Jdbstoory.blogg.se

    ” Så, nu tänkte jag gå ut på golvet och göra vad jag kom här för! Ha det bra!” sa jag, reste mig upp och gick ut på golvet för att dansa som de flesta andra här. Efter ett tag slöt sig Justin vid min sida och började hoppa runt till musiken som jag, inget avancerat. Då dyker det upp en tjej i min ålder,

” Vad sägs om ett battle?” frågade hon kaxigt, sånt stör mig! Komma här och tro att hon är nåt?! Jag tittade på Justin som nickade allvarligt mot mig.

” Why not? Give me whatever you got.”      

                                              Ur Justins perspektiv:

När Natasha tagit över dansgolvet slöt sig Emelie och Alfredo upp vid min sida.

” Låt mig gissa, ett battle?” skrek Emelie ut utan det minsta dryghet i rösten.

” Ja, Natasha kommer krossa henne.” svarade jag kort.

” Som vanligt då.” sa hon och fnittrade mot mig.

Jag skrattade till svar och vände sedan blicken mot Natasha och vad hon andra nu hette. Just nu såg det faktiskt ut som om den andra tjejen ledde. Fan. Men då vänder Natasha det och totalt krossar henne på golvet. Tjejen såg inte glad ut och gav upp. Natasha kom gåendes mot mig då tjejen som nyss förlorat gick in i hennes axel. Av ren reflex vände hon sig snabbt om och mötte hennes blick i några sekunder innan hon som nyss stött in i henne fortsatte gå utan att säga ett ljud. När hon var utom synhåll närmade sig Natasha mig för nu andra gången och började skratta. Skrattet smittades över till mig som då också började skratta. Där stod vi, mitt på dansgolvet och skrattade som om vi aldrig fått skratta förut. Hon drog mig bort till vårat bord och satte sig på en av de vita stolarna i skinn. Hon släppte sedan min hand så jag passade på att sätta mig mittemot.

” Såg du hennes min när hon fattat att hon förlorat? Seriöst helt prislöst!” skrattade hon fram.

” Typ så ja, men hon blev ju totalkrossad!” svarade jag henne snabbt och hon skrattade till.

” Jasså?” frågade hon och log det leendet som fick mig att smälta, att känna mig svag på nät märkligt sätt för jag, Justin Bieber, brukar inte bli svag på grund av en tjej. Eller jo, Selena. Selena. Varför Justin, varför? Låt henne inte förstöra kvällen för fan. Jag tog ett djupt andetag, inte så det märktes men  ändå djupt, och tittade tillbaka på Natasha.

” Ja, du är riktigt duktig. Och en sån sak sagd av mig är extra värdefull.” sa jag skämtsamt och blinkade med ena ögat.

” Ja men dåså! Nä men jag har hört att jag är duktig av andra men vill aldrig ”tro” det själv. Visst, jag vet att jag är duktig men tänker aldrig på det, då bara känns det fel.” svarade hon mig med betoning på ”vet” och log.

” Men då ska du få se att det inte är fel. Kom.” skrek jag ut för att sedan dra med mig henne tillbaka till dansgolvet, samma väg som hon dragit mig förut. Jag gav henne en blick som betydde att hon skulle vänta, vilket hon förstod ganska snabbt och nickade till svars. Sen joggade jag genom allt folk och bort till DJ´n för att be honom sätta på Beauty And A Beat, ja den jag och Natasha dansade till för några timmar sedan. Visst, det kanske var lite ”egoaktigt” just då men nu vill jag att andra ska få se henne, när hon inte battlar.

” Hey, would you like to play Beauty And A Beat after this?” frågade jag vänligt och tittade upp på honom, eftersom han står en aning högre upp än mig.   

” Anything for you JB.” svarade han och jag tackade honom innan jag joggade tillbaka till Natasha.

” Vad nu då, Biebs?”

” You´ll se, you´ll se.” svarade jag och blinkade med ögat samtidigt som hon himlade lätt med ögonen och log smått.

Tittade bort mot DJ´n för att checka och han nickade tillbaka.

” Peeps give some room for JB!” skrek han I micken vilket fick alla att titta runtom sig för att hitta mig. skrattade åt dem innan jag bad Alfredo putta bort lite folk för att ge mig och Natasha lite plats. Hon tittade förvirrat runt sig och sedan upp på mig.

” Justin vad händer?!” fick hon förvånat ur sig och mötte min blick.

” Vill bara se om du blivit bättre-” och mer hann jag inte säga innan Beauty And A Beat ekade högt i högtalarna. När hon uppfattat vad jag menat började hon skratta och sedan ställa sig i position.

