Jdbstoory.blogg.se

Under hela bilresan sjöng vi med till radion som satt på, det blev även en del skratt. Justin svängde nu in på sin gata, men kunde inte köra upp på uppfarten. Där stod nämligen en silvrig lamborghini som blockerade vägen.

” Shit.” viskade Justin lågt när radion var av, men högt nog för mig att höra.

” Vem är det?”

” Selena.”

Jag trummade försiktigt med fingertopparna på instrumentbrädan. Justin hade sagt åt mig att stanna i bilen och lämnat mig med ena fönstret öppet, vilket gjorde att jag kunde höra deras konversation. Det hade gått några minuter nu, vilket kändes som år. Jag ville stänga ute deras röster men kunde inte undgå att höra, på grund av det öppna fönstret. Selena visste förmodligen inte ens om att jag satt här, där hon stod med ryggen emot. De mörka lockarna låg perfekt över den gråa byxdressens överdel. Det var ovanligt varmt idag, så jag förstod hennes klädval. Själv bar jag mörkblåa jeans med ett vitt linne. Jag hade även passat på att matcha med min guldklocka och ett brett guldigt armband. Det var en helt annan sak om man jämförde med vad jag burit på sjukhuset, deras kläder är inte dem fräschaste precis. Mina tankar flög då åt nåt helt annat när jag såg ilskan i Justins förut hasselbruna ögon som nu var mer svarta. Skulle jag gå ut och avbryta? Utan att tänka mer på saken steg jag sakta ur bilen och fick med ens bådas uppmärksamhet. Justin tog ett djupt andetag medans Selena formade munnen i ett litet ursäktande leende.

” Hej! Du måste vara Natasha?” undrade Selena innan jag hann säga något.

” Ja, det är jag. Och så vitt jag vet så är du Selena?” ställde jag som fråga tillbaka och gick in i hennes omfamning. Antingen var hon en riktigt bra skådespelerska eller så hade hon förvånadsvärt kraftiga humörsvängningar. Men vad det än var så spelade jag med.

” Kalla mig Sel.” bekräftade hon med en blinkning.

” Okej, Sel.” det var då jag upptäckte att Justin ställt sig bredvid mig med en fast blick på Selena, Sel.

” Vi kan prata mer sen Justin, okej?”

” Ja.” svarade han henne kallt.

” Det var trevligt att äntligen träffa dig Natasha.” något inombords sa mig att hon tyckte tvärt om.

” Desamma Selena.” svarade jag och struntade i smeknamnet. Med en nick och vinkande från hennes sida hoppade hon i sin bil och körde iväg. Justin fnös och slog ut armarna i sidan.

” Hon är ju hopplös..” mumlade han för sig själv

” Är något fel?” han ryckte till och tittade på mig, som om han glömt att jag stod där.

” Jag kan berätta när vi kommit in. Jag går och kör in bilen och hämtar din väska så kan du gå in sålänge.” beordrade Justin när han lirkat upp nycklarna ur högerfickan på jeansen och gav dem till mig. Utan ett ord vände jag mig mot huset och gick de tjugo metrarna till dörren.

Sittandes i den gigantiska soffan bredvid Marilyn Monroe tavlan med tvn på låg ljudnivå väntade jag nu på att Justin skulle byta om till vad han kallade ’bekvämare kläder’. Med tanke på att klockan endast var ett var det fortfarande ljust ute och jag kunde gissa hur långa köer ut från Los Angeles det snart skulle bildas då folk slutar jobbet runt tre – fyra. De stora glasdörrarna ut mot balkongen gjorde att jag kunde skymta hus långt bort på de gröna trädkullarna. Utsikten var enorm, såsom huset. Det var flera meter högt i tak och överdrivet många rum, enligt mig. Undrar om han ens varit i alla rummen här, skulle inte förvånat mig om han inte varit när det gäller Justin. Precis i den stunden hörde jag steg som närmade sig mig. Utan att behöva se efter vem det var förstod jag att det var Justin. Och mycket riktigt, där stod han. Men när jag blickade ner från hans huvud upptäckte jag att han inte bar någon tröja, utan bara shorts. Jag försökte stoppa det, men mina ögon klistrade sig ändå fast på Justins mage. Han spände sig vilket fick mig ur min trans och flinade.

” I’m sexy and I know it.” Konstanterade han för mig.

“ Ha, you´ve got an ego and you show it.” Kontrade jag med.

“ Babe, jag vet att du gillar vad du ser.” självsäker stod skrivet i pannan på honom i detta nu. Jag fastnade vid ett ord, baby. Det var inte första gången han kallade mig det. Men jag kunde ju lätt erkänna att jag gillade det varje gång. Jag höjde mitt högra ögonbryn,

” You wish.” ett lekande leende platsade på mitt ansikte när Justin skakade på huvudet och himlade med ögonen innan han helt lämnade ämnet.

” Ska vi hämta din väska där nere och sedan beställa mat?”

” Visst, varför inte?” snabbt reste jag mig upp och gick mot trappan gjord av trä.

” Går det bra med pizza?” undrade han när jag nått trappan.

” Om jag får lov att tjocka mig för bossen så visst.” han flinade och svarade.

” För denhär gången. Vilken pizza?”

” Överraska mig.”

” Ska bli.”

Väl nere greppade jag tag i väskan och bar den mot trappan, men blev stoppad ännu en gång. Justin fick mig att vända mig om genom greppet runt min handled. Med mobilen tryckt mot örat gav han mig en menande blick och innan jag hann reagera bar han upp väskan.

” Man hade ju förhoppningar..” suckade jag vilket bara fick honom att flina mot mig igen. Jag följde med upp igen och in i Justins sovrum. Han öppnade en utav de tre dörrar som befann sig i rummet och gestikulerade med armen att jag skulle gå in medans han var fullt uppe i samtalet. Jag tog över väskan, log tacksamt och tog det sista steget för att komma in i garderoben. Det som förvånade mig mest var att den var tom? Vem har en tom garderob? Justin tydligen.

Då vi skulle åka inom några dagar packade jag inte upp väskan utan lät den ligga öppen, men jag ställde i alla fall upp det extra par vita conversen jag tagit med för säkerhets skull. Nöjd över hur jag bestämt mig för att det skulle vara tittade jag mig nyfiket runt i rummet. Där stod en trädfärgad så kallad ö i mitten av det svarta mattbelagda golvet med svart stenyta ovanpå. Och förövrigt var där tre skohyllor uppradade mot ena väggen sedan resten galgehängare och hyllor av olika slag, allt i mörkt trä. Förutom metallstångarna för galgar. Sittandes på huk drog jag handen över lådorna under ön. Jag kunde nästan genom att känna på dem förstå hur dyra dem var. Det stod lyx all over them, egentligen på allt Justin ägde. Mellan understa lådans öppning och lådan övers botten kunde jag känna tyg av något slag. Med en rynka i pannan öppnade jag försiktigt lådan, och jag hade rätt. Det var ett rosa spetstyg som kommit i kläm. När jag lyfte det såg jag att det var ett par spetstrosor. I lådan låg det fem par till. Detta var självklart inte Justins, hoppades jag på, utan det var någon som lagt dem här. Det förvånade mig, jag trodde aldrig att en kändis som Justin sysslade med engångs ligg. Jag blev äcklad av bara tanken och bilden jag fått uppmålad i hjärnan. Jag har ingen aning om han ens är singel, han bråkar ju med Selena. Det kan ge tecken till både och. När ljudet av en dörr som smälldes igen mötte mina trumhinnor reste jag mig hastigt upp, fortfarande med trosorna i handen. Justins blick vandrade neråt, men fastnade när den nådde spetsunderkläderna. Ögonen vidgades en aning och han bara stod och stirrade på dem. Kanske tänker ut vem de tillhör? Hah. Nu är frågan om jag vart upprörd? Och ja, det var jag faktiskt. Han bara stod där. Kanske var det en överreagering, men upprörd var jag.

” Så, vems är dessa? Eller detta paret?” jag böjde mig ner, drog upp ett marinblått par med tummen och pekfingret och höll dem en armlängd framför mig. Justin öppnade munnen för att säga någonting, men stängde den kort därefter.

” Oj förlåt, du kanske inte minns namnen.”

” Va? Tror du på allvar att dem tillhör olika tjejer? Är det vad du tror om mig?” han gick nu runt ön och stannade inte för än han stod riktigt nära mig.

” Hur fan kan du tro något sådant?” han pekade på trosorna, ” Dessa tillhör Selena och hon har förmodligen glömt kvar dem här.” jag stod stum och kände hans hårda andetag träffa min panna om och om igen. Om vad han sa var sant, vart jag skyldig honom en fet ursäkt. Han tog några steg bak, vände sig om med högra handen i håret och gick ut därifrån. Med blicken följde jag honom tills han inte var inom synhåll längre. Med en suck kastade jag ner trosorna i lådan och lät min rygg glida ner för garderobsdörren mittemot. Utan förvarning började tårarna rinna ner för mina kinder, jag visste inte varför men det gjorde dem. Låga snyftningar lämnade mig och fyllde rummet med ljud. Enda sedan min farmor dog har jag inte varit den som visat känslorna, utan hållt det för mig själv. Det är klart att jag gråter, men aldrig efter något. Det brukar jag ta sedan genom att sätta på en film som Titanic och sedan gråta ut till den. Aldrig såhär. Jag har lärt mig att stänga inne dem tills jag är ensam, men hur jag än försökte gick det inte att hålla det inne. Jag visste att jag gjort fel, och jag skulle be om ursäkt. Men räckte det? Sättet jag reagerat på, det var ovant. Att jag ens reagerade så starkt på något så simpelt som detta? Jag behövde ta tag i det. Efter att ha samlat mig var jag snabbt på fötter och framme vid resväskanväskan. Där drog jag upp en rinnande foundation från MAC och applicerade ett tunt lager i ansiktet för att dölja min rödflammiga hud sedan gråtet. Varför vet jag inte, det bara kändes rätt. När fountation pumpen låg i necessären igen gick jag försiktigt ut ur garderoen. De lätta stegen jag tog drog sig ner för trappan och in i köket, min första destination. Förhoppningsvis skulle Justin också befinna sig där. Men med sådan otur som jag har så var han självklart inte där. Jag fortsatte in till sofforna, men ingen Justin där heller. Vart är han? Jag visste att han inte var högre upp då jag hört honom gå ner. Då fick jag syn på honom, han var ute vid de vita soffgrupperna och pratade i mobilen. När jag rullade upp rulldörren vände han sig snabbt mot mig med öppen mun.

Yeah do that. Listen, I got to go now. But I’ll call you next week.

You too, great. Bye.

Och så vart samtalet avslutat. Med iphonen i högerhanden närmade han sig sakta mig.

” Natasha, har du gråtit?” frågade han allvarligt när han nått mig.

” Umm.. Ja..” svarade jag tveksamt.

” Kom, vi går in.” med det sagt lade han högerarmen om mig och förde med mig in. Han slog sig ner i soffan och lät mig hoppa in i hörnet. Sittandes i skräddarställning vänd mot Justin väntade jag på att någon av oss skulle säga något.

” Okej, jag är ledsen att det blev så. Men jag gissar att jag blev besviken.. visst, det var ju inte bra att dem låg där men att du trodde något sådant om mig.. jag kan inte fatta att jag fått dig att gråta, helvete..” han lutade sig nu fram.

” Jag förstår helt klart, och det var dumt av mig att ta slutsatsen så snabbt. Annledningen till att jag reagerade så starkt var inte helt på grund av händelsen, utan..” jag pausade då jag kände tårarna bränna under ögonlocken.

” Är det Gabriel? Vad har han gjort? Han ska fan få s-”

” Nej! Absolut inte!” utbrast jag. ” Min farmor fyller år imorgon. Jag brukar alltid gå till kyrkogården och besöka hennes grav på hennes födelsedag, och har alltid gjort, men eftersom att jag nu är i Los Angeles kommer jag inte kunna göra det i år. Det tar mycket på mig, och det är förmodligen därför jag reagerade som jag gjorde.” jag orkade snart inte hålla inne tårarna längre, saknaden var enorm. Det känns som det saknas en del i mitt liv. Min farmor saknas.

” Oh..” var vad han förmådde sig att säga.

” Jag saknar henne Justin, så otroligt mycket.” det sista kom ut som en viskning. Nu lät jag dem falla. Snabbt satt Justin alldeles intill mig och satte högerhanden mot min vänstra kind. Med ett lätt drag av tummen torkade han bort en rinnande tår. Hans hasselbruna ögon var så vackra. Vi satt länge och stirrade in i varandras ögon tills Justin avbröt.

” Kom..” jag fattade vinken och lutade mitt huvud på hans nakna bröst. Han strök med handen över min rygg upp och ner i en lugnande rörelse.

” Har du ett smeknamn?” undrade han plötsligt efter flera minuters tystnad. Justins vänsterhand lekte med mitt hår, något jag njöt av.

” Om man inte räknar med Maxs variation av mitt namn så nej.” svarade jag och tiltade huvudet uppåt så att min panna och hans haka snuddades vid.

” Bra. Frånochmed nu kallar jag dig Nat.”

Notes: KAPITLET ÄR FÖRSENAT PÅ GRUND AV STORMEN. Jag har då somsagt inte haft internet på flera dagar och inte kunnat lägga upp ett kapitel. Men satte mig nu för att lägga upp det. Haft fullt upp då det är min födelsedag men vill inte att ni ska behöva vänta, så här är det! KOMMENTERA.

Much Love/Emma!