick ett exalterat ja till svar. Vam är våran förkortning på Vampire Diaries, det var Emelies ide att skaffa fram ett namn men jag som kom på det, konstigt nog.. jag marscherade vidare in i köket och drog fram en barstol under köksön. Den placerades under hyllan jag strävade efter och jag klättrade upp på den.  Det sämsta med att vara runt en och sjuttio är att man inte alltid når, i vanliga fall brukar jag fråga Anthony om hjälp, min styvpappa, men eftersom han inte är här får jag klara mig själv. När jag väl står upp på stolen når jag chipspåsarna enkelt och drar med mig dem ner på marken igen. Kylen öppnas med hjälp av den fria handen efter att jag lagt över en chipspåse i den andra. Jag lyckas trycka in en colaburk i höger handen medans den andra klämmer jag fast mellan armen och sidan av magen. Jag stänger kylskåpet med hjälp av en knuff från höften och lämnar köket med fulla händer. När jag kommer ut möter jag Emelie som har fullt upp med att bygga berg utav kuddar i soffan som hon fällt ut till en dubbelsäng. Allt jag bar på placerade jag försiktigt på tvbordet och går ut i hallen för att hämta de två små vita IKEA borden jag ställt där. Lyckligtvis lyckas jag bära båda två genom att ställa den ena över den andra och lyfta. Med hjälp av Emelie ställer vi en på var sida utav den nu så kallade sängen och slår oss bekvämt ner. Emelie grabbar tag i fjärrkontrollen och sätter igång avsnitt ett.

Vi hade hunnit se fyra avsnitt innan Fredo ringde Emelie, där hon nu var. Uttråkad som jag var hämtade jag min ipad. När jag klickat mig in på Instagram dök det upp 2037 nya följare. Hur går det till egentligen? Jag var senast inne i morse! Min profil visade 15 289 följare. Att ha gått från drygt 1000 till 15 289 på så kort tid är helt sjukt. Ett leende tog över mina läppar och jag tryckte på huset. Då såg jag att Justin nyss laggt upp en ny selfie med texten ”I wish you were here”. Hans drag är att döda för, seriöst. Jag kom på mig själv att hålla blicken kvar på hans bild så jag skrollade snabbt ner. Jag hann inte långt för än det ringde på dörren. En rynka bildades i min förut släta panna och jag reste mig upp ur soffan för att gå och öppna. Personen utanför ringde på ännu en gång. Jag suckade irriterat innan jag vred om dörrhantaget och slog upp dörren. Till min förvåning mötte jag Gabriel stå där med händerna i byxfickorna. Om jag var irriterad över att han ringt två gånger inom fem sekunder var det inget emot nu.

” Vad gör du här?” jag korsade armarna över bröstet och tittade surt på honom.

” Jag kom hit för att vi behöver prata.” svarade han oskyldigt.

” Jag lyssnar.” tryckte jag ur mig kaxigt.

” Får jag komma in?”

” Du får fem minuter.” jag backade undan och lät honom komma in.

” Så fint du har det.” sa han i ett försök att få mig på bra humör.

” Var de det du ville prata om?” frågade jag drygt och han gav upp.

” Okej, jag ville bara säga att jag saknar dig.”

” Ha, inte värt ett försök.”

” Kom igen Natasha, du bor i Los Angeles nu och jag saknar all tid vi spenderade, du och jag som ett par.”

” Och du utnyttjade det.” lade jag snabbt till.

” Ja men jag var dum, jag vill inte mista dig.” han tog ett steg närmare mig, jag backade. Så fortsatte det tills jag nådde den kalla väggen med min rygg. Han var så nära att andetagen slog mig hårt i ansiktet. Jag var rädd, riktigt rädd. Hjärtat slog dubbelt så snabbt än vad som var normalt och jag kallsvettades.

” Det är försent.” jag försökte gömma det faktum att jag var nervös så gott jag kunde.

” Är du säker på det?” hans läppar snuddade vid mina. Jag ville inget häldre än att putta bort honom, men vem visste vad han var kapabel till att göra? Vi var ensamma, han kunde göra praktiskt taget vad han ville. Tanken gav mig kalla kårar.