”Jag” började sjunga och hon började dansa. Jag stod bara där och iakttog henne när hon rörde sig lätt som en fjäder till musiken, hon får det att verka så lätt när det i själva verket är så svårt. Folk runtomkring ”oo-ade” och jublade åt henne. Det måste vara alkoholen som påverkat henne eftersom hon hatar att stå i rampljuset. Men det kanske bara är nåt bra? Hon dansar ju som en gudinna! Jag lät henne dansa själv ett tag till tills refrängen startade och jag hoppade in. Hon log åt mig för att sedan backa undan och ge mig lite plats innan hon hoppade in igen för att visa vad hon går för. Hon valde att köra koreografin från videon så jag hakade på. Alla applåderade efter våran synkade dans, Natasha tittade ut på dem med stora ögon, som om hon aldrig sett nåt sånt förut. Hon bugade lätt och skrattade, sen log hon mot mig. Hon började gå mot mig för att sedan omfamna mig.

” Tack.” viskade hon mot min bröstkorg. Kunde inte förstå att jag ens hörde vad hon sa, men jag hörde det.

” Det minsta jag kunde göra.” svarade jag och kysste henne lätt på pannan, så som vänner gör, nära vänner gör.

Hon avbröt mina tankar för att fläta ihop våra fingrar, lyfta upp våra armar och låta oss buga. Hela gesten fick oss båda att åter igen skratta. Vi var på väg mot baren då någon tog tag i Natashas axel. Hon ryckte till vilket fick även mig att vända mig om, då det inte bara uppenbarades en person utan fyra.

                                                     Ur Natashas perspektiv:

Justin hade fått mig på bra humör, igen. Vi närmade oss nu baren, skulle absolut inte dricka mer denna kvällen men för att ta en Fanta. Det var då jag kände en kall hand på min axel. Av ren reflex ryckte jag till, något Justin måste ha märkt efter att han också vänt sig om någon enstaka sekund efter mig. Synen gjorde att jag genast ångrade att jag vänt mig. Jag blev knäsvag och kände hur jag kallsvettades i väntan på vad som skulle ske. Trodde aldrig jag skulle se dem igen, eller jag hoppades. Jag kände hur Justin stelnade till efter att ha förstått vem det var, killarna från kvällen då Justin valt mig som One Less Lonely Girl på den första konserten jag dansat på. Alla återblickar gjorde att jag fick en fruktansvärd huvudvärk, så jag  bad inom mig att sluta tänka tillbaka och fokusera på nuet, för det var vad som krävdes just då. Killen som lagt handen på min axel tog nu bort den och log ett retfullt leende mot mig.

” I´ve been missing you.” Jag vågade inte svara honom, allt kom så plötsligt att jag bara stod där och tog in allt han hade att säga. Efter ett tags tystnad och hans letande efter ett svar gav han upp och fortsatte.

” The thing is that I want you, but that isn’t suppose to be a problem because you don’t seem to have any boyfriends, or am I wrong?” fick han ur sig snabbt för att reta mig allt mer. At than lade på “s”-et på slutet gjorde att jag störde mig på honom ännu mera, men vad skulle jag kunna göra? Jag kände mig så ynklig och svag vilket inte gjorde saken bättre.

” She´s mine, and don´t you ever bather her again.” Hörde jag en röst säga med stängda käkar brevid mig, Justins röst. Hans ögon speglade ilska och hat, inget han som stod framför mig verkade bry sig om utan fortsatte.

” She´s yours? Really? I haven’t seen you close to her. Well, besides your sort of a dancing thing, witch was entertaining by the way. Its too bad that it wont stay that way from now on.” Han lät sig inte rädslas av Justin, som just nu var argare än någonsin. Jag var helt borta att jag inte lade märke till att han kallade mig för hans, hans.

” Yes she is mine. Oh that´s too bad that you haven’t, I´m sure you would love it. Don’t you even think about touching her one more time because if you do, it wont be good for you” kände på mig att Justin skulle ta de steg som krävdes för att komma ännu närmare honom och slå till honom vilken sekund som helst nu.

” Hey Emil, I think it´s time to stop this now.” Sa en mörk röst bakom honom. Emil.. Emil, Emil, Emil. Jag känner igen det namnet, och när jag tänker efter känner jag igen honom också. Det var då det slog mig, jag hade träffat honom innan jag ens mött Justin. Jag vart på väg mot bilen en mörk sommarkväll efter att ha handlat på Walmart. Mina händer var fulla och jag letade runt i mina likaså fulla byxfickor efter bilnyckelen. När jag äntligen fått fatt i dem hörde jag ljud bakom mig. när jag vände sig om stod han där och iakttog vartenda rörelse jag gjort. Jag frågade vem han var då han hade svarat ”Emil, själv sötis?” innan han hoppat på mig och sedan satt händerna över mina bröst. Jag kämpade mig loss och hoppade snabbt in i bilen för att låsa och sen köra skakandes iväg. Kassarna med varor låg utspridda på parkeringsplatsen bredvid, något jag inte orkat bry mig om.

Bilder från den dagen gick igenom mitt huvud lika snabbt som en blixt träffar marken. Jag tog ett stadigt tag i Justins arm och återhämtade mig sedan snabbt. Jag kämpade med att dra upp blicken för att möta Emils ögon för andra gången. Förvånansvärt speglade de rädsla och osäkerhet, som om allt tagit honom med storm. Det såg faktiskt ut som om han tänkte ge upp, jag hoppades innerligt att jag hade rätt.

” Fine. But I still know where you live cutie. It doesn’t always help to drive away from your problems.” Med det sagt fortsatte han framåt, den vägen vi tänkt ta innan han stoppat oss.

Hela händelsen chockade både mig och Justin som bara stod och tittade in i varandras ögon innan jag kramade honom hårt, hårt. Jag kunde inte tacka honom nog för att ha stått upp för mig! Jag kunde höra hans hjärta dunka snabbt i bröstet på honom, förmodligen på grund av den ganska dramatiska händelsen enligt mig. Jag lossade på taget och kollade in i de vackra hasselbruna ögonen som satt ovanför hans näsa. Jag gick sedan några steg, med min hand i hans och damp sedan ner i skinn soffan. Justin gjorde detsamma fast mittemot mig. Jag tackade honom och han nickade till svars för att sen trycka fram ett leende. Men bakom honom stod en person jag kände igen, någon jag aldrig skulle vänta mig se här, Gabriel. Gabriel är min ex pojkvän och före detta bästis. Allt det krossades när jag såg honom och Sanna stå och kyssas vid mitt skåp. Justin såg att jag tittade bakom honom och vände sig också om med en rynka i den perfekta pannan. Det var uppenbart att det var just Gabriel jag tittade på eftersom han stod ensam längst bort i baren. Justin vände tillbaka huvudet och tittade frågandes på mig. Jag gav honom en blick som tydde att han skulle komma, vilket han gjorde. Jag berättade allt medans han satt tyst och lyssnade, fortfarande med rynkan kvar i pannan. När jag var klar såg jag att han var på väg hit. Jag reste mig upp för att bemöta honom.

” Vad gör du här?” jag gick rakt på sak, här kommer han inte undan!

” Skulle bara se om det var sant att du och Justin fått ihop det, vilket ni verkar ha fått.” ju fler ord som kom ut ur hans mun desto argare blev jag.

” Ursäkta? Fått ihop det? Du vet mycket väl att  jag är oskuld och tänker inte ändra på det.” slängde jag i hans ansikte.

” Man vet ju inte nu när du blivit en mediahora.” orden ekade i huvudet på mig, kallade han mig just för mediahora?!

” Sen när har du fått rätten att kalla mig för en mediahora?! Varför citera svenska artister, huh?”

” Babe, jag älskar sig, jag älskar dig. ” kom ut ut hans mun som svaga viskningar. Jag spärrade upp ögonen så dem blev stora som bowlingklot.

” Försent, babe.” jag gjorde till rösten när jag uttalade ordet babe, så han förstod hur fel jag tyckte det var. Nu slöt sig Justin vid min sida, vilket fick mig att känna mig tryggare.

” Is there any problems here?” frågade han Gabriel som nu backat några steg.

” No, absolutly not.” svarade Gabriel honom och försvann till baren igen. Hans blickar brände mig i ryggen, något jag inte var bekväm med. Justin märkte det och drog med mig till baren för att beställa det vi egentligen var på väg att göra från början. Han beställde en Cola och jag fick min älskade Fanta. Jag insisterade att betala men han gav inte sig och tillslut lät jag honom få betala Fantan. Jag halstrade den snabbt, kanske för snabbt. Justin glodde på mig som om jag kommit på något som skulle hjälpa mot all världens svält.

” Haha, vad?” frågade jag honom och log retligt.

” Hur i…?!” svarade han men jag bara skratta, fortfarande med blickarna från Gabriel i ryggen. Justin såg honom stirra och lutade sig fram för att viska i mitt öra.

” Bara häng på, okej?”

” Okej.” viskade jag tillbaka, nyfiken på vad som skulle hända. Då trycker han plötsligt sina läppar mot mina. De passade som pusselbitar. När jag förstod varför han plötsligt börjat kyssa mig stängde jag ögonen och besvarade den mjukt, nåt som gick från mjukt till passionerat. Jag lade min högra hand i hans hår och kände hur han log mot mina läppar innan han fortsatte med kyssen.

___________________________________________________________________________________________

Nu är det klart! Verkligen kämpat och hoppas ni gillar det, drygt 2500 ord! Extra långt kapitel eftersom jag inte hittade någon stans att sluta på.. Och nej det är inget Jatasha än, det kanske aldrig blir det heller. ;) Men detta är bara en friends kiss! Lite drama också, wiihoo! Laddat med drama i detta kapitel, en massa drama till och med, haha! Mår lite bättre nu när jag fått upp kapitel så kommentera vad ni tycker!

Much Love// Emma!