” Ja de..” längre hann jag inte innan han pressade sina läppar hårt mot mina. Jag trotsade att han kunde göra vad han ville med mig och pressade bort honom från mig med all min kraft.

” Vad fan sysslar du med?!” utbrast jag.

” Kysser dig babe, och jag vet att du gillar det.” ett retfullt flin spred sig över hans ansikte och han närmade sig mig igen.

” Kalla mig inte för babe.” snäste jag åt honom men fick bara ännu ett flin till svar. Han pressade läpparna en gång till mot mina, ännu hårdare denna gång om det ens var möjligt. Jag boxade honom i magen men han tog ett stadigt tag om min högra arm och pressade upp den mot väggen. Om jag kommer att få ett blåmärke där imorgon ska han få betala, det var jag säker på.

” Hey Natasha! Jag kom förbi för att Fredo är med Emelie och jag hade inget att göra, jag messade dig men fick inget svar? Och dörren är öppen, är du oke..” Justin! Han avslutade aldrig sin mening då han såg oss. jag kämpade för att komma bort från Gabriel men det var omöjligt.

” What are you doing?!” han sprang fram till oss och ryckte logg Gabriel från mig. Ingen av dem såg speciellt glad ut. Om blickar hade kunnat döda, hade de båda legat på golvet nu. Jag gick bort till Justin och ställde mig bredvid honom, för att känna mig trygg.

” Oh of course, the two media hookers are a couple.” Slängde Gabriel rakt I Justins ansikte. Justins bröstkorg rörde sig tydligt upp och ner i en jämn rörelse.

” What did you say about us, huh?” han närmade sig Gabriel sakta med knutna nävar. Jag väntade spänt på vem som skulle öppna munnen här näst. Men ingen sa något. Allt som hördes var deras flåsande andetag. Justin närmade sig ännu en gång. Var det här jag skulle gå emellan? Innan jag hann reagera slog Gabriel Justin rakt i nyllet med knutnäven. Justin vek sig neråt av smärta. Jag sprang fram till Justin och satte handen över ryggen på honom.

” What are you doing?! Are you insane?!” Gabriel log nöjt, något som fick mig att vilja slå honom minst lika hårt så han inte kunde le sådär en gång till. Justin tittade upp på mig. Jag såg hur det rann blod ur näsan på honom som han försökte stoppa med baksidan av handen. Det syntes också att han hade blod i munnen.

” Spit it out, I´ll fix it later.” Viskade jag, fortfarande med ögonen på Gabriel. Justin tänkte invända men jag nickade åt honom, det var trots allt kakel golv. Han gjorde som jag sa samtidigt som jag norpade tag i väskan jag lämnat på bordet för att kunna få tag i papper. Under tiden såg jag hur Justin närmade sig Gabriel igen.

” So you think that I´ve never been in a fight, huh?” spottade Justin ur sig. Taget jag haft om väskan släppte jag snabbt och sprang emellan dem.

” Justin, look at me. He is not worth your attention.” Han slappnade av en aning men backade inte undan. Mina händer vilade på hans bröstkorg, redo att putta bort honom om det skulle behövas.

” I got this, I´m fine.” Tryckte han ur sig så lugnt han bara kunde. Jag backade osäkert undan och innan jag hann vara framme igen hade Gabriel tryckt knutnäven i huvudet på Justin ännu en gång, fast denna gången dubbelt så hårt.

Här är det äntligen! Nära 3000 ord! Jag la inte upp det innan ikväll för att jag ville vara helt nöjd i slutet. Kommentera vad jag kan göra bättre eftersom jag inte är så bra på "fight" scener. Vad tror ni händer? Lämnar jag det såhär eller kommer jag fortsätta på samma scen? ;) Ni får se. ;) Justin slår inte just nu på grund av hans karriär, det skulle kunna förstöra en massa. Men vem vet, han kanske gör det sen? ;)

Jag hade tänkt börja med att ställa en fråga vid varje kapitel, för att känna er bättre. Jag kommer naturligt vis också svara! :)

Fråga: Vilken är din favoritlåt på albumet BELIEVE?

Svar: Jag tycker att alla är bra på sitt sätt, men Believe tycker jag "står ut" lite eftersom den är skriven till oss. :)

Much Love/ Emma